Ekskog

Vår nära ekskog

Vi gjorde en dag en utflykt till Trystorps ekäng. Tog med lite fika och satt i en skogsbacke. Det är fint där, men vår dag var blåsig och lite kylig. Nu behöver inte vi åka flera mil för att se ekar.  Vi har en ekskog, om än ganska liten, bara hundra meter hemifrån. Här lever den lilla skogen fritt från allt vad turister heter.
Jag tog en promenad där igår. Fanns inte ett spår av en människa. En hare och några hjortar såg jag och tyckte mig höra grymtanden. Kanske var vildsvinen nära inpå.

Vecka 21 - 2020

Ekskog

Sköllersta kyrka

Begravning

Min svärmor dog på grund av "corona". Märk väl. Hon dog inte av corona. Hon var inte smittad. Min svärmor dog på grund av coronasmittan och förbud mot besök.
Under några år har min svärmor bott på ett äldreboende. Hennes två döttrar har turats om så att de under flera år besökt henne några timmar om dagen. Varje dag! Svärmor var gammal och i viss mån dement. Men hon kände igen döttrarna och de kunde prata med henne om sådant som hänt förr. Kanske gnolat på sånger hon kunde, tittat på bilder som hon kunde känna igen och pratat om allt gammalt. Sånt som min svärmor kunde relatera till. Och framförallt skratta och göra livet, trots ålder och demens, till ett värdigt liv. De kunde hjälpa henne att få i sig mat varje dag och de fikade tillsammans varje dag.

Så en dag blev det besöksförbud!

Det finns ingen personal som vet någonting om min svärmor. Ingen som kan prata om det hon varit med om. Ingen som kan de sånger hon kände igen eller titta på och prata om de bilder med personer som hon en gång känt. Ingen som lyckades få henne att äta.
Hon som innan besöksförbudet skrattat och sjungit, var efter en månad okontaktbar och några dagar senare död. Döttrarna fick inte ens komma till henne i dödsstunden.

Vecka 20 - 2020

begravning
kyrka

Begravning vid Sköllersta kyrka.

Utflykter

Egbyåsen

Så här i coronatider, när man inte kan resa och hälsa på vänner, får man göra andra utflykter. Vi tog med kaffe och äggmacka och åkte till Egbyåsen en dag i slutet av april för att titta på backsippor. Tyvärr var det då i slutet av blomningen, men det är ändå så fantastiskt med så otroligt många blommor. Ett helt fält med backsippor.
Därefter tog vi vårt fika vid en folktom badstrand vid Hampetorp.

Egbyåsen ligger ungefär två mil från oss och uppskattningsvis ca två mil från Örebro. Ta en tur dit i mitten av april nästa år.

Vecka 19 - 2020

egbyasen

Öby kulle

Ormar vid Öby Kulle

Vill du se ormar ?
Knappt en mil bort från oss ligger Öby Kulle vid fågelsjön Kvismaren. Hit vallfärdar folk i april för att titta på ormar som vaknar upp ur sin vintersömn, och senare på våren kommer alla de som vill se fåglar.
Jag brukar åka hit på hösten för att se tranor som om kvällarna samlas här i vattendränkt mark för att övernatta. Tranor då på väg söderut som stannar några veckor. Och som på dagarna sprider ut sig i omgivningen för att fylla på matförrådet inför vidare flytt söderut. För något år sedan räknade fågelskådarna in 20 000 tranor. Ett fantastiskt skådespel.

Bilden här på huggorm och snok som omfamnar varandra är från den 10 april 2010
Se också

Vecka 18 - 2020

ormar

Tarsta

Svärmor

Idag dog min svärmor på grund av corona. Hon dog inte av corona, utan på grund av.

Karin var 98 år och bodde på ett äldreboende dit inte coronasmittan kommit. Men på grund av besöksförbud fick inte hannes barn besöka henne. Barn som turats om att vara hos henne två timmar varje dag året om. Eftersom min svärmor var något dement behövde hon de som kunde prata om förr. Sjunga de visor som Karin kunde. Ge den nära kontakt av de hon kände igen. Och barnen som kunde ta sig tid att se till att hon fick i sig den mat hon behövde.

Men så kom corona och besöksförbudet och hennes barn fick inte komma dit.  Karin gick ner i vikt och tappade all sin nära kontakt. Min svärmor dog inte av corona utan på grund av…

Svärmor

 

Några kilometer från där vi bor ligger mellangården i Tartsa där min hustru föddes och växte upp. Bilden är från 1968 och huset har renoverats sedan dess.

Vecka 17 - 2020

Loppis

Prylar

Jag har tidigare berättat att vi har ett kapell på tomten. Har man gott om utrymma får man snart väldigt mycket prylar.  Prylar som man till sist behöver göra sig av med och i stället för att kasta bort det slog vi oss samman med grannen och har under några somrar haft loppis i kapellet. Det kan ju passa bra.

 

Vecka 16 - 2020

prylar

Våren är här

Sippor uti backarna stå

Både blå och vita sippor kan vi se strax här utanför. Ja vitsippor växer till och med på gräsmattan, tillsammans med vårlök och en och annan svalört m.m. Det är våren som är här. Tror jag. Men ganska så kallt och väldigt blåsigt det är det.

