Karin Larsson, född Bergöö. Om min forskning om Karin Bergöö Larsson och om min bok ”Karins Larssons barndom”.
Karins moster Elise blev av släkt och vänner kallad för Lisen. 1885 hade hon en hattfabrik i mindre skala i Hallsberg. Verksamheten växte som ni kan sa av uppgifter i Nerikes Allehanda år 1903-06-10.
Året efter 1904 avled Elise Sahlqvist. Karins bror Per Bergöö ärvde fabriken och drev den vidare till sin död 1919. Därefter drevs fabriken en tid vidare av Pers familj, men tiden för hattar tycks ha avtagit.
Publicerat 2026-02-10
Tryck på bilden så ser ni bättre
Vid Apelviken i Varberg bodde Karin och Carl en sommar och Karin fick nog åter bekanta sig med människorna i Varberg där hon bott en hel sommar.
"På sommaren voro vi, jämte svägerskan Stina och levde ett friskt friluftsliv ute vid Apelviken, där vi hyrde en stuga, med en liten av stengärdsel mot vindarna skyddad trädgård, av en stenhuggareänka. Vi badade tillsammans, och lekte som barn. Suzanne hoppade på de evinnerliga stenarna som en get. Lille Ulf låg helst vid mors sins bröst, snällt och kraftigt sugande."
Jag och vännen Kennet, som tagit kortet på mig, var där för ett antal år sedan. Huset de bodde i finns inte kvar, men väl stenmuren som Carl beskriver och där dottern Suzanne hoppade runt.
Inlagt den 2 februari 2026
Den 22 januari 1874 skriver Karin Bergöö från Stockholm till sin mamma i Hallsberg. Citat ur Karins brev.
Läxorna hon ska läsa gäller Franska skolan där hon börjat en dryg vecka innan hon skriver brevet. Samtidigt går hon på Slöjdskolan.
Anna är Karins före detta guvernant som är kvar hos Bergöös i Hallsberg. Mamsell Keventer är hushållerska åt Karins moster Ida Pripp.
Dagens Nyheter 1874-01-21
Snälla lilla mamma och Anna
Tack, tack, för brefvenl Jag hade dem när jag kom hem från skolan, kl 3. Jag är mycket ledsen att ni ej kan få bref i morgon, som mamma bad mig, för att jag är af moster bjuden på spectaklet, att se "Brölloppet på Ulfåsa", den som jag i alla tider önskat så mycket att få se. Jag har försummat Slöjdskolan idag derför att annars skulle jag sitta uppe, och läsa mina läxor sedan jag kom derifrån, och det orkar jag ej med. Jag hade mycket roligt på spektaklet i går, mamsell Keventer var med mig. I dag har jag varit hos Trane och beställt mina kängor. Jag har äfven varit hos moster Ida för att tacka henne, men hon var ej hemma.
Publicerat 2026-01-25
Författarafton den 5 februari i Hallsberg. Jag ämnar prata om min bok, men också om hur det varit att forska och skriva.
Publicerat
2026-01-13 kl. 18:55
Den 9 januari släpps min nya bok: I Karins fotspår, en bok om hennes studietid i Stockholm mellan åren 1873–1882
Författaren, som har följt i hennes fotspår, är liksom Karin född i Örebro. Under flera år har han ägnat sig åt Karins liv. Han har guidat på Bergöövåningen i Hallsberg, föreläst om Karin samt skrivit en bok: Karin Larssons barndom. Han medverkade också i SVT:s dokumentärserie från december 2023 om Karin och Carl Larsson. Boken bygger till stor del på de brev Karin skrev till sina föräldrar, samt på egen grundforskning.
Publicerat
2026-01-05 kl. 23:33
Elise Sahlqvist - en utställning. I sommar 2025 är det en utställning i Bergöska huset i Hallsberg om Elise Sahlqvists hattfabrik.
Ta en titt om utställningen HÄR
Laura Elisabeth Sahlqvist föddes 1843. Hon kallas av släkt och vänner för Lisen och hon använder namnet Elise i företaget. Hon intresserar sig för slöjd och kommer under 1870-talet att börja handla med halmflätor och sy halmhattar. Verksamheten växer och blir till en av Sveriges största halmhattfabriker.
Bilden är en del av en väggmålning i Bergööska huset. Målad av Carl Larsson. Lisen ville aldrig bli avbildad, så hon lät sig aldrig bil fotograferad och lät tydligen inte Carl Larsson att tydligt måla av henne heller.
Varför hon undvek fotografer, tecknare och målare, vet inte jag.
