Camping

Campare på 60-talet

Visst var det trång i tältet  för 60-talets campare. Men vad gjorde det. Vi var inte på tältplatsen för att sova, utan för att upptäcka en, för oss ny värld. Västkusten med salta bad, krabbfiske och mycket att se.
Här tältar vi i närheten av Fiskebäckskil. Vädret var inte det bästa. Vi kunde vakna en morgon nedkrupen i en våt sovsäck. Regnet kom både ovanifrån och rann in från marken. Men så ibland blev det uppehåll och vi kunde samlas runt ett matbord.
Den här sommaren var vi tillsammans med min bästa väns familj och Sören Börjesson och jag hade många fantastiska sommaräventyr.

Vecka 40

campare

Till vänster: Sörens föräldrar. Vid matbordet: min syster Jill, min bror Jan och Sören. Jag står där bakom. Till vänster: min mamma och längst till vänster vår fina PV-T35461.

Ett brev

Ett brev från min farfar

Brev till min pappa i fält 1944 under ett brinnande världskrig. En liten del av stor historia. Pappa berättade ibland om tiden i Värmland där han vistades i närheten av gränsen mot Norge.
Hemma i Örebro fanns mamma med deras två barn, min syster och min bror. Det skulle ta ytterligare några år tills jag kom till Världen.

Farfar och farmor bodde i Högsta i Edsberg socken, nuförtiden i Lekebergs kommun i Örebro län. Min farfar hade varit indelt soldat.

BrevFarfar och farmor på farstutrappen i Högsta. I framkant två barnbarn.

Brev till ErikTryck på bilden och den blir stor och läsbar

brev till farBilden på min pappa Eric Fröberg i vinterutstyrsel är förmodligen inte tagen i Värmland.

Röda Sand

Röda sand badplats i Botaren

När jag förra veckan vandrade på Ringsbergsleden kom jag fram till badplatsen Röda sand vid sjön Botaren. Det är där leden slutar. Där finns en fin frisbeegolfbana.

Bilden, en gammal diabild som är lite ljusskadad, visar min pappa och ett av hans barnbarn just vid Röda sands badplats. De har väl tagit ett dopp. Bilden är från tidigt 1970-tal, före 1973 då vi fick byta ut alla registreringsskyltar. Det är lite nostalgiskt att se de gamla trevliga T-skyltarna.

Vecka 38Botaren

Vandring

Ringsbergsleden

På tisdagen vecka 37 tog jag mig för med att vandra på Ringsbergsleden från Solberga till Röda sand. En ganska lätt vandringsled och trevlig, delvis efter Sotterns östra strand. För mig blev det 14 km, men jag tog några kortare avsides stigar. Det är lätt att göra eftersom jag känner till trakterna ganska bra. För att det skulle bli ännu trevligare tog jag med matsäck och gott om kaffe.

Karta över leden ska finnas HÄR

Ringsbergsleden
Ringsbergsleden

Vaxholm

Minneslunden i Vaxholm

Bilden är från minneslunden vid Vaxholms kyrkogård, där min bror är begravd. Det händer att jag tar en promenad dit upp, för att få en minnesstund. Å andra sidan är minnet av min bror mer levande för mig i den lägenhet som jag lånar för att bo i vid mina Vaxholmsbesök.
Jag reste i veckan till Vaxholm för att vara där några dagar. Det är alltid lika trevligt. Jag hann också in till Stockholm en av dagarna och promenerade runt på söder och tog mig några timmar på Stockholms Stadsmuseum, som är nyrustat.

Du kan också titta in på Karinföreningens blogg för att se lite mer av vad jag gjorde under Vaxholmsresan
HÄR
och HÄR

 

 

 

Vecka 36

 

Minneslunden

Det var inte länge sedan…

Tillbakablick

En tillbakablick till en tid som inte finns kvar. Men det var inte länge sedan som vi hässjade hö. Bilden är från 70- eller tidigt 80-tal. Det gick åt mycket arbetskraft och vädrets makter styrde arbetsdagarna. Lite regn, och dagen var förstörd. Sol och värme, och svetten lackade.
När väl hässjorna stod i prydliga rader var det dags att köra in. Lasta på skrinda och så upp på skullen med absolut torrt hö. Fuktigt hö skulle snart mögla och bli oanvändbart.
I en tillbakablick kan jag känna både saknad och glädje över att man inte längre har den arbetsuppgiften. Det jag saknar mest var att det då var många som hjälpte till, många på åkern att prata med, Roliga fikastunder o.s.v. Nyförtiden sitter bonden mest ensam i sin traktor.

vecka 35TillbakablickHöhässjning i Tarsta

Höst i Sköllersta

Augusti

Det är höst i Sköllersta och skörden bärgas nu i augusti månad.
"…gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,…"
Ja, så diktade Dan Andersson.

Än är inte all skörd bärgad. Bilden är från Sköllersta ner mot Kvismaren, där vi snart ska få se tusentals tranor och gäss samlas för att så småningom flytta söderut. Det är inte utan att jag  önskar att jag kunde följa med dem och slippa den kalla vintern.

