Kategoriarkiv: 2022

En av alla Kennets och mina fantastiska utflykter

Morups kyrka

Morups kyrka är ett besök av all de fantastiska utflykter Kennet och jag har gjort. Hit hade Karin Bergöö rest och besökt prästens dotter 1881, två år innan hon gifte sig med Carl Larsson. Där i kyrktornet satt Karin en dag och målade av figurer hon hittat intill kyrkklockan.

När Kennet och jag kom uppför kyrktrappan mötte vi vaktmästaren som tyckte att även vi var tvungna att klättra upp för att se var Karin suttit. Vi fick också gå in i församlingshemmet, vilket skulle ha varit prästbostaden på Karins tid. Då var det Karin som sov över här.

En liten bok om Karins barndom har jag skrivit och förhoppningsvis ska jag få till en bok om Karins tid i Varberg också i framtiden.

Bilder:
Kyrkan i Morup
Församlingshemmet som granskas av vännen Kennet.

Morups kyrka
Morup församlingshemmet

Tarstaborg

En promenad till Tarstaborg

En promenad på cirka 6 kilometer och klättring upp till Tarstaborg är också en resa, även om den är kort.

Här sitter vi och njuter av solskenet och utsikten. Ja, det var en tid sedan. På den tiden när jag fotograferade med dia-bilder. Sedan har de blivit skannade och kan användas så här.

Vill du veta mer om Tarstaborg kan du läsa på Länsstyrelsen Örebro län: HÄR

 

 

BILDER:
Överst: Största delen av sällskapet.
Nederst: Vissa som njuter i solen för sig själva.

En promenad
Tarstaborg

På vandring i fjällen

En fjällvandring

År 1971 var det dags för en fjällvandring i Hemavan. Det är kanske den mest minnesvärda utflykt jag gjort. Tyvärr blev det inga mer sådana vandringar i fjällen.

 

 

Det är inte första gången på den här bloggen som fjällvandringen vid Hemavan är omskriven. Här följer några länkar.

Här
Här
Och här

En fjällvandring

Kamera

Att ha en kamera

Att ha en kamera var tidigt i livet en önskan. Därför sparade jag alla veckopengar, samt  småslantar som jag fick i gåvor av snälla fastrar med fler.
Så en dag på försommaren 1957, när jag var 10 år hade jag fått ihop 62 kronor. Skulle det räcka till en kamera. Pappa följde med till affären. Det rörde sig om allt för stora summor för att jag skulle få gå ensam. Jag hittade en kamera som jag ville ha, men den kostade 67 kronor. Jag tittade på pappa och hoppades att han skulle lägga till de fattande slantarna. Men inte!
I stället gjorde han som han alltid brukade göra. Han prutade. Och jag fick min kamera för 62 kronor. Därefter gick alla sparade slantar till att köpa filmrullar. Min bror hade på den tiden tillsammans med några kompisar ett fotolabb i en källare på väster, så han fick framkalla och jag kunde vara med och skapa fram bilderna ur fotosoppan, eller "film-jölken", som de sa.
Bilden här intill är den allra första bilden som jag tog med min kamera. Det är vännen Per Bodin som poserar.

Den kameran och flera andra har sedan följt mig genom livet. Det är också en sorts resa jag gjort.

 

Vecka 31, 2022 -

Att ha en kamera

Resor till Gotland

Två gånger till var vi Gotland

Två gånger var vi till Gotland tillsammans med vännerna Bert och Ami. Första resan,  år 1975, var vi där med våra då ett och ett halvåriga barn. Jag minns framför allt att ungarna åt sten på grusgången och vi åt hårt bröd med kaviar och lök. Och så minns jag den oförglömliga båtresan tillbaka till fastlandet. Det blåste och gungade och folk var sjösjuka. Spyor högt och lågt

Vi återvände dit 2014. Då utan barn. Vi hyrde en en stuga, villa kanske man ska säga och bodde komfortabelt. Några specifika minnen därifrån har jag inte. Vi såg oss omkring så som man gör.

Bilder:

Barnen letar ätbara stenar.
Inga fotograferar toaletterna.

Tryck för att förstora bilderna

 

Gotland 1975
Två gånger var vi till Gotland

Somrar att minnas

Två somrar på 1960-talet med vännen Lennart.

Två somrar på 1960-talet semestrade Lennart och jag vid kusten. Den första bilden är från Kungshamn sommaren 1965. Den andra bilden är från sommaren därpå då vi bland annat tältade vid Råå camping utanför Helsingborg.