 

 

Vecka 15 - 2020

sippor

Vårdträdet skulle bort

Trädfällning

Idag blev det av med trädfällning. Vårat vårdträd har sedan länge sett sina bästa dagar. Nu fick vi hjälp av en granne som sågade och hans hustru som skötte traktorn.
Den fantastiska hängasken som en gång var som ett jätteparasoll har sedan en tid varit död, men överväxt av vildvin. Men med rädsla för att de tunga grenarna skulle falla ner över oss beslutade vi till sist att fälla trädet.

Trädfällning

Vecka 14 - 2020

Vid fågelbordet

Sparvhök

Här matar vi fåglar om vintern därför att vi vill att de ska överleva i kylan samtidigt som att de är trevliga att se.  Vi räknar också fåglar och skickar in. Det kan vara domherrar, blåmesar, korsnäbbar, skator och många andra arter.
Men så händer det att det kommer en sparvhök vägen förbi och visst har vi några gånger sett att den tagit småfåglar. Det kan kännas lite trist, men även en sparvhök måste ha mat för att leva. Det är så det är i naturen.

En fasan vid vårt fågelbord kan du se här.

Sparvhök

Vecka 13 - 2020

Korven

Lithells korvfabrik

Endast två kilometer från oss ligger Lithells korvfabrik. Idag är det ett Atria företag, men fabriken har en lång historia. Redan 1907 startade Oskar Lithell sin rörelse i en liten hyrd källarlokal i Kumla och tjugofem år senare lanserades Sibyllakorven. Det är också Lithells som skapat Kumlakorven, vilken är föregångaren till dagens svenska varmkorv.

Men så i mitten av 1950-talet flyttade företaget in i ett nedlagt mejeri här i  Sköllersta och är nu Sveriges största korvfabrik. Hit vallfärdar folk för att handla i fabriksbutiken. Ofta kallar vi fabriken endast för "Korven".

Mera korvhistoria här.

Vecka 12 - 2020

Korvfabrik

Utanför en sommardag

Kor

Kor kan vi se, om vi en sommardag stiger ut på verandan.  Trevliga kor, som är på lagom avstånd. Så där femtio metar från vår tomt. Och de ger livet på landet lite av det där extra som vi vill ha. Det hemtrevliga, som vi gärna ser på.

Naturligtvis finns inte korna bara på sommaren, men de har lite olika beteshagar. Därför kan de ibland vara utom synhåll för oss. Förutom att de är trevliga att se på så hörs de också. Det är bra, därför att då vet vi att vi bor på landet.

Och här där vi bor, mellan jordbrukslandskap och skog med hagar och ängar känns det nästan som i min barndoms jorrdbrukstid, men inte riktigt för ståss - Titta på den här.

Vecka 11 - 2020

Kor

I sommaren soliga dagar
vi gå ibland …

Tarsta Borg 2

Picknick

En picknick, en utflykt en vacker dag. Ja, det hände sig en gång för länge sedan, dock icke på forntiden, att vi, några familjer vandrade upp till Tarsta borg.

Det är en viss utsikt och en fin känsla att sitta däruppe. Bara vetskapen om att för många, många år sedan kånkades tusentals stenar upp för att bygga en borg.

Vi kånkade bara med oss lite god mat, men det räckte för oss.

picknick

Vecka 10 - 2020

Tarsta Borg

Ett fornminne

Bara omkring fyra kilometer hemifrån finns ett fornminne: Tarsta borg. En fornborg, eller rättare sagt, resterna av en borg. Stenmuren har av tidens tand blivit förvandlad till ett långt stenrös. Hur man en gång i tiden tänkt sig att under orostider flytta in i borgen förstår inte jag. Den ligger högt uppe på ett berg. För att leva behöver man vatten och det är det ont om här uppe. Men det är en vacker plats som erbjuder besökaren att fantisera över en tid som är borta sedan länge.

fornminne borg

Borgen

Den här skylten står vid fornborgen. Klicka upp den och läs.

Snöfri vinter

Snö?

Nästan så att man börjar undra vad snö är. Men för 10 år sedan var huset täckt av det där vita, kalla, våta som måste skottas undan. Årets vinter har hitintills varit grön, förutom några flingor i höstas, och på grund av det står skyfflarna oanvända och skidorna har inte ens blivit framtagna.
Visst saknar jag en skidtur, men det får väl bero till ett annat år. Svårare är att fördra det blåsiga och gråa trista vädret.

Vecka 8 - 2020

snö

Utanför

Från värt badrumsfönster

Vid en titt ut genom vårt badrumsfönster kan vi ibland se hjortar, ibland rådjur eller harar. Men det händer att även en älg tar vägen här förbi. Vildsvin finns det gott om, men vi ser dem sällan, eftersom de mest rör sig på öppen mark under mörka nätter, men spåren efter dem är mycket tydliga.

Vecka 7 - 2020

Badrumsfonster

Att bo på landet

Mörkret

Mörkret var jag tvungen att vänja mig vid. Efter att ha varit stadsbo (eller "stassare", som mina lantsortskamrater något nedlåtande kallade mig) i 27 år, flyttade jag ut på landet med familjen. Det har sina sidor. Jag har fått vänja mig vid svarta kvällar och mornar. Vi fick själva gräva och dra el och sätta upp några små ljuspunkter i trädgården. I övrigt är det ficklampa eller pannlampa som gäller. Här är det bäcksvart om aftonen när solen vintertid gått ned.
Å andra sidan är det lugnt och skönt. Mörkret ger en stilla trygg känsla, när man väl vant sig.