Det blev några dagar i Vaxholm i år också. 2024. Staden var full av turister. Jag har aldrig sett så mycket folk här på gator och torg, under alla de somrar jag varit där. Ren invasion. Framåt kvällen skulle alla som kommit med båt resa hem. Kön till båtarna räckte över hela kajen. Men jag tror att alla kom med.
För mig blev det inte så mycket att trängas med turister. Jag hade mer att göra i Stockholm. En bra tur till Stadsarkivet för att få till en bra bild. Och där fick jag stor hjälp av kunnig personal. En heldag i Kungliga Biblioteket och så en tur till Riksarkivet i Arninge.
Det blev kanske lite nytt material till min forskning på Karin Bergöö…
https://www.karinlarsson.se/
Utlagt vecka 44, 2024
Grattis Karin och ett litet citat ur ett brev från Karins guvernant Anna Morien till dottern Suzanne någon dag efter att Karin avlidit:
"…och jag tänker mig tillbaka, då jag första gången såg den kära lilla Karin, i sin gråa klädning och långa fläta som hängde efter ryggen. Blid och söt var hon då – och så blev hon en god och älskande maka och mor, som hade ett stort kraf, att fylla här i lifvet. –"
Brevet är undertecknat: ”Anna Moj”
Den 3 oktober 1859 föddes Karin i Örebro. Jag har skrivit om det i min bok: Karin Larssons barndom.
Bilden har jag fått från Carl Larsson-gården
Utlagt vecka 40, 2024 – Det har blivit lite gles mellan inläggen i år. Får bättra mig…
Karin Bergöös släkting i Laholm? Ja, här i Laholm fanns en gång Lars Teodor Jönssons järnhandel. När jag var där var det bara skylten som vittnade om det. För mig föll intresset på vad som står om honom i församlingsboken:
Laholms stadsförsamling (1902-1911) Torgsroten nr: 16
Husägare Lars Teodor Jönsson järnhandlare f. 1862
Hustru Anna Karolina Bergöö gift 1895
Dotter Karin Elisabeth f. 1896
Son Ragnar Wilhelm Runo f. 1901
Hustrun Anna Karolina har en för mig okänd barndom trots ett långt forskande, men högst sannolikt är hon dotter till en man, Bergöö, som var kusin eller syssling till Karin Bergöös pappa Adolf. Det är väl allt jag kan och vill berätta här.
(Tilläggas kan att Karins pappa Adolf, själv stavar sitt namn: Adolph.)
Utlagt vecka 35, 2024
Förtydligande:
Karin Bergöö gifte sig 1883 med konstnärskollegan Carl Larsson
För mig kan ett sommarnöje vara att resa i Karin Larssons fotspår. Sommaren 1887 hade Karin och Carl sitt sommarnöje vid Apelviken i Varberg. Sommaren 2015 åkte Kennet och jag dit för att se. Kanske var det sig likt, men stugan de bodde i fanns inte kvar.
På sommaren voro vi, jämte svägerskan Stina och levde friskt friluftsliv ute vid Apelviken, där vi hyrde en stuga, med en liten stengärdsel mot vindarna skyddad trädgård, av en stenhuggaränka. Vi badade tillsammans, och lekte som barn. Suzanne hoppade på de evinnerliga stenarna som en get. Lille Ulf låg helst vid mors sins bröst, snålt och kraftigt sugande.
Utlagt vecka 26, 2024
Karin Larssons textilier visas på en stor utställning i Bergööska huset i Hallsberg under sommaren. Den är väl värd att se, så ta er en dag för att beundra Karins konstnärliga uttryck.
Det passar så bra att utställningen nu finns i Hallsberg eftersom det var här Karin bodde från att hon var 6 år. Hon bodde inte i Bergööska huset utan i huset intill. I Bergööska huset finns också Carl Larssons väggmålningar.
Eva Sundström har skrivit en bok om Karins textilier som också är väl värd att läsa.
Utlagt vecka 25, 2024
Mera fröjd af lifvet är namnet på sommarens utställning vid Carl Larsson-gården i Sundborn.
Eftersom jag blev inbjuden av Carl Larsson-gården att delta på invigningen av den nya utställningen, så blev det åter en tur till Sundborn. Jag och många (alla tror jag) med mig tyckte att det var en riktigt fin och givande utställning. Så passa på under sommaren för att få en bra upplevelse.
Utställningen handlar om Karin och Carls vänner, om kafferep, resor m.m. i goda vänners sällskap. Och många var de vänner som besökte Lilla Hyttnäs under åren.
