Kategoriarkiv: Alla inlägg

Alla inlägg kan ses i den ordning jag lagt in dem under åren. Från den första januari 2015 tills idag. En bild varje vecka.

Löparen

Här är några ungdomar som ska ut och springa. Nummer 21 är min pappa, Eric Fröberg. Han var riktigt bra på att springa en gång i tiden. Och orienterade i många år. Jag har något dunkelt minne av en sådan orientering. Vet inte alls vad jag hade med att göra. Kanske var jag sex, sju år. Och så startade de en efter en och snart var alla borta utom jag och några funktionärer. Det var en lång dag. Efterhand gubbarna kom tillbaka, skulle de bada i en kall sjö.

Loparen

Jag vet inte, men kanske var det samma dag som jag var med pappa upp till Örebro Kuriren. Där var en farbror som visade mig hur det gick till att trycka en tidning. Pappa skrev ibland lite orienteringsreportage. Han fick några öre per rad. Det mesta tog de bort på redaktionen. Det bästa med att skriva i tidningen var att han hade frikort på olika idrottsevenemang, men pappa var inte så intresserad, så jag tror inte han använde det. Skulle det springas, skulle han springa själv och inte titta på andra.

Curt

Min Mor

min mor

Margareta Fröberg

Min mor, Margareta Fröberg, född Andersson, är här 24 år. Hon ska bli åtta år äldre innan jag föds. Ibland kan jag bara minnas henne som gammal. Men då och då kommer jag ihåg henne ungefär så här, fast tio, tolv år äldre. Men minnen är inte mycket att lita på. Fotografier och folks berättelser, sånt man hört, spelar alltid små spratt.

När jag fyllde tre år fick jag en blomkruka – i huvudet – och fick åka till sjukhuset för att sy. Jag har alltid trott att jag visste precis hur det där gick till, men så berättade mamma sin version, och jag förstod att jag hade kommit ihåg alltsammans alldeles fel.

Curt

Mormor och morfar

mormor och morfar

MorArvidbarn

ArvidMorBaksida

Ett fotografi på mormor och morfar med barn

Jag vet inte var det är taget. På baksidan står namnen uppräknade. Tack för det. Bilden är från 1915. Förmodligen är det höst. Min mor, Margareta, är född i mars det året. Här står min mormor och håller henne i famnen, och morfar bredvid. Alda och Arvid heter de. Framför står deras övriga fyra barn: Vanja, Dagmar, Bror och Folke.

Mormor och morfar hade då fått två barn till. Karin, innan hon gifte sig och en tvillingpojke till Dagmar, som bodde någon annanstans. Min morfar Arvid, dog bara tre år senare. Mormor gifte sedan om sig och fick tre barn till, Ulla, Maj och Gullan.

(Klicka på bilderna så blir de större!)

Farmor och Farfar

Carl Albert och Manda Fröberg

Jag minns inte min farfar. Han dog när jag var tre år, tror jag. Farmor minns jag mycket vagt. En gammal kvinna i rullstol. Och sjuk. Hon gick bort några år senare.

Farmor och farfar bodde i ett torp, Högsta, i Edsberg, Örebro län. Jag antar att bilden på dem, Carl Albert och Manda Fröberg, är därifrån. Jag har ett svagt minne av att vi, jag och mamma, kanske pappa och syskon, åkte buss från Örebro och steg av vid kyrkan och gick därifrån. I våras tog jag en biltur, men hittade inte platsen där torpet låg, men på sensommaren fick jag med mig min syster och svåger som kunde visa mig dit. Huset finns inte kvar, men trädgården tycks vara sig lite lik och man kan ana var huset stod.

Curt

farmor och farfar

Gott Nytt År

gott nytt år

Och så  var det slut på det året

Jag slutar året som det började med bilder från ett forntida nyårsfirande. Gott Nytt År… Årsskiftet var 1981–1982.