Vecka 6 - 2020

Mörkret

Vi har ett kapell

Testa Kapell

När Sköllersta baptistförsamling 1975 byggde ett nytt kapell i Sköllersta såldes den gamla fastigheten - Testa kapell. Sagt och gjort, och det var vi som köpte den.
Förutom ett kapell fanns här en pastorsbostad, vilken vi tagit i anspråk som bostad. Och dessutom två uthus, samt en lekstuga.

I Baptistförsamlingens 100-års minnesbok finns en bild på hur Testa kapell såg ut från första början, när det byggdes 1883. Då var entrén mitt på framsidan, men har senare flyttats till den södra gaveln. Bilden är inskannad från minnesskriften.
Under ungefär 25 år hade Inga vävkurser i kapellet och på senare år har vi haft loppis en tid varje sommar. Ett hus med så mycket utrymme fylldes efterhand med massor av prylar. Egna och efter föräldrar m.m.
Detta om kapellet för den här gången, men kanske att jag berättar mer om det en annan gång.

Vecka 5 - 2020

Kapell
Kapell 2

Bron

Bron över bäcken

Rakt genom vår tomt rinner en liten bäck, så naturligtvis blev jag tvungen att bygga den här bron där över. Inte för att i första hand ha att gå på, utan mest för att det skulle se trevligt ut.

Vattnet kommer från en självupprinnelse, "Bränna källa", cirka två kilometer hemifrån, men naturligtvis fylls bäcken på av regnvatten från skog och äng.

Vecka 4 - 2020

Bron

Det var hit vi kom

Nyinflyttad

Hur känns det att vara nyinflyttad? Och jag då, som är uppväxt i hyreshus i Örebro och plötsligt fick uppleva att här får man göra och bekosta allting själv.
Jag hade som tur var tillbringat alla mina somrar på landet och Inga är född och uppväxt här ute i närheten, så det var inte precis någon chock.
Här får man skotta snön själv för att kommer ut på vägen. Vill vi se något ute på morgon och kväll får vi själva gräva för kablar och köpa lyktstolpar, samt betala elen. O.s.v.
Här har vi alltså bott sedan 1975, så om vi bor kvar om fem år är det dags för 50-årsjubileum.

Vecka 3 - 2020

Nyinflyttad

Bilden är som du förstår inte från i år. Det är huset i mitten som vi bor i. Till vänster är ett gammalt uthus där det fanns kvar utedass och plats för det ena och det andra. Till höger är ett f.d. baptistkapell som Inga under många år använde som vävstuga för vävkurser. Numera har vi loppis i kapellet i juli månad. Nästa vecka blir det mer om den bygd vi bor i.

Flytten till Testa 2

Flytten

Den första oktober 1975 var det dags att flytta från Tornfalkgatan i Örebro till Testa i Sköllersta socken.
Under några år hade vi letat efter hus, kanske mest för att hitta en sommarstuga, som vi eventuellt skulle kunna göra om till en vinterbonad villa, men så dök det här bara upp.
En annons i en tidning och jag skulle med mina föräldrar resa till deras sommartorp och vägen gick då förbi Testa.

Efter en första titt slog jag en signal till Inga, och så tillbaka till Testa för en ytterligare inspektion. Det var inte så svårt att bestämma sig. Några veckor senare skrev vi kontrakt.

flytten 1975

Flytten till Testa

Flytten

Vecka 2 - 2020

Flytten till Testa, 1

Hemma hos mig på våran…

Ja, det här är "hemma". Det är här vi bor, Inga och jag, och här har vi bott sedan den första oktober 1975. Kanske att vi om fem år kan fira 50-årsdagen, men nu har jag tänkt att jag, här på bloggen, under året 2020 i huvudsak ska blicka tillbaka på den tid vi bott här i Testa.

Men inte bara precis här

Nej, det ska inte bara bli bilder från vårt hus och trädgård, utan jag ska försöka att i bild och ord berätta lite om den bygd vi bott i under de sista 45 åren. Ibland har den kallats Sköllerstabygden, men jag ämnar inte göra några sådana begränsningar.

– – – Här börjar 2020 – ––

Sista bilden för i år

God Jul

Pappa agerar jultomte utan tomtedräkt. Det var vid den tiden vi barn insett att tomten bara var en utklädd figur. Således: intet att tro på.

Förmodligen är bilden från mitten av 60-talet. Lät oss säga 1965. Jag tycker mig känna igen möbleringen.  TV-apparaten tror jag hette König, eller något liknade. Det var vår första TV,  inköpt 1959.  Allting var svart och vitt på den tiden.

Bilden är från den tid vi bodde på Höglundagatan 14 i Örebro, andra våningen till höger.

Med den bilden får jag önska God Jul och därmed är vecka 52 avklarad och jag får återkomma nästa år.