Som sagt. Verkligen värt med en tur till Sundborn.
Till Carl Larsson-gårdens hemsida om utställningen
Utlagt vecka 22, 2024
Karin är i Träslövsläge. Hon har hyrt en liten stuga en tid under sommaren då hon vistas i Varberg 1881. Hon skriver till mamma och berättar:
"På thorsdagen blåste det mycket så att hvarje våg sköljde öfver kajen och alla fiskarne voro hemma och stodo i grupper i lä bakom stugorna, det väckte naturligtvis stor uppmärksamhet att se oss måla, vi voro omgifna af åtminstone en 30 karlar för utom qvinnor och barn i oändlighet, pojkarna stodo till och med på hufvudet för att blifva afritade."
Bilden härintill är skannad ur en bok. Där står att den bilden, pluss flera andra bilder, är ur Karins skissbok från Varberg och att har författaren fått från dem från Carl Larsson-gården. Men då jag bett om att få låna bilderna till min kommande bok, visar det sig att de inte kan hitta dem. Vare sig bilderna eller skissblocket. Så nu efterlyser jag den. Finns det någon som vet något om Karins teckningar från Varberg, Träslövsläge och Räfsnäs.
Bild från Karins försvunna skissbok från Varberg…
Ta gärna en till på min hemsida om Karin…Här
Och om min bok: Karin Larssons barndom
Utlagt vecka 19, 2024
Och så har jag varit till Sundborn och Carl Larsson-gården har igen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen, men det är lika trevligt varje gång. Nu var jag där för att titta igenom ett bildarkiv för att se om jag hittar något som ska passa till den bok jag jobbar med nu.
Utlagt vecka 18, 2024
Här står Karins pappa Adolph Bergöö. Det var han som skänkte lilla Hyttnäs till Karin och Carl.
Karin Bergöö reser till Morup från Varberg på sommaren 1881. Ett år senare förlovar hon sig med Carl Larsson.
Sommaren 2014 är jag tillbaka hos Kennet i Bua. Nu var det dags för en biltur till Morups kyrka. Jag hade avskrifter av Karins brev med mig. Karin berättar i breven att hon blivit bjuden av en flicka som heter Anna Petterson till Morup. Det visar sig att Annas pappa är kyrkoherde och familjen bor bredvid kyrkan. Karin skriver:
"Fram på förmiddagen blef det vackert väder vi spelade krocket och besågo kyrkan hvarvid jag uppe i tornet fick reda på några gamla helgon som jag fick löfte att måla utaf. Jag blef qvarbjuden "för att se på kometen" och så skulle det blifva ilumination med raquet till min ära. På ef.m. dracks det kaffe och herr Österlund (Annas fästman) läste roliga visor på Halländska för oss… Ilumination bestod af ett dussin kulörta lycktor och en raquet som dock tändes på upp och ned så den blef ej mycken glädje utaf."
Dagen därpå satt Karin i kyrktornet och målade medan det regnade och blåste. Var målningen blev av förtäljer inte breven.
Senare på sommaren målade Karin en liten tavla som hon skulle ge till Anna Petterson som tack för senast. Var den blev av vet jag inte heller.
Bilderna: Kyrkoherdens grav och församlingshemmet i Morup, som kanske var prästbostad 1881 när Karin var där och sov över.
Läs gärna mer om Karin på min hemsida eller i min bok: Karin Larssons barndom.
Ja, vad blev det av Anna Petersson och hennes fästman. Av Karins alla brev finns ingenting som tyder på att Anna Pettersson och Karin hade kontakt med varandra senare i livet.
Det blev till att leta i kyrkböcker. Det visar sig att de gifte sig Anna och Gustaf Österlund. De bosatte sig i Göteborg, där Gustaf var telegrafist. Ytterligare ett antal år senare flyttade de till Lindesberg där Gustaf blev postmästare.
Och tavlan som Karin målade åt Anna? Paret Österlund hade inga barn, så vem som ärvde tavlan vet inte jag, men om du vet så hör av dig till mig. Liksom om du känner till något annat om Anna och Gustaf. Eller om Morup vid tiden då Karin var där.
Utlagt vecka 17, 2024
Det var dags för ett besök till Grimeton och Rolfstorp. Det var under mitt besök hos Kennet i Bua år 2013 som jag hade tagit med mig ett antal brevutskrifter från Karin Bergöö. Karin som hela sommaren 1881 besökte badorten Varberg hade skrivit brev hem till sina föräldrar och berättat om det ena och andra.