Skuggorna faller långa i kvällssolen efter en vacker sensommardag, eller kanske var det en första höstdag ändå.

Vecka 34

augustiDen tjugofemte augusti 2019

Dalhalla

Dalhalla i augusti 2009

dalhalla

 

För nästan exakt 10 år sedan gjorde jag och min bror Jan en resa till Dalhalla för att se Mozarts Trollflöjten. Det var huvudmålet, men vi hann också se oss runt en del i Dalarna. Det skulle tyvärr visa sig bli den allra sista resa jag och min bror gjorde tillsammans. Ett halvt år senare skulle han vara borta för alltid.  Det var en fin och trevlig resa, trots att Jan vid den tiden var mycket sjuk.  Vi hade ändå stor behållning av Trollflöjten och han också med lite annat under våran tredagars resa.

Det är Jan som fotograferat.

Vecka 33 - 2019

Örebrobesök

Rynningeviken

Här i Rynningeviken finns en oas för stadsborna. Gång- och cykelvägar att ta sig korta eller långa turer på, utefter Hjälmarens strand.

Som barn gick jag i folkskolan i Rynninge och på långa frukostraster tog vi oss ut i det här området, som på den tiden (1950-talet) såg helt annorlunda ut mot idag. Här växte högt härligt vass som gick att skära ner och bygga finfina hyddor av. Även på eftermiddagar och lediga dagar var vi ofta på väg på "Rävgången". Och på vintrarna åkte vi skridskor här på Hjälmarens is.

På gott och ont ser det annorlunda ut, men kanske inte dagens barn ändå inte skulle bygga vasskojor här.

 

RynningevikenRynningeviken, vecka 32 - 2019

sälgskimmerfjäril

En fjäril

Fjärilen är en sälgskimmerfjäril, Apatura iris.

Jag tog häromdagen en skogspromenad. Plötsligt såg jag på marken en blåskimrande fjäril. Det visade sig att den satt på en pinne som låg på stigen och när jag lyfte pinnen satt den kvar alldeles stilla. Jag trodde den var död och jag såg också att den var skadad. En något konstig skada, alldeles symmetrisk.
Jag bar pinnen i handen och fjärilen satt kvar. Väl hemma la jag pinnen på köksbordet och då fladdrade den till, men den kunde inte flyga.
Jag tog några bilder och satte sedan ut den i en rabatt, men den föll till marken och låg kvar där på morgonen efter.
Eftersom jag inte visst vad det var för sorts fjäril skickade jag en fråga med några bilder till Naturhistoriska riksmuseet. De har en frågesida på nätet. Dagen efter fick jag svar: "Fjärilen är en sälgskimmerfjäril, Apatura iris." Så nu vet jag det.

 

Vecka 31

Fjäril

fjaril

Loppis

Loppis i Testa

Här hemma i Testa har vi "loppis". Eftersom vi har ett stort hus och vi och grannarna har massor av sparade saker, passar det att göra oss av med allt som vi betraktar som överflöd. Allt som vi inte behöver. Det är prylar efter våra föräldrar och även våra barn fyller på.

Bilden visar att det är stängt för dagen, men vi ska ha öppet några dagar till. Hela juli månad har vi haft öppet, men den sista juli stänger vi för i år. Kanske att vi öppnar nästa år igen, för vi har fortfarande prylar kvar som vi vill göra oss av med.

Kaffekalas

kaffekalas

Kaffekalas vid Erikslund

Det var på sommaren 1963 vi samlades till kaffekalas. Sådant var inget ovanligt för det det kom ofta gäster ut till vårt sommarnöje. Här på bilden är det moster Maj och morbror Ingemar samt Valborg och Tage som tagit plats vid trädgårdsbordet tillsammans med min syster och min mamma.

Kanske hade de varit på en tur i skogen och plockat blåbär eller gula kantareller. Det var ofta dagens arbete och kaffekalaset höjdpunkten.

Vecka 29

En gul bil

Bilar

Sonen har varit hemma med sin lilla gula bil. Bilar. Ja, ja, det är inte alls sista årsmodellen och jag minns mina föräldrars första bil. Den inhandlades 1955 och var familjens bil under några år. Tiderna har förändrats i viss mån, men en bil skull både min pappa och min son ha.

 

Vecka 28  -  2019

bilar

bilar

Saga

Saga är våran katt

På söndagskvällen fick vi åka in till djursjukhuset med våran katt, Saga. Det var blodfläckar på golvet och hon hade inga yttre skador, så blodet måste ha kommit inifrån. Saga var dessutom slö och likgiltig. De hittade inget fel på henne. Så klockan 12 på natten fick vi ta med henne hem igen för observation. Efter ett dygn var hon pigg igen, så vad det var för fel, fick vi inte veta.

Vecka 27

Saga

Glommen

Falkenberg, Glommen

Under några dagar har Inga och jag besökt min gamla skolkamrat Lennart Heikenberg med fru Margareta. De sommarbor i Glommen utanför Falkenberg. Lennart och jag gick i samma klass i Rynninge folkskola i Örebro i slutet av 1950-talet och därefter ett år i Olaus Petri skolan. Det var tider det.