God Jul

Kanske en julfest

Julfest

Kan det ha varit en julfest för barn? Bilden har min bror skannat in. Den är märkt "HosBo44". Att det är hos Bo, tror jag mig veta, men det kan inte ha varit 1944. Det förstår jag. Det är min bror som står på knä på andra plats från vänster och min syster som sitter trea från vänster.
Om det skulle ha varit 1944 så skulle min bror varit sex år och min syster tre, och så är det ju inte. Men bilden är nog från slutet av 40–talet, och jag var för liten för att få vara med.
Jag vet inte om det är en julfest. Det kan ju vara någon som fyller år. Men jag tycker det ser ut som en tomte som står i högra fönstret. På almanackan står det "29", kanske är det i december.
Men ta en titt på telefonen på väggen, visst är den betydligt vackrare än våra mobiltelefoner.
Bo var en pojke vars pappa – som jag inte minns namnet på – var vaktmästare på Olaus Petri-skolan i Örebro. Och på 40-talet bodde vi granne med skolan.  Hans mamma hette Eva, det minns jag. "Tant Äva", sa jag som barn. Hon kom ibland på en kopp kaffe, långt efter att vi flyttat därifrån.

julfest

.

Jag minns att Bo, eller Bosse som vi sa, var fantastisk på att gå på händer. Men jag minns ju inte honom från den här tiden, utan från när han var i tonåren.
Vem på bilden som är Bo, vet jag inte.

Det var allt för denna vecka, den femtionde i år, 2019

Så var det förr

Luciadagen

Luciadagen är i antågan. Det är på fredag. Därav en bild på en lucia och hennes tärnor och stjärngossar. Så var det då!

Bilden är på min brors skolklass. Den är märkt 1945 och då var bror min sju år. Förmodligen är det från hans första år i skolan. Jag vet inte, men kanske gick han då i Rynninge skola i Örebro.

Han sitter längst ner till vänster (tror jag).

Vecka 49 - 2019

Luciadagen

Alda

Alda – Min mormor

Här sitter min mormor, Alda. Antagligen fyller hon år. Jag vet inte hur mycket, men blommor har hon fått.

Mormor hette Alda Lindström f. Andersson. Hon fick tio barn, men nu finns ingen av dem kvar i livet. Moster Ulla var den sista som lämnade oss för en kort tid sedan 98 år gammal. Min mormor avled redan 1966

 

 

Vecka 48 – 2019, tiden går

Alda

Mor

Mor fyller 50 år

På våren 1965 fyllde min mor 50 år. Här sitter hon i mitten flankerad av mig och min syster. På den tiden jobbade jag på "Ekblad % Reimers" i Örebro. Men till sommaren slutade jag för att få ett riktigt sommarlov innan jag på hösten började på Kävesta folkhögskola.

Ja, den här bloggen är verkligen rörig. Bilder hit och dit. Den är ju mest tänkt för mina närmaste vänner som känner till vad det handlar om, men alla får naturligtvis ta en titt in.

Curt – vecka 47, 2019
PS: Snart får man börja önska GOD JUL

Mor

Syskon på motorcykel

Motorcykel

Vi tre syskon på motorcykel. Det kan ha varit 1955. Jag skulle tro det. Året därpå hade vi bil och då var nog hojen såld. Bilden är från vårt sommartorp, Erikslund, i skogen några kilometer från Brevens Bruk.

Till vänster sitter min syster som då var tretton år på min pappas cykel. En NV med några år på nacken. Den andra, även den en NV ägdes av en bekant till familjen. Men den var större. En sån med bönpall. Där sitter jag sju år gammal och bakom mig min bror, som då var sexton år.

Visst är vi fina.

Vecka 45

motorcykel

Jills veranda

Fyra generationer

Fyra generationer står samlade på på min systers veranda. Där står min bror och hans ena son och sonens barn. Och så min mamma i mitten.

Tiden går, det där var för närmare 20 år sedan och sedan dess har somliga växt och blivit större, medan andra inte längre finns kvar.  Ja, det var ett tag sedan. En bild med alla närvarande finns sedan tidigare här på bilbloggen.

Se här

 

 

Vecka 44

Fyra generationer

Det var en gång

Karlslundsgatan 1936

Här på Karlslundsgatan i Örebro har min mamma och några av hennes syskon samlats på en trappa, där någon av dem kanske bor. När och var är svårt för mig att veta, så jag får förlita mig på bildens baksida, där det står:

1936 med ett frågetecken bakom.
Karlslundsgatan i Örebro. Bortom Älvtomtagatan och Rörbröderna och koloniområdet.
Pojken längst upp tillhör inte familjen.
Från vänster: Bror, Ulla, Maj, Margareta (min mamma) och Gullan.

Mamma, Ulla, Gullan och Maj som barn kan du också  se HÄR

Vecka 43

karlslundsgatan

Sam

Avsked

Den här veckan var vi tvungna att ta avsked av Sam. Efter en längre tids sjukdom var det inte längre ett värdigt liv för en, så en gång stark, trivsam, nyfiken och glad katt.

Tack Sam för den fina tid vi har fått ha dig hos oss, eller rättare. För den tid vi fått vara hos dig.

 

 

 

Vecka 42

avsked

Camping

Campare på 60-talet

Visst var det trång i tältet  för 60-talets campare. Men vad gjorde det. Vi var inte på tältplatsen för att sova, utan för att upptäcka en, för oss ny värld. Västkusten med salta bad, krabbfiske och mycket att se.
Här tältar vi i närheten av Fiskebäckskil. Vädret var inte det bästa. Vi kunde vakna en morgon nedkrupen i en våt sovsäck. Regnet kom både ovanifrån och rann in från marken. Men så ibland blev det uppehåll och vi kunde samlas runt ett matbord.
Den här sommaren var vi tillsammans med min bästa väns familj och Sören Börjesson och jag hade många fantastiska sommaräventyr.