Ett år senare skulle Karin förlova sig med konstnärskollegan Carl Larsson
Kennet och jag tog bilen och gjorde en tur runt i närheten av Varberg där Karin många år tidigare gjort sina utflykter. I ett brev berättar hon om en åktur till Grimeton och Rolfstorp.
"För utfärden samlades vi vid 10 tiden bos Persons der vi blefvo bjudna på kaffe och bakelser, vi foro Träslöfsvägen ut förbi kyrkan, till Grimelton der vi stego ur för att bese trädgården, jag viste ej hvad det var för ett ställe förrän vi voro der och jag fick se en af fröknarna Lindstet som jag naturligtvis gick och hellsade på. Kyrkoherde Dangot träffade jag ej men af fröken blefvo vi bjudna att äta så mycket bär vi ville."
"Jag var så förtjust i Grimmelton, det var allt så vårdat och hemtrefligt, raka motsatsen till ett ställe dit vi sednare kommo som förut ägts af Wolfrat och hette Rolfstorp, der var mycket storartade trädgårdsanlägningar men i högsta grad ovårdat. Vid half fyra tiden kommo vi hem och åto middag tillsammans hos Persons."
Till dig: Du som läser detta och känner till trakterna runt Rolfstorp och Grimeton får gärna höra av dig. Kontakt här. Särskilt intresserad är jag av hur det var på Karins tid 1881 då hon reste vägen förbi. Och så undrar jag vad det var för personer hon nämner.
På sommaren 1881 bodde här i huset en flicka vid namn Anna Svensson. I Landeriet Freden bodde en familj Strömstedt, men de hyrde ut en del av huset till familjen Svensson. Och Anna blev god vän med Karin Bergöö som den sommaren vistades i Varberg.
Karin skriver i brev hem till mamma: ”…hvarefter vi spatserade i det allra vackraste väder till Freden der jag Kinesade i två nätter.” Så här har även Karin Bergöö sovit.
Utlagt vecka 15, 2024
Försommaren 2013 kom jag och min vän Kenneth vägen förbi landeriet Freden. Mangårdsbyggnaden (ladugård och uthus finns inte kvar) var inhägnad och där var förskola. Vi fick också ta en titt in i huset, och där, bland gamla dörrar och kakelugnar kunde vi ana en fläkt av den tid då Karin ”kinesade” på Freden.
Under nästa resa till Bua fotograferade jag Kennet vid Kallbadhuset i Varberg. Året var 2012 och det var första gången jag reste med tåg ner till Bua. Vi såg oss om i Varberg en dag och gjorde utflykter i den vackra naturen andra dagar.
Utlagt vecka 14, 2024
Bilden är från en föreläsning om Karin Larsson. Nu har det varit en tid med flera föreläsningar. Det är alltid lika roligt att prata om hennes tid i Örebro, flytten till Hallsberg och och skoltiden i Stockholm. Och så får det naturligtvis bli en berättelse om Karins möte med Carl Larsson i Grez-sur-Loing också. Naturligtvis kände de varandra sedan tidigare.
Utlagt vecka 11, 2024
På bilden läser jag ett citat ur Bonniers Månadshäften 1913 där Karin skrivet en liten artikel med rubriken: Min man.
Karin skriver Gréz-par-Nemours. Byn hette så på Karins tid men heter idag Gre-sur-Loing.
Det var just här, se bilden, på bron över floden Loing som Carl Larsson friade till Karin Bergöö. Och det är det hon berättar om här:
"En solig söndag för trettio år sen, i Gréz-par-Nemours, mitt på den gamla bron över den lilla floden Loing, som kommer ringlande från Fontainebleau-trakten, förbi de kända målarkolonierna Bar-bizon, Marlotte, m. fl. med minnen från Millet, Carot, bröderna Goncours, Murger och många andra, sade Carl Larsson några ord, som gjorde att jag för första gången såg att skogen verkligen var grön…,"
Elise Sahlqvists hattfabrik och modebutik i Hallsberg kan man se på den här bilden. Att hon tillverkade filt- och halmhattar är välkänt, men vad hon sålde i affären är mindre bekant. Var det enbart hattar eller fanns det andra modeartiklar där också?
Om du följer bloggen tillbaka finns det mer om Elise och hennes hattfabrik.
Elise Sahlqvist var moster till Karin Larsson f. Bergöö
Om Karin Larsson kan du läsa här
Utlagt vecka 10, 2024
I Post- och Inrikes Tidningar 1888-07-19 kan man läsa att Elise Sahlqvist registrerat sitt företag i sitt namn. Tidigare i Nerikes Allehanda har fabriken kallats Hallsbergs hattfabrik. Nu har hon också en modebutik.
