1978

Vi rustade

Det var den sommaren vi rustade i Martins rum och i byggde om i köket, samt satte in en ny panna. Eftersom vi inte kunde använda vårt kök på hela sommaren, så använde vi det gamla köket i vårt kapell. Varje morgon var det frukost i kapellköket då vi också lyssnade på radioteater för barn: ”Det blåser på månen”. Det är ju en berättelse inte bara för barn utan en god saga för hela familjen. Den som var allra mest intresserad var Martin. Så här i efterhand kan jag inte riktigt förstå att Martin som då inte ens var fyllda fem år, kunde ha en sådan behållning av en så lång och komplicerad berättelse, men å andra sidan är det ju en av de galnaste och bästa barnböcker jag vet.

I övrigt kanske vi inte gjorde så mycket det året. Snön låg kvar långt in i mars. Familjerna Löfgren och Wallin var här en dag och vi satt ute i snön i mars-solen och grillade korv. Vi, samma gäng var till Kvismaren en dag och vi firade nyår här i Testa. Tyvärr har jag knappast använt kameran det året.

 

Vecka 14, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.

Rustade
Bild

Kocken Kennet, nyårsafton 1978, som med den äran provade vårt nya kök.
Tyvärr mins jag inte vilka läckerheter vi fick ta del av…

1977

Minnet sviker

Minnet sviker. Det blev inte av att skriva i dagboken det här året, men det diffusa minnet säger mig att jag gjorde en repmånad under februari, mars och under sommaren la vi nytt tegel på taket. Kennet och pappa Eric var här och hjälpte till, samt Gunnar från Tarsta.
Den 11 augusti försvann vår katt, Jakob. Vi hade fått den på försommaren året innan. Någon månad senare fick vi ta hand om en kattunge från Tarsta som fick heta Oskar och som kom att bli en mycket trevlig bekantskap.
Två år tidigare hade Bert, Kennet och jag gjort en kanotutflykt (se Kennets blogg) Den här sommaren var det dags för en fotvandring på Bergslagsleden.

Minnet

Bilden ovan:

På taket sitter jag, Kennet står på stegen och pappa Erik på ställningen, medan Gunnar på marken langar tegel.

 

Vecka 13, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.

minnet

Vid lägerelden:
Från vänster ses, Kennet, jag och Bert.

Det blev således två bilder den här veckan. Den vänstra är aningen suddig. Tryck på bilderna så ser ni dem i större format.

1976

Ur en sporadiskt skriven dagbok

Av en sporadiskt skriven dagbok från 1976 framgår det med all tydlighet att vi under vårt förta år med eget hus hade mycket att stå i. Vi tapetserade i hallen, satte upp staket mot vägen, gjorde ett växthus, grävde trädgårdsland och mycket mer.
Vi firade midsommar tillsammans med Bert och Anne-Marie vid Askers hembygdsgård. Mina föräldrar och Jill och Gustav var också där. Vi hade kräftskiva hos Kennet och Britt-Marie. Kennet och jag var en dag i maj vid Kvismaren klockan fem på morgonen och jag tror att vi firade nyårsafton hemma hos Bert och Anne-Marie.
Jag slutade mitt arbete i Örebro på sommaren och började i Sköllersta med att starta upp ett nytt dagis.
Första snön kom den första december och låg kvar ända till nyår och ännu längre. Någon dag före nyår försökte jag åka skidor men sjönk ner ända till knäna.

Vecka 12, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.

Sporadiskt
Bildtext:

Bilden är aningen suddig, men talande. Det är min pappa Erik som syns med rosa skjorta och därefter Marin i gult och grönt. Sedan kommer jag, Jennie och Anne-Marie och därefter Gustav och Jill.

1975

Saaben

Saaben blir räddningen.
Vi köper hus i Testa och reser till Gotland med Bert och Anne-Marie före midsommar och flyttar in i Testa den första oktober. Jag jobbade i Örebro och bodde två mil därifrån, men hade ingen bil…

Saaben

Vecka 11, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.

Ur dagboken den 10 oktober: ” Jag åkte från jobbet med Kennet och Britt-Marie. Vi jobbade med en present åt Bert. Martin ramlade ner för trappan. Det gick bra. Kennet och Britt-Marie ska åka till Sovjet på söndag, men kommer hem dagen innan Bert fyller 30 år. ”

Ur dagboken den 11 oktober: ”Martin fyller 2 år. Stor fest. Bert och Ami kom på eftermiddagen., medan Erik, Margit och Jan med Peppe och Ninna kom lite senare. Däremellan kom Torsten och Karin, Maj-Britt och Ulf samt Ulrika. Martin fick tre bilar, en skinnmössa, overall och en säng, kudde och pyjamas.”

Ur dagboken den 13 oktober. ”Jag var upp till min farbror Henry och provkörde Saaben. Den gick bra. Eric kom upp till Henry med 4000 kronor, och ska betala resten imorgon. Jag började jobba klockan elva. Hade nya Saaben hem på kvällen."

---------

1974

Hobbyrum

Det var det där året vi hyrde ett hobbyrum, Bert, Ami, Kennet, Brillan och Inga och jag för att göra kort och batikfärga m.m., och det var det året Kennet och jag simmade i badhuset en gång i veckan (nästan).

Jag gick sista terminen på Förskoleseminariet och började genast jobba. Det blev inte så mycket semester den sommaren, men jag minns att vi körde hö när jag var ledig.

Vi såg naturligtvis en del av fotbollsmatcherna. Det var ett strålande VM 1974, och i övrigt kretsade mycket runt Martin.

Se också Kennets blogg…

Vecka 10, 2021 - Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.

Hobbyrum

BILD: Från avslutningsföreställningen på Förskolesem. En sorts opera som byggde barnsånger med knasändrade texter, och Jag var bl.a. ett flygfä.

