Kategoriarkiv: 2016 års bloggbilder

Gott Nytt År

Gott Nytt År

Med ett Gott Nytt År är vi inne i årets sista vecka. 52 veckobilder har det blivit. Mest släktrelaterade bilder, men under sommaren lite av sommarnostalgi.

Och här får det kära gamla gänget avsluta året med en skål. Förutom de som är på bilden var John närvarande det här nyåret. Det är han som fotograferar.

Men det kommer nya bilder nästa år. Precis som vanligt, men då ska de flesta vara nytagna.

Curt

Ett inte alldeles ovanligt fotografi

Foto från Södra bostaden

Vecka 48

Så här kunde det se ut. Vi barn radades upp vid väggen på Södra bostaden vid regementet I3 i Örebro, där vi bodde. Min bror Jan Fröberg var den dagens fotograf. Bilden kan vara från ungefär 1953.

Från vänster
Per Bodin, Ulla-Beth (hoppas jag stavat rätt) Larssom kanske hon hette, (det är det där med minnet) Annica Augustsson, min syster Jill och Katarina Augustsson (numera, Lekander). Jag är inte med på bilden, var kanske sjuk den dagen.

Vi syskon…

Vecka 46

 

 

Jill, jag och Jan 2006

Vi sitter i skogsbacken över Erikslund i Brevens för en kort paus. Vi är där för att leta ut en sten som vi ska ha vid vår mors grav. Hon hade tillbringat många av sina livs dagar där vid Erikslund.                 

.                                                                   Curt

Syskon

Dop

Vecka 45

 

 

 

Dop

Jag åkte dit för dopning! Jag misstänker att det var till Längbro kyrka i Karlslund, jag åkte till. Säker är jag inte. Inte ens vilken datum det hela gick av stapeln på, kan jag minnas. Och det kan väl vara det samma. Bra suddig var jag i alla fall. Det syns tydligt på bilden. Det var väl vattnet jag inte tålde.

Curt

Dop. Dopning.

Maj och Ingemar Höckerbo

Bröllopsfoto

Hittat bland min mammas fotografier. Det är hennes syster, Maj, som gifter sig. Jag vet inte exakt när, mem deras äldsta barn, min kusin Christina är född i tidigt 50-tal, så jag misstänker att de gifte sig i slutet av 1940-talet.

Maj sitter i mitten med sin man till höger på bilden. Ingemar Höckerbo, en gång skohandlare i Linköping, och säkert den den äldre släkting som jag tyckt allra bäst om. En oerhört sympatisk, trivsam och rolig man.

Dotter till Maj - Christina

Vecka 41

Maj och Ingemar gifter sig.

I övrigt
Min motmor bredvid Ingemar och hennes man, Lindström, vid hennes sida. På andra sidan om brudparet sitter nog Höckerbos. Till höger på golvet min moster Gullan med man. Min mamma står högst uppe i hörnet till höger och min pappa framför henne. Och många mer släktingar som jag känner igen

Christina

Många äktenskap leder till ett antal barn. Maj och Ingemar fick en flicka, Christina och så tvillingpojkar.

Det är inte så många av mina kusiner som jag umgåtts med, men Christina är ändå en av dem, även om det var i tonåren, d.v.s. på 1960-talet, Efter det har vi allt bara setts på några begravningar. Tvillingpojkarna är ung. tio år yngre än mig. Jag återkommer med några fler Höckerbobilder senare. Kanske rent av nästa vecka.

Christina: En avskannad Dia-bild, från jag vet inte var eller när.

Sundborn

Vecka 40
Jag reste i måndagsförmiddag (3 okt.) mot Carl Larsson-gården i Sundborn,  för att berätta om Karin Bergöös ungdomstid, fram för allt om Karin som fjortonåring i Stockholm, där hon var elev på Slöjdskolan.

Jag stod i Carl Larssons ateljé och pratade, där det hängde ett antal av Karins målningar runt om mig.

