Min släkt. Både gammalt och nytt. Bilder jag tagit eller hittat i gamla album och lagt till lite text. De flesta har funnits här i Närke.
Min bror Janne som piskar stora mattan i mitt barndoms sommarparadis Erikslund. Nå det hände att det var ett vinterparadis också. Hit ut till trakterna av Brevensbruk åkte vi så ofta vi kunde. På den tiden var det just Janne han fick heta.
Utlagt vecka 2, 2024
Ett minne av min bror dyker upp. Jag minns en gång när Jan och jag skulle på revy. Povel Ramel gästade Örebro med sitt stora knäppupptält. Vi tog bussen från Höglundagatan mot tältet vid Eyravallen. Det var sommaren 1959, jag var 12, Jan skulle fylla 21.
Mitt på stan, i bussen, på väg till Povel Ramels tält, kom Jan plötsligt på att han glömt biljetterna hemma. Kanske blev jag förskräckt, men knappast förvånad. Det var liksom inte första gången han glömt något. En dag kom han hem från Realskolan efter en idrottslektion klädd i tröja och gympabyxor. När mamma frågade var han hade kläderna, tittade han sig förvånat ned och utbrast: ”Ojdå, jag har glömt byxorna i skolan”. Ett väl använt citat som borde ha ingått i den reviderade upplagan av ”Pelle Holms, Bevingade ord”.
Jans glömska, hans ”disträ”, var känt långt utanför vår familj. Karolinska läroverkets vaktmästare ringde till min mor en dag. ”Jag såg Jan gå förbi här, han fläktade med armarna och pratade för sig själv, men hans portfölj stå kvar här, lutad mot skolans husvägg. Kan ni inte ge ungen ett kock stryk så att han lär sig.”
Nåväl vi hoppade av bussen på Storgatan. Jan sa åt mig att gå gatan upp till biografen Aveny, där sista busshållplatsen var. Själv rusade han över gatan och kastade sig in i en buss som for iväg åt motsatt håll. Jag försökte se vilket nummer det var på bussen. Om det möjligen var en buss som gick tillbaka till Höglundagatan och biljetterna, eller om den skulle försvinna iväg till någon annan avlägsen stadsdel. Och än i dag, sextiofyra år senare, kan jag minnas hur jag stod där på gatan, 12 år, och tänkte: ”Undrar när jag får se min bror nästa gång.”
Men när jag kom upp till biografen Aveny på Drottninggatan kom Jan hoppande ur en buss, springande med flaxande biljetter i handen och vi tog varandras händer och sprang nerför Rudbecksgatan till Povels tältplats i leran bakom Eyravallen.
Vi hann. Vi fick se hela föreställningen ”Funny Boy”. En sorts musikal där Povel sjöng flera av sina klassiska sånger och tillsammans med Martin Ljung fick publiken att skratta så att somliga föll av stolarna och fick gå hem med leriga byxknän.
Ja, så blev då Eric och Margareta gifta. Det var året 1937. Se bilden innan.
Tre barn blev det, Jan Jill och Curt, varav jag är den yngsta.
Utlagt vecka 30, 2023
Lysningsbevis – ett litet papper bland många som finns kvar efter mina föräldrar. Det är inte mycket jag har att tillägga. Ett papper säger så mycket…
Och om du klickar på bilden så blir den stor och läsbar…
Utlagt vecka 29, 2023
På bilden som kommer från min bror står det " Lucia 45 " Om det är rätt så är bilden tagen då min bror Jan gick i första klass. Eftersom jag inte var född vid den tiden så vet jag inte var min familj bodde. Och jag vet inte heller i vilken skola som Jan gick i. Förmodligen bodde familjen på norr i Örebro. Kanske gick Jan i Olaus Petri-skolan eller i Rynninge skola.
Om jag inte misstar mig så sitter min bror längst till vänster på bilden
Utlagt vecka 21, 2023
Det är min farfar med cykel som står till höger. Vilka de andra är förtäljer inte fotografiet jag har. Jag vet inte var bilden är tagen och inte heller när.
Utlagt vecka 16, 2023
Tryck på bilden för att få den större
Min bror Jan eller Janne, som vi alltid sa när han var ung och bodde hemma hos sina föräldrar. Här står han på sin lilla segelbåt. Frida, tror jag den hette. Bilden är från sjuttio- eller början av åttiotalet skulle jag tro.