1973

Martin

Eftersom vi nu väntade barn insåg vi att en lägenhet på fjärde våningen utan hiss inte var helt optimal. Det skulle bli besvärligt med barnvagn m.m. Så vi bytte till en större lägenhet nästan i markplan på Tornfalkgatan. Och så passade vi också på att gifta oss.

Martin föddes i oktober. Jag låg hemma med en pillerburk antibiotika för att bota en scharlakansfeber. Så det tog några dagar innan jag fick se vår förstfödde son.

Ta en titt på Kennets sida också.

Martin

Gossen sover

Vecka 9, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.

1972

Vecka 8, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.

Baronbackarna

Vännerna Kennet och Bert musicerar nyår 72-73

För det här gänget kom det att bli en tradition att fira nyår tillsammans.

----------------

Baronbackarna

På våren 72 flyttade Inga och jag ihop i en liten tre på 59 kvadratmeter i Baronbackarna i Örebro. Alldeles lagom åt oss, så vi trivdes bra där.
Jag fortsatte med förskolepraktik och vikariejobb hela våren och sommaren och till hösten började jag på Förskoleseminariet i Örebro. Tjugofem tjejer och fem killar. Det blev många vänner under två år. Ja, några av dem kom jag senare att arbeta tillsammans med.

Vännerna Kennet, Britt-Marie (Brillan), Bert och Ann-Marie (Ami) dök upp en vårdag hos mig. Jag bodde kvar hos mina föräldrar på Höglundagatan 14 i Örebro. Eftersom mina föräldrar inte var hemma fick vi en trevlig kväll, (läs natt) tillsammans. Dagen därpå åt vi lunch hos Bert och Ami.
Senare firade samma gäng nyår tillsammans  i vår lägenhet dagen innan nyårsafton på grund av diverse omständigheter och sedan var Inga och jag hos Bert och Ami på själva nyårskvällen.

1971

Fjällvandring

Den stora händelsen det året var en fjällvandring i Hemavan tillsamman med Inga, Bert och Ami. Det blev verkligen en stor upplevelse: Att treva sig fram genom dimma och moln för att hitta den rösade leden. Att trängas med andra i stugor på fjället. Att vada genom iskalla bäckar och balansera på spångar och hängbroar. Och att uppleva slagregn och åska. Men framförallt att vandra fram i den storslagna naturen.
Av brev jag skrev till Kennet i januari 1971 (som jag nu fått tillbaka en skannad kopia av) framgår att jag var trött på skolarbete samt att jag inte visste vad jag skulle göra efter skolan. Jag hade ingen framtidsplan alls. Eftersom jag inte visste vad jag skulle ta mig till inför hösten, så sa min syster en dag att jag kunde ringa kommunens barnomsorg och höra om de hade någon praktikplats på dagis. Sagt och gjort. Så jag ägnade hösten åt barn mellan tre till fem år. Och trivdes med det.

Mer om fjällvandringen finns Här, Här och Här
Och mer om Ödåkra finns Här

Vecka 7, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.

Fjällvandring

Strax innan resan till Hemavan hade vi varit till Ödåkra (se bild) och hälsat på Kennet och Britt-Marie, då vi tillsammans tog en tur till Köpenhamn.
Andra händelser var att jag på våren tog körkort och skaffade mig glasögon, samt att Kennet, Britt-Marie (Brillan), Bert, Anne-Marie (Ami) och jag firade nyår tillsammans hos Bert och Ami på Birgittagatan.

1970

Ödåkra sommaren 70

Kennet skriver på sin blogg att Inga och jag hälsade på dem i Ödåkra den sommaren. Det är en sanning med stor modifikation. Jag jobbade nämligen i sju veckor på Sankta Maria sjukhus i Helsingborg den sommaren och bodde under den tiden hos Kennet. Britt-Marie hade flytt stadsbullret och rest till stugan i urskogen i Hälleforstrakten tillsammans med barnen. Men i slutet av min jobbartid åkte Kennet upp och hämtade hem familjen och tog då med Inga till Ödåkra. Även Kennets lillebror Magnus var med ner.
Efter att jag slutat på Sankta, så tog Inga och jag en tur via Helsingör till Köpenhamn och var på Zoo och därifrån båt och tåg hem till Örebro. Vi lär ha kommit hem i mitten av augusti, men först den 20 december skriver jag till Kennet: ”Tack för senast. Tågresan hem gick utmärkt. Du trodde väl inte att vi kommit hem än. Men jo.”

Örebro

I övrigt pluggade jag, på Vuxenskolan, vad skulle jag göra annars. Bert fanns på hemmaplan, så honom träffade jag då och då och om jag inte minns fel så gifte sig Bert och Anne-Marie under det här året.

Vecka 6, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.

ödåkra
Ödåkra 1970

Överst: Magnus och Malin
Under: Inga och Britt-Marie

1969

Segeltur

Jag muckade på våren. Under lumpartiden fick jag nya vänner, men som snart försvann åt skilda håll. Vi var några som bestämde oss för att göra en segeltur på Mälaren under några dagar, men sedan dess har jag inte sett dem.
Kävestavännerna Kennet och Britt-Marie flyttade från Boxholm till Ödåkra och kom ännu längre bort. Bert pluggade i Karlskoga vill jag minnas, men vad Ami gjorde minns jag inte, pluggade i Stockholm kanske.
Jag sommarjobbade och på hösten blev det Örebroskolan för vuxna. Jag som bara gått åttaårig folkskola och så skaffat mig grundskolekompetens, och drygt det, på folkhögskolan, ville nu också skaffa mig en gymnasiekompetens. Inga gick också på skolan.

 

Vecka 5, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.

Segeltur

Björn som seglare i en katamaran byggd av Björns pappa.

1968

lumpen

Inga och jag (bakom kameran) och ett tält, samt en gitarr och en gummimadrass m.m. i Kungshamn sommaren 1968.