Det var väl fram för allt under tonåren vi umgicks som mest tills han 1966 flyttade söderut. Ändå har vi hållit en del kontakt, som att skickar julkort och grattishälsningar vid födelsedagar. Och så har vi träffats en del under åren.

Under en dag åkte vi tillsammans runt i Falkenbergsbygden. Vi tog en fika Öströö Fårfarm, i trakterna av Tvååker. Ett mycket trevligt ställe.

Vecka 26

 

GlommenMargareta och Lennart vid Öströö fårfarm. Ett ställe som jag varmt kan rekommendera.

Midsommar 2019

Boo Slott om Midsommarafton

Vi tog en tur till Boo slott för att se midsommarstången resas. De lyckades få upp den i år också och därefter blev det dans. Även fast inte jag dansade, så fick de till en ring på ca 120 danslystna.

Det är alltid trevligt att fira midsommar i det här vackra miljön, med slott och gamla fina byggnader, och särskilt en sådan dag som idag då solen lyser upp tillvaron. Och en skuggig plats fanns det till mig också. Kanske åker vi tillbaka till hit nästa år, eller kanske blir det Brevens.

"Barnen", med respektive var samlade hemma hos oss på lunch och John och Karin följde med till Boo. Martin och Jenny for vidare till Linköping.  På kvällen fick Inga och jag inta en kvällsmåltid för oss själva.

Mer om Boo kan du läsa HÄR

Vecka 25 - 2019

Boo Slott

Några dagar i Bua

Vecka 24

Teckningsmuseet i Laholm

Teckningsmuseet i Laholm

Jag har varit i Bua hos Kennet några dagar. Vi passade på att göra en endagsutflykt till Laholm via gamla vägen mellan Falkenberg och Halmstad. Förutom att vi åt på Gröna Hästen tog vi en titt in i Teckningsmuseet.

Teckningsmuseet i Laholm är Nordens enda renodlade teckningsmuseum. Museet ställer ut verk från den egna samlingen och har tillfälliga utställningar med samtida konstnärer.

På bilden kommer Kennet just efter museibesöket på väg till det omtalade matstället "Gröna Hästen".

Loppis

Loppmarknad eller "loppis"
- Nu är det snart dax igen…

Vi är några familjer som slagit oss samman för att varje år i juli månad ha loppmarknad här hemma där jag bor. Vi har ett gammalt f.d. kapell som vi kan fylla med saker. Det är otroligt vad prylar man samlat på sig under ett liv.

Genom att tömma vindar, utebodar inneförråd och skåp från allt det som man inte längre behöver, har vi, några familjer lyckats fylla ca 100 kvadratmeter med prylar. Dessutom får vi påfyllnad av arvegods som annars skulle ha kastats. Och händer det stundom att vänner kommer med en och annan kartong som de tänkt köra till tippen.

Det som här är på bilderna kanske är sålt. Ändå tycks det vara lika mycket kvar år efter år trots att en del prylar försvinner.

Öppentider?    Se min loppishemsida.

Vecka 23 - 2019

Loppmarknad 2loppmarknad

Vännen

Sam

Sam

Sam kommer upp och sitter bredvid mig när jag sitter vid datorn. Visst är det trevligt. Men så händer det att han tar en promenad över mitt tangentbord och det är inte alla gånger helt uppskattat av mig. Man vet aldrig vad han skriver. Nå, sådant går att radera, värre är när han trampar på knappar som förändrar. Plötsligt kan hala datorskärmen bli svart. Ja, man vet inte vad som händer. Allra väst är när Sam kommer utifrån en regnig dag och skuttar upp på skrivbordet. Sådana dagar kan det bli tvunget med storstädning av tangentbord och annat som ligger framme, och ett och annat papper med tass-spår är lika bra att kasta.

Man vill ha en glad, sprallig och rolig katt

Visst kan det vara besvärligt att ha en katt, eller två som vi har, men ändå är det alltid  bara trevligt. De, våra katter, är verkligen våra vänner. Och bortskämda blir de. På sista tiden har Sam inte mått riktigt bra, men hoppas nu att han kryar på sig, för man vill ju ha en glad, nyfiken, sprallig och rolig katt. En frisk Sam.

Vår andra katt heter Saga. Hon är inte på mitt skrivbord. Hon hoppar inte så högt. På köksbordet tar hon sig upp om det finns en stol att använda som mellanstation. En annan gång ska jag ta med en bild på Saga.

Vecka 22  2019

Tarsta

Tarsta – Lennart, Maj-Britt och Inga
samt en Dodge

Tarsta – Min hustru Inga och hennes syskon en gång för länge sedan. Tiden går. De står i Tarsta utanför huset där de bodde. Och man får väl tro att bilden är från slutet av 1940-talet. Så var det på den tiden. Dodgen var säkert ett antal år redan då.
Att bilden är lite långsmal beror på att jag skannat den från ett gammalt 6x6 negativ, och jag har bara en skanner för småbildsnegativ. Så bara halva bilden kom med. Men det mest väsentliga är iallafall på plats.