Det var så många anmälda att jag fick berätta två gånger. Det var roligt och trevligt och jag sov över i det som kallas Solstugan, där det fanns gott om sängar och ett kök med ordnad frukost inställd. Jag sov där alldeles ensam. Så klev jag ut i frostnypet gräs och fotograferade i morgonsolen.

Carl Larsson
Här sov jag i natt

Carl Larsson-gårdenSå här såg det ut utanför knuten i morse

Sundborn 8Och så här såg det ut åt andra hållet… Carl Larsson-gården

Rapport från Lotorps vandrarhem

Lotorp i vackert väder

Oj, är det redan vecka 39. Och den är visst slut också. Jag borde nu lägga ut en bild för vecka 40 således.

Nå, Kenneth och jag har varit i Lotorp och bott en natt på vandrarhemmet där. Kan rekommenderas! Vi lyckades också reda ut en del frågetecken om byn genom en mycket trevlig guidning av Britta. 

Samtliga bilder är från Lotorp.

Innan vi kom till Lotorp hade vi också Guidats runt i Folkström av Åke, även det en trevlig tur. Men just idag har jag inga bilder därifrån.

Lotorp

Axevalla hed 38

Axevallahed

Vecka 37

Axvallahed 38, står det på kortet. Axevalla hed, lär det heta. Det är min pappa Eric Fröberg som sitter ner till vänster. Vad han gjorde vid Axevalla hed på den tiden vet jag inte. Pappa var 36 år det året och "yrkesmilitär". Kanske var det någon utbildning, eller någon övning, men vad jag förstår utnyttjades inte heden för övning så sent som 1938.

Det vore väldigt roligt att få veta vilka de andra "gubbarna" är (var). Känner du igen dig så skriv mig en kommentar och berätta.

Curt

Mammas farfar

Vecka 36

Min mammas farfar. Tidningsreportaget här intill må vara från 1946. Kanske levde han ännu när jag föddes. Tyvärr så saknas en del längst ner. Jag har delat upp det i tre delar för att det lättare ska gå att få upp texten tillräckligt stor för att läsa.

Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1900

Andersson, Anders Vilhelm, född 1856
Födelseförsamling Halsberg
Skraptorp (Skogaholm) Hallsberg
Yrke Brukare
Gift
Hustrun: Carlsdotter, Ida Kristina, f. 1862 i Halsberg
Barnen
Arvid Valdemar, f. 1879 i Halsberg (Min morfar)
Axel Fritjof, f. 1881 i Halsberg
Gerda Ingeborg, f. 1883 i Halsberg
Beda Eugenia, f. 1885 i Halsberg
Lydia Cecilia, f. 1887 i Halsberg
Edit Kristina, f. 1888 i Halsberg
Carl Vilhem, f. 1890 i Halsberg
Bror Eugen, f. 1892 i Halsberg
Martin Herman, f. 1894 i Halsberg
Valborg Elisabet, f. 1896 i Halsberg
Karin Anna Elvira, f. 1898 i Halsberg
Märta Laura Teresia, f. 1900 i Halsberg

Min morfar hette alltså Arvid. Han dog när min mamma var tre år så varken hon eller jag har några minnen av honom.

Kommentarer
Ola Andersson: Wilhelm är min pappas morfar ?
Curt: Då borde vi vara sysslingar om jag räknar rätt

alternativ attrbut

Skogaholm

Tidningsklipp

Svante

Vecka 35

SVANTE

I onsdagsmorse låg Svante, våran katt, död på gräsmattan utanför. Han hade under sommaren blivit allt mer stillsam och låg mest och  och sov på dagarna. Svante skulle fyllt 20 år nu i september. Han hade en bra sista tid, fick den mat han ville ha och fick den serverad på verandan, där han ville äta. Bortskämd? Ja, det ska man få vara i livets slutskede.

Kommentarer
Britt-Marie

Fina Svante! Han fattas er, förstår jag.
Curt
Britt-Marie, så är det.
Tack för din kommentar

 

 

Sommaren 1965

Mitten av augusti. Sommaren går mot sitt slut. Men ännu kommer några bilder från mina. "Frihetens somrar".