Jan bodde i Vaxholm och det är där som båten ligger.
Utlagt vecka 15, 2023
Erik och Margareta är mina föräldrar. Här är de på fisketur troligen på Åland dit de var någon sommarvecka.
Det här är en gammal Dia-bild från tidigt 1960-talet. Strömming kanske det var som metades upp.
Utlagt vecka 14, 2023
Barnbarnet Ronja var här och gratulerade farmor på födelsedagen. Hon kom med sina föräldrar på lördagen och sov över till söndag. Det är alltid lika roligt när de kommer, men visst tar det på krafterna.
John och Karin med katten Tassadus var också här, så det blev riktigt livat. Och så tårta och dä och sånt.
Utlagt vecka 11, 2023
Nu har min nostalgiska ådra snöat in på familjens bilhistoria. En Volvo 444 blev vår tredje bil. Jag tror det var årsmodell 1955 med delad framruta och så minns jag de vakumdrivna vindrutetorkarna vilket skapade problem i uppförsbackar och acceleration i ruskväder eftersom de stannade vid gaspådrag. Jag tror färgen hette midnattsblå, men den ser mer ut som himmelsblå mitt på dagen. För oss var det en stor händelse med en sån fin bil. Skulle tro att pappa köpte den i början av 1960 talet.
Ett minne jag har är att min vän Lennart, som hade körkort, och jag tillsammans med två flickor gjorde en biltur sommaren till 1965 till Mjölby (eller om det var till Motala) för att hälsa på den ena flickans mormor eller liknade.
Volvo PV 444 - Utlagt vecka 10, 2023
Vår andra bil blev en folkvagn. Från en klumpig Ford till en småbil. Åja, det gick att tränga in sex personer i den också. 1958 var det premiär för Baggen som hade taklucka och här på bilden även takräcke. Jag vet inte säkert men jag tror det var årsmodell 1951.
Här på bilden är det min mamma som står bredvid. Hon har kanske just plockat av skidorna som vi hade med. Det var först vid den här tiden som vi började åka ut till stugan vintertid. Forden hade vi haft avställd under vintrarna. Men nu var det till att åka ut och åka skidor.
Folkvagn - Utlagt vecka 9, 2023
Pappa kollar så att allt är OK. Utlagt vecka 8, 2023
Familjens första bil blev en Ford V8 1937 års modell. Den inköptes på hösten 1955, men stod avställd till våren. Vi hade fem mil hemifrån till stugan på landet och behövde kunna åka fram och åter.
Jag var nio år den där sommaren när vi tog vår första biltur. Och en dag reste vi på semester ända från Örebro till Gränna. De flesta av mina kamraters föräldrar hade ingen bil då, men bara några år senare hade många skaffat bil. Ett tydligt bevis för att Sveriges ekonomi var på frammarsch.
Jag har ju utlovat några bilder på släkten och mamma och pappa är ju mina närmaste släktingar. Det här är förmodligen från innan de var gifta. Bilden lär vara tagen i Edsberg, där min farmor och farfar bodde. Jag vet inte när, men troligen i mitten på trettiotalet, när de är i tjugoårsåldern.
Mor och far - Utlagt vecka 7, 2023
Arvid var min morfar. Han avled när min mamma var tre år. Jag vet inte varför han här bär uniform. Kanske är bilden tagen när han exercerat, gjort värnplikt.
Utlagt vecka 3, 2023
Farfars ko är ute på bete. Eftersom han hade dåligt med bete åt sin ko, tog han med sig sin ko så att hon fick beta i dikesrenarna. Och här är ett bevis.
Jag minns inte min farfar. Han avled när jag var i treårsåldern och jag har inga minnen från den tiden.
Tryck på bilden för att se bättre.
Utlagt vecka 2, 2023
Så är det åter ett nytt år. Ska börja med en del gamla bilder och sedan får jag se vad det blir under året.