Vecka 40

campare

Till vänster: Sörens föräldrar. Vid matbordet: min syster Jill, min bror Jan och Sören. Jag står där bakom. Till vänster: min mamma och längst till vänster vår fina PV-T35461.

Ett brev

Ett brev från min farfar

Brev till min pappa i fält 1944 under ett brinnande världskrig. En liten del av stor historia. Pappa berättade ibland om tiden i Värmland där han vistades i närheten av gränsen mot Norge.
Hemma i Örebro fanns mamma med deras två barn, min syster och min bror. Det skulle ta ytterligare några år tills jag kom till Världen.

Farfar och farmor bodde i Högsta i Edsberg socken, nuförtiden i Lekebergs kommun i Örebro län. Min farfar hade varit indelt soldat.

BrevFarfar och farmor på farstutrappen i Högsta. I framkant två barnbarn.

Brev till ErikTryck på bilden och den blir stor och läsbar

brev till farBilden på min pappa Eric Fröberg i vinterutstyrsel är förmodligen inte tagen i Värmland.

Röda Sand

Röda sand badplats i Botaren

När jag förra veckan vandrade på Ringsbergsleden kom jag fram till badplatsen Röda sand vid sjön Botaren. Det är där leden slutar. Där finns en fin frisbeegolfbana.

Bilden, en gammal diabild som är lite ljusskadad, visar min pappa och ett av hans barnbarn just vid Röda sands badplats. De har väl tagit ett dopp. Bilden är från tidigt 1970-tal, före 1973 då vi fick byta ut alla registreringsskyltar. Det är lite nostalgiskt att se de gamla trevliga T-skyltarna.

Vecka 38Botaren

Vandring

Ringsbergsleden

På tisdagen vecka 37 tog jag mig för med att vandra på Ringsbergsleden från Solberga till Röda sand. En ganska lätt vandringsled och trevlig, delvis efter Sotterns östra strand. För mig blev det 14 km, men jag tog några kortare avsides stigar. Det är lätt att göra eftersom jag känner till trakterna ganska bra. För att det skulle bli ännu trevligare tog jag med matsäck och gott om kaffe.

Karta över leden ska finnas HÄR

Ringsbergsleden
Ringsbergsleden

Vaxholm

Minneslunden i Vaxholm

Bilden är från minneslunden vid Vaxholms kyrkogård, där min bror är begravd. Det händer att jag tar en promenad dit upp, för att få en minnesstund. Å andra sidan är minnet av min bror mer levande för mig i den lägenhet som jag lånar för att bo i vid mina Vaxholmsbesök.
Jag reste i veckan till Vaxholm för att vara där några dagar. Det är alltid lika trevligt. Jag hann också in till Stockholm en av dagarna och promenerade runt på söder och tog mig några timmar på Stockholms Stadsmuseum, som är nyrustat.

Du kan också titta in på Karinföreningens blogg för att se lite mer av vad jag gjorde under Vaxholmsresan
HÄR
och HÄR

 

 

 

Vecka 36

 

Minneslunden

Det var inte länge sedan…

Tillbakablick

En tillbakablick till en tid som inte finns kvar. Men det var inte länge sedan som vi hässjade hö. Bilden är från 70- eller tidigt 80-tal. Det gick åt mycket arbetskraft och vädrets makter styrde arbetsdagarna. Lite regn, och dagen var förstörd. Sol och värme, och svetten lackade.
När väl hässjorna stod i prydliga rader var det dags att köra in. Lasta på skrinda och så upp på skullen med absolut torrt hö. Fuktigt hö skulle snart mögla och bli oanvändbart.
I en tillbakablick kan jag känna både saknad och glädje över att man inte längre har den arbetsuppgiften. Det jag saknar mest var att det då var många som hjälpte till, många på åkern att prata med, Roliga fikastunder o.s.v. Nyförtiden sitter bonden mest ensam i sin traktor.

vecka 35TillbakablickHöhässjning i Tarsta

Höst i Sköllersta

Augusti

Det är höst i Sköllersta och skörden bärgas nu i augusti månad.
"…gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,…"
Ja, så diktade Dan Andersson.

Än är inte all skörd bärgad. Bilden är från Sköllersta ner mot Kvismaren, där vi snart ska få se tusentals tranor och gäss samlas för att så småningom flytta söderut. Det är inte utan att jag  önskar att jag kunde följa med dem och slippa den kalla vintern.

Skuggorna faller långa i kvällssolen efter en vacker sensommardag, eller kanske var det en första höstdag ändå.

Vecka 34

augustiDen tjugofemte augusti 2019

Dalhalla

Dalhalla i augusti 2009

dalhalla

 

För nästan exakt 10 år sedan gjorde jag och min bror Jan en resa till Dalhalla för att se Mozarts Trollflöjten. Det var huvudmålet, men vi hann också se oss runt en del i Dalarna. Det skulle tyvärr visa sig bli den allra sista resa jag och min bror gjorde tillsammans. Ett halvt år senare skulle han vara borta för alltid.  Det var en fin och trevlig resa, trots att Jan vid den tiden var mycket sjuk.  Vi hade ändå stor behållning av Trollflöjten och han också med lite annat under våran tredagars resa.