Utlagt vecka 9, 2024
Hallsbergs hattfabrik. Under rubriken "Huru Hemslöjden bäst uppmuntras" kan man i Nerikes Allehanda den sjunde februari 1886 läsa om Elise Sahlqvist som året innan startat en hattfabrik i Hallsberg. Den kallas då i tidningen för "Halsbergs hattfabrik". Några år senare fick den heta: "Elise Sahlqvists strå- och filthattfabrik."
Tryck på bilderna så blir de större
Utlagt vecka 8, 2024
Nerikes Allehanda 1886-02-07
Nerikes Allehanda 1886-02-07
Nerikes Allehanda 1885-10-02
Filthattar mottages för omstockning. Annonsen är införd i Nerikes Allehanda den andra oktober 1885. Vid den tiden fanns det en hattfabrik i Hallsberg.
Utlagt vecka 7, 2024
År 1879 sätter Lisen, Laura Elisabet Sahlqvist in en annons i Nerikes Allehanda. Hon vill få hjälp med att sy halmhattar. Det här är början till en av Sveriges största stråhattfabriker som kommer att växa fram i Hallsberg under de sista decennierna av 1800-talet.
I några inlägg här ska jag försöka ge en bild av Elise Sahlqvists hattfabrik
Utlagt vecka 6, 2024
Nerikes Allehanda 1879-12-05
Laura Elisabet Sahlqvist av sina vänner kallad Lisen föddes i Örebro 1844. Som trettioåring flyttar hon tillsammans med sin mamma till Hallsberg, där hennes syster Hilda bor. Hilda var gift med Adolf Bergöö. Hilda och Adolf var föräldrar till Karin som senare gifte sig med konstnärskollegan Carl Larsson.
År 1878 var det en hantverksutställning i Örebro där Lisen fick ett pris på 5 kronor, vilket kanske kunde motsvara ett par dagslöner för en arbetare. (Även i tidningen skriver man Lisen.)
Utlagt vecka 5, 2024
Nerikes Allehanda 1878-12-20
Karin Bergöö som ung på bild. Senare skulle hon gifta sig med Carl Larsson och bli en mycket betydelsefull heminredare. Detta eftersom hemmet i Sundborn kom att betyda så mycket för hur man önskade bo.
I julhelgen fick vi se makarna Larssons liv i tre TV-program och jag fick glädjen att få vara med med min kunskap om Karin.
Utlagt vecka 4, 2024
Om Karin och Carl Larsson kan du se på TV den 23 december 2023. Jag har varit med på ett litet hörn och pratat om Karin. Sedan får man se om jag kommer med.
Utlagt vecka 51, 2023
Anna Ekström – Karin Larssons barndomsvän – var född i Örebro på Köpmangatan. Karin växer upp vid Stortorget och behövde bara svänga runt hörnet där hennes morfar och mormor bodde och grannar till dem var familjen Ekström. Annas pappa var apotekare och fabrikör som bl.a. blandade och sålde bakpulver. Han var alltså grundaren av företaget Ekströms som idag är känt för sin blåbärssoppa m.m.
Bilden har jag fått privat.
Utlagt vecka 37, 2023
Anna målar utanför sin villa i Nora
Bilden är från Bergööska huset i Hallsberg då Anna Bergöö (född Nilsson) fyllde 50 år. Anna var född 1866 och kom till Hallsberg för att arbeta vid Elise Sahlqvists hattfabrik. Anna gifte sig 1891 med Per Bergöö som var bror till Karin som 1883 gifte sig med Carl Larsson.
Bilden har jag fått privat.
Utlagt vecka 36, 2023
Jag och min gode vän, Kennet, stod en dag utanför det Hayska huset, eller Murgrönehuset i Varberg. Här bodde Karin Bergöö (senare gift med konstnärskollegan Carl Larsson) hela sommaren 1881. Jag stod på trottoaren för att fotografera skylten ovanför dörren (bilden ovan), då en man med rullator stannade. Med kameran i handen backade jag ut på gatan för att han skulle kunna gå förbi, men han stod kvar. "Du får gärna gå förbi", sa jag. "Jag ska inte gå förbi" svarade han, "jag bor här". Tänk så det kan falla sig. Min Kamera har många gånger bidragit till att få kontakt till spännande möten.
Vi pratade an stund. Han var alltså släkt rakt ner till de som på Karins tid umgicks med Karin här i Varberg. Nu hade han lite dåligt med tid, skulle in och laga till en lunch till några inbjudna vänner. Han nyligen fyllt 90 år.