Den här bilden har jag hittat bland min moster Karin Lindes bilder. Jag har ingen aning om vilka som är på bilden. Kanske kan det vara min moster Karin Linde som sitter översta till höger. Och jag undrar vad det är för tillställning. Kan det vara en möhippa, eller…
Utlagt vecka 1, 2023
Årets sista bild får bli den här. Under år 2022 har jag lagt ut bilder som har med resor att göra. Resor hit och dit, men också resor i livet. Men så avslutas här året med en bild från en fest. Det är inte en nyårsfest utan en kräftskiva i sommarstugan i slutet av 1950-talet. Jag syns längst upp till höger och jag är den enda på bilden som än finns i livet. Så är det. själva livet kan vara en resa.
Utlagt vecka 52, 2022, årets sista bild
Julafton 1981 tillbringade vi hemma hos mina föräldrar på Höglundagatan 14 i Örebro. Här är paketen öppnade och maten förmodligen intagen. Sitter bara och däser.
Till vänster sitter jag. Sedan systersonen Gustav, hustrun Inga med vår nästan ettåring John i knät. Så är det min syster Jill med man, Ulf och längst till höger våran son Martin.
Bilden är tagen av min pappa Eric.
Utlagt vecka 50, 2022
1980 var vi, jag, Inga och Martin, på besök i Stockholm. Min syster med man och barn bodde i Täby så det var där vi var, men en dag besåg vi Vasamuseet och tog en rundvandring i Gamla stan.
På översta bilden är Martin och kusin Gustav på Vasamuseet och provar en kanon.
På bilden under är vi på vandring i Gamla stan. Min syster Jill, kusin Gustav, Martin och Inga.
Utlagt vecka 49, 2022
Här är det fikapaus i det gröna. Efter att ha skrivit en bok om Karin Bergöös barndom och presenterat den här på min blogg, återgår jag till min egen barndom. Sommaren 1957 var jag tio år och familjen tog den gamla Forden, modell 37 på en tältsemester i Dalarna. Men här på bilden har vi hamnat i Norge på väg mot Kongsvinger.
Här bland buskarna sitter min mamma, min bror, jag och min pappa. Så förmodligen är det min syster som knäppt bilden, men med min kamera, för bilden finns bland mina negativ.
Ja, det var annat det än att resa runt i en stor husbil. Men jag tror att vårt äventyr var både större och roligare.
Barnvakt åt Ronja en hel dag medan Marin och Jenny flyttar. Ja, vi var hos dem så föräldrarna fanns i närheten, men de hade annat att göra. Så är det när man flyttar från ett hus till ett annat.
Tryck på filmen så kan du förhoppningsvis se den i helformat.
Utlagt vecka 24, 2022 -
Min bror Jan i sex bilder. En levnadsresa. Det var nu tolv år sedan Jan gick bort.
Jan döps
Jan 10 år i Anvanbo
Studenten Jan
Jan med två sina barn
Fyra generationer: Jan med mor och son samt barnbarn
Jan på lite äldre dar
Utlagt vecka 14 - 2022
En Roddtur i ekan 1948. Jag och mina syskon sitter i "baksätet" medan mamma ror. Flytvästar? Nej, det visste vi väl knappt vad det var.
Den sommaren hyrde vi en stuga vid Hemsjöstrand vid Mullhyttan. Jag sitter i mitten och är endast ett och ett halvt år.
Väl förankrade vid Timmernabben eller var det vid Påskallavik vi var när bilden togs. . Inga och jag bilade tillsammans med mina föräldrar ner efter östkusten. Oskarshamn, Kalmar och ner till Blekinge. Vi gjorde en del inköp, bland annat köpte vi glas vid Kosta på vägen hemåt.
Livets resa började 1947 och nu nyss fyllda 75 har det passerat bäst före datum för många år sedan. Det är ju just den resan som många av de här inläggen på min blogg vill visa.
Bilden är från sommaren 1947, då vi hyrde en sommarstuga i Marieberg. På den tiden var det ute på landet och man kunde åka tåg dit från Örebro central. Jag tror stugan låg i närheten av nuvarande travbanan. Det är min mamma och vi syskon. Jag är ungefär sex eller sju månader.
Här startar Livets resa. I maj 2021 kom vårt barnbarn och här är det dags för dop. På grund av diverse omständigheter blev dopet fördröjt till november.
Nu levererar sonen bilder några gånger i veckan, så vi kan följa med på livets resa. På grund av pandemin och andra influensor och sjukdomar har vi varit lite försiktiga att träffas.