Vecka 21.    2019

Tarsta

Snart är det dags att återse Bua

Morup

Snart är det dags att resa till Bua och hälsa på Kennet och Monica. Sedan får vi se vad som blir av denna gång. Härom året var vi vid Morup och faktiskt ända uppe i kyrktornet.

Vad det än blir är det lika trevligt varje sommar med ett glatt återseende. Några kyrktorn ska vi nog inte ta oss upp i, men någon utflykt lär det bli. Jag får återkomma till det senare.

Vecka 20

Morup

Torka

Sjötomt

I dessa torra tider, när regnet inte vill infinna sig, utan vi fått 10 till 12 m.m. på en månad och just inget regn alls sedan snön smälte bort i februari, kan man börja oroa sig för om man har vatten i brunnen hela sommaren.

Nå, nu behöver vi naturligtvis inte få lika mycket regn som vi fick under några sommardagar 2016 då vi plötsligt hade sjötomt. Man kanske skulle ha passat på att sålt då. Folk betalar ju mer för sjötomter har jag hört.

Torka

Födelsedagspresent till Paris

notre-dame

Notre-Dame 2007

Vår resa till Paris, där vi bland annat såg Notre-Dame, var en födelsedagspresent vi fått av våra söner. Inga och jag hade fyllt 60 år. Vi bodde i Paris på ett hotell inte så långt från Notre-Dame och gick förbi den märkliga katedralen nästan varje dag. Det var en sådan dag jag tog den här bilden på en parad av Danska ungdomar.

Det känns idag som om det var väldigt länge sedan och idag är delar av katedralen förstörd av eld. Ingenting tycks få finnas i det oändliga.

 

Vecka 18 2019

Se båtar på parad

Strömkajen

Jag tog en båt från Vaxholm till Strömkajen, och se, där med visiren uppfällda stod båtar på parad.

Den här veckan har jag varit i Vaxholm och Stockholm. Tog några gånger en båt in till stan i det vackra vädret. Nästan sommar i April. Jag har varit på Waldemarsudde, Nationalmuseum och Kungliga biblioteket samt vandrat gata upp och gata ner. Var jag gått har solen följt mig, både i storstan och i Vaxholm.

Men visst längtar man efter regn den här årstiden när det varit torka ända sedan snön smälte bort för länge sedan. Så ut alle man och dansa en regndans!

Nu ska jag njuta av våren på hemmaplan med långa vandringar i vår vackra natur. Visst är det fint att gå på stadens gator, men snart längtar jag efter skog och ängar. Så är det.

 

Vecka 17

Strömkajen

Tarstaborg

Tarstaborg

Vecka 16tarstaborg

tarstaborg3

En fornborg

Tarstaborg är den största fornborgen i Örebro län. Den ligger på ett berg som stupar brant ner mot väster medan de övriga sidorna av borgen omges av en 310 meter lång stenvall och det är vad som finns kvar av stenmuren idag. En gång i tiden en uppbyggd mur, men idag är muren mer lik ett långt stenröse.
På flera ställen är muren ändå så pass bevarad att man kan se att den varit kallmurad, d.v.s. att stenarna ligger på varandra utan murbruk och troligen har det en gång i tiden funnits an träpalissad över stenmuren.

Hur gammal är den

Fornborgar byggdes under lång tid, från ca 1000 år f.Kr till 1950 år e.Kr. Men hur gammal just Tarstaborg är finns det nog ingen som vet.

Varför borgar

Det finns flera teorier om varför man byggde borgar. Kanske var det för att människor skulle kunna söka skydd i orostider, eller för att bevaka ett område. Det kunde också ha varit en symbol för makt och en helig plats där man utövade kult.

Far för länge sedan

far

Vecka 15

Min far fyra från vänster

Jag hade ju tänkt att jag i är skulle ägna bilderna här om sådant som händer nu, men det är inte alltid det händer så mycket. Och så hittade jag den här gamla bilden. Som sagt, min pappa står som fyra från vänster. Vilka de andra är vet jag inte. Bilden är från före min tid. Om någon känner igen någon på bilden så hör av er.

Fasan

Se på fasan, en fasan

Fasan! Fram med kameran för fasan! Det hör verkligen inte till vanligheten att vi får besök av en fasan vid vårt fågelbord. För mer än 40 år sedan, när vi var nyinflyttade i Testa, hände det sig ibland på somrarna att en eller två fasaner besökte vår trädgård. Men det var länge sedan. Mycket länge sedan.

Och aldrig kan jag minnas att fasaner kommit fram till fågelbordet. Hur som helst, så var den trevlig att se och han är välkommen åter.

 

 

Vecka 14

Men se en fasan. En fasan alltså vid vårt fågelbord. Ovanligt!

Fasan

 

Gunnar

Vem var Gunnar?