Det är Jan som fotograferat.

Vecka 33 - 2019

Örebrobesök

Rynningeviken

Här i Rynningeviken finns en oas för stadsborna. Gång- och cykelvägar att ta sig korta eller långa turer på, utefter Hjälmarens strand.

Som barn gick jag i folkskolan i Rynninge och på långa frukostraster tog vi oss ut i det här området, som på den tiden (1950-talet) såg helt annorlunda ut mot idag. Här växte högt härligt vass som gick att skära ner och bygga finfina hyddor av. Även på eftermiddagar och lediga dagar var vi ofta på väg på "Rävgången". Och på vintrarna åkte vi skridskor här på Hjälmarens is.

På gott och ont ser det annorlunda ut, men kanske inte dagens barn ändå inte skulle bygga vasskojor här.

 

RynningevikenRynningeviken, vecka 32 - 2019

sälgskimmerfjäril

En fjäril

Fjärilen är en sälgskimmerfjäril, Apatura iris.

Jag tog häromdagen en skogspromenad. Plötsligt såg jag på marken en blåskimrande fjäril. Det visade sig att den satt på en pinne som låg på stigen och när jag lyfte pinnen satt den kvar alldeles stilla. Jag trodde den var död och jag såg också att den var skadad. En något konstig skada, alldeles symmetrisk.
Jag bar pinnen i handen och fjärilen satt kvar. Väl hemma la jag pinnen på köksbordet och då fladdrade den till, men den kunde inte flyga.
Jag tog några bilder och satte sedan ut den i en rabatt, men den föll till marken och låg kvar där på morgonen efter.
Eftersom jag inte visst vad det var för sorts fjäril skickade jag en fråga med några bilder till Naturhistoriska riksmuseet. De har en frågesida på nätet. Dagen efter fick jag svar: "Fjärilen är en sälgskimmerfjäril, Apatura iris." Så nu vet jag det.

 

Vecka 31

Fjäril

fjaril

Loppis

Loppis i Testa

Här hemma i Testa har vi "loppis". Eftersom vi har ett stort hus och vi och grannarna har massor av sparade saker, passar det att göra oss av med allt som vi betraktar som överflöd. Allt som vi inte behöver. Det är prylar efter våra föräldrar och även våra barn fyller på.

Bilden visar att det är stängt för dagen, men vi ska ha öppet några dagar till. Hela juli månad har vi haft öppet, men den sista juli stänger vi för i år. Kanske att vi öppnar nästa år igen, för vi har fortfarande prylar kvar som vi vill göra oss av med.

Kaffekalas

kaffekalas

Kaffekalas vid Erikslund

På sommaren 1963 var det samling tunt bordet för kaffekalas. Sådant var inget ovanligt för det det kom ofta gäster ut till vårt sommarnöje. Här på bilden är det moster Maj och morbror Ingemar samt Valborg och Tage som tagit plats vid trädgårdsbordet tillsammans med min syster och min mamma.

Kanske var det efter en tur i skogen då de plockat blåbär eller gula kantareller. Det var ofta dagens arbete och kaffekalaset höjdpunkten.

Vecka 29

En gul bil

Bilar

Sonen har varit hemma med sin lilla gula bil. Bilar. Ja, ja, det är inte alls sista årsmodellen och jag minns mina föräldrars första bil. Den inhandlades 1955 och var familjens bil under några år. Tiderna har förändrats i viss mån, men en bil skull både min pappa och min son ha.

 

Vecka 28  -  2019

bilar

bilar

Saga

Saga är våran katt

På söndagskvällen fick vi åka in till djursjukhuset med våran katt, Saga. Det var blodfläckar på golvet och hon hade inga yttre skador, så blodet måste ha kommit inifrån. Saga var dessutom slö och likgiltig. De hittade inget fel på henne. Så klockan 12 på natten fick vi ta med henne hem igen för observation. Efter ett dygn var hon pigg igen, så vad det var för fel, fick vi inte veta.

Vecka 27

Saga

Glommen

Falkenberg, Glommen

Under några dagar har Inga och jag besökt min gamla skolkamrat Lennart Heikenberg med fru Margareta. De sommarbor i Glommen utanför Falkenberg. Lennart och jag gick i samma klass i Rynninge folkskola i Örebro i slutet av 1950-talet och därefter ett år i Olaus Petri skolan. Det var tider det.

Det var väl fram för allt under tonåren vi umgicks som mest tills han 1966 flyttade söderut. Ändå har vi hållit en del kontakt, som att skickar julkort och grattishälsningar vid födelsedagar. Och så har vi träffats en del under åren.

Under en dag åkte vi tillsammans runt i Falkenbergsbygden. Vi tog en fika Öströö Fårfarm, i trakterna av Tvååker. Ett mycket trevligt ställe.

Vecka 26

 

GlommenMargareta och Lennart vid Öströö fårfarm. Ett ställe som jag varmt kan rekommendera.

Midsommar 2019

Boo Slott om Midsommarafton

Vi tog en tur till Boo slott för att se midsommarstången resas. De lyckades få upp den i år också och därefter blev det dans. Även fast inte jag dansade, så fick de till en ring på ca 120 danslystna.