Vi fick inte så mycket tid att prata med varandra då, men senare skickade jag honom ett brev och fick ett fint svar av honom med många upplysningar om Karin och hennes tid i Varberg. Det är just sådana fina möten som gör att jag fortsätter läsa och skriva om Karin.
Utlagt vecka 35, 2023
En teckning, ett porträtt, av Adolf Bergöö, tecknad av hans dotter Karin samma år som hon började på Konstakademin i Stockholm. Några år senare tog hon tåget till Paris. Där utanför på landsbygden i Grez-sur-Loing träffade hon Carl Larsson. Ja, ja. De hade träffats före dess i Stockholm, men det var i Grez som det slog gnistor och de förlovade sig. På försommaren 1883, för 140 år sedan, gifte de sig.
Läs mer om Karin och hennes pappa m.m. på min hemsida.
Utlagt vecka 34, 2023
Här sitter Karin och Carl Larsson och läser brev. Teckningen är av Carl och han tänkte sig att han och Karin skulle sitta på ålderns höst och läsa gamla brev och minnas tillbaka. Så Blev det dock inte.
Nu håller jag på att skapa en hemsida om Karins liv med en del berättelser om hur det är att läsa brev och forska fram uppgifter om Karin. Välkommen att ta en titt på sidan och min nya blogg som än bara är i sin linda.
Utlagt vecka 13, 2023
Lördagen den 11 juni i år 2022 åkte jag med Karinföreningens styrelse till Carl Larssons-gården i Sundborn.
Det är alltid lika trevligt att komma dit och nu i sommar har de en fin utställning om Karins textilkonst. Det har ju dessutom kommit ut en stor fin bok om Karins textiler av Eva Sundström.
Jag nöjer mig med att ha skrivit en liten bok om Karins barndom. Se nedan.
Bilden är från Carl Larsson-gården och ut mot
vattnet.
Nu finns min bok, "Karin Larssons barndom", att köpa från BoD-förlag och hos andra nätbokhandlare. Men du kan också vända dig till din bokhandlar. Kanske har de den inte hemma men de kan beställa den. Boken finns att köpa på Carl Larsson-gården i Sundborn samt av "Föreningen Karin Bergöö Larsson" när de håller öppet i Bergöövåningen.
Du kan också ta en titt på…
fler inlägg om Karin
Och på min hemsida om Karin Larsson: HÄR
I Karin Larssons fotspår har jag försökt gå många gånger. En dag begav sig Kennet och jag till Apelviken vid Varberg. Där bodde Karin och Carl Larsson en sommar tillsammans barnen Suzanne och Ulf och Karins lillasyster Stina.
På bilden intill är utsikten som Carl beskrivit och stenmuren där Suzanne har klättrat. Stugan de hyrde finns inte kvar. Den andra bilden är jag fotograferad av Kennet.
Vad tyckte Carl Larsson om sina svärföräldrar? Min bok om Karin Larssons barndom handlar i mångt och mycket om föräldrar, släkt och vänner vid den tiden Karin föddes. Karin som vid 23 års ålder skulle gifta sig med konstnären Carl Larsson. Vilka var då Karins föräldrar. Så här skriver Carl Larsson i sina memoarer om svärföräldrarna:
”Det var en bra familj jag nu kom in i. Präktigt borgerligt folk, såsom sådana alltid borde vara. Svärmor en liten rent av förtjusande kvinna, fin och taktfull, svärfar ett original, som icke ett dugg brydde sig om andras meningar, utan gick sin breda, hederliga väg rätt fram. Som gick till himmelriket… …Svärmor var en för sin tid väl uppfostrad, bildad dam, och svärfars ekonomiska ställning ingav den respekt, som penningar brukar, helst när det är en sådan hedersman som intar den, som här var fallet.”
Bild: Karins mamma Hilda Bergöö f. Sahlqvist
Bilden är från Carl Larsson-gården
En bild på Karins pappa finns här
Mer om min bok om Karins barndom finns på min Facebooksida.
Och på min hemsida om Karin Larsson
En bok om Karin Larssons barndom blir en bok som i mångt och mycket handlar om hennes föräldrar, syskon, släkt och vänner för det är just det som är ett barns barndom.
Karin Larsson har de flesta svenskar sett på bild. Hennes man, Carl Larsson, har målat av henne och bilder har spridits med reproduktioner och i böcker
Karin föddes 1859 i Örebro och flyttade som sexåring med familjen till Hallsberg. Som flicka hette hon Karin Bergöö. Hon utbildade sig senare på Konstakademin och gifte sig 1883 med konstnärskollegan Carl Larsson. Tillsammans skapade de sig det hem som idag är Carl Larsson-gården i Sundborn.