Är friheten att slå upp ett tält vid en liten tältplats utan större bekvämligheter: Utedass; inget varmvatten; sittande i sanden och laga mat på gasolkök; att röka Prins, alternativt pipa. Vad som tillagas? Ingen aning.

Bilden är definitivt spegelvänd. Så kan det bli när man scannar diabilder från forntiden. Vilket är upp? Vilket är ner? Någon gång ska jag vända på den. Förr fick man plocka upp bilden ur projektorn och vända den. Nu måste man ha en programvara (app) för att vända bilder. Ibland känns det som att tekniken går bakåt.

Tältsemester

Lennart och jag var på semestertur. Troligen sommaren 1965 och i så fall är vi nog i Gravarne / Kungshamn. Om någon påstår något annat är jag beredd att tänka om, för säker är jag inte. Det kan lika gärna vara 1966, Lerberget eller Råå. Men skit samma. Bilden berättar om frihetens somrar och det är nog för mig.

Vecka 32

Sommaren 68 tältar vi vid Gravarne, Kungshamn

Det lär ha varit Posten som beslutade  att slå ihop postadresser som fick samhället att byta namn från Gravarne till Kungshamn. Vad vet jag.  Såg i en tidning 2013, att det skulle ha varit för 50 år sedan. Så när vi var där, Lennart och jag hette det Kungshamn, men jag är säker på att vi sa Graverne.

Lennart hade någon bekant som bodde där, vilken jag inte minns att vi såg så mycket som röken av, men Lennart hade varit där tidigare, och det var anledningen till att vi for dit. För något okänt ville vi väl inte uppleva.

Curt

Dagar i Bua

Vecka 31 (tror jag) Dagar i Bua
Den här veckan blir det en hälsning från några dagar i Bua, där jag vistas från måndag till fredag. Men det var länge osäkert om jag skulle komma iväg och lika osäker kände jag mig på huruvida jag skulle komma hem.
Det är alltid lika spännande att resa i vårt vackra land.

Tågresa och dagar i BuaResan börjar med att det tåg som skulle gå klockan 08.20 var försenat och skulle komma till stationen klockan 10.00

Dagar i BuaEfter lite ombokningar kom jag så småningom till Bua, redo för utflykter. Det här är inte Eiffeltornet.

Dagar i Bua
Här i trakten av Bua ses får gå lösa på strandängen. Blyga var de inte och inte buade de heller, inte ens bräkte. Dagar i Bua.

På den tiden då somrarna var långa

Vecka 30

I barndomens tid var det långa, härliga, soliga sommarlov. Åja, de var inte alls så soliga. Jag minns åtskilliga regndystra dagar vid couronnespelet, fiaspelet och kortleken, samt teaterövningar på vinden. Och hur man i stövlar och regnkappa fick ilspring ut till dass för att undvika att bli genomvåt.

Men sant är att somrarna var längre på den tiden och vindsrummet var större, badvattnet varmare och allt man tog sig för med var ett äventyr.

Så var det i mina frihetens somrar!

Men nu!

Somrarna liksom hela åren har blivit kortare, Vinden och rummen mindre, badvattnet kallare och det är glest mellan äventyren.

Bilden: På sommarängen nedanför Erikslund i Brevens.

Curt

Tiden då blommorna blommar

Hästar

Vecka 29

Tidigare åkermark som vid den här tiden mest användes som hage. Idag är här granskog. Många av miljöerna från mina barndomssomrar är borta.

Curt

Hästar på bete vid Erikslund. De ser något små ut, men så är det inte. En slänt gör att de står ca. en halv meter nedanför mig. Casper och Jesper var hästarnas namn och bilden är från tidigt 1960-tal. På den tiden tjänstgjorde de två hästarna ännu i jordbruket: drog plog och hölass m.m. Snart skulle både bonden – utan traktor – och hans två hästar avvecklas. Och därmed var Sveriges lantbruk maskiniserat.

Antalet jordbrukare blev därmed färre och färre och maskinerna större och större. Vardagsmänniskorna kom allt längre från jordbruk och odlingskunskapen. Alla stadsbor har inte längre en släkting som är bonde. (Snart har ingen någon sådan släkting.)