Å så några ordspråk på vägen…

“Rött guld finns i övermått men inte grånande vänner.“
Kinesiskt ordspråk

"Galenskap är ärftligt, man får det av sina barn."
Sam Levenson

Ha nu ett riktigt bra nytt år
Curt

Nu är det jul igen

Jag har fått en gammal julhälsning i min hand. En julhälsning av det slag som min bror förärade sina barn och andra med för 35 år sedan. Följer efter bilden.

JULEGOTTER 80

Berättelse av en erfaren man huru man tillagar julekarameller m. m. samt råd till nybörjaren
Man börjar i godan tid, helst julen före, så slipper man ifrån de värsta misstagen. Om man har en tjockbottnad kastrull, visp, slevar termometer graderad till 300 grader och ett kök som just skall nymålas går allt som en dans.:

OM MARSIPAN

Det är bra att börja med något väldigt enkelt- te x chokladdoppad marsipan. När man köper marsipan skall inte köpa mandelmassa. Expediter vet i allmänhet inte vad marsipan år, de tror att det är grönt! Då går man till en annan affär. Marsipanen arbetas smidig och rullas till kulor. Framför sig ser man vackra runda bruna chokladbollar med läcker marsipan i. Choklad värms i vattenbad! Så droppar man kulorna, tar upp dem med gaffel och lägger dem på smörgåspapper. De blir inte alla runda, ty chokladen rinner ner och bildar en platta under kulan. Det är en praktisk sak, eftersom kulorna sålunda inte kan rulla bort och hamna bakom spisen eller köksbänken. Man kan ställa dem. Om man färgar marsipanen med röd karamellfärg blir det mycket söta små godisar. Och händerna mer vackert solbrända ut i flera dagar.

OM PEPPARMYNTPASTILLER

När man värmt smeten till pastiller och satt blockchokladen i värmebad klickar man smeten på en plåt med smörgåspapper. Jag gjorde det mycket noga och långsamt för att få fina pastiller. Resultatet blev att de första blev mycket runda och vackra. Men så stelnade smeten och de sista blev inte lika runda och vackra. Om man vill kan man köpa pepparmyntpastiller från godisfabriken. Där görs alla runda och vackra.

OM FIN KNÄCK

I år bestämde jag mig för att göra knäck efter ett recept som hette FIN knäck, eftersom jag förra året gjorde ganska FUL knäck. Det svåra med knäck är att det ser så gott ut att man nästan inte kan låta bli att sticka ner ett finger för att provsmaka. Sådan knäck smakar sedan illa. Annars är det inte så svårt om man bara har en bra termometer. Etthundratjugo grader ska smeten vara innan man häller den i formar. Formarna tippar lätt. Låt dem ligga. De får bli s. k. extraknäck som man slarväter av.

OM FRANSK KOLA

Fransk kola låter välan gott? Det är tjock grädde i den! Smeten ska koka sakta, ganska ordentligt, våldsamt (beroende på vilket kolarecept man läser). 120 grader skall det bli i alla fall. Sen blandar man i smör och nötter och häller alltihop i en smord form. Det gäller att inte provsmaka för tidigt för då kan man kola av. Kola måste slås in i papper innan den läggs i skål eller så. Annars blir kolorna så förtjusta i varann så att man aldrig kan skilja dem åt. OM

BRÄNDA MANDLAR

Brända mandlar skall man inte alls befatta sig med. Lyssna på en som vet! Brända mandlar är det uslaste av alla godis någon någonsin har hittat på. De borde förbjudas i lag. I år gjorde jag karamellsmet (160 grader) samt doppade däruti några mandlar, fikon på pinne m.m. Då slipper man både brända fingrar och brända halsmandlar.

Sedan jag målat om mitt kök, rengjort golvet med thinner och kokande vatten samt lämnat in mig själv på kemtvätt ber jag nu att få önska er en riktigt

nu är det jul igen

Lucia

 

Just idag är det Luciadagen den 13 december 2015. På bilden firar kusinerna Ulrika och Martin Lucia för omkring 40 år sedan. Tiden går.