Det är alltid trevligt att fira midsommar i det här vackra miljön, med slott och gamla fina byggnader, och särskilt en sådan dag som idag då solen lyser upp tillvaron. Och en skuggig plats fanns det till mig också. Kanske åker vi tillbaka till hit nästa år, eller kanske blir det Brevens.

"Barnen", med respektive var samlade hemma hos oss på lunch och John och Karin följde med till Boo. Martin och Jenny for vidare till Linköping.  På kvällen fick Inga och jag inta en kvällsmåltid för oss själva.

Mer om Boo kan du läsa HÄR

Vecka 25 - 2019

Boo Slott

Några dagar i Bua

Vecka 24

Teckningsmuseet i Laholm

Teckningsmuseet i Laholm

Jag har varit i Bua hos Kennet några dagar. Vi passade på att göra en endagsutflykt till Laholm via gamla vägen mellan Falkenberg och Halmstad. Förutom att vi åt på Gröna Hästen tog vi en titt in i Teckningsmuseet.

Teckningsmuseet i Laholm är Nordens enda renodlade teckningsmuseum. Museet ställer ut verk från den egna samlingen och har tillfälliga utställningar med samtida konstnärer.

På bilden kommer Kennet just efter museibesöket på väg till det omtalade matstället "Gröna Hästen".

Loppis

Loppmarknad eller "loppis"
- Nu är det snart dax igen…

Vi är några familjer som slagit oss samman för att varje år i juli månad ha loppmarknad här hemma där jag bor. Vi har ett gammalt f.d. kapell som vi kan fylla med saker. Det är otroligt vad prylar man samlat på sig under ett liv.

Genom att tömma vindar, utebodar inneförråd och skåp från allt det som man inte längre behöver, har vi, några familjer lyckats fylla ca 100 kvadratmeter med prylar. Dessutom får vi påfyllnad av arvegods som annars skulle ha kastats. Och händer det stundom att vänner kommer med en och annan kartong som de tänkt köra till tippen.

Det som här är på bilderna kanske är sålt. Ändå tycks det vara lika mycket kvar år efter år trots att en del prylar försvinner.

Öppentider?    Se min loppishemsida.

Vecka 23 - 2019

Loppmarknad 2loppmarknad

Vännen

Sam

Sam

Sam kommer upp och sitter bredvid mig när jag sitter vid datorn. Visst är det trevligt. Men så händer det att han tar en promenad över mitt tangentbord och det är inte alla gånger helt uppskattat av mig. Man vet aldrig vad han skriver. Nå, sådant går att radera, värre är när han trampar på knappar som förändrar. Plötsligt kan hala datorskärmen bli svart. Ja, man vet inte vad som händer. Allra väst är när Sam kommer utifrån en regnig dag och skuttar upp på skrivbordet. Sådana dagar kan det bli tvunget med storstädning av tangentbord och annat som ligger framme, och ett och annat papper med tass-spår är lika bra att kasta.

Man vill ha en glad, sprallig och rolig katt

Visst kan det vara besvärligt att ha en katt, eller två som vi har, men ändå är det alltid  bara trevligt. De, våra katter, är verkligen våra vänner. Och bortskämda blir de. På sista tiden har Sam inte mått riktigt bra, men hoppas nu att han kryar på sig, för man vill ju ha en glad, nyfiken, sprallig och rolig katt. En frisk Sam.

Vår andra katt heter Saga. Hon är inte på mitt skrivbord. Hon hoppar inte så högt. På köksbordet tar hon sig upp om det finns en stol att använda som mellanstation. En annan gång ska jag ta med en bild på Saga.

Vecka 22  2019

Tarsta

Tarsta – Lennart, Maj-Britt och Inga
samt en Dodge

Tarsta – Min hustru Inga och hennes syskon en gång för länge sedan. Tiden går. De står i Tarsta utanför huset där de bodde. Och man får väl tro att bilden är från slutet av 1940-talet. Så var det på den tiden. Dodgen var säkert ett antal år redan då.
Att bilden är lite långsmal beror på att jag skannat den från ett gammalt 6x6 negativ, och jag har bara en skanner för småbildsnegativ. Så bara halva bilden kom med. Men det mest väsentliga är iallafall på plats.

Vecka 21.    2019

Tarsta

Snart är det dags att återse Bua

Morup

Snart är det dags att resa till Bua och hälsa på Kennet och Monica. Sedan får vi se vad som blir av denna gång. Härom året var vi vid Morup och faktiskt ända uppe i kyrktornet.

Vad det än blir är det lika trevligt varje sommar med ett glatt återseende. Några kyrktorn ska vi nog inte ta oss upp i, men någon utflykt lär det bli. Jag får återkomma till det senare.

Vecka 20

Morup

Torka

Sjötomt

I dessa torra tider, när regnet inte vill infinna sig, utan vi fått 10 till 12 m.m. på en månad och just inget regn alls sedan snön smälte bort i februari, kan man börja oroa sig för om man har vatten i brunnen hela sommaren.

Nå, nu behöver vi naturligtvis inte få lika mycket regn som vi fick under några sommardagar 2016 då vi plötsligt hade sjötomt. Man kanske skulle ha passat på att sålt då. Folk betalar ju mer för sjötomter har jag hört.