Det här är en berättelse om Karins föräldrar, släkt och vänner. Om Karins barndom i Örebro och Hallsberg, men framför allt en berättelse om Karins pappa, handelsmannen Adolf Bergöö och hans hustru Hilda samt om Hildas föräldrar. Hur de i glädje och sorg upplevde Örebro och Hallsberg på 1850- och 1860-talet: Stadsbranden, affärslivet och järnvägens tillkomst, samt om förlovning, äktenskap och barnafödslar.
Ja, nu finns min bok ute för försäljning. Välkommen till mina sidor om Karin
Att få vakna upp en vintermorgon vid Carl Larsson-gården var en upplevelse. Jag var där kvällen innan och föreläste om Karin Larssons ungdomsår och fick möjligheten att sova över. Ja, inte inne i Carl Larsson-gården utan i en av byggnaderna på tomten. Det var en fin minnesvärd resa.
Utlagt vecka 15, 2022
En gång spelade vi Sagan om Suzanne i Sundborn. Jag hade skrivit en dockteater om Carl och Karin Larssons dotter Suzanne som vi framförde i Bergööska huset i Hallsberg. Och så en dag fick vi förfrågan om att spela den en sommardag i Sundborn vid Carl Larsson-gården för hela släktföreningen.
Sagt och gjort. Det blev att resa till Sundborn med släpkärra för att spela teater. Faktiskt en av mina roligaste resor.
Lite mer om dockteatern finns här
Utlagt vecka 13 - 2022
T.v: Vi som spelade dockteater i Sundborn.
Ovan: Suzanne som docka.
Familjen Bergöö har också blivit en resa för mig. Det finns många sätt att resa. För mig har ett antal år varit att vandra i Karin Bergöös fotspår. En resa som jag gjort genom att läsa hennes och andras brev. Och besökt olika arkiv i Örebro, Stockholm och Uppsala m.m. Samt att åka till platser där Karin varit.
Jag har fram för allt ägnat mig åt hennes barn- och ungdomstid, så jag har hållit mig i Sverige. I Stockholm, Räfsnäs, Varberg och Morup m.m. Många av äventyren har jag gjort tillsammans med vännen Kennet.
Nu jobbar jag på att skriva en bok om Familjen Bergöö i Örebro och om flytten till Hallsberg, om Karins föräldrar släkt och vänner i Örebro där Karin föddes. Senare gifte hon sig med konstnärskollegan Carl Larsson och bosätter sig i Sundborn.
På bilden ses Karins pappa, Handelsmannen Adolf Bergöö.
Mer om Karins släktingar på min blogg om Karin
I Karin Bergöös fotspår kan vara svårt att gå. Hon var född 1859. Men under några somrars sommardagar kunde Kennet och jag ändå leta oss fram till platser Karin besökt 1881.
Den här sommaren, 2013, åkte vi mot Morup med en bunt brev som Karin skrivit (kopior förstås). Till Morup hade Karin rest från Träslövsläge med en postdiligens för att besöka kyrkoherdens dotter. Och där hade Karin suttit uppe i kyrktornet och målat av några figurer. Så för Kennet och mig var det att, tillsammans med kyrkovaktmästaren, klättra upp i tornet. Men några figurer att måla av fanns där inte.
Efter att vi fyra på bilden spelat ca 50 föreställningar dockteater om konstnärsparet Karin och Carl Larssons dotter Suzanne, blev vi inbjudna att spela två föreställningar vid Carl Larsson-gården i Sundborn.
Det var ett äventyr och en speciell upplevelse. Året var 1999 och snart skulle vi fira nyår som inte bara var till ett nytt år.
Vecka 34, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Sagan om Suzanne var en dockteater som jag och vänner spelade på Bergöövåningen i Hallsberg. Vi var fyra personer som spelade med dockor från en 3,5 meter bred scen. Men innan premiären som var på våren 1995, skulle dockor tillverkas och av mig nyskrivna sånger spelas in. Här sitter jag i studion.
Suzanne var dotter till konstnärsparet Carl och Karin Larsson. Som liten hade hon bott ett år hos mormor och morfar Bergöö i Hallsberg. Och det var om det teatern handlade.
Snart är det dags att resa till Bua och hälsa på Kennet och Monica. Sedan får vi se vad som blir av denna gång. Härom året var vi vid Morup och faktiskt ända uppe i kyrktornet.