Två somrar på 1960-talet

Jag lagar mat. Man kan undra vad det blev.

Två somrar på 1960-talet

Lennart flyger drake.

Utflykt till Tranås

Tranås

Tranås

Tranås är Kennets ungdomsstad. Och 2013 var det dags för ett återbesök för att leta efter gamla minnen och gamla platser. Bert och jag följde med och fick oss hela Kennets ungdomstid berättad för oss.

Bild: Här på en gata i Tranås söker vi hus där Kennet bott eller haft sina minnen…

Se vidare här…

Utlagt vecka 28, 2022

På vandring

Bergslagsleden 1981

Vandring på Bergslagsleden 1981
Etapp 1, Kloten – Gillersklack

Det var en mycket regnig morgon när vi startade vår vandring, och regnigare skulle det bli. Hela dagen vandrade vi på hala stigar och spångar genom en genomvåt skog. Trots regnkläder blev vi våta ända in på kroppen.

Tältet vi hade med oss kändes svårt att slå upp där vattnet flödade på marken. MEN så plötsligt fram mot kvällen dök det upp ett vandrarhem. Några slantar hade vi så att vi kunde betala för oss och någon krona blev över så att vi kunde ringa hem och meddela att vi var under tak och att vi inte drunknat under vandringen.

Ja, det var på den tiden när telefonerna satt fast i väggen och inte kunde bäras med ut i geografin.

Nästa dag fortsatte vi på etapp 2, men då sken solen och vägen var trevlig och solig. Så tillsist blev det en fin vandring på Bergslagsleden 1981.

Bergslagsleden
Bergslagsleden 1981

Norge

Fikapaus i det gröna

Här är det fikapaus i det gröna. Efter att ha skrivit en bok om Karin Bergöös barndom och presenterat den här på min blogg, återgår jag till min egen barndom.  Sommaren 1957 var jag tio år och familjen tog den gamla Forden, modell 37 på en tältsemester i Dalarna. Men här på bilden har vi hamnat i Norge på väg mot Kongsvinger.

Här bland buskarna sitter min mamma, min bror, jag och min pappa. Så förmodligen är det min syster som knäppt bilden, men med min kamera, för bilden finns bland mina negativ.

Ja, det var annat det än att resa runt i en stor husbil. Men jag tror att vårt äventyr var både större och roligare.

 

Vecka 25 - 2022

Fikapaus i det gröna

Ut och åka mera

Till Carl Larsson-gården

Lördagen den 11 juni i år 2022 åkte jag med Karinföreningens styrelse till Carl Larssons-gården i Sundborn.

Det är alltid lika trevligt att komma dit och nu i sommar har de en fin utställning om Karins textilkonst. Det har ju dessutom kommit ut en stor fin bok om Karins textiler av Eva Sundström.

Jag nöjer mig med att ha skrivit en liten bok om Karins barndom. Se nedan.

Bilden är från Carl Larsson-gården och ut mot
vattnet.

Till Carl Larsson-gården

Vecka 23 - 2022

Ut och åka

Att resa till Bua

Att resa till Bua är alltid lika trevligt. Det gäller att hålla kontakten med vänner och Kennet har jag nu känt sedan september 1965. Dvs i 57 år.

Trots att jag inte varit i Bua sedan hösten 2019 så kan vi återuppta samtalet och prata om allt och inget. Tack Monica och Kennet för möjligheten att få besöka er. Det är viktigt för mig att få behålla kontakten.

Vecka 22, 2022 -
Varje vecka en ny bild.

Att resa till Bua

Att resa

Att resa

Att resa kan betyda så mycket. Under det här året handlar den här bloggen om resor jag gjort. Resor kan vara fysiska. Det kan vara att ta flyget långt bort, eller att ta ett tåg inom landet. Men det kan också vara att bara sätta sig i bilen eller på en cykel och för att under en förmiddag göra en trevlig utflykt.

Att resa kan också vara inre resa,  en utveckling, en ny erfarenhet. Många har gjort en social resa och kanske tagit sig ur en låst situation för att bli något helt annat. Och alla gör vi ju en sorts resa genom livet.

Ett resmål kan vara planerade eller ske helt slumpartat. På väg hem efter ett besök hos sonen, råkade jag en gång köra fel. Till vänster i stället för till höger. Men istället för att vända valde jag att försöka hitta mig fram på en annan väg. Den vägen blev allt mindre och efter en tid åkte vi på en smal grusväg. Där stod en skylt: "Sjövägen", och allt åkte vi en lång tid längs långa sjöar.

