Då och då händer det att inte en bild räcker till för att beskriva en händelse, som till exempel minnet av en kräftskiva ur det förflutna.

Bild 1: Erikslund, vårt sommarställe från 1953 tom ca 1980.
Bild 2: Familj och vänner. Astrid, Ragnar, Tage, Svea, Valborg, min bror Jan och syster Jill. I bakgrunden, min vän Sören.
Bild 3: Mamma, Astrid, Ragnar, pappa Eric, Svea, Valborg. Och där bakom om, Sören och jag
Bild 4: Dramatik bakom stearin och pilsnerflaska, under kräftfestrus.

Curt
Av alla festglada på kalaset är idag bara jag och min syster Jill kvar i livet.

Kommentar av Lena 10 nov, 2015

Där vid Erikslund, långt efter att Margit och Erik fått lämna stället, såg jag Erik för sista gången. Vi var på svamputflykt och någonstans där fanns ett ställe jag hade hittat. Erik och Jan sa ."Där finns inget", men jag kände lukten. Det fick heta Lena ställe. Erik var litet trött och höll sig nära bilarna och huset medan vi gick längre. Sen skildes vi vid våra bilar, och Erik var så nöjd och glad och vinkade glatt när vi sen for iväg åt olika håll. Få dagar senare, om inte t.o.m. nästa dag ringde du Curt till mig och berättade det sorgliga. Du hade inte fått fatt i Jan. Detta var på stenåldern, före mobiltelefonerna!