Dikter och citat. Ibland har jag försökt att beskriva mina bilder med dikter och citat av olika kända personer
Min lilla gran, så grön och fin,
du luktar gott som terpentin!
Vill ingen ha dig får jag la ta dig
som rövat bort dig från skogen din.
Min lilla gran, så smal och ful,
kom ta en vals med Knalle jul!
Här har du knallen med glada trallen
å han har penningar å häst i skjul!
Evert Taube
Inte konstigt att man längtar bort ibland.
"Det regn som sakta faller här", Så börjar en gammal sång och varje versrad slutar: "Är det konstigt att man längtar bort nån gång?"
1971 slog den unga sångerskan Lena Andersson igenom med den sången. En Amerikansk sång som översatts av Stikkan Andersson.
I originaltexten var det så här:
The rain is falling lightly on the buildings and the cars
I’ve said goodbye to city friends, department stores and bars
The lights of town are at my back, my heart is full of stars
And I’m gonna be a country girl again.
Numera längtar jag väl inte bort från byggnader och bilar utan snare från vintervädret.
Island! Ja, det var tio år sedan. Tiden går. Ett bad i i en rykande värmekälla. En blå lagun. Inte utan att man längtar tillbaka, i dessa kyliga dagar.
Ung var jag förr
och färdades ensam,
då vart jag vilse om vägen.
Rik blev jag först
när jag fann en vän.
Mänskan är mänskans glädje.
ur Eddan
strofer ur Havamal
I översättning av Lars Lönnroth
Det hände sig en dag för ett tiotal år sedan att vi var bjudna på bröllop. De gifta sig i Dala-Husby kyrka. Och någonstans där på trakten var det stor fest. Här dansar bruden med sin far.
Han tog av sig sin kavaj
sparka av sig båda skorna.
Å så spotta´ han ut snuset
och sa min sköna får jag lov
text och musik av den fantastiska Lasse Berghagen.
Så här i Alla Helgon-tider kommer den här bilden så väl till pass. Kanske du undrar varför. Jo, när min mor lämnade oss, skulle vi ha en sten till minneslunden. Och var hämta den om inte vid vårt älskade torp i skogarna utanför Brevens. Så vi syskon begav oss dit och letade och fann. Men en liten paus i skogen var välbehövlig. En minnesstund. En tillbakablick.
Lägg granris vid min grav
Låt inga präster höras
Gör vad som måste göras
Marskalken bryt min slav
Så faller det till sist dock
Tre skovlar på mitt kistlock
Nu får jag ge mig av
Lägg granris vid min grav
Lägg granris vid min grav
Cornelis Vreeswijk
Lunk före punschen. Bilden är ett avfotograferat vykort på Carolina Rediviva, ur Carl Larssons brevsamling. En gång skickat till Karin Larsson i Sundborn från någon som heter Elin. Jag vet inte vem.
Men bilden ger många inspirerande tankar. Brunnen. Vattnet smakade järnfilspån, sjöng en gång Povel Ramel och kunde skapa en ny teori. Det var inte vattnet som fick folk att friskna till – det var musiken…!
Vi avundsjukt betraktat tavlan,
ej utan viss respekt.
Frigjord från hets och jäkt
värdigt man åldrades den gången.
Klart att man blev gammal
när man kunde en daglig ”stunn”
per musik-injektion
balsamera sin person
kring Sorglösa Brunn.
Povel Ramel
Skog var det en gång, men… Jag har varit till Norberg och föreläst om Karin Bergöös tid på Slöjdskolan och på Konstakademien. På hemvägen åkte jag genom den avbrända skogen åt Sala till.
Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.
Gustav Fröding
Fröken Karin Bergöö, var från Hallsberg och född i Örebro. Hon har i nio år studerat konst. I Grez-sur-Loing, utanför Paris träffar hon konstnärskollegan Carl Larsson.
En sanning med modifikation. De hade träffats före dess. Carl var under ett år sekreterare i Akademiklubben. Och Karin var med all säkerhet med på deras möten. Hon är en ivrig läsare av klubbens tidning, vilken Carl är av stor betydelse för under hans tid som sekreterare.