Med djur som hästar, kor, höns, hundar och katter omkring mig – för att inte tala om dovhjortar, älgar, rådjur och harar samt maskar, nymetad fisk och fjärilar – kunde jag leva lyckligt lottad i frihetens somrar.

Den ensamme ryttaren

Ny Ryttare

Ja, nu  har jag lagt in en ny upplaga av "Den ensamme ryttaren" på Youtube. Jag har också "bäddat" in den på min blogg, så som andra brukar göra. 

Men ändå samma ryttare

Den är exakt likadan som förut, men med högre upplösning. Det kanske går att se den i helbild, eller förstora upp webbläsaren. Kanske blir skaplig i en TV. Testa alla möjligheter att upplev vår film – Lycka till.

Gammal sång om en ryttare

Filmen "Den ensamma ryttaren" gjorde vi under en "gubbträff" i Simora. Bara för att ha något att göra. Sången hade vi inspelad från en nyårsafton för länge, länge sedan.

Att njuta runt kaffebordet

Ingen kan väl tycka att det är en bra bild. Men varför ska bilder vara bra? I mitten sitter min bror, Jan. Här är han i tonåren. Jag sitter bredvid, uppflugen på stolens armstöd. Till höger min barndomskamrat Per-Erik Nordin och till vänster hans mamma. Vem som skymtar till vänster om min bror vet jag inte. Lägg märke till Kaffepannan i gräset och den lummiga trädgården.
Vi sitter vid kaffebordet, alldeles utanför trappan, vid sommartorpet Erikslund och njuter av sommaren och av närvaron av de man tycker om: njutningens sommardagar i frihetens tid. Och lika fri är jag nu som pensionär.

Curt

Vecka 27

kaffebordet

Frihetens somrar

Vecka 26

Vi tullrade runt på sommarängar, skogsbackar och i badvattnet. Lekte älgar, fjärilar och långtradarchaufförer. Täljde pilbågar, klättrade i berg, cyklade och skulle ha dansat om vi bara kunnat. Vi levde i barndomens, frihetens somrar. Fria från skolans fängelseportar, från vinterns kyla och trånga kläder, från allt som måste, från stadens allvar.

Barndomens paradis: Brevens, Sotten, skogen och fram för allt Erikslund.

Curt

Frihetens somrar

Midsommarvecka

midsommarvecka

Vecka 25

 

Midsommar i Brevens

Här firades barndomens och tonårstidens midsommaraftnar. Tyvärr har jag inga bilder från den tiden. Den här är från senare år, för det händer allt som oftast att jag återvänder. Gör en tillbakablick. Det gröna på kransen är gjort av 10 000 liljekonvaljblad. Flera dagars knåpande. Och så är det sju lika vackra kransar. Och därtill fjorton vackra flickor, hornblåsarmusik och kanonskott. En sådan midsommarafton borde alla få uppleva.

Curt

En Erikslundbild till

Erikslundbild

Vecka 24

 

Det är 1970-tal. Bert, Ami, Inga och jag ska provgå den utrustning vi ska ha med till fjällvandringen vid Hemavan. Vandringen vid Hemavan gav sedan en del minnen som ännu finns kvar på ett sätt som ingen annan resa gjort. Vad är Paris, Island och Karibien mot ett norrländskt fjäll.

Curt

Men i Erikslund var det sommar

Vecka23

Ja, nästan alltid var det sommar i Erikslund i min barndom. Kanske beror det på att det var ett sommartorp, en sommarstuga där vi bara vistades på somrarna. I alla fall de första åren. Vi hade ingen egen bil, utan snälla släktingar skjutsade ut oss, ofta samma dag som skolavslutningen. Sedan bodde vi där, mor och vi ungar, tills skolan började. Pappa hade motorcykel och kom ut på lördagseftermiddagarna efter jobbet och körde hem söndag kväll eller måndag morgon.

Curt


ErikslundJag minns att vi hade flera mycket regniga somrar på 50-talet, då man fick ta stövlar och regnkappa för att rusa ut till utedasset. Och det kunde ta veckor innan regnet gjorde minsta uppehåll. Men som ni ser på bilden, lös alltid solen där inne.