Många år senare beslöt jag och Inga att vi skulle försöka hitta den där vägen igen, trots att vi inte riktigt kunde minnas hur vi åkt. Men vi hittade Sjövägen och en fin plats i en skogsdunge på sjöstranden av Dyksjön där vi kunde fika vår medhavda matsäck.

Att resa
sjövägen

Resan gjorde vi pandemisommaren 2020

Inlägget på bloggen är från vecka 21 - 2022

 

Min bok

Karin Larssons barndom –
En bok om Karins familj

Nu finns min bok, "Karin Larssons  barndom", att köpa från BoD-förlag och snart hos andra nätbokhandlare. Den finns också i en och annan "fysisk" bokhandel i Kumla och Örebro. Dessutom kan du köpa boken av "Föreningen Karin Bergöö Larsson" när de håller öppet i Bergöövåningen under sommaren.

Öppettider för Bergöövåningen:
28 juni – 14 augusti, tis-sön, 10.00-17.00

Ta en titt på boken genom länken till förlaget här intill.


Apelviken

I Karin Larssons fotspår

I Karin Larssons fotspår har jag försökt gå många gånger. En dag begav sig Kennet och jag till Apelviken vid Varberg. Där bodde Karin och Carl Larsson en sommar tillsammans barnen Suzanne och Ulf och Karins lillasyster Stina.

På bilden intill är utsikten som Carl beskrivit och stenmuren där Suzanne har klättrat. Stugan de hyrde finns inte kvar. Den andra bilden är jag fotograferad av Kennet.

I Karin Larssons fotspår

Karins föräldrar

Carl Larsson om sina svärföräldrar

Vad tyckte Carl Larsson om sina svärföräldrar? Min bok om Karin Larssons barndom handlar i mångt och mycket om föräldrar, släkt och vänner vid den tiden Karin föddes. Karin som vid 23 års ålder skulle gifta sig med konstnären Carl Larsson. Vilka var då Karins föräldrar. Så här skriver Carl Larsson i sina memoarer om svärföräldrarna:
”Det var en bra familj jag nu kom in i. Präktigt borgerligt folk, såsom sådana alltid borde vara. Svärmor en liten rent av förtjusande kvinna, fin och takt­full, svärfar ett original, som icke ett dugg brydde sig om andras mening­ar, utan gick sin breda, hederliga väg rätt fram. Som gick till himmelriket…  …Svärmor var en för sin tid väl uppfostrad, bildad dam, och svärfars ekonomiska ställning ingav den respekt, som penningar brukar, helst när det är en sådan hedersman som intar den, som här var fallet.”

Bild: Karins mamma Hilda Bergöö f. Sahlqvist
Bilden är från Carl Larsson-gården

En bild på Karins pappa finns här
Mer om min bok om Karins barndom finns på min Facebooksida.
Läs också om Karin på Föreningen Karin Bergöö Larssons hemsida

Carl Larsson

En resa 2007

Island 2007

Island var målet för en resa 2007. Vi hade blivit bjudna av våra söner. Det var ett fantastisk landskap att beskåda. Ibland svart så långt man såg, men så fantastiska gröna vyer.

 

 

Vecka 17, 2022

Island 2007

Snart en bok

Karin Larssons barndom

Karin Larsson har de flesta svenskar sett på bild. Hennes man, Carl Larsson, har målat av henne och bilder har spridits med repro­duktioner och i böcker
En bok om Karin Larssons barndom blir i mångt och mycket en bok om hennes föräldrar, syskon, släkt och vänner för det är just det som är ett barns barndom.
Karin föddes 1859 i Örebro och flyttade som sexåring med familjen till Hallsberg. Som flicka hette hon Karin Bergöö. Hon utbildade sig senare på Konstakademin och gifte sig 1883 med konstnärs­kolle­gan Carl Larsson. Tillsammans skapade de sig det hem som idag är Carl Larsson-gården i Sundborn.
Det här är en berättelse om Karins föräldrar, släkt och vänner. Om Karins barndom i Örebro och Hallsberg, men framför allt en berättelse om Karins pappa, handelsmannen Adolf Bergöö och hans hustru Hilda samt om Hildas föräldrar. Hur de i glädje och sorg upplevde Örebro och Hallsberg på 1850- och 1860-talet: Stadsbranden, affärslivet och järnvägens tillkomst, samt om förlovning, äktenskap och barnafödslar.

Karin Larssons barndom

Ja, nu är snart min bok ute för försäljning. Kanske om en månad eller något tidigare.