I sina memoarer skriver Carl att han träffat Karin och en gång på en bal hos Jolins. En bekant flicka hade tidigare sagt till Carl att:
”Den där lilla Karin Bergöö är inte som folket är mest: hon säger under veckor ej ett ord, men så någon gång öppnar hon näbbet och säger alltid något bra, rätt, kvickt eller rentav roligt.”
Citat ur Carl Larssons memoarer: Jag.
I ett brev från Karin, medan hon är förlovad med Carl, skriver hon hem till sin mamma och berättar om det där mötet med Carl hemma hos Jolins. Carl hade berättat att han gjort en teckning för en tidning och Karin hade lyckats få fatt i tidningen, samt klippt ut Carls bild. Hon trodde hon hade den kvar i sin portfölj och bad mamma att titta efter.
Jojo
Så här kan det se ut när ett gäng underbara ungar i sexårsåldern mår som bäst. Glada barn som firar, gläds och bara har roligt. Nej, vi lär oss samtidigt en mängd kunskap om livet.
Och tänk i parken
Om våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Och våra händer känsliga för allt som är skönt
Vi vek en duva av papper
I vinden seglade den långt
Och den landade på en staty som
Fick ändra alla orden i sin sång
Det regnade men bilderna blev bra
Det var ett egendomligt ljus den dan
Vi fyllde våra ögon
Med ljuset och tankarna på allt det nya
Och tänk i parken
Om våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Jag älskade dej då, det gör jag nu
En kväll vid Kvismaren när 20856 tranor flög in över våra huvuden. Ett skådespel, en upplevelse, mer än en dans…
"Trana, hör vad jag säger!
Vingar och ben du äger,
löp över träsk och flyg över berg
med min himmelska tankes ord."
Tranan, stolt och förveten,
stöter se’n dess i trumpeten,
far med ståt i sin purpurhatt
som kurir mellan himmel och jord.
Erik Axel Karlfeldt
Efter att nyligen besök farfars grav i Edsberg och gjort ett studiebesök vid gamla mässen i Sannahed måste här läggas till en bild av min farfar i uniform…
Ett litet stycke ur dikten:
Sedan hon intog världen
är världen ifrån sina sinnen.
Den byter klänning och tofflor
minst åtta gånger i timmen.
Hattar slår sig som kalejdoskop
ner på hårremmen mörk.
Nattfjärilar i en lampa.
Broms i en burk.
Lars Forssell
I morse vaknade jag inte. Jag gick bara upp som vanligt vid åttatiden och skvätte lite vatten omkring mig och gick ut på furstebron. Det var alldeles vått i gräset och tyst som i en uraffär i evigheten. En kopp kaffe skulle smaka gått, tänkte jag, men grynvällingen kokade redan på spisen, så det fick väl anstå en herreman som jag. Vädret var direkt urdåligt för inomhusarbete – solsken från molnfri himmel, så jag tänkte: Nu ska jag allt ge mig ut på en liten fisketur.
Ur Gummitummen av Hans Alfredson
Till minne
Svamp, aldrig har jag sett så mycket svamp, d.v.s. flugsvamp, i vår skog. Av kantareller var skogen tom, eller kanske tömd. Men å andra sidan så är ju flugsvamp den vackraste svampen.
Upp till kamp mot vår svamp!
Varenda svamp du ser
en spark du ger,
så att svampen rasar ner
och förökar sig till fler –
Ty då får du sparka ner mer.
En amatör-Don Juan tar en chans att gå på vift
han fixar och han trixar, glömmer bort att han är gift.
Sen står han där med vänster-prassel, byxis för allt båg och trassel
ljuger för dom båda två i skift.
Håll dig till höger, Svensson, håll dig till höger
annars slutar det bara med en smäll
Håll dig till höger, Svensson, håll dig till höger
annars lutar det åt en redig skräll
Snälla Svensson
"Håll dig till höger, Svensson" är en sång skriven av Peter Himmelstrand och inspelad a v The Telstars med Boris som sångare, 1967.