Lumpen och vänners giftermål

Kennet och Britt-Marie gifte sig tidigt på våren eller vintern det året, och bosatte sig i Boxholm. Bert, Ann-Marie, Inga och jag var inbjudna på bröllopet, men tyvärr har jag inga bilder därifrån, och inte heller så många minnen från den festen. Men det var ju så länge sedan.
På försommaren ryckte jag in i lumpen. Resten av det året visste man vad som skulle göras. Man behövde varken tänka eller planera själv, men mitt i sommaren fick jag en vecka ”semester”, då Inga och jag passade på att ta hennes bil för att tälta på västkusten.

Vecka 4, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.

1967

Jag träffade Inga

Under sista vårterminen på Kävesta folkhögskola träffade jag Inga som jobbade på skolan. Vi har hållit ihop sedan dess.
Eleverna som bott i två år på folkhögskolan, som då var en internatskola, flyttade efter avslutningen åt olika håll. Många av dem som varit nära vänner under två skolår har jag inte sett sedan dess, men Bert flyttade in till Örebro där vi under ett år pluggade tillsammans. En dag varje vecka gick vi på Kafé Princess där vi satt och gjorde en tipsrad i hopp om rikedom.
Kennet försvann för en kort tid åt en möbelfabrik vill jag minnas, men snart nog skulle vi tre, Kennet Bert och jag återfinna varandra tillsammans med Britt-Marie, Ann-Marie och Inga.
På sommaren 67 jobbade jag på kollo och upptäckte att det kanske skulle gå an att jobba med barn.

Vecka 3, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.

Jag träffade Inga

Inga med en murkla på farstutrappan vid Erikslund 1977.

1966

Sommaräventyr 1966

Sommaräventyr med vännen Lennart i Skåne, vid Lerberget, Råå och Båstad. Det var sista året Lennart bodde kvar i Örebro, men vi har ändå behållit vänskapen sedan dess. Lennart lärde jag känna när jag gick i femte klass i folkskolan 1958. Det vill säga när jag var elva år. Och vi träffades senast 2019 i Falkenberg där de har sommarbostad.

Mer om vår sommarsemester i Skåne finns här

På hösten 66 var det dags för andra året på folkhögskolan. Kennet var ofta i Örebro över helgerna hos Britt-Marie som han träffat på Kävesta och när jag var hemma i Örebro åkte jag tidiga måndagmornar med honom ut till skolan. Alltid bråttom.

Se också Kennets blogg

Vecka 2
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.

sommaräventyr

Bild: Lennart och jag i Skåne.
Och där sitter jag och kopplar av.

1965

Vecka 1
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.

Nya äventyr

Sommaren -65 innehöll många äventyr, bland annat en campingtur med vännen Lennart till Kungshamn. På försommaren hade jag slutat mitt arbete på Ekblad & Reimers i Örebro och på hösten var det dags att börja på Kävesta Folkhögskola. Det kom att innebära många nya vänner och några av dem har förblivit nära vänner ända sedan dess. En av dem är Kennet, till höger på bilden och en annan, Bert, till vänster, samt en helt annan yngling i mitten. Så blev jag tvungen att låna en bild från en av vännerna för att jag skulle få vara med också. Vi var inte så egotrippade på den tiden att vi tog bilder på oss själva. Både Kennet, Bert och jag hittade också vars en blivande hustru på skolan.
Se också Kennets blogg

Nya äventyr
Bild: Möte i korridoren.

Ett av mina första minnen från folkhögskolan var just ett möte i korridoren. Vi satt där, några gossar och pratade. Om vad? Ja, det minns jag inte. Och jag tror att det var Kennet, Bert och jag och några till. Bilden är från ett annat tillfälle.

Nya äventyr

Jag har tidigare på bloggen skrivit om Kävesta: Här och Här och Här

Kvarntorp

Kvarntorpshögen

Kvarntorpshögen

Årets sista bild är från Kvarntorpshögen. Den ligger nio kilometer bilväg hemifrån mig. En slagghög från brytning av oljeskiffer, som idag är förvandlad till en kulturinstitution. Konst på hög.        Vecka 53 - 2020

Vintern för tio år sedan

snövinter snö vinter

Snövinter

För tio år sedan var det snövinter. Visst har vi haft lite snö också efter det, men det var inte varit många flingor. Här fick jag ge mig upp och skotta från taken, så att inte huset skulle falla platt till marken.

 

Vecka 52 - 2020

Brevens Bruk

Julmarknad

Så här års brukar vi fara på julmarknad i Brevens, men så blir det inte i år. Det kan bli lite småsaker, men framförallt en fika och en glögg. Julmarknaden i Brevens brukar vara inledningen på själva julen och även om marknaden inte är så stor, så är den ändå stämningsfull.
Bilden är från 2010 och på den tiden kunde det vara snö före jul. Men i år är allt bara grått och trist, liksom det varit ett flertal vintrar. Det är inte utan att man längtar till nordligare trakter. Tänk att få ta en skidtur!

Varför inte ta en titt på vännen Kennets bildblogg: HÄR

Julmarknad

Tryck på bilden så blir den större.
Vecka 51 - 2020

Sköllersta

Larslundskyrkan och Sköllersta skola

Larslundskyrkan i Sköllersta är byggd samtidigt som skolan byggdes ut. De är sammanbyggda och kan utnyttja vissa lokaler gemensamt. Det var just då som jag och min hustru köpte det gamla kapellet som varit Baptistförsamlingens hemvist tidigare.

Här i Sköllersta skola har våra barn gått i låg- och mellanstadiet och här har jag arbetat ett antal år i sexårsverksamhet.