Vid en vandring från Brevens till Gunnarsjöarna, vandrade jag förbi min barn- och ungdomstid: skogvaktarbostället Erikslund. Det var här utefter vägarna jag sommartid växte upp.
Där grusvägen tar slut, vidtar en en liten stig ner mot Gunnarsjöarna. Förr kunde jag cykla på stigen, men så ser den inte ut idag. Inte precis cykelbar.
Här från Gunnarsjöarna har jag trevliga minnen, men också ett hemskt. I min barndom plockade mina föräldrar ofta blåbär här och vi hade fina fikastunder på slänten ner mot "första" sjön. Ja, det är som namnet anger, två sjöar.
Det hemska minnet är att jag och min kompis Katarina en gång tagit med våra metspön för att meta medan de andra plockade blåbär. Plötsligt försvann jag ner i marken. Jag hade gått ut för nära vattnet där det såg ut som land, men bara var "gungfly". Där mossa och blåbärsris växte som flytande över vattnet.
Kanske var jag sju, åtta år. Jag tror att jag skrek och där med enorma kliv kom Katarinas pappa Arne genom blåbärsbröten och fick tag i mig som hunnit sjunka ner till armhålorna.
Tack Arne!

Vecka 13Gunnar

Gunnarsjöarna. Det här är den övre, den norra.

Nu när jag gick där idag och satte mig ner för lite kaffe, funderade jag över vem Gunnar kunde ha varit. Var det nån som upptäckte sjöarna? Som bodde här i skogen? Eller nån som drunknade efter att ha stigit ut på gungfly. Finns det någon som vet?

Promenad

Avverkning

Så här ser det ut utefter våra grusvägar. Timmer och massaved i trave på trave. Visst kan det se fint ut, men snart ska det fraktas bort och kvar blir endast en trasig, avverkad, natur. Där skogen tidigare stått grön och grann är nu sten och sönderkörda skogsstigar.

Bilden är tagen under en åtta kilometers promenad från Pålsboda, via Snarka och hem till Testa.

Vecka 12

avverkning

Karin

Ett Karinkrus har jag sett…

På antikrundan från Malmö för några veckor sedan visades det upp ett Karinkrus med ett lock där det stod något om C. M. Bellman. En av Karinföreningens medlemmar uppmärksammade då att ett nästan likadant krus fanns på en målning av Karin Bergöö från 1877. Kan det ha varit samma krus, kanske, men i så fall har Karin målat kruset lite smalare i halsen och locket lite annorlunda.

Nu får ni granska Karinkruset på Karins målning. Det blåvita kruset är det som gäller.

 

Vecka 11 - 2019

Karinkrus

Island

Längtan till sommaren

Men så här får man väl aldrig bada igen. Här rann två mindre vattendrag samman till ett. I det ena var det isande kallt vatten och i det andra nästan kokande vatten från en varm källa. Det gällde att hitta rätt plats att simma på där temperaturen var precis lagom.

Island, sommaren 2007

 

Vecka 10

längtan

Regn, regn, regn

En regnig dagregn


Och regnet det bara öser ner. Och det är väl bra med tanke på det låga grundvattnet, samt att en del pollen lägger sig på marken, men inte för mig som inte kom ut på någon daglig promenad. Å andra sidan var det så mycket sport ändå. På TV. Vasaloppet, friidrott och femmilen.

Någon bild måste jag ju lägga ut varje vecka, så nu fick jag springa ut i regnet och fotografera några vattendroppar. Klädstreck och klädnypor kom med på köpet.

Vecka 9 / 2019

Minne

En minnessten över min mamma

Till minne av min mamma. Bilden har min bror tagit. Det var på våren 2006. Men varför sitter jag i skogen och tittar på en sten?

Åt vår mamma valde vi en minneslund i form äv en äng där man fick sätta ner en mindre natursten med en inskription i. Vi tre syskon valde då att åka upp till sommartorpet Erikslund för att hitta en sten.

Ja, så var det.

 

Vecka 8

Minne

Waldemarsudde

Waldemarsudde

Veckans höjdpunkt var Waldemarsudde

På fredagskvällen var jag inbjuden till invigningen av utställningen "Grez-sur-Loing" på Waldemarsudde. Det var en fantastisk upplevelse för mig. En mycket fin utställning som jag vill rekommendera alla att se. Dessutom fick jag ett tack för att jag bidragit med lite Karin Bergöö kunskap och avslutningsvis fick jag också en mycket fin bok. Se bild.

Tack för det

Curt

 

Vecka 7

Adolf

Adolf Bergöö

Nu i dagarna sitter jag och försöker sammanställa min forskning om familjen Bergöös under åren i Örebro och flytten till Hallsberg.

Teckningen av Adolf härintill är gjord av Adolfs sjuttonåriga dotter Karin.

Konstnären Karin Bergöö som sex år efter att ha tecknat av sin far, gifte sig med konstnärskollegan Carl Larsson.

 

 

Vecka 4 - 2019

adolf

Skogspromenad

Dagens skogspromenad

Till de dagliga göromålen är att ta en skogspromenad. Och nu i halkiga tider är det svårt att gå på våra vägar, så det får bli på små skogsstigar. Det känns fint med lite frisk luft och även om jag inte förbättrar konditionen så kanske jag kan bevara den lilla jag har. Kanske blir jag av med några kalorier, men bäst av allt är upplevelsen. Har jag tur kan jag se hjortar, vildsvin, harar eller älgar, men det tillhör sällsyntheterna. Idag var det lite lite snö en annan dag barmark, så det blir ändå lite omväxling.