Vad det än blir är det lika trevligt varje sommar med ett glatt återseende. Några kyrktorn ska vi nog inte ta oss upp i, men någon utflykt lär det bli. Jag får återkomma till det senare.
På antikrundan från Malmö för några veckor sedan visades det upp ett Karinkrus med ett lock där det stod något om C. M. Bellman. En av Karinföreningens medlemmar uppmärksammade då att ett nästan likadant krus fanns på en målning av Karin Bergöö från 1877. Kan det ha varit samma krus, kanske, men i så fall har Karin målat kruset lite smalare i halsen och locket lite annorlunda.
Nu får ni granska Karinkruset på Karins målning. Det blåvita kruset är det som gäller.
På fredagskvällen var jag inbjuden till invigningen av utställningen "Grez-sur-Loing" på Waldemarsudde. Det var en fantastisk upplevelse för mig. En mycket fin utställning som jag vill rekommendera alla att se. Dessutom fick jag ett tack för att jag bidragit med lite Karin Bergöö kunskap och avslutningsvis fick jag också en mycket fin bok. Se bild.
Tack för det
Curt
Nu i dagarna sitter jag och försöker sammanställa min forskning om Adolf Bergöö. Om hans tid under åren i Örebro och flytten till Hallsberg.
Teckningen är gjord av sjuttonåriga dottern Karin, som sex år efter att ha tecknat av sin far, gifte sig med konstnärskollegan Carl Larsson.
Ett vykort skickat från Hallsberg den 16 juli 1913 till Fru Carl Larsson Sundborn (Ja det står så!) Det är alltså till Carl Larssons hustru Karin. Det är Karins lillasyster Stina som skriver. Hon har kommit från England där hon bor, för att vara hos sin mor, Hilda, en tid.
Hilda är sjuk och svag. Sängliggande. Hon har inte så lång tid kvar.
Lunk före punschen. Bilden är ett avfotograferat vykort på Carolina Rediviva, ur Carl Larssons brevsamling. En gång skickat till Karin Larsson i Sundborn från någon som heter Elin. Jag vet inte vem.
Men bilden ger många inspirerande tankar. Brunnen. Vattnet smakade järnfilspån, sjöng en gång Povel Ramel och kunde skapa en ny teori. Det var inte vattnet som fick folk att friskna till – det var musiken…!
Vi avundsjukt betraktat tavlan,
ej utan viss respekt.
Frigjord från hets och jäkt
värdigt man åldrades den gången.
Klart att man blev gammal
när man kunde en daglig ”stunn”
per musik-injektion
balsamera sin person
kring Sorglösa Brunn.
Povel Ramel
Skog var det en gång, men… Jag har varit till Norberg och föreläst om Karin Bergöös tid på Slöjdskolan och på Konstakademien. På hemvägen åkte jag genom den avbrända skogen åt Sala till.
Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.
Gustav Fröding
Fröken Karin Bergöö, var från Hallsberg och född i Örebro. Hon har i nio år studerat konst. I Grez-sur-Loing, utanför Paris träffar hon konstnärskollegan Carl Larsson.
En sanning med modifikation. De hade träffats före dess. Carl var under ett år sekreterare i Akademiklubben. Och Karin var med all säkerhet med på deras möten. Hon är en ivrig läsare av klubbens tidning, vilken Carl är av stor betydelse för under hans tid som sekreterare.
I sina memoarer skriver Carl att han träffat Karin och en gång på en bal hos Jolins. En bekant flicka hade tidigare sagt till Carl att:
”Den där lilla Karin Bergöö är inte som folket är mest: hon säger under veckor ej ett ord, men så någon gång öppnar hon näbbet och säger alltid något bra, rätt, kvickt eller rentav roligt.”
Citat ur Carl Larssons memoarer: Jag.
I ett brev från Karin, medan hon är förlovad med Carl, skriver hon hem till sin mamma och berättar om det där mötet med Carl hemma hos Jolins. Carl hade berättat att han gjort en teckning för en tidning och Karin hade lyckats få fatt i tidningen, samt klippt ut Carls bild. Hon trodde hon hade den kvar i sin portfölj och bad mamma att titta efter.
Jojo
Den här tösen, Karin Bergöö, senare gift Larsson, har betytt mycket för mig under flera år. Jag har skrivit teaterpjäser och forskat runt hennes barn och ungdomstid. Det har varit spännande.
Ofta kallas hon "Karin Bergöö Larsson", men hade hon ett dubbelt efternamn?