En vintermorgon

Carl Larsson-gården en vintermorgon

Att få vakna upp en vintermorgon vid Carl Larsson-gården var en upplevelse. Jag var där kvällen innan och föreläste om Karin Larssons ungdomsår och fick möjligheten att sova över. Ja, inte inne i Carl Larsson-gården utan i en av byggnaderna på tomten. Det var en fin minnesvärd resa.

 

Vecka 15, 2022

Carl Larsson-gården en vintermorgon

Jan Fröberg

Min bror Jan

Min bror Jan i sex bilder. En levnadsresa. Det var nu tolv år sedan Jan gick bort.

Jan döps
Jan 10 år i Anvanbo
Studenten Jan
Jan med två sina barn
Fyra generationer: Jan med mor och son samt barnbarn
Jan på lite äldre dar

Min bror jan - dop
Min bror Jan 10 år
Student
Barnen
Fyra generationer

 
 

Vecka 14 - 2022

Suzanne 1998

Suzanne i Sundborn

En gång spelade vi Sagan om Suzanne i Sundborn. Jag hade skrivit en dockteater om Carl och Karin Larssons dotter Suzanne som vi framförde i Bergööska huset i Hallsberg. Och så en dag fick vi förfrågan om att spela den en sommardag i Sundborn vid Carl Larsson-gården för hela släktföreningen.

Sagt och gjort. Det blev att resa till Sundborn med släpkärra för att spela teater. Faktiskt en av mina roligaste resor.
Lite mer om dockteatern finns här

Vecka 13 - 2022

Suzanne i Sundborn
Suzanne i Sundborn

T.v: Vi som spelade dockteater i Sundborn.
Ovan: Suzanne som docka.

Tågpaus

Bua 2012

Bua 2012 - Jag hade varit några dagar i Bua hos Kennet och var på väg hem. Om jag inte minns fel så skulle Kennet samtidigt resa till Stockholm för att där hämta med sig ett barnbarn tillbaka till Bua. På så sätt fick vi en gemensam tågresa och matsäck hade vi naturligtvis med oss. Det har vi alltid på våra utflykter.
Riktigt var vi sitter vet jag nte, men kan det vara i Göteborg där vi väl bytte tåg .

Vecka 12 - 2022

Bua 2012

Dagstur med Bert och Ami

Knuthöjdsmossen

En dagstur till Filipstad och Knuthöjdsmossen tillsammans med Bert och Ami för tio år sedan. Åren går. Här var det en fantastiskt natur att se inifrån tack vara bra uppbyggda spångar som var som trottoarer.

 

 

Vecka 11 - 2022

Knuthöjdmossen

En helt annan båt

Regalskeppet Trasa

Det var i början av sextiotalet. På den tiden det var mycket prat om regalskeppet Wasa. Jag och mina föräldrar var en vecka på Öland, där min bror sommarjobbade. En av hans lediga dagar gjorde vi en utflykt på ön. Vi hade hört talas om att det låg ett gammalt vrak på stranden någonstans och hittade det efter många bestyr.
Jag klättrade upp i vraket med en kålbit jag hittat på stranden och döpte den trasiga båten till Regalskeppet "Trasa".

 

Vecka 10 - 2022

Regalskeppet Trasa

En resa med båt

På kryssning i Karibien sensommaren 2013

En kryssning i Karibien är den resa allra längst bort i världen som jag har gjort. Soligt varm och behagligt och många öar att gå iland på. I övrigt får bilderna tala för sig själva.

Kryssning
Kryssning

En bok

Familjen Bergöö i Örebro och flytten till Hallsberg

Familjen Bergöö har också blivit en resa för mig. Det finns många sätt att resa. För mig har ett antal år varit att vandra i Karin Bergöös fotspår. En resa som jag gjort genom att läsa hennes och andras brev. Och besökt olika arkiv i Örebro, Stockholm och Uppsala m.m. Samt att åka till platser där Karin varit.

Jag har fram för allt ägnat mig åt hennes barn- och ungdomstid, så jag har hållit mig i Sverige. I Stockholm, Räfsnäs, Varberg och Morup m.m. Många av äventyren har jag gjort tillsammans med vännen Kennet.

Nu jobbar jag på att skriva en bok om Familjen Bergöö i Örebro och om flytten till Hallsberg, om Karins föräldrar släkt och vänner i Örebro där Karin föddes. Senare gifte hon sig med konstnärskollegan Carl Larsson och bosätter sig i Sundborn.

På bilden ses Karins pappa, Handelsmannen Adolf Bergöö.

Du kan läsa mer om Karin som jag skrivit på Karinföreningens bloggsida. HÄR.