Curt
PS: Nu, så här på slutet av året kan det vara idé att titta igenom alla bilderna. Det har tillkommit en hel del kommentarer sedan sist.

Från en lyckad fest

 


Ja, det var en riktigt lyckad fest. Det måste vi göra om. Om jag hade en bra glasveranda att sitta på utifall det skulle bli dåligt väder, så skulle vi kunna vara här. Tält och husvagnar på tomten så att alla kunde sova över… Det vore inte dumt.

Ja, en ny träff är ett måste…

Curt


Kommentar av Britt-Marie 26 jan, 2016 18:54
Håller med, det var supertrevligt.

På vandring i ett höstvackert Stockholm

Adolf Fredriks kyrka den 29 oktober 2015

Så har jag tillbringat fem dagar i Stockholm. Skapligt väder, men på onsdagen var det särskilt vackert. Klarblå himmel, solen värmde och höstens färger hade sparats ända tills den dagen.

En vit kyrka, både exteriört och interiört. Det var naturligtvis kung Adolf Fredrik som på 1700-talet lade grundstenen till kyrkan. Därav kyrkans namn. Det var här i Adolf Fredriks kyrka som den Örebrofödda flickan Karin Bergöö gifte sig med konstnärskollegan Carl Larsson. Prästen som vigda var Albert Wilhelm Staaff. Hans son hette Karl och blev sedermera Sveriges statsminister.

Curt
PS: För en gångs skull, en alldeles nytagen bild.

Min faster

faster

Här är min faster som tillhörde Frälsningsarmén i Örebro.

Curt

Kommentar av Lena 10 nov, 2015
Faster Lisa talade Jan ofta om och hade på grund av henne en förkärlek för Frälsningsarmén, om det skulle skänkas pengar t.ex. Det var hon som lärde honom dricka kaffe, berättade han. Och så var hon så vacker…

Hej Lena och tack för en kommentar. Ja, vi hade en faster som hette Lisa, men det här är Herta och det var hon som var med i Frälsningsarmén.
Curt

Nu ska ni få se på farfar

Min Farfar

Ja, så här kunde min farfar ta sig ut på bild en gång i tiden: Carl Albert Fröberg bar hans namn.

Kommentar av Kenneth 12 okt, 2015 11:25
Fanns fina militära traditioner i din släkt. Det hade varit spännande att se dig i en liknande utstyrsel. Men du bröt den militära traditionen, och tur var detta. Vad skulle vi då språka om? Mausergevär, giv akt-lediga, varm choklad och släta bullar, tältkaminer, kängor, kanoner och en massa krut.

Svar av Curt: Det hade väl varit trevligt!
Å andra sidan var pappa också militär och jag kan inte minnas att vi någonsin pratade om det…


Kommentar av Lena 10 nov, 2015 12:35
Var det han som ursprungligen ägt sabeln, som stod i "mitt" hörn vid matbordet i många år. Noah fick den sen, vilket ledde till konflikt bland arvingarna.

Svar av Curt:
Nej, den var Erics egen, och fanns i mitt hem så länge tillbaka som jag kan minnas.

nu kommer farfar

Vatten, bara vanligt vatten

Visst har det regnat på oss i sommar, men den här bilden är från augusti 2006. Vi har normalt en bäck, fyra dm bred och en dm djup, men så en dag… Bron som syns mitt i bild står normal längst till höger på bilden.

Det är inte alla som har sjötomt …
…kom låt oss bara fly
långt ut i natten
impregnera hatten
så du blir vattentät.
……………P. Ramel

Tiden rusar iväg så att jag inte riktigt hinner med…
vatten
Den som klickar på bilden får se en större bild

Semesterfirare

Det mesta av höskörden var både hässjad och inkörd, värmen olidlig och vi utslitna. Nu väntade en vecka i husvagn på Hallandskusten.