I dag, för femtio år sedan fick vi Högertrafik i Sverige. Tidigt den morgonen släptes trafiken på, och Sören, jag och Inga tog vår första högertur med Sören vid ratten. Efter någon kvart tjoar Sören: "Titta på han där med cykelkärran, han åker ju på fel sida." Kort tystnad och så: "Fel sida! Oj" Och så svänger Sören snabbt över till höger, för det var ju inte cyklisten som var på fel sida.
Tiden går allt fortare för varje år. Varför? En förklaring till det skulle kunna vara… Ja, vad då? Antagligen för att jorden snurrar allt fortare. Det är min teori…
En annan förklaring till det skulle enligt en professor i neurovetenskap, kunna bero på att varje år vi adderar står för allt mindre tid procentuellt sett i jämförelse med hur många år vi levt. Därmed tillför varje nytt år allt mindre upplevelser och minnen i relation till det vi redan har upplevt.
Det var så länge sedan, men ändå alldeles nyss som John låg där i sin säng med katten Oskar.
Tiden går. Sommaren tar slut. Dagar går så fort. Semesterbilderna sinar. Här är mamma med oss barn, sommaren 1949. Härliga tider. Nja, många hade det eländigt knapert på den tiden. Men en gång var somrarna evighetslånga…
En gång var vår sommar
en evighet lång.
Vi strövade i soldagar
utan slut en gång.
Vi sjönk i gröna doftande
djup utan grund
Karin Boye
Nu har jag varit på Kornhamnstorg. Kom dit genom en mycket smal gränd i Gamla Stan. Det finns mycket att se i den stadsdelen, bara man lämnar turiststråket. På torget såg jag statyn Bågspännaren av Christian Eriksson, som ska ha rests som minne av Engelbrekts frihetskamp. Men jag hittade inget antikvariat.
I gamla sta’n, vid Kornhamnstorg,
i Hallbecks antikvariat
en gammal drömbok köpte jag
i folioformat.
Sen drömde jag förliden natt
om Beatrice-Aurore.
Det är en gammal käresta
väl död sen många år.
Ja det är en av mina favoritdikter/sånger som ingår i samlingen ”Konsten att älska och dess följder” av Harriet Löwenhjelm. Dikten är tonsatt av Hjalmar Casserman
Läs den i sin helhet här.
Och varför inte lyssna på den här versionen med Kjell Hansson
Kanske är det en av mina första båtutflykter. Året är 1950 och jag är tre år gammal på äventyr i en eka. Jag vet inte var. Om somrarna bodde vi i olika sommarstugor de här åren.
”Se hur jag sitter
som en uppdragen eka
här är jag lycklig”
Vecka 31
Trasa i stället för Wasa.
Jag tänkte att det passar med några semesterbilder så här mitt i sommaren.
Det var sommaren 1960 eller 1961 som vi for till Öland, mor, far och jag. Bror Jan var redan där. Jobbade på en barnkollo, men följde med oss på några lediga dagar.
På den medhavda transistorradion pratades det om Regalskeppet Wasa och vi for runt på små, små vägar och letade efter ett gammalt vrak som skulle ligga på en strand någonstans. Och vi fann det. Och döpte det passande till Regalskeppet Trasa.
Så här såg det ut, med utsikt över havet. För utsikt över havet ska det ju vara.
Därför följer här en passande dikt. En av mina favoritdikter:
Jag står framför havet.
Där är det. Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren.
Göran Palm
Golf en sommardag 1958. Vi, familjen Fröberg, har rest på semester till Dalarna och Värmland. Ja, vi var till och med in i Norge. Min första utlandsresa. Resefordonet var en Ford V8 modell 1937.
Här har vi stannat till någonstans i Värmland, där min syster, Jill, hade en kamrat, Carina, som sommarjobbade. Vi passade på att ta en golfrunda. Här är det min syster Jill, som biter ihop för ett utslag. Hon strävar på på helt andra golfbanor än idag.