Du kan läsa mer om Larslundskyrkan HÄR

En del bilder från "gamla skolan" i Sköllersta kan du se HÄR

Larslundskyrkan

Sköllersta en regnig dag för ett antal år sedan.
En skannad diabild.

nostalgi

Mamma och tant Fea

Ja, ibland grips man av nostalgi. Då kan det hända att den gamla diaprojektorn kommer fram. Ni unga som ser det här vet förmodligen inte vad en diaprojektor är, därför finns härintill en bild på en dylik.
Tänk att få sitta på verandatrappan och ta en kopp kaffe efter dagens arbete.
Här på bilden sitter min mamma och tant Fea. Svea hette hon, men med mitt barndomsspråk fick hon heta Fea och det fick ofta heta så länge jag kände henne.
De sitter på verandatrappan till Erikslund som i min barndom och tonårstid var paradiset på jorden. Inte långt från Brevens Bruk.

Det var Erikslund som under många år var vårat sommartorp. Jag var sex år vår första sommar. Jag återvänder och tar mina promenader däromkring ibland, för det är bara lite drygt två mil här hemifrån.

 

Vecka 49 - 2020

Mamma
Mamma

En Sevärdhet ??

Kånsta kvarn

Ungefär två kilometer, fågelvägen, hemifrån ligger Kånsta kvarn. En gång en tämligen unik kvarn med möjlighet att växla energi från vind till vatten. Blåste det fick vingarna gå, men vid dålig vind kunde mjölnaren öppna  dammluckorna, och med en enkel "växelspak" skjuta över driften till vattenhjulet.
För trettio, fyrtio år sedan sådär hade Sköllertsa hembygdsförening en förhoppning att kvarnen, som då saknade vingar och vattenhjul, skulle kunna renoveras. Föreningen hade kontakt med personer som hade kunskap att återställa kvarnen, och visst material hade föreningen fått från en riven kvarn, men det var två problem: Det var Hallsbergs kommun som ägde kvarnen, och det saknades pengar.
Tyvärr fick jag aldrig se kvarnen som kvarn, istället kostades den på mycket slantar för att bli nån sorts sommarstuga. Tänk om vi fått se ett TV-program om hur man rustar upp en kvarn. Det hade varit grejer!

Vecka 48 - 2020

kånsta

Sköllersta Hembygdsförening

Hembygdsföreninga

Naturligtvis finns i Sköllersta en aktiv hembygdsförening med mer än 100 år på nacken. Den tidigare hembygdsgården fanns i Nybble. Men sorgligt nog drabbades huset av eldsvåda och därefter flyttade föreningen till Åkerby.

Den vänstra bilden är från Nybble vid en festlighet. Jag kan inte säga när det var.
Den högra bilden är från den nya hembygdsgården i Åkerby.

.

hembygdsföreninga

.

hembygdsföreninga

.

Vecka 47 - 2020  -  Hembygdsföreninga

En möjlighet för många

Kävesta Folkhögskola

Kävesta folkhögskola ligger cirka fem kilometer hemifrån mig. Jag var elev där i två år på 1960-talet, och på den tiden var det enbart allmän linje som gällde. För oss i min generation som gått i folkskola i sju eller åtta år, var det här en möjlighet att få grundskolekompetens, och det fick vi och mer där till.
Det var på Kävesta jag träffade min hustru och även flera av de vänner jag ännu har kvar.
Då liksom nu har Kävesta folkhögskola erbjudit glädje, och möjligheter att förändra många människors liv.

Bilden från skolan är nytagen, men den svartvita bilden är från långt före min tid, nämligen från en kamratträff 1941. Jag hittade bilden i min hustrus föräldrars bildsamling.

Om folkhögskolan i Kävesta har jag skrivit tidigare i bloggen, men även min vän Kennet har skrivet…
Se HÄR
Och HÄR
Och HÄR

 

Kävesta
Kävesta

Vecka 46 - 2020

En gammal bild från Sköllersta

Centralföreningen i Sköllersta.

Centralföreningen på bilden, var stora byggnader, som fanns här i Sköllersta på den tiden vi flyttade till Testa. Jag hade tagit en bild på dem, men som låg bortglömd bland alla mina diabilder. Det är inte så ofta jag tittar på dem. Men så händer det ibland att jag gripen av nostalgi plockar fram den gamla diaprojektorn. Bilder som en gång var bra, är fortfarande bra, medan bilder som från början var över- eller underexponerade har blivit sämre.

De här stora byggnaderna revs för många år sedan. Jag antar att många av de som bor i Sköllersta idag inte ens vet att de funnits. Men så här såg de ut.

Vecka 45 - 2020

Centralföreningen

Gamla stenar

Domarring

En domarring lär vara en forntida gravanläggning av en typ som kom i bruk under slutet av bronsåldern. Förr tänkte man sig att det var en slags tingsplats där man fattade rättsliga beslut, men förmodligen var det en gravplats, men vem vet?

Bara någon kilometer (fågelvägen) från där jag bor finns den här domarringen. Inte vet jag vad den en gång haft för syfte, men det kan göra det samma. Någon gång för länge sedan resta någon dessa stenar och fantastiskt nog står de kvar där än i min tid.

Vecka 44 - 2020

domarring

Örebro

Stor Gul Kanin

En Kanin på Stortorget i Örebro. En stor gul, vilket var Open Arts stora succé för ett antal år sedan. Närmare bestämt 2011. En sådan måste ses, men tyvärr så ligger den inte kvar där längre. Och kanske är det tur. Den tog stor plats.
Men en sommar fick den ligga där som om om den hade blivit tappad av något jättebarn mitt på torget och med svansen mot Engel­brektsstatyn. Visst fanns det de som tyckte att det var missprydande, men de flesta kom att älska kaninen. Det fanns till och med de som kämpade för att den skulle få ligga kvar.

Floren­tijn Hofman

Florentijn Hofman är en holländsk konstnär som skapar lekfulla stadsinstallationer som Rubber Duck and HippopoThames, men Hofmans "Stor Gul Kanin" på torget i Örebro var ändå något alldeles särskilt.
Jag bor bara två mil från Örebro och att resa in för att se Open Art är en sommarbegivenhet. Så jag hoppas på fler Open Art.