Från vänster: Vår blå Saab 99, Inga och John, Ulrika och Martin, Maj-Britt och mormor Karin samt Joakim bakom mellan dem, Jag (Curt) morfar Torsten och sist men inte minst Ulf (Karlsson) och därtill den husvagn som skulle ge plats åt sju personer.

Drängen tog kortet.

Curt

Semesterfirare

Från ishotellet i Jukkasjärvi

Det har hubbit bli tisdag innan veckans bild kommit på plats. Det beror på att John, Inga och jag var på utflykt till Vrena, Nyköping och Simora igår.

Bilden är dock från Jukkasjärvi. När vi var där för några år sedan var det sommar och ishotellet hade smält, men en fantastisk utställning av isstatyer gjorda efter John Bauers bilder fick vi se i en ovanligt kylig utställningslokal.

John och Karin bland isskulpturer i ishotellet i Jukkasjärvi, sommaren 2004 ?

Curt

Jukkasjärvi

Somliga roar sig

Ja, somliga roar sig. Jag vet inte var och inte när, men jag hoppas att danskavaljeren själv minns. Och kanske känner han igen gallret i bakgrunden, som jag tror fanns i någon av hans lägenheter…

Curt

Kommentar av Kenneth Löfgren 17 aug, 2015 09:36
Bilden är tagen i Ödåkra. Vi hade några dansanta människor på besök.

Svar av Curt:
Den mest dansante tycks ju vara den som bodde där.

34_Kenneth1

Kräftskiva på 50-talet

Då och då händer det att inte en bild räcker till för att beskriva en händelse, som till exempel minnet av en kräftskiva ur det förflutna.

Kreftor

Bild 1: Erikslund, vårt sommarställe från 1953 tom ca 1980.
Bild 2: Familj och vänner. Astrid, Ragnar, Tage, Svea, Valborg, min bror Jan och syster Jill. I bakgrunden, min vän Sören.
Bild 3: Mamma, Astrid, Ragnar, pappa Eric, Svea, Valborg. Och där bakom om, Sören och jag
Bild 4: Dramatik bakom stearin och pilsnerflaska, under kräftfestrus.

Curt
Av alla festglada på kalaset är idag bara jag och min syster Jill kvar i livet.

Kommentar av Lena 10 nov, 2015

Där vid Erikslund, långt efter att Margit och Erik fått lämna stället, såg jag Erik för sista gången. Vi var på svamputflykt och någonstans där fanns ett ställe jag hade hittat. Erik och Jan sa ."Där finns inget", men jag kände lukten. Det fick heta Lena ställe. Erik var litet trött och höll sig nära bilarna och huset medan vi gick längre. Sen skildes vi vid våra bilar, och Erik var så nöjd och glad och vinkade glatt när vi sen for iväg åt olika håll. Få dagar senare, om inte t.o.m. nästa dag ringde du Curt till mig och berättade det sorgliga. Du hade inte fått fatt i Jan. Detta var på stenåldern, före mobiltelefonerna!

Det är tisdag idag

Nu har jag missat att lägga ut en bild igen. Glömt vilken veckodag det är. Men va fan, det går ju inte att hålla reda på dagarna nu, när man inte ens kan särskilja på årets olika årstider. Enligt almanackan min, borde det vara sommar, men en titt ut utanför fönstret påminner mig mer om hösten. Om inte löven ännu gröna hängde kvar på träden kunde det ha varit i slutet av oktober.
Ja, vad har vi då att vänta? Den bild jag valt för dagen, visar framtidens frostiga utsikt…

Curt

Appropå fiske

30_Lennart

 

En sommardag för 49 år sedan tillbringade jag och vännen Lennart Heikenberg några veckor i Sydsverige. Här fiskar vi i Råå, utanför Helsingborg. Hjälmen Lennart så vackert och nobelt bär, hittade han på en kobbe, satte den bakfram på huvudet och hade sedan mycket svårt för att lägga den ifrån sig. Han fick en viss uppmärksamhet för sitt hjälmbeklädda huvud under några soliga dagar.