I en föränderlig värld

Vecka22
Den som åkt skidor här i Malmströms kohage, med den bedårande utsikten, och inte varit på trakten på många år, skulle inte till den ringaste del känna igen sig. Här växer den mörkaste skog idag. Där inne bland träden ser man bara några meter framför sig. Det öppna landskapet finns inte kvar från min barndoms lekytor.

I bakgrunden syns Dammsätter och i förgrunden poserar min far, Eric Fröberg. Dia-bilden har blivit lite missfärgad och dammig samt halkat något på sned i glasramen. Bilden lär vara från 1963.

Ja, det blev inte bara om frihetens somrar, utan även om en vinterdag, men torpet i Brevensskogen fanns och finns alltid i mitt hjärta.

.
En bild från Dammsätter
Känner du igen dig på den här bilden eller på andra bilder på bloggen kan du komma i kontakt med mig på den här sidan (Här) Märk då med Curts Veckobilder.

Curt

Erikslund, och “Frihetens somrar”

ErikslundFler bilder kommer nu att komma under sommaren som
anknyter till "Frihetens somrar".

Vecka 21 2016
Jag var med brorsonen Pavel och delar av hans familj, Karin, Emma och Oscar, på nostalgitripp till torpet, Erikslund, långt in i Brevensskogarna. Jag ska nu försöka gestalta lite av min barndoms somrar. Första sommaren var 1953 och jag var 6 år.

En gammal digitaliserad diabild: "Erikslund i vårstädning". Antagligen från 1960-talet. Men så här var det. Kom vi ut på våren skulle allting vädras. Jag menar allting. Sängar och fåtöljer bars ut på gården och piskades fria från vinterns instängdhet.   -   Curt

Kommentar av Kenneth Löfgren 28 maj, 201:
Skall bli kul att följa serien "Frihetens sommar"!

Laholm maj 2016

Vecka 20  -  2016

Ja, nu har vi haft en ny Gubbaträff. Bert och jag for till Bua och träffade Kenneth, sedan bar det av till Laholm, Halmstad och Varberg. Här på bilden står Bert och Kenneth utanför Kenneths morfars hus i Laholm och språkar.

Curt

Laholm i maj 2016

Mycket får man vara med om

Vecka 19

Ett liv fyllt av eskapader: Att sjunga och filma omöjliga visor, att leta på skolhus i Tranåstrakten, att övertyga fiskaren i Sottern om att det inte finns någon fisk i sjön, att bada i iskallt vatten i Simora, att leta efter glasskiosker i Söderköping och guidas i Häfvla bruk och mycket annat har fallit på min lott som en av de som årligen drabbas av en gubbträff i WLF-klubben. För att inte tala om att tvingas dansa kring en totempåle endast iklädd en filt.

Men ändå en ovanligt stilig indian ur en riktig indian- och cowboyfilm. Se här…

Curt

mycket får man vara med om
"Uhgg"

Snart är det dags för en ny gubbträff

2012 års gubbträff. Möte på Bystakvarnbron, Brevens.

2012 års gubbträff

Vecka 18

Bilden är från den första "gubbträffen" 2012. Vi är tre gubbar som känt varandra sedan tonåren. Sedan dess har vi haft en gubbträff varje år. Här är det Bert och jag som pratar med Sotten-fiskaren.

Från Bysta kvarn, som skiljer sjöarna Sotten och Botaren åt, har många barndoms- och ungdomsminnen. Här låg våran båt. Här metade vi vid bron. Och senare vinschade vi båten över bron från Sotten till Botaren och vise versa.
Det var tider det.

Curt
PS: Kenneth tog bilden.