Torka

Födelsedagspresent till Paris

notre-dame

Notre-Dame 2007

Vår resa till Paris, där vi bland annat såg Notre-Dame, var en födelsedagspresent vi fått av våra söner. Inga och jag hade fyllt 60 år. Vi bodde i Paris på ett hotell inte så långt från Notre-Dame och gick förbi den märkliga katedralen nästan varje dag. Det var en sådan dag jag tog den här bilden på en parad av Danska ungdomar.

Det känns idag som om det var väldigt länge sedan och idag är delar av katedralen förstörd av eld. Ingenting tycks få finnas i det oändliga.

 

Vecka 18 2019

Se båtar på parad

Strömkajen

Jag tog en båt från Vaxholm till Strömkajen, och se, där med visiren uppfällda stod båtar på parad.

Den här veckan har jag varit i Vaxholm och Stockholm. Tog några gånger en båt in till stan i det vackra vädret. Nästan sommar i April. Jag har varit på Waldemarsudde, Nationalmuseum och Kungliga biblioteket samt vandrat gata upp och gata ner. Var jag gått har solen följt mig, både i storstan och i Vaxholm.

Men visst längtar man efter regn den här årstiden när det varit torka ända sedan snön smälte bort för länge sedan. Så ut alle man och dansa en regndans!

Nu ska jag njuta av våren på hemmaplan med långa vandringar i vår vackra natur. Visst är det fint att gå på stadens gator, men snart längtar jag efter skog och ängar. Så är det.

 

Vecka 17

Strömkajen

Tarstaborg

Tarstaborg

Vecka 16tarstaborg

tarstaborg3

En fornborg

Tarstaborg är den största fornborgen i Örebro län. Den ligger på ett berg som stupar brant ner mot väster medan de övriga sidorna av borgen omges av en 310 meter lång stenvall och det är vad som finns kvar av stenmuren idag. En gång i tiden en uppbyggd mur, men idag är muren mer lik ett långt stenröse.
På flera ställen är muren ändå så pass bevarad att man kan se att den varit kallmurad, d.v.s. att stenarna ligger på varandra utan murbruk och troligen har det en gång i tiden funnits an träpalissad över stenmuren.

Hur gammal är den

Fornborgar byggdes under lång tid, från ca 1000 år f.Kr till 1950 år e.Kr. Men hur gammal just Tarstaborg är finns det nog ingen som vet.

Varför borgar

Det finns flera teorier om varför man byggde borgar. Kanske var det för att människor skulle kunna söka skydd i orostider, eller för att bevaka ett område. Det kunde också ha varit en symbol för makt och en helig plats där man utövade kult.

Far för länge sedan

far

Vecka 15

Min far fyra från vänster

Jag hade ju tänkt att jag i är skulle ägna bilderna här om sådant som händer nu, men det är inte alltid det händer så mycket. Och så hittade jag den här gamla bilden. Som sagt, min pappa står som fyra från vänster. Vilka de andra är vet jag inte. Bilden är från före min tid. Om någon känner igen någon på bilden så hör av er.

Fasan

Se på fasan, en fasan

Fasan! Fram med kameran för fasan! Det hör verkligen inte till vanligheten att vi får besök av en fasan vid vårt fågelbord. För mer än 40 år sedan, när vi var nyinflyttade i Testa, hände det sig ibland på somrarna att en eller två fasaner besökte vår trädgård. Men det var länge sedan. Mycket länge sedan.

Och aldrig kan jag minnas att fasaner kommit fram till fågelbordet. Hur som helst, så var den trevlig att se och han är välkommen åter.

 

 

Vecka 14

Men se en fasan. En fasan alltså vid vårt fågelbord. Ovanligt!

Fasan

 

Gunnar

Vem var Gunnar?

Vid en vandring från Brevens till Gunnarsjöarna, vandrade jag förbi min barn- och ungdomstid: skogvaktarbostället Erikslund. Det var här utefter vägarna jag sommartid växte upp.
Där grusvägen tar slut, vidtar en en liten stig ner mot Gunnarsjöarna. Förr kunde jag cykla på stigen, men så ser den inte ut idag. Inte precis cykelbar.
Här från Gunnarsjöarna har jag trevliga minnen, men också ett hemskt. I min barndom plockade mina föräldrar ofta blåbär här och vi hade fina fikastunder på slänten ner mot "första" sjön. Ja, det är som namnet anger, två sjöar.
Det hemska minnet är att jag och min kompis Katarina en gång tagit med våra metspön för att meta medan de andra plockade blåbär. Plötsligt försvann jag ner i marken. Jag hade gått ut för nära vattnet där det såg ut som land, men bara var "gungfly". Där mossa och blåbärsris växte som flytande över vattnet.
Kanske var jag sju, åtta år. Jag tror att jag skrek och där med enorma kliv kom Katarinas pappa Arne genom blåbärsbröten och fick tag i mig som hunnit sjunka ner till armhålorna.
Tack Arne!

Vecka 13Gunnar

Gunnarsjöarna. Det här är den övre, den norra.

Nu när jag gick där idag och satte mig ner för lite kaffe, funderade jag över vem Gunnar kunde ha varit. Var det nån som upptäckte sjöarna? Som bodde här i skogen? Eller nån som drunknade efter att ha stigit ut på gungfly. Finns det någon som vet?

Mina bilder för vänner emellan