Oh vilka tider. Snacka om vintage.

Curt

En fiskande familj

Hoppsan, hoppsan. Jag har visst missat att lägga ut bilder den här veckan trots att det redan är torsdag. Det var värst vad veckorna går fort. Ja, jag visste att de går fort, men inte så fort.

Överst står far i huset (nu utanför huset) vid abborröken i Erlkslund. Där bredvid min mor med strömming på kroken.
I mellanraden synes min bror, Jan, ombord på hans första segelbåt "Frida" i hamnen i Vaxholm, men redo att ge sig ut när strömmingen slår till. Där bredvid min syster, Jill, med sin nyfångade Sottengädda.
Och nederst är jag och tyvärr kan ni inte se den fisk jag har på kroken: Ujujuj !

Curt

Kommentar av Lena 10 nov, 2015
Medan Jan fortfarande rökte pipa!

1

3

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

en fiskande fanilj

4

Semester

semester


Semesterfirare i Fiskebäckskil i slutet av 1950-talet. Tält utan förtält, bilar (Volkswagen) med takräcke, campingbord, resväska och en hink att sitta på. Och om du tittar noga kan du se ett rep bak på "Folkan", så att vi kunde spänna fast tältpaketen på bakre kofångaren. Vi var nämligen fyra personer i vår bil, med sovsäckar, två tält, resväskor och alla semestertillbehör och det fanns just inget bagageutrymme alls i en "Folka". Men vi hade inte mindre trevligt än var dagens resenärer har, det kan jag lova.

Från vänster: Astrid, min pappa Eric, Ragnar och min mamma Margareta. Det var jag som höll i kameran. Inte bara höll, jag tryckte också, i en tid då man fick vara sparsam med "knäppandet". Film, framkall och kopiering var dyra grejer.

Curt

Inga

"Lägg handen på en varm platta en minut och det känns som en timme. Sitt med en söt flicka en timme och det känns som en minut. Det är relativitet."
Citat av Albert Einstein angående relativitetsteorin

Kommentar av Lena 10 nov, 2015 12:45
Så söt!

Martin

Martin

Martin provar mormors gamla underbyxor ute på verandatrappan i Tarsta. Kan han vara i sexårsåldern.

Varje generation hånar de gamla modena men följer andäktigt de nya. Citat: Henry David Thoreau.

 

Kommentar av Lena 10 nov, 2015
Ja, jag t.ex. har just städat trappen i jeans med utslitet vänster knä, liten reva. Snart är de värda mycket på vintagemarknaden! Varför förstår jag inte!

Min bror Jan

Jan

Jan

MorJF

Min bror Jan

Jan i lite olika skepnader. Som liten i dalaklädsel; i solglasögon; i i basker och i mammas knä.
Jag har fått bilderna av Jan, men vet inte alls vem som tagit dem.
Curt

Kommentar av Lena 10 nov, 2015
De där bilderna är så fina! Den franska fiskartröjan fick Jan i present av Mikael och Louise. Tunikan på den andra bilden var min, sliten men hel, men kasserad. Jan gillade den!

Min syster

 

Ja, det är min syster. Förmodligen fotograferad sommaren 1950, nio år gammal. Hedanefter ska jag lägga ut lite bilder här från den "gamla goda tiden", med lite släktbilder. Jag, min mor och en del av släkten har ju redan varit representerade.

Curt

Sagan om Suzanne

Det är nu i vår tio år sedan vi sist spelade teater i Bergööska huset i Hallberg. Bilderna är från året innan då vi spelade in musiken till teatern. Det är faktiskt 20 år sedan vi spelade Sagan om Suzanne första gången.