Moster Valja gifter sig

Moster Vanja gifter sig 

Vecka 16

 

 

 

 

 

 

Moster Vanja gifter sig

Moster Vanja var några år äldre än min mamma. De hade inte alltid haft det så roligt som barn, ska ni veta, men när de som äldre kom samman och pratade om livets strapatser, då kunde man tro att de haft roligare än de flesta – För så mycket skratt de hade…

Curt

Familjen Fröberg

Vecka 15

Familjen Fröberg

Hela familjen Fröberg, om man utgår från att det är pappa Eric som håller i kameran. Jill, mor, jag och Jan sommaren 1947 i Marieberg där vi den sommaren hade en sommarstuga. Jag vet inte var, men det lär ha varit ganska nära järnvägsstation i Marieberg, strax söder om Örebro. Jag undrar hur länge sedan det var som tågen slutade stanna där. Tänk om man kunde ta tåget till nuvarande köpcentrum.

Jag är född den 18 januari 1947 och är således ungefär en pigg 6 månaders kille. Mina minnen av sommarstugan i Marieberg är tyvärr lika med noll, förståeligt nog, men kanske min syster minns.

Tänk så livet förändras. Så platser förändras. Så annorlunda allt tycks vara. Så världen ser annorlunda ut, och ändå har det bara gått 69 år sedan den sommaren vi bodde i Marieberg. Sextionio år! Det är inte mycket med tanke på att det var 12000 år sedan senaste istiden och hundratals tusen år sedan dinosaurierna vandrade på stadens gator, och miljoners, miljoners år sedan de första livstecknen…

Farbror Henry

Min farbror Henry, min faster Herta och min pappa Eric.
Henry var bilförsäljare på ”Tappers”. Jag skulle en gång köpa bil av honom, en rödbrun Saab:

”Det här är bra”, sa han. ”Tänk på färgen, rosten syns aldrig och behöver alltså aldrig åtgärdas.”

Det blev inget köp den gången med någon vecka senare visade han mig en vit Saab:

”Det här är bra”, sa han. ”Tänk på färgen, rosten syns omedelbart och man kan åtgärda det tidigt.”

Curt

Vecka 14
farbror Henry faster Herta och min pappa EricKanske kan bilden vara tagen hemma hos min farbror Martin, med tanke på att jag tror att det är kyrkan i Mosås på väggen.

Morbror Johannes till häst

johannes till häst

Vecka 11  -  2016

 

 

 

Min moster Dagmars man, Johannes. Jag har aldrig sett honom på hästrygg. Det var nog före min tid. Mitt bästa minne av Johannes var när han en sommar bodde i närheten av vårt sommartorp i Brevens Bruk-trakten. Då hade han en bil. Ja, bil och bil, men ändå: En Lloyd. Så hände det att vi ungar fick en åktur med honom till affären eller till badet. På den tiden var det inte så många som hade bil, så en åktur var ett litet äventyr. Vi brukade berätta historien om Lloyden för honom och den gillade Johannes.

Många år senare gjorde Sven Melander den historien riksbekant.

Curt

Moster Karin

Vecka10

 

 

 

 

Moster Karin var flera år äldre än min mamma, äldst i mormors barnaskara. Min mamma och moster Karin hade inte samma pappa. Hon är nog 45 år när jag föds och jag minns henne som en äldre ”tant”. Moster Karin firade ofta jul hemma hos oss, eftersom hon bodde ensam. Hon lär ha haft hundar, men mitt minne därom sviker mig. Jag har dock sett kort på moster Karin på hundpromenad.

Curt

karin

Stockholm

Stockholm

Vecka 9

 

Alla bilder som dyker upp här i år var tänkta att ha med min släkt att skaffa, men det här är det undantag, som alla vet, bekräftar regeln. Kenneth och jag har varit i storstaden igen. Men på något sätt kan det ändå ha med släkt att göra.

Curt

Farbror Martin

Min farbror Martin var en spjuver. Jag lärde aldrig känna honom. Han bodde i Mosås, där han var tegelmästare. Det fanns en ”ordfras” som användes hemma bland, som kom från Martin. Det lär ha varit ungefär så här.

Herta hade varit ute och rest och mött någon på stan som undrat hur resan varit och det hade blivit ett långt samtal, som Herta sedan återberättat för min faster Lisa och börjat: ”Det var en trevlig resa, sa jag."