Vecka 8 - 2022

Familjen Bergöö

Rundvandring i Örebro

Biografen Roxy

Biografen Roxy ger en del minnen. Det var här jag såg min första barnförbjudna film. Det var lite nervöst eftersom jag inte var femton år, men det avlöpte utan problem. Här på Roxy såg jag också en del andra minnesvärda filmer. På somrarna kunde de visa gamla goda repriser.

Bilden är ca 20 år gammal, då jag var på rundvandring i stan och tog lite bilder på sådant som gav minnen från barn- och ungdomstiden som Örebroare.

Vecka 7 - 2022

Roxy

Kanoting

Lundsfjärden

Midsommar vid Lundsfjärden 1986. Man undrar kanske vart kanotpaddlarna är på väg. De tycks inte riktigt kommit överens om åt vilket håll de ska.

Det är sonen Marin i den bortre kanoten och sonen John fram i den närmre. Och så tror jag det är Jennie bakom honom.

 

Vecka 6

Lundsfjärden

En tur i ekan

Roddtur vid Hemsjöstrand

En Roddtur i ekan 1948. Jag och mina syskon sitter i "baksätet" medan mamma ror. Flytvästar? Nej, det visste vi väl knappt vad det var.

Den sommaren hyrde vi en stuga vid Hemsjöstrand vid Mullhyttan. Jag sitter i mitten och är endast ett och ett halvt år.

 

vecka 5

roddtur

Resa på östkusten

Timmernabben på 1970-talet

Väl förankrade vid Timmernabben eller var det vid Påskallavik vi var när bilden togs. . Inga och jag bilade tillsammans med mina föräldrar ner efter östkusten. Oskarshamn, Kalmar och ner till Blekinge. Vi gjorde en del inköp, bland annat köpte vi glas vid Kosta på vägen hemåt.

 

Vecka 4

timmernabben

Livets resa

Nyss fyllda 75

Livets resa började 1947 och nu nyss fyllda 75 har det passerat bäst före datum för många år sedan. Det är ju just den resan som många av de här inläggen på min blogg vill visa.

Bilden är från sommaren 1947, då vi hyrde en sommarstuga i Marieberg. På den tiden var det ute på landet och man kunde åka tåg dit från Örebro central. Jag tror stugan låg i närheten av nuvarande travbanan. Det är min mamma och vi syskon. Jag är ungefär sex eller sju månader.

 

 

 

Inlägg   -  Vecka 3 - 2022

nyss fyllda 75

Ett barnbarn

Livets resa - Ett dop

Här startar Livets resa. I maj 2021 kom vårt barnbarn och här är det dags för dop. På grund av diverse omständigheter blev dopet fördröjt till november.

Nu levererar sonen bilder några gånger i veckan, så vi kan följa med på livets resa. På grund av pandemin och andra influensor och sjukdomar har vi varit lite försiktiga att träffas.

 

Vecka 2 - 2022

 

livets resa

Vecka 1 – år 2022

Min fösta bilsemester

Sommaren 1956 upplevde jag min första bilsemester. Jag var 9 år och familjen Fröberg hade blivit med bil. En stor händelse för mig som älskade att åka bil. Förmodligen för att vi inte tidigare haft någon.

Med pappa vis ratten och mamma där fram och vi tre syskon i baksätet bar det av. Resan gick från Örebro och söderut. Vad minns jag av det 65 år senare. Jo, vi tittade på Rökstenen och vi stannade till någonstans neråt Vadstena där några arkeologer letade benbitar och skärvor i anslutning till ett kloster. Det var då jag bestämde mig för att bli arkeolog, vilket jag aldrig blev.

Resan gick ända till Gränna där vi köpte polkagrisar. Det var ingen höjdare. Alldeles för sött för min smak.

Jag minns inte men någonstans tältade vi. Två nätter tror jag. Därefter gick resan norr ut igen till Norrköping där vi skulle stanna några dagar hos mina kusiner, men då blev min syster sjuk. Som jag minns det var hon förskräckligt sjuk. Så vi satte oss hastigt i bilen och for hem till Örebro. Jag tror att syster min fick uppsöka Örebro lasarett.

Bildtext:

Bilden på Rökstenen som ingen vid den tiden lyckats uttyda. Därför har jag i mitt album från den tiden kletet dit en liten pratbubbla. Med tanke på att min syster äter polkagris så tör vi ha varit i Gränna innan Rök.

På andra bilden är min syster och mamma som tittar i skyltfönster i Gränna

Det var min första bilsemester.
Curt Fröberg

Min första bilsemester

gränna