Kolla Open Art

Vecka 43 - 2020

Kanin

För inte så länge sedan

Vecka 42 - 2020  --- Foto: Gunnar Gillberg

Och på 70-talet

Från 70-talet tills idag har det hänt en hel del. Världen har blivit mindre påstår somliga. De menar att vi lättare och snabbare kan förflytta oss mellan jordens alla platser. Kanske. Men en sak som är säker är att jordbruksredskapen blivit större.

70-talet
70-talet

Från mitt förra inlägg som är från 2020 och i tidsspegeln tillbaka till de här bilderna från till 70-talet, kan man se förändringen. Det fanns gårdar som då hade en modernare maskinpark, men det här var en vanlig syn på den tiden.

70-talet
Gunnar

Och på 50-talet

Och när jag var barn på 50-talet gick bonden som jag då kände och plöjde med två hästar framför en enskärig plog. Han skar säden med ett hästdrivet slåtteraggregat och band den i kärvar. Så även

.

under tiden fram till 1970 hade förändringen varit stor. Och i samhällsutvecklingen i stort innebar säkert 1800-talets sista hälft den allra största och märkligaste förändringen.

Utanför fönstret

Skördetid

Nu var det några veckor sedan det var skördetid och skördetröskan dammade förbi. Det är bäst att stänga fönstren när den kommer. För "den kör så det ryker". Sedan dess är det stubbharvat och förberett inför nästa års sådd. Alltid intressant att se vad som då växa skall. Ska det bli ett ljus- eller mörkgrönt fält. Kanske olivgrönt, eller kanske rent av gult. Grannen härintill gillar gula rapsfält, för han är biodlare.

Vecka 41, och fortfarande år 2020

skördetid

Vi och våra katter 6

Saga och Sam.

Saga och Sam kom till oss våren 2017. De precis som Svante hade varit sonens katter. Den här gången på grund av allergi.
Vi hade inte tänkt att vi skulle ha några mer katter efter Svante, men när sonen frågade, så sa vi naturligtvis ja. Saga och Sam var i tioårsåldern. Tyvärr blev Sam cancersjuk förra sommaren, så nu har vi bara Saga kvar, men det är inte så "bara". Det är hon som "äger" vårt hus och det vore dumt att kalla sig husse och matte – Betjänter är vad vi är.

Vecka 40 - 2020

Saga och Sam
Saga och Sam
Saga och Sam

Vi och våra katter 5

Katten heter Svante

Katten Svante kom från sonen, som flyttat och inte kunde ha honom kvar. Vi hade redan katt, så det gick väl hyfsat att ta emot en till.  Svante hann bli nästan 20 år, så vi fick ha honom länge och även om han inte var världens trevligaste katt, så tror jag han mådde bra hos oss ute på landet i Testa.

Katten Svante

Vecka 39 - 2020

Katten

Jag har skrivit några ord om honom tidigare, SE HÄR

Fågelskådaren

Kvismaren

På mindre tid än 10 minuters bilresa är jag vid Kvismaren. En välkänd fågelsjö i Närke. Vid den här tiden på året brukar vi åka dit för att se tranorna flyga in för natten. De är på väg söderut, men stannar här några veckor för att äta upp sig inför sin långa flygtur. På dagarna kan vi se tranor överallt på åkrar och ängar, men på kvällen samlas de alla vid Kvismaren.

Den här bilden, på min hustru Inga och vännen Kennet, som bor i Halland, men som var på Närkebesök, är tagen klockan 18.45 den 27 september 2017. Den kvällen var "Fågelskådarklubben" på plats och räknade tranor. De kom fram till att det var fler än 20 000 tranor som flög in för att stående sova ute i vadardjupt vatten, dit räven har svårt att ta sig.

Vecka 38 - 2020

Kvismaren

Eftersom jag inte har en kamera att fotografera fåglar på avstånd med, så fick jag ta bilder på fågelskådarna istället.

Det finns fler bilder från Kvismaren på den här bloggen.

Sköllersta tingshus

Tingshuset

Här kommer några ord om tingshuset i Sköllersta.

Som jag skrev i förra inlägget var platsen Sörby nära Kävesta vägskäl av stor betydelse med gästgiveri och ting. På Wikipedia kan man läsa:  "Med tiden framstod Sörby i Sköllersta socken alltmer som som ett bygdecentrum och här uppfördes på 1680-talet en gästgivaregård som bl.a. användes som tingsplats för häradet." Men 1907 byggdes ett nytt tingshus i Sköllersta och där förblev häradsrätten till och med 1947. (Mitt födelseår)

På digitalt museum finns en del bilder på Tingshuset, som till exempel en bild från då byggnadsarbetare bygger huset. Ta en titt.

tingshuset

Vecka 37 - 2020

Bilden ovan tog jag häromdagen, så byggnaden står kvar med namnet: "Tingsgården"

Kävesta

MackenMacken

 

Macken i Kävesta vet väl alla var den ligger. Här mitt i vägskälet där vägen från Örebro och Kumla delar sig mot Katrineholm och Norrköping, ligger vår närmsta mack. Bara fyra kilometer hemifrån.

En gång i tiden var platsen vid Kävesta vägskäl en centralort i bygden. Här låg tingshuset och gästgiveriet. Senare en bit in på 1900-talet lär det vid något tillfälle ha funnits tre lanthandlare här samtidigt.

Och än idag träffar man bekanta ibland just här på Kävestamacken.

Vecka 36 - 2020

Nybyggnation

Sköllersta

När jag flyttade till Sköllersta socken i mitten av 70-talet byggdes det många nya villor inne i samhället. Jag bor några kilometer söderut på landsbygden, men tydligen var det just då populärt att bosätta sig i Sköllersta. På bilden ses villorna under uppbyggnad efter den då nya gatan, "Treuddsvägen". Huset längst fram till vänster var nog det hus som snart blev till Dagis och faktiskt så jobbade jag där i ca ett och ett halvt år.