Lisa i sin tur berättade om mötet för Martin och hade då sagt: ”Det var en trevlig resa, sa jag, sa Herta."

Och Marin, som säkert tyckt att replikerna lustiga, återberättade genomgående den långa historien med viss ironi: ”Det var en trevlig resa, sa jag, sa Herta, sa Lisa."

Min pappa kunde ibland säga: ”Det var en trevlig resa, sa jag, sa Herta, sa Lisa, sa Martin."

Vecka 8 2016

Calle Martin: ”Sa jag, sa Herta, sa Lisa.”

Farbror Martin

Från vänster: Min syster Jill; Dagmar, som var hushållerska åt min farbror Martin; Calle Martin och så min faster Herta.

Just det! ”Det var en trevlig resa, sa jag, sa Herta, sa Lisa, sa Martin, sa pappa, sa Curt."

Folke och Viola

Folke och Viola

Vecka 7 - 2016

Min morbror Folke med hustru Viola var ofta gäster hos oss i Erikslund (sommartorpet vi hade 1953 – 1978). Alltid lättsamma och glada och påhittiga. Här en fågelskrämma eller kanske en hjortskrämma. Mina föräldrar trivdes alltid i deras sällskap och de gjorde en del gemensamma utflykter. Trots att jag antagligen under ungdomstiden träffade dem varje sommar, har jag inget specifikt minne att berätta.

Mormor med barn utanför Folketspark.

mormor

mormor

Vecka 6, 2016

Jag vet inte var bilden är tagän. På affischen som sitter till höger står två namn: Hj. Thunberg och Josef Lööv. Något annat kan jag tyvärr inte utläsa. Jag har försökt titta på bilder från parker, men insett att det ser ganska lika ut på många ställen. Men vid den här tiden bodde familjen i Hallsberg, kanske i närheten av Påvelstorp för mamma gick i Hallsbergs Kyrkskola. Och hon har berättat att hon ofta gick på järnvägsspåret till skolan. När hon gick i sexan hade de flyttat ut på väster, men hon gick kvar på Kyrkskolan. En tid bodde hon vid det hon kallade "Fryshuset". Därifrån är det ju inte så långt upp till där Hallsbergs folkpark låg. Men som sagt, jag vet inte vilken park det är.

Min mormor Alda, med barnen är kortet märkt, men inte vilka de är. Jag tror att den största flickan är min mamma och att de tre är hennes halvsyskon: Gullan, Ulla och Maj, från vänster räknat. Men säker är jag inte.
De där tre minsta ser ju allt annat än glada ut, så de kan inte ha haft alltför kul i folkparken.

Curt

I Hallsberg finns också det Bergööska huset ritat av Ferdinand Boberg med väggmålningar av Carl Larsson

Min farbror Harald

Vecka 5 - 2016

Här ses syskonen Fröberg

Trots att min farbror Harald och hans fru Zippora (med reservation för stavningen) bodde i lägenheten under oss i nio år, har jag mycket få minnen av dem. Vi kan inte ha umgåtts särskilt mycket. Harald var äldst i en syskonskara av sju barn och min pappa var yngst.

Jag minns farbror Harald som ganska barsk och bestämd. Jag var nog lite rädd för honom.

Min farbror

Nederst fr.v., mina fastrar: Herta, Lisa och Rut
övre raden: Pappa Eric, Harald, Martin och Henry.

 

Men nu till ett minne av en god pedagog

Vi bodde alltså på I3, regementet i Örebro, men inte inne på kasernområdet. En dag hade jag och några vänner fått för oss att vi skulle klättra över staketet och ta oss in på kaserngården, varför vet jag inte. Inte behövde vi klättra för att komma dit in.

Staketet var inte precis något fårstängsel, utan bestod av höga vassa järnpinnar, som spjut, och min farbror Harald måste ha sett oss från sitt köksfönster.

Han kom ut. För honom hade det räckt med att harkla sig för att vi skulle ha avbrutit vårt äventyr och dragit till helt andra trakter, men han gick lugnt fram till oss och lågmält berättade hur det skulle kunna gå om vi missade och ramlade. Hur vi skulle kunna ha spetsas på ”staketspjuten”. Han berättade det tämligen drastiskt.