I övrigt på bilden ses min pappa Eric, Carina och jag. Resultatet? Nej, jag minns inte, så förmodligen var det inte jag som vann.
Kloka ord
Hela dagen pratar man golf på jobbet. Resten av dagen pratar man jobb på golfbanan.
Förutom färskpotatis, sill och nubbe, har vi i helgen ägnat åt oss vårt loppis. Städa i loppislokalen och plocka upp en hel del nytt som vi letat fram ur skrubbar under vårstädningen. Det mesta nya kommer dock från vänner och bekanta. De som hellre dumpar sitt överflöd hos oss än att de kör det till återvinningen.
Läs mer om det på vår loppishemsida
Några kloka ord av Thomas Jefferson:
Materiellt överflöd utan karaktär är den säkra vägen till fördärv.
Därför gör vi oss av med överflödet, så att andra råkar i fördärv istället…
En vecka går så rasande fort, nu är det snart slut på vecka 24 och jag har inte fått in vecka 23 än. Vart ska det sluta?
Och var är Tage Danielsson nu. Det var inte alls länge sedan han fanns hos oss. Apropå Tage Danielsson så kanske den här diktsnutten kan passa idag:
Det var valkiga, seniga, beniga labbar
på valkiga, seniga, beniga grabbar.
Tåligt gnagde de hål på sitt fosterlands skal,
de händer som grävde på Göta kanal.
Inga och jag tog en tur på Göta kanal en dag
Inte för att jag vet när ni kommer, men välkomna ska ni vara till den kyliga våren i Sverige. Bilden härintill är från mitt första besök på Mallorca. Det var ungefär vid den här årstiden och det var ganska kyligt där den gången, dessutom blev Inga sjuk och fick åka ambulans till sjukhuset där hon blev inlagd en tid.
Jag läste en recension av Mats Holmberg i DN om George Sands bok: "En vinter på Mallorca" från 1842, och lånar här Mats Holmbergs slutord: ”En vinter på Mallorca” är väl värd sin vikt i handbagaget."
Kanske en bok att läsa för en inbiten Mallorcaresenär. Jag har varit där två gånger och längtar tillbaka, trots att våra resor dit inte varit särskilt lyckade. Sist regnade det nio dagar av fjorton.
Idag fyller Malin år: "Grattis säger jag."
Utsikt från hotellbalkongen i Palma NovaEn sommar i Mallorca är värd sin vikt i handbagage (om det däri finns lite guld)
Kommentar
Jean Alexander:
Hej
Jag såg en bild från mitten på 60-talet på en popgrupp som hette The Cruels från Tranås och undrar om denna grupp vid något tillfälle spelade på Sommarlust i Kristianstad. Vem vänder jag mig till i ärendet?
Med ytterst vänlig hälsning
Jean Alexander
När Lillan kom till jorden,
det var i maj, när göken gol,
sa mamma att det lyste
av vårgrönt och av sol.
Sjön glittrade som silver,
och körsbärsträdet stod i blom,
och svalan kvick och munter
just hit med våren kom.
Text och musik av Alice Tegnér.
Alice Charlotta Tegnér född Sandström 1864, död 1943. Svensk tonsättare, musiklärare och organist. En av våra allra största.
Min syster kallades "Lillan" tills hon var i 20-årsåldern. Nu är hon inte alls född i maj månad, utan i mars, men det gör ingen skillnad.
Eller var det han där på min TV som vann.
Den här veckan togs veckobilden i en av de allra sista minutrarna av vecka 20.
"Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl."
Pierre de Coubertin
Men tusan vet…
Curt
En dag skall det varda sommar,
har visorna spått.
- Men visorna äro klena sibyllor.
Nils Ferlin
Bilden är från vintern 2010.
Bara som en påminnelse.
Livets vägskylt – Jag företog idag en lång promenad till Tarstaborg.
Begravningarna kommer
tätare och tätare
som vägskyltarna
när man närmar sig en stad.
Tomas Tranströmer
I slutet av 50-talet var Göran Palm ett år lärare på