Bilden är fotad av Gunnar Gillberg.

Vecka 35 - 2020

Sköllersta

Fiber på gång…

Bredband

Som jag berättat tidigare så är det bredband på gång här hos oss. Det trodde vi inte. Det har varit ett antal turer häromkring, men nu tycks det ordna sig. I veckan var de här och grävde ner slang, så nu får vi se vad som händer härnäst.
Inte för att jag vet om jag får nytta av det, men det kan vara värt att ha. Risken är stor att de en vacker dag kapar av den gamla koppartråden.

Vecka 33 - 2020

bredband

Utflykter

Snavlunda äng

Veckorna går så fort att jag missar att lägga ut veckans bild då och då. Men här kommer en bild från Snavlunda äng.
Så här i Coronatider har vi valt att göra en mindre utflykt varje vecka i stället för någon större semesterutflykt. Vi packar korgen och ger oss ut på en biltur.
Här har vi hamnat vid en vacker liten sjö med gula näckrosor i vattnet nedanför vårt utvalda fikaställe. Inte alls så tokigt. Kanske lika bra som en långtur.
Snavlunda ligger några mil hemifrån mellan Vretstorp och Askersund.

Vecka 32 - 2020

Vi och våra katter 4

Kattungar

Och så fick Fanny tre små kattungar som döptes till Alexander, Bettan och Ville. De tre ungarna var väldigt olika varandra. Alexander, som vi också kallade Lurvas, påminde om en Norsk skogskatt. Bettan var svartvit med mjuk len päls, medan Ville var gråbrunstrimmig och vit och mer strävhårig.
Jag får berätta mer om dem senare…

Vecka 31 - 2020

Kattungar

Vi och våra katter 3

Fanny

Fanny fick hon heta vår tredje katt. Kanske var det efter barnboken: "Fina och Fanny", som var en av vår förta sons favoritbok. Det var också han som ville ta hit katten.
Hon bodde alldeles bredvid Kävesta vägskälet och tog sin dagliga promenad rakt över två hårt trafikerade vägar, väg 51 och väg 52.
Martin, vår äldste son, som pryade vid Kävesta såg med ängslan katten kryssa fram bland bilarna varje dag. Ägarna av katten ville att någon tog hand om henne och på så sätt hamnade hon hos oss.
Vi funderade över varför hon snart nog blev allt rundare om magen och snart kom svaret. Det var ungar på gång. Och snart var det dags att föda. Det blev tre små kattungar som jag får berätta om nästa vecka.
Den här kloka kissen gav oss mycket glädje och hon blev sjutton år, och som tydligt visade vem det var som bodde i vårt hus och i vår trädgård.

Vecka 30 - 2020

Fanny

Vi ska få bredband

fiber

Fiber

Ja, nu ska vi få bredband, fiber. Så är det att bo på landet. Man får vänta tills alla andra fått sitt. Och några bidrag finns då inte längre kvar, utan här får vi betala 25 000 kronor för att få det framdraget.
Än så länge har vi bara fått en dosa på väggen. De har inte gräft hit till vårt hus än, men det ska bli. Det har de lovat.
Inte vet jag om jag får någon användning av det. Kanske någon annan när vi flyttat härifrån, men då kanske man kan koppla upp sig via ett luftburet nät.
Men det är ju roligt att det är något som händer här ute bland åkrar och ängar.

 

Vecka 29 - 2020

Vi och våra katter 2

Oskar

Oskar

Efter att Jakob lämnat oss i ovisshet blev det så att vi tog över en kattunge. Han fick namnet Oskar och var en mycket trivsam vän i vårt hus i tio år. Tyvärr fick han leukemi och tvingade oss att avliva honom.
Oskar var alltid med oss. till exempel när vi tog en promenad så följde han med. Efter några hundra meter började han jama och tycktes orolig. Till sist fick vi ta upp och bära honom, men när vi vände hemåt igen sprang han före med svansen i luften.

Vecka 28 - 2020

Vi och våra katter 1

jakob

Jakob

Jakob var vår första katt här i Testa. Han kom från Fjugestatrakten och skulle bo hos oss, men redan efter ett år var han försvunnen. Vi vet inte var Jakob tog vägen. Kanske rymde han eller blev offer för rovdjur eller trafik. Borta var han och vi letade, men han fanns inte.
Efter Jakob har vi haft ett antal katter, som jag tänkt presentera här efter hand.

Vecka 27 - 2020

Bännebo

Bännebo

Vecka 26 - 2020, Bännebo

Bännebo

Innan vi flyttade till Testa, visste jag inte ens att det fanns en plats med ett sånt namn. Ändå har jag många gånger åkt vägen fram. Redan som barn i början av 1950-talet hyrde mina föräldrar ett torp i Bännebo. Därefter fick vi bekanta där som vi ofta hälsade på och dessutom hände det att vi tog den vägen när vi senare åkte till Brevens där vi hade stuga från 1953 till slutet på 70-talet.

På bilden är det jag fyra år gammal, som sitter i mitten. Min syster står till höger och så är det barn som bodde på trakten.
Se även HÄR

Midsommarstång

Midsommar 2020

Vi brukar ofta åka till Brevens eller till något annat ställe för att fira midsommar där man kan se en midsommarstång och träffa bekanta. Men i år var allt sådant inställt. Midsommar 2020 fick vi fira i egen trädgård tillsammans med en av sönerna med fru.

Naturligtvis ville vi se en midsommarstång på midsommarafton, så det var till att göra en egen. Lite snickeri och grönskan kom från syrenhäcken som behövde klippas. Kransen fick ungdomarna stå för.