Sommaren 1956 upplevde jag min första bilsemester. Jag var 9 år och familjen Fröberg hade blivit med bil. En stor händelse för mig som älskade att åka bil. Förmodligen för att vi inte tidigare haft någon.
Med pappa vis ratten och mamma där fram och vi tre syskon i baksätet bar det av. Resan gick från Örebro och söderut. Vad minns jag av det 65 år senare. Jo, vi tittade på Rökstenen och vi stannade till någonstans neråt Vadstena där några arkeologer letade benbitar och skärvor i anslutning till ett kloster. Det var då jag bestämde mig för att bli arkeolog, vilket jag aldrig blev.
Resan gick ända till Gränna där vi köpte polkagrisar. Det var ingen höjdare. Alldeles för sött för min smak.
Jag minns inte men någonstans tältade vi. Två nätter tror jag. Därefter gick resan norr ut igen till Norrköping där vi skulle stanna några dagar hos mina kusiner, men då blev min syster sjuk. Som jag minns det var hon förskräckligt sjuk. Så vi satte oss hastigt i bilen och for hem till Örebro. Jag tror att syster min fick uppsöka Örebro lasarett.
Bilden på Rökstenen som ingen vid den tiden lyckats uttyda. Därför har jag i mitt album från den tiden kletet dit en liten pratbubbla. Med tanke på att min syster äter polkagris så tör vi ha varit i Gränna innan Rök.
På andra bilden är min syster och mamma som tittar i skyltfönster i Gränna
Det var min första bilsemester.
Curt Fröberg
Martin fyller 30 år, hyr lokal och ställer till med en stor trevlig fest för släkt och vänner. Året var 2003. Riktigt roligt.
Martin sitter längst bort i vänstra hörnet.
Min bror Jan och jag tog en biltur mot Jämtland. Vi hade cyklar med oss och trampade runt bland fjäll och dalar. En fin vecka, bra att ha i minnet av min bror som inte längre finns.
Jag har några bilder på min bror Jan.
Se här – och här
Vecka 36, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Under några år i slutet av 1990-talet blev det dåligt med fotografering. Svårt att hitta några passande bilder till den här bloggen, men en gammal tidning hittade jag.
Här sitter min bror, Jan, som under somliga dagar arbetade på distans. Tidningen, "Aktuell Arbetslivsforskning" kom på besök för att höra hur det var att distansarbeta, vilket inte var så vanligt på den tiden, och Jan visade hur det gick till. Och så hamnade han på tidnings förstasida.
I tidningen kan man läsa:
Jan Fröberg möter oss barfota i sin distansidyll. Kikaren står bredvid datorn. Sothöns guppar i viken utanför fönstret, och snart när strömmingen går till kan han rycka sig en middag. Datorn är ett fönster mot Internet. Här håller han kontakt med forskare i Sverige och världen.
Jan var tidigare enhetschef för "Rådet för arbetslivsforskning", men har trappat ner och är nu handläggare…
Vecka 33, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020
50-år blev jag det här året och blev firad av släkt och vänner. Presenter fick jag, bland annat en cykel. Här står jag med ett paket, vad det nu kunde ha varit i det.
Vecka 32, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Mor fyller 80 år och många släktingar kommer på besök. Vi firade det hemma hos min syster Jill. Här på bilden är min mamma, till vänster, och min moster Ulla bredvid.
Vecka 30, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Skolavslutning för yngste sonen.
John slutade tredje klass vid Sköllersta skola för att få ett efterlängtat sommarlov. Avslutningen var vid Sköllersta kyrka.
Vecka 26, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Under 1980- och 1990-talen var jag aktivt medlem i Sköllersta Hembygdsförening. Här gräver vi ner kabel. Jag vet inte vilket år det var, men den bilden får representera min tid i hembygdsföreningen. Det är jag i röd jacka.
Vecka 25, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Om inte mina, stundom dåligt ordnade dia-bilder, lurar mig, så var det just 1985 som vi, efter en trevlig festkväll hos Kennet och Britt-Marie, ansåg att verandan var något för liten. Det var dags att riva och bygga nytt. Något yrvakna plockade vi fram kofot m.m. och snart var verandan borta. Hur lång tid det sedan tog för Kennet och Britt-Marie och hennes föräldrar att bygga upp en ny har jag ingen aning om.