Vecka 2

Gott Nytt År

Nyårsfirande

Under närmare trettio år har det här gänget haft gemensamt nyårsfirande, även om det inte alla gånger kunde ske just på nyårsaftonen. Så är det. Vissa skulle jobba och ta hand om andra.

Ja, här är året 2018 slut och jag avslutar mina minnen från ungdomens dagar för den här gången. Nästa år får det bli andra bilder i min bildblogg. Kanske mest nytagna.

 

 

Kap 52 av mina minnen

nyårsfirande

Julkort

Julkortstider

Än idag skickar jag julkort till släkt och vänner. Åtminstone till några. Men det blir också en del julmejl. Men kort är kort och julkort betyder så mycket

Det här är från Julen 1971. Det var några år sedan, men kort skickar vi till varandra än idag, även om de kommer från skilda håll.

På den tiden bodde jag på Höglundagatan i Örebro.

 

Minnen kap. 50

julkort

Vandring i fjällen

Hemavan – Minnesvärda dagar

Sommaren 71 var det stora äventyrets sommar. Hemavan. Utan vetskap eller kunskap om fjällvandring gav vi oss iväg.

Första dagen vandrar vi uppför och uppför och dimman tätnar. Vi går i ett moln. Ser bara en meter framför oss. En står kvar vid röset medan de andra tre söker efter nästa röse. Det tar en evighet att ta sig fram. Går i timmar utan att sett en skymt av de fjäll vi vandrar i. Och så går det nerför på is. Trötta stannar vi och kokar kaffe. Och plötsligt:
”Det ljusnar, ett ljust hål mitt i det jämngrå. Så blir det lite blå himmel och så spricker solen fram. Det känns, förmodar jag, som när en blind får synen tillbaka. Man blir nästan bländad. Sedan tittar vi oss omkring. Titta där, va snö, och titta där vilket fjäll och se där borta och där och där och där. Vi är som lyckliga barn. Ingen kunde väl ana att det fanns så fina vyer här uppe. Den ena bergstoppen efter den andra dyker upp, solen liksom vandrar över omgivningen…” (Citatet ur min vän Berts dagbok.)
Ja, efter att ha vandrat en dag bland Hemavans moln, var det som en uppenbarelse.

Vecka 49 minnen

dimmaHemavan

vandring

Segling

Muck 1969

Jag ryckte ut. Muck. Här kommer ändå några bilder på lumparkompisar. På sommaren efter militärtjänsten gjorde jag och två av lumparkompisarna en segeltur från Lunger vid Hjälmaren, via Hjälmarekanal och Mälaren till Stockholm.

Vecka 48 – minnen

muck

Muck 1

1968

Sommaren 1968

På försommaren 1968 ryckte jag in i ”lumpen”. Från den tiden har jag tyvärr inte en endaste bild. Det var kanske inte en tid att minnas precis, men några bilder på kompisarna skulle väl ändå vara trevligt att ha. Än idag undrar jag stundom över var de blev av.
På sommaren fick vi en veckas ledighet, då Inga och jag passade på att resa till västkusten. Vi tältade i Kungshamn. Några år innan hade samhället bytt namn från Gravarne till Kungshamn.

Min syster Jill gifte sig på sommaren sextioåtta i Brevens kyrka. Festen hölls i Brevensgården. Och det var verkligen en riktig bröllopsfest. Innan 68 hade jag bara varit på ett bröllop, när min bror gifte sig, och nu var det plötsligt fyra på ett år. Först mina vänner Kenneth och Britt-Marie följt av Ingas kusin och så Ingas syster.

Bilder: Jill och Ulf gifter sig:
1 Brudgummen pustar ut på kyrktrappan efter vigseln.
2 Därefter en omsvärmad brudgum.

1968
1968

Högertrafik

Hur var det med övergången till Högertrafik?

För er som inte var med, är det svårt att förstå. Tänk dig att i natt växlar vi från högertrafik tillbaka till vänstertrafik. Nya trafikskyltar. I de gamla gathörnen ska du plötsligt svänga på andra sidan om mittskylten. När du ska gå över en gata kommer den nära trafiken på andra sidan om dig. Lär dig att titta åt rätt håll.
Jag, Inga och, på den tiden, en av mina bästa vänner, Sören, var ute hela natten. Sörens bil stod parkerad i Örebro under stillatiden tidig morgon. Vid en given signal fick vi åka över till andra sidan. Stå och vänta på ny signal. Då var det dags. Alla var nybörjare. Det gick bra inledningsvis, men svårt att svänga till en annan gata, när man i åratal åkt där och gjort på ett sätt. Nu ett nytt sätt.
Jag minns Sörens kommentar då vi mötte en cyklist: ”Titta på den han har inte fattat att man ska åka på höger sida. ­Höger!! Ja, visst ja!.” Det var inte cyklisten som var på fel sida, utan det var Sören som snabbt bytte sida.