Så tog han fram händerna han hållit bakom ryggen och sträckte fram en spade: ”Ta den här och gräv er under staketet istället”, sa han och tillade: ”om ni nu absolut ska in”.

Jag tror vi tog emot spaden, men inte tror jag att vi grävde oss in under staketet. Det skulle varit helt i onödan. Det fanns redan en del hålor där vi barn enkelt kunde krypa under staketet.

Curt

Löparen

Här är några ungdomar som ska ut och springa. Nummer 21 är min pappa, Eric Fröberg. Han var riktigt bra på att springa en gång i tiden. Och orienterade i många år. Jag har något dunkelt minne av en sådan orientering. Vet inte alls vad jag hade med att göra. Kanske var jag sex, sju år. Och så startade de en efter en och snart var alla borta utom jag och några funktionärer. Det var en lång dag. Efterhand gubbarna kom tillbaka, skulle de bada i en kall sjö.

Vecka 4 Loparen

Jag vet inte, men kanske var det samma dag som jag var med pappa upp till Örebro Kuriren. Där var en farbror som visade mig hur det gick till att trycka en tidning. Pappa skrev ibland lite orienteringsreportage. Han fick några öre per rad. Det mesta tog de bort på redaktionen. Det bästa med att skriva i tidningen var att han hade frikort på olika idrottsevenemang, men pappa var inte så intresserad, så jag tror inte han använde det. Skulle det springas, skulle han springa själv och inte titta på andra.

Curt

Min Mor

min mor

Vecka 3, 2016

 

 

Margareta Fröberg

Min mor, Margareta Fröberg, född Andersson, är här 24 år. Hon ska bli åtta år äldre innan jag föds. Ibland kan jag bara minnas henne som gammal. Men då och då kommer jag ihåg henne ungefär så här, fast tio, tolv år äldre. Men minnen är inte mycket att lita på. Fotografier och folks berättelser, sånt man hört, spelar alltid små spratt.

När jag fyllde tre år fick jag en blomkruka – i huvudet – och fick åka till sjukhuset för att sy. Jag har alltid trott att jag visste precis hur det där gick till, men så berättade mamma sin version, och jag förstod att jag hade kommit ihåg alltsammans alldeles fel.

Curt

Mormor och morfar

mormor och morfar

MorArvidbarn

ArvidMorBaksida

Ett fotografi på mormor och morfar med barn

Jag vet inte var det är taget. På baksidan står namnen uppräknade. Tack för det. Bilden är från 1915. Förmodligen är det höst. Min mor, Margareta, är född i mars det året. Här står min mormor och håller henne i famnen, och morfar bredvid. Alda och Arvid heter de. Framför står deras övriga fyra barn: Vanja, Dagmar, Bror och Folke.

Mormor och morfar hade då fått två barn till. Karin, innan hon gifte sig och en tvillingpojke till Dagmar, som bodde någon annanstans. Min morfar Arvid, dog bara tre år senare. Mormor gifte sedan om sig och fick tre barn till, Ulla, Maj och Gullan.

(Klicka på bilderna så blir de större!)

Farmor och Farfar

Vecka 1  -  2016

 

 

Carl Albert och Manda Fröberg

Jag minns inte min farfar. Han dog när jag var tre år, tror jag. Farmor minns jag mycket vagt. En gammal kvinna i rullstol. Och sjuk. Hon gick bort några år senare.

Farmor och farfar bodde i ett torp, Högsta, i Edsberg, Örebro län. Jag antar att bilden på dem, Carl Albert och Manda Fröberg, är därifrån. Jag har ett svagt minne av att vi, jag och mamma, kanske pappa och syskon, åkte buss från Örebro och steg av vid kyrkan och gick därifrån. I våras tog jag en biltur, men hittade inte platsen där torpet låg, men på sensommaren fick jag med mig min syster och svåger som kunde visa mig dit. Huset finns inte kvar, men trädgården tycks vara sig lite lik och man kan ana var huset stod.

Curt

farmor och farfar