Vecka 4, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Före
och
efter
En vårpromenad i Bosses hage är vad som kan ses på bilden. Numera är hage så igenslyad att det är svårare att ta sig fram.
Sommaren 1984 var vi tillbaka på Öland på husvagnssemester. I övrigt höll vi oss runt om här hemma. Även efter nio år i Testa hade vi många projekt på gång, men naturligtvis firade vi nyår tillsammans med Wallins och Löfgrens. Kennet har en bild från Nyårsafton på sin blogg, men jag hittar inga bilder i mitt bildarkiv från det tillfället.
1984 är också ett år att tänka på. Jag syftar på George Orwell.
Vecka 20, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Västkusten hägrade i hökörarvärmen 1982.
Det är inte så lätt att komma ihåg vad jag gjorde varje år. Från de här åren har jag inga dagböcker och ibland dåligt med bilder. Men 1982 företog vi en gemensam semestervecka med Ulf och Maj-Britt till västkusten i Halland. Vi hade kört hö och det var väldigt varmt så det var i stort behov av några svalkande dagar vid kusten.
Bilden visar de som reste och några till. Ulf hade lånat en skapligt stor husvagn som vi använde till båda familjerna.
Bild från vänster, och de understrukna var med på resan: Inga och John (1,5 år) Martin, Ulrika, Maj-Britt, Ingas mamma Karin, Ulrikas kille Joakim, jag, och Ingas pappa Torsten samt Ulf.
Vecka 18, 2021, och
varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Bilden är tagen av Gunnar Gillberg.
Kennet skriver på sin blogg (Här) att de var på Öland den sommaren, men det var ju vi också? Inte såg jag dem! De kanske var på andra sidan?
Nå, det var en äventyrlig resa. Vi hade packat vår Saab 96 och åkt, men neråt Västervik började bilen koka. Stanna och fylla på vatten och så gick det några mil till. Stanna fylla på vatten och så gick det en bit till och det blev mindre och mindre avstånd mellan vattenpåfyllningarna. Vi var in till en mack, de trodde det var en läckande slang. I sista minuten fick vi tag på en sån slang innan butiken stängde. På macken var de bussiga och bytte och vi for vidare någon knapp mil. Bilen kokade igen. Vi fyllde slutligen på med vatten innan vi åkte ut på Ölandsbron och han precis över innan det kokade igen. Det var alltså inte en trasig slang utan en trasig vattenpump. Vi hittade en verkstad och medan vi satt vid tältet på en camping några dagar så fixades vattenpumpen.
Ja, det är i stort vad jag minns från den semester-veckan.
På Öland finns en stor kvarn där de serverar våfflor. Där har vi varit varje år vi varit på Öland. Kanske är det fyra gånger. Och det är just där jag sitter här på bilden intill.
Vecka 15, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Eftersom vi nu väntade barn insåg vi att en lägenhet på fjärde våningen utan hiss inte var helt optimal. Det skulle bli besvärligt med barnvagn m.m. Så vi bytte till en större lägenhet nästan i markplan på Tornfalkgatan. Och så passade vi också på att gifta oss.
Martin föddes i oktober. Jag låg hemma med en pillerburk antibiotika för att bota en scharlakansfeber. Så det tog några dagar innan jag fick se vår förstfödde son.
Gossen sover
Vecka 9, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Inga och jag (bakom kameran) och ett tält, samt en gitarr och en gummimadrass m.m. i Kungshamn sommaren 1968.
Kennet och Britt-Marie gifte sig tidigt på våren eller vintern det året, och bosatte sig i Boxholm. Bert, Ann-Marie, Inga och jag var inbjudna på bröllopet, men tyvärr har jag inga bilder därifrån, och inte heller så många minnen från den festen. Men det var ju så länge sedan.
På försommaren ryckte jag in i lumpen. Resten av det året visste man vad som skulle göras. Man behövde varken tänka eller planera själv, men mitt i sommaren fick jag en vecka ”semester”, då Inga och jag passade på att ta hennes bil för att tälta på västkusten.
Vecka 4, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Under sista vårterminen på Kävesta folkhögskola träffade jag Inga som jobbade på skolan. Vi har hållit ihop sedan dess.