Några dagar senare åkte Sören och jag till Helsingborg. Det var hastighetsbegränsning på alla vägar. Jag minns inte om det 50 eller 60, men sakta fick vi tuffa mot Skåne.

högertrafik

Bilden är kanske inte från 1967, men det är i alla fall vänstertrafik. Tagen när min syster Jill tog examen som Förskollärare.

Lennart

Lennart flyttade till Helsingborg

På sommaren 1966 flyttade min vän Lennart med sin familj till Hälsingborg, vilket medförde stor saknad, men också för mig en del resor söderut. Ibland med tåg och ibland med vännen Sören i hans gamla Volkswagen.
Men det var också så att Lennart gjorde någon sorts militärtjänst i Örebro som var uppdelad i enbart sommarperioder. Så någon eller några somrar bodde han i mina föräldrars lägenhet på helgerna.
Här en bild på den stilige soldaten vid sidan av hans bil. Också det en gammal "Folka".

Memoarer  vecka 44lennart

Kollo

Kollo och höskörd

På sommaren efter Kävesta jobbade jag på kollo i Ramsberg. Men det blir ingen bild därifrån. Kanske var jag några dagar med under höskörden i Tarsta där Ingas föräldrar hade bondgård. Bilden är ur ”drängens” bildsamling. Han hade förstånd att ta bilder vid alla tillfällen. Och trots en ganska enkel kamera tog han ofta väldigt bra bilder. Men vid det här tillfället måste han ha lånat ut kameran till någon annan, för han står ju själv uppe på hölasset.
Jag är verkligen glad över att jag fått ta del av hans bilder och skannat dem för att få minnesbilder från många tillfällen då jag inte fotograferat. Tack Gunnar för dem!


memoarer  - kap  43
kollo

Bild: Höskörd.

1967

Inga

I början av andra årets andra termin, 1967, träffade jag min blivande hustru, Inga. Här på bilden står hon på balkongen i mitt föräldrahem på Höglundagatan 14, i Örebro.
Det var förresten på den balkongen som jag stått på femtiotalets senare år och tittat på hur vattentornet Svampen växte upp en liten bit i taget.
Inga jobbade i köket på skolan och bodde i sin farmors hus inte långt från skolan. Hennes farmor bodde inte kvar.
Trots att jag under mitt liv tagit tiotusentals bilder, finns ingen bild från ”farmors” hus. Jag förstår inte vad man sysslade med. Hade jag glömt kameran hemma i stan?

 

 

Memoarer - Kap 42

1967

Kävesta folkhögskola andra året

Folkhögskolan i Kävesta

2:a året

Eftersom min rumskamrat, Ulf, inte gick andra året på folkhögskolan i Kävesta, kom Kennet och Bert att bli de närmsta vännerna, vilket de tillsammans med Ulf redan var i ettan.

Tyvärr tycks jag inte ha några bilder från vårt andra Kävestaår. Det var ju så mycket skolarbete, med läxor och prov, att det inte blev någon tid att fotografera. Skolarbete är tungt. Bilderna här är från första året, väl valda för att visa på hur slitigt våra Kävestaår kunde vara.

 

Bilder:

Kennet tvättar kalsonger i tvättfatet.

Bert och Ami

 

Mina memoarer – vecka 41Folkhogskolan

Folkhogskolan

 

 

Camping

Vad ska man inte få uppleva?

På sommaren efter ett år på folkhögskola, var det dags för en ny semestertur tillsammans med Lennart. Vi började resan i en Amason som kördes av Lennarts far. Familjen skulle flytta från Örebro till Helsingborg. De skulle kombinera en semestertur med att titta efter hus.

Råå camping

Lennart och jag skulle bara åka med dem ner till Västkusten för att där slå upp vårt tält och tillbringa någon dryg vecka. Nu blev det så att vi efter några dagar i tältet tröttnade på Campingplatsen och drog oss ner mot Helsingborgstrakten, där vi hamnade vid Råå camping. Någonstans under resans gång hittade Lennart en hjälm, som han vände bakfram och på så sätt under några dagar gladde camparna på Råå.

Visst är han stilig.

 

 

Bild: Den stolte fiskaren har fått napp.

Memoarer   -  kap 40camping

 

Kävestaminnen

Dagbok från Kävesta Folkhögskola

Under de första dagarna på Kävesta folkhögskola skrev jag dagbok, men snart nog så blev det inte tid till sådant

Tisdagen den 14 sept. 1965
Idag har jag börjat på Kävesta folkhögskola. Det är svårt att säga om jag kommer att trivas här, när jag bara gått en dag, men jag tror säkert att det kommer att bli bra.
Vi har haft upprop och sedan fick vi gå runt och och se oss omkring. Det var en av tvåorna som visade oss. Vi var uppe på Nuckebo bl.a. och på gamla skolan (även nya). I gymnastiksalen och på Asgård m.m.
Rumskompisen heter Uffe. Jag tror nog att vi kommer att trivas ihop. Om inte, går det bra att få byta.