Midsommar Vecka 25 - 2020

Midsommarafton 2020

Något att göra i coronatider

måla

Måla. Vecka 24 - 2020

Dags att måla

Måla… Ja, eftersom jag fick hjälp av en snickare att byta en dörr och en del panel på vårt kapell, samt fick låna kvar hans byggställning, passade jag på att måla om den 140 år gamla kåken. Ett enormt arbete. Massor av fönster att skrapa, grunda kitta och måla. Men så hår i coronatider är det bra att ha något att syssla med, när jag ändå inte kan ut och fara, eller träffa barn och vänner.

Så här såg det ut en gång för länge sedan: HÄR

Där vatten kommer upp ur marken

Bränna källa

Bränna källa är en plats, bara en och en halv kilometer från vårt hus, där vatten kommer upp ur marken. I hundratals, kanske tusentals år, har vattnet kommit upp ur marken vid Bränna och bildat en bäck som porlar dag efter dag. Men för några år sedan var det så lågt grundvatten att det inte ens kom vatten ur källan. Det har aldrig hänt förr säger de som vuxit upp här i min nuvarande hembygd. Kanske är det så.
Se här

Vart tar vatten vägen

Bäcken rinner sedan vidare via vår trädgård och ner mot andra bäckar och vidare mot Kvismare kanal och ut i Hjälmaren för att kanske återfinnas långt ute i Atlanten.
Se här

Vecka 23 - 2020

bränna källa

Vattnet kommer upp ur marken några meter ovan den här rännan som Hembygdsföreningen gjort för att man lättare ska kunna smaka på det källfriska vattnet. Var så god – ta en klunk!

Kor

Hage

Genom den här fina hagen, som ligger 200 meter hemifrån, brukar jag ibland ta en promenad. Det vill säga när det inte är några kor i hagen.
Man ska aldrig gå in i en hage med kor om man inte känner kossorna väl. Som barn gick jag ofta rakt genom kohagen vid vårt lantställe. Alla kossorna kom då och hälsade mig välkommen. De åt gärna lite gräs ur min hand.
En av mina kompisar som var med en gång blev rädd när korna kom emot oss och började springa. Det var dumt. Hon fick naturligtvis alla korna att springa efter henne. Kor är flockdjur. Springer en springer alla.
Som barn brukade jag hämta korna ibland från hagen till ladugården för mjölkning. De skulle då ordna in sig i rangordning innan de kunde gå. Alltid samma ko först och alltid samma ordning och samma stackars ko sist. Jag tyckte det var orättvist och försökte styra om ledet. Det var mindre bra. Det blev ”cirkus”, och bonden fick stå med mjölkmaskinen i handen och vänta.

Hage. Vecka 22 - 2020

Hage

 

Den här bilden tog jag för två år sedan. Då hade det inte gått några kor där, men nu är det ett antal kossor i hagen, så nu går jag andra promenader.

Ekskog

Vår nära ekskog

Vi gjorde en dag en utflykt till Trystorps ekäng. Tog med lite fika och satt i en skogsbacke. Det är fint där, men vår dag var blåsig och lite kylig. Nu behöver inte vi åka flera mil för att se ekar.  Vi har en ekskog, om än ganska liten, bara hundra meter hemifrån. Här lever den lilla skogen fritt från allt vad turister heter.
Jag tog en promenad där igår. Fanns inte ett spår av en människa. En hare och några hjortar såg jag och tyckte mig höra grymtanden. Kanske var vildsvinen nära inpå.

Vecka 21 - 2020

Ekskog

Sköllersta kyrka

Begravning

Min svärmor dog på grund av "corona". Märk väl. Hon dog inte av corona. Hon var inte smittad. Min svärmor dog på grund av coronasmittan och förbud mot besök.
Under några år har min svärmor bott på ett äldreboende. Hennes två döttrar har turats om så att de under flera år besökt henne några timmar om dagen. Varje dag! Svärmor var gammal och i viss mån dement. Men hon kände igen döttrarna och de kunde prata med henne om sådant som hänt förr. Kanske gnolat på sånger hon kunde, tittat på bilder som hon kunde känna igen och pratat om allt gammalt. Sånt som min svärmor kunde relatera till. Och framförallt skratta och göra livet, trots ålder och demens, till ett värdigt liv. De kunde hjälpa henne att få i sig mat varje dag och de fikade tillsammans varje dag.

Så en dag blev det besöksförbud!

Det finns ingen personal som vet någonting om min svärmor. Ingen som kan prata om det hon varit med om. Ingen som kan de sånger hon kände igen eller titta på och prata om de bilder med personer som hon en gång känt. Ingen som lyckades få henne att äta.
Hon som innan besöksförbudet skrattat och sjungit, var efter en månad okontaktbar och några dagar senare död. Döttrarna fick inte ens komma till henne i dödsstunden.

Vecka 20 - 2020

begravning
kyrka

Begravning vid Sköllersta kyrka.

Utflykter

Egbyåsen

Så här i coronatider, när man inte kan resa och hälsa på vänner, får man göra andra utflykter. Vi tog med kaffe och äggmacka och åkte till Egbyåsen en dag i slutet av april för att titta på backsippor. Tyvärr var det då i slutet av blomningen, men det är ändå så fantastiskt med så otroligt många blommor. Ett helt fält med backsippor.
Därefter tog vi vårt fika vid en folktom badstrand vid Hampetorp.

Egbyåsen ligger ungefär två mil från oss och uppskattningsvis ca två mil från Örebro. Ta en tur dit i mitten av april nästa år.

Vecka 19 - 2020

egbyasen

Öby kulle

Ormar vid Öby Kulle

Vill du se ormar ?
Knappt en mil bort från oss ligger Öby Kulle vid fågelsjön Kvismaren. Hit vallfärdar folk i april för att titta på ormar som vaknar upp ur sin vintersömn, och senare på våren kommer alla de som vill se fåglar.
Jag brukar åka hit på hösten för att se tranor som om kvällarna samlas här i vattendränkt mark för att övernatta. Tranor då på väg söderut som stannar några veckor. Och som på dagarna sprider ut sig i omgivningen för att fylla på matförrådet inför vidare flytt söderut. För något år sedan räknade fågelskådarna in 20 000 tranor. Ett fantastiskt skådespel.