Eleverna som bott i två år på folkhögskolan, som då var en internatskola, flyttade efter avslutningen åt olika håll. Många av dem som varit nära vänner under två skolår har jag inte sett sedan dess, men Bert flyttade in till Örebro där vi under ett år pluggade tillsammans. En dag varje vecka gick vi på Kafé Princess där vi satt och gjorde en tipsrad i hopp om rikedom.
Kennet försvann för en kort tid åt en möbelfabrik vill jag minnas, men snart nog skulle vi tre, Kennet Bert och jag återfinna varandra tillsammans med Britt-Marie, Ann-Marie och Inga.
På sommaren 67 jobbade jag på kollo och upptäckte att det kanske skulle gå an att jobba med barn.
Vecka 3, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Inga med en murkla på farstutrappan vid Erikslund 1977.
Ja, ibland grips man av nostalgi. Då kan det hända att den gamla diaprojektorn kommer fram. Ni unga som ser det här vet förmodligen inte vad en diaprojektor är, därför finns härintill en bild på en dylik.
Tänk att få sitta på verandatrappan och ta en kopp kaffe efter dagens arbete.
Här på bilden sitter min mamma och tant Fea. Svea hette hon, men med mitt barndomsspråk fick hon heta Fea och det fick ofta heta så länge jag kände henne.
De sitter på verandatrappan till Erikslund som i min barndom och tonårstid var paradiset på jorden. Inte långt från Brevens Bruk.
Det var Erikslund som under många år var vårat sommartorp. Jag var sex år vår första sommar. Jag återvänder och tar mina promenader däromkring ibland, för det är bara lite drygt två mil här hemifrån.
Foto: Gunnar Gillberg
Från 70-talet tills idag har det hänt en hel del. Världen har blivit mindre påstår somliga. De menar att vi lättare och snabbare kan förflytta oss mellan jordens alla platser. Kanske. Men en sak som är säker är att jordbruksredskapen blivit större.
Från mitt förra inlägg som är från 2020 och i tidsspegeln tillbaka till de här bilderna från till 70-talet, kan man se förändringen. Det fanns gårdar som då hade en modernare maskinpark, men det här var en vanlig syn på den tiden.
Och när jag var barn på 50-talet gick bonden som jag då kände och plöjde med två hästar framför en enskärig plog. Han skar säden med ett hästdrivet slåtteraggregat och band den i kärvar. Så även
under tiden fram till 1970 hade förändringen varit stor. Och i samhällsutvecklingen i stort innebar säkert 1800-talets sista hälft den allra största och märkligaste förändringen.
Vecka 26 - 2020, Bännebo
Innan vi flyttade till Testa, visste jag inte ens att det fanns en plats med ett sånt namn. Ändå har jag många gånger åkt vägen fram. Redan som barn i början av 1950-talet hyrde mina föräldrar ett torp i Bännebo. Därefter fick vi bekanta där som vi ofta hälsade på och dessutom hände det att vi tog den vägen när vi senare åkte till Brevens där vi hade stuga från 1953 till slutet på 70-talet.
På bilden är det jag fyra år gammal, som sitter i mitten. Min syster står till höger och så är det barn som bodde på trakten.
Se även HÄR
Idag dog min svärmor på grund av corona. Hon dog inte av corona, utan på grund av.
Karin var 98 år och bodde på ett äldreboende dit inte coronasmittan kommit. Men på grund av besöksförbud fick inte hannes barn besöka henne. Barn som turats om att vara hos henne två timmar varje dag året om. Eftersom min svärmor var något dement behövde hon de som kunde prata om förr. Sjunga de visor som Karin kunde. Ge den nära kontakt av de hon kände igen. Och barnen som kunde ta sig tid att se till att hon fick i sig den mat hon behövde.
Men så kom corona och besöksförbudet och hennes barn fick inte komma dit. Karin gick ner i vikt och tappade all sin nära kontakt. Min svärmor dog inte av corona utan på grund av…
Några kilometer från där vi bor ligger mellangården i Tartsa där min hustru föddes och växte upp. Bilden är från 1968 och huset har renoverats sedan dess.
Vecka 17 - 2020
Den första oktober 1975 var det dags att flytta från Tornfalkgatan i Örebro till Testa i Sköllersta socken.