Onsdagen den 15 sept.
Det har inte blivit något gjort idag som är med värde. Mest bara löst prat. Jag har idag konstaterat att jag inte känner någon som går här.
Det var lite svårt att sova i natt, så jag tänker lägga mig tidigt idag. Vid tolvtiden skulle jag tro.
Maten här är jättebra.

 

Torsdag den 16.
Igår kväll var jag i Örebro ett tag, jag blir tvungen att åka in idag också. Måste ha pengar till böcker. Lennart kommer ut och hämtar mig.

Fredag den 17 sept.
Idag har vi köpt böcker. det kostade över hundra kr. för mig och ändå är det mycket som fattas.

 

Memoarer   –   kap 39dagbok

Klassisk rökpaus utanför skolans huvudbyggnad.

Kävesta Folkhögskola

Skoldags igen

Från hösten 1962 t.o.m. försommaren 1965 var jag anställd av dir. Sjögren, men trots mitt löfte att aldrig mer sätta min fot i en skola, slutade jag i järnhandelsbranschen just för att bli elev vid Kävesta Folkhögskola.
Det kom att bli en händelserik tid, med nya vänner, varav några fortfarande tillhör mina bästa vänner. På Kävesta mötte jag också min hustru, Inga.
Under mitt första år på skolan delade jag rum med Ulf Rejsby. Tyvärr gick han endast ett år på skolan, och jag, som de flesta, två år. På så sätt kom vi tyvärr ifrån varandra. Jag har verkligen saknat honom.

Mina memoarer – kap. 38Skoldags

Uffe

Kalifornien

Min syster for till Kalifornien

På våren 1961 reste min syster till Los Angeles, Kalifornien, för att jobba som au pair ett år. Det skulle bli två år och vi började undra om hon någonsin skulle komma hem igen.

Bromma

Jag minns än idag när mamma, pappa och jag stod på Bromma flygplats och såg och hörde planet brumma iväg. Det kändes märkligt. På den tiden var det ännu långt till USA och ingen av oss i familjen hade flugit tidigare. Så var hon borta.

Göteborg

Nå, på våren i slutat av april, två år senare, reste vi ner till Göteborg för att hämta hem syrran som kom med båt: Kungsholm. Efter en stunds tittande såg vi henne vinka och om jag minns rätt fick jag gå upp på landgången och möta henne. Kanske minns jag fel.

Bild 1: Båten på väg in i hamnen.

Bild 2: Stark uppförstoring. Min syster vinkar.

Kalifornien – Mina memoarer – Kap 37kalifornien 1

kalifornien 2

Sottern

Sottern – Mina memoarer – Kap 36Sottern

Sommardagar
med en "fisketur" på Sottern".

Sommaren 65 tillbringade vi, Lennart och jag, vår lediga tid i Brevens. Ofta ute på sjön Sottern. Men även långa promenader. Stundom enormt långa och ibland mitt i natten. Men så fanns det ju flickor på trakten också. Och en båt med åror eller en mindre motor som gick ibland.

Och så gjorde vi en sommarsemesterresa också. Men den får jag återkomma till.

Bild: En gammal dia som digitaliserats.

Ytterligare en ungdomskamrat

Sören B.

Förutom Lennart var närmsta vännen, min barn och ungdomskamrat, Sören. Sören och jag hade gått i samma klass från etta till och med sjuan. Åren efter fyran och femman bodde Sören ute hos oss på landet. Den ena sommaren nästan i sin helhet. Vi blev nästan som syskon och träffades så ofta vi kunde under många år ända tills vi var i 27-årsåldern.

Det hände att han kom en kväll hem till oss på Höglundagatan i Örebro. Han gick in utan att ringa på . Han kunde säga: ”Jag är lite hungrig”, och öppna vårt kylskåp, ta fram ett mjölkpaket, bre sig en smörgås och gå in i vardagsrummet, slå på TV:n och sätta sig i soffan föra att titta och äta.

Ja, nästan som en bror till mig tillhörde han vår familj. Tyvärr tog han senare helt avstånd från mig. Det var för mig oförklarligt.

 

 

 

Vecka och kapitel 35

ungdomskamrat

Här sjunger Sören för min blivande hustru på verandan i vårt torp i Brevens. Ca: 1968.

Sommaren 1965

Kungshamn 1965

Lennart och jag tog oss en vecka på västkusten. For med tåg till Uddevalla och därifrån med buss till Kungshamn, där vi slog upp vårt tält alldeles intill havet. Kanske inte så lyckat. På morgonen hade vårt tält nåtts av tidvattnet. Vi vaknade av våta sovsäckar och en limpa som flöt runt i tältet. Allt var blött.

Vi hade inte många kronor på fickan, så vi åt bara varannan dag. Men cigaretter hade vi råd med…

Jag minns från den resan några fina kvällar ute på Smögen. Sång och musik och massor av ungdomar. 60-talet… Ja, det var något speciellt.

 

Mina memoarer kap 341965

Det har sina problem när det varit översvämning i tältet.