Bilden här på huggorm och snok som omfamnar varandra är från den 10 april 2010
Se också

Vecka 18 - 2020

ormar

Tarsta

Svärmor

Idag dog min svärmor på grund av corona. Hon dog inte av corona, utan på grund av.

Karin var 98 år och bodde på ett äldreboende dit inte coronasmittan kommit. Men på grund av besöksförbud fick inte hannes barn besöka henne. Barn som turats om att vara hos henne två timmar varje dag året om. Eftersom min svärmor var något dement behövde hon de som kunde prata om förr. Sjunga de visor som Karin kunde. Ge den nära kontakt av de hon kände igen. Och barnen som kunde ta sig tid att se till att hon fick i sig den mat hon behövde.

Men så kom corona och besöksförbudet och hennes barn fick inte komma dit.  Karin gick ner i vikt och tappade all sin nära kontakt. Min svärmor dog inte av corona utan på grund av…

Svärmor

 

Några kilometer från där vi bor ligger mellangården i Tartsa där min hustru föddes och växte upp. Bilden är från 1968 och huset har renoverats sedan dess.

Vecka 17 - 2020

Loppis

Prylar

Jag har tidigare berättat att vi har ett kapell på tomten. Har man gott om utrymma får man snart väldigt mycket prylar.  Prylar som man till sist behöver göra sig av med och i stället för att kasta bort det slog vi oss samman med grannen och har under några somrar haft loppis i kapellet. Det kan ju passa bra.

 

Vecka 16 - 2020

prylar

Våren är här

Sippor uti backarna stå

Både blå och vita sippor kan vi se strax här utanför. Ja vitsippor växer till och med på gräsmattan, tillsammans med vårlök och en och annan svalört m.m. Det är våren som är här. Tror jag. Men ganska så kallt och väldigt blåsigt det är det.

 

 

Vecka 15 - 2020

sippor

Vårdträdet skulle bort

Trädfällning

Idag blev det av med trädfällning. Vårat vårdträd har sedan länge sett sina bästa dagar. Nu fick vi hjälp av en granne som sågade och hans hustru som skötte traktorn.
Den fantastiska hängasken som en gång var som ett jätteparasoll har sedan en tid varit död, men överväxt av vildvin. Men med rädsla för att de tunga grenarna skulle falla ner över oss beslutade vi till sist att fälla trädet.

Trädfällning

Vecka 14 - 2020

Vid fågelbordet

Sparvhök

Här matar vi fåglar om vintern därför att vi vill att de ska överleva i kylan samtidigt som att de är trevliga att se.  Vi räknar också fåglar och skickar in. Det kan vara domherrar, blåmesar, korsnäbbar, skator och många andra arter.
Men så händer det att det kommer en sparvhök vägen förbi och visst har vi några gånger sett att den tagit småfåglar. Det kan kännas lite trist, men även en sparvhök måste ha mat för att leva. Det är så det är i naturen.

En fasan vid vårt fågelbord kan du se här.

Sparvhök

Vecka 13 - 2020

Korven

Lithells korvfabrik

Endast två kilometer från oss ligger Lithells korvfabrik. Idag är det ett Atria företag, men fabriken har en lång historia. Redan 1907 startade Oskar Lithell sin rörelse i en liten hyrd källarlokal i Kumla och tjugofem år senare lanserades Sibyllakorven. Det är också Lithells som skapat Kumlakorven, vilken är föregångaren till dagens svenska varmkorv.

Men så i mitten av 1950-talet flyttade företaget in i ett nedlagt mejeri här i  Sköllersta och är nu Sveriges största korvfabrik. Hit vallfärdar folk för att handla i fabriksbutiken. Ofta kallar vi fabriken endast för "Korven".

Mera korvhistoria här.

Vecka 12 - 2020

Korvfabrik

Utanför en sommardag

Kor

Kor kan vi se, om vi en sommardag stiger ut på verandan.  Trevliga kor, som är på lagom avstånd. Så där femtio metar från vår tomt. Och de ger livet på landet lite av det där extra som vi vill ha. Det hemtrevliga, som vi gärna ser på.

Naturligtvis finns inte korna bara på sommaren, men de har lite olika beteshagar. Därför kan de ibland vara utom synhåll för oss. Förutom att de är trevliga att se på så hörs de också. Det är bra, därför att då vet vi att vi bor på landet.

Och här där vi bor, mellan jordbrukslandskap och skog med hagar och ängar känns det nästan som i min barndoms jorrdbrukstid, men inte riktigt för ståss - Titta på den här.

Vecka 11 - 2020

Kor

I sommaren soliga dagar
vi gå ibland …

Tarsta Borg 2

Picknick

En picknick, en utflykt en vacker dag. Ja, det hände sig en gång för länge sedan, dock icke på forntiden, att vi, några familjer vandrade upp till Tarsta borg.

Det är en viss utsikt och en fin känsla att sitta däruppe. Bara vetskapen om att för många, många år sedan kånkades tusentals stenar upp för att bygga en borg.

Vi kånkade bara med oss lite god mat, men det räckte för oss.

picknick

Vecka 10 - 2020

Tarsta Borg

Ett fornminne

Bara omkring fyra kilometer hemifrån finns ett fornminne: Tarsta borg. En fornborg, eller rättare sagt, resterna av en borg. Stenmuren har av tidens tand blivit förvandlad till ett långt stenrös. Hur man en gång i tiden tänkt sig att under orostider flytta in i borgen förstår inte jag. Den ligger högt uppe på ett berg. För att leva behöver man vatten och det är det ont om här uppe. Men det är en vacker plats som erbjuder besökaren att fantisera över en tid som är borta sedan länge.

fornminne borg

Borgen

Den här skylten står vid fornborgen. Klicka upp den och läs.

Mina bilder för vänner emellan