Under några år hade vi letat efter hus, kanske mest för att hitta en sommarstuga, som vi eventuellt skulle kunna göra om till en vinterbonad villa, men så dök det här bara upp.
En annons i en tidning och jag skulle med mina föräldrar resa till deras sommartorp och vägen gick då förbi Testa.
Efter en första titt slog jag en signal till Inga, och så tillbaka till Testa för en ytterligare inspektion. Det var inte så svårt att bestämma sig. Några veckor senare skrev vi kontrakt.
Flytten till Testa
Vecka 2 - 2020
Pappa agerar jultomte utan tomtedräkt. Det var vid den tiden vi barn insett att tomten bara var en utklädd figur. Således: intet att tro på.
Förmodligen är bilden från mitten av 60-talet. Lät oss säga 1965. Jag tycker mig känna igen möbleringen. TV-apparaten tror jag hette König, eller något liknade. Det var vår första TV, inköpt 1959. Allting var svart och vitt på den tiden.
Bilden är från den tid vi bodde på Höglundagatan 14 i Örebro, andra våningen till höger.
Med den bilden får jag önska God Jul och därmed är vecka 52 avklarad och jag får återkomma nästa år.
Kan det ha varit en julfest för barn? Bilden har min bror skannat in. Den är märkt "HosBo44". Att det är hos Bo, tror jag mig veta, men det kan inte ha varit 1944. Det förstår jag. Det är min bror som står på knä på andra plats från vänster och min syster som sitter trea från vänster.
Om det skulle ha varit 1944 så skulle min bror varit sex år och min syster tre, och så är det ju inte. Men bilden är nog från slutet av 40–talet, och jag var för liten för att få vara med.
Jag vet inte om det är en julfest. Det kan ju vara någon som fyller år. Men jag tycker det ser ut som en tomte som står i högra fönstret. På almanackan står det "29", kanske är det i december.
Men ta en titt på telefonen på väggen, visst är den betydligt vackrare än våra mobiltelefoner.
Bo var en pojke vars pappa – som jag inte minns namnet på – var vaktmästare på Olaus Petri-skolan i Örebro. Och på 40-talet bodde vi granne med skolan. Hans mamma hette Eva, det minns jag. "Tant Äva", sa jag som barn. Hon kom ibland på en kopp kaffe, långt efter att vi flyttat därifrån.
.
Jag minns att Bo, eller Bosse som vi sa, var fantastisk på att gå på händer. Men jag minns ju inte honom från den här tiden, utan från när han var i tonåren.
Vem på bilden som är Bo, vet jag inte.
Det var allt för denna vecka, den femtionde i år, 2019
Luciadagen är i antågan. Det är på fredag. Därav en bild på en lucia och hennes tärnor och stjärngossar. Så var det då!
Bilden är på min brors skolklass. Den är märkt 1945 och då var bror min sju år. Förmodligen är det från hans första år i skolan. Jag vet inte, men kanske gick han då i Rynninge skola i Örebro.
Han sitter längst ner till vänster (tror jag).
Här sitter min mormor, Alda. Antagligen fyller hon år. Jag vet inte hur mycket, men blommor har hon fått.
Mormor hette Alda Lindström f. Andersson. Hon fick tio barn, men nu finns ingen av dem kvar i livet. Moster Ulla var den sista som lämnade oss för en kort tid sedan 98 år gammal. Min mormor avled redan 1966
Tiden går
På våren 1965 fyllde min mor 50 år. Här sitter hon i mitten flankerad av mig och min syster. På den tiden jobbade jag på "Ekblad % Reimers" i Örebro. Men till sommaren slutade jag för att få ett riktigt sommarlov innan jag på hösten började på Kävesta folkhögskola.
Ja, den här bloggen är verkligen rörig. Bilder hit och dit. Den är ju mest tänkt för mina närmaste vänner som känner till vad det handlar om, men alla får naturligtvis ta en titt in.
Curt – Inlagt vecka 47, 2019
PS: Snart får man börja önska GOD JUL
Min moster Ulla avled i veckan. Hon skulle snart fylla 98 år. Här är hennes brudkort. Moster Ulla och hennes man Gösta, flankerade av ytterligare två mostrar med respektive.