Där är jag bakom mikrofonen och där bredvid Désiré glatt sjungande. Under mig är Helena och sist, men inte minst, Inga-Britt, som får hjälp av Désiré med lite åskljudsillustrationer.

Curt

Kommentar av Kenneth 20 april, 2015
Tänk vad tiden går! Trots dessa år som lagts bakom oss så kommer jag med glädje ihåg er fantastiska teaterföreställning.

Inget är som väntans tider

En dikt av Erik Axel Karlfeldt …

Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.

Intet är som längtanstider,
väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider
som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!
Gyllne frukt må andra skaka;
jag vill dröja och försaka,
i min lustgård vill jag vaka,
medan träden knoppas där.

 

intet

inget

Aprilbilder (och en maj) ur mitt album …

Vår vårbäck 2015,
Fågellåt 2011,
Tibast 2009, Vår vårskog 2008,
Paris 2007,
Blåsippan borta i backen 2009,
Kvismaren 2010
och 
Äppelblom, den enda majbilden 2011

Ironi

– Förr var man ung och vacker - nu är man bara…

 

Trettiofem år är en högst attraktiv ålder. Londons societet är full av kvinnor av ädlaste börd som av egen fri vilja har varit 35 år i åratal. ­ – Oscar Wilde

ironi

Kommentar av Britt-Marie
26 jan, 2016

För åldern vacker fortfarande.

Konst på hög

Alla bilder i mitt digitala album har jag inte tagit själv. Den här till exempel har jag skannat in från ett foto efter Gunnar Gillberg. Han tog ofta kort, men det var sällan vi fick se dem. Han efterlämnade en ansenlig hög och trots enkla kameror lyckades han ta intressanta bilder. En dyr kamera tar inte bra bilder. En duktig fotograf tar bra bilder. Gunnar fotograferade ofta det där som vi sällan tar kort på, som människor mitt i arbetslivet eller som här med en tokrolig idé. Länge hade debatten klingat i Närke: ”hur skulle man kunna släcka den rykande, pyrande illaluktande Kvarntorpshögen”. Jo, Gunnar och hans vänner visste besked.

Logik tar dig från A till B. Fantasi tar dig vart som helst.
Albert Einstein

och Curt

 

En ren dassbild

Oh vilka tider. Snacka om vintage!

Ja, en riktig dassbild. Och dass då, vad kommer ett sådant dassigt ord ifrån. Jo, från Tyskland. ”Das Haus” var det från början som förkortats till ”dass”.
Curt

Kommentar av Kenneth Löfgren 09 mars, 2015
Så här skrev Sandro Key Åberg:

En bukolisk sång
Jag är ett gammalt utedass där ingen har skitit på länge.
Jag minns de sista och höstliga besökarna,
svampplockaren i basker och med smörgåspaketet i fickan,
andtruten och överraskad av lössläppt och strilande behov,
den gamla kvinnan med sina torra och tunna små skitar
och sin enda utdragna, jämrande och klena lilla fis.

O, aldrig mera en dundrande mök eller en eldig fjärt,
aldrig en mustig och stinn smygare ur digra och
väderstinna rövar,
bara den magra vinden kring mitt människotomma
och väderpinade hål. OSV

Hela dikten finns här!

dassbild dass

Apropå skratt!

 

6_Saab

Det glada Huddik är inte alltid så roligt. Här gick avgasröret åt pipan. (Om man säger.) Året var 1971 och vi, Bert, Ami, Inga och jag var på väg mot Hemavan för att fjällvandra. Med vrålande motor (Saab sport) passerade vi Sundsvall innan vi kom till Härnösand, där Bert på en verkstad inhandlade ett rör och fick låna en brygga på en mack.
Om någon undrar över hur Bert tänker angående avgasrör, förklaras det här i en dikt av Tage Danielsson.

Bilarna borde ha avgasrören
inte i aktern, utan i fören.
Då blir det ju de som kör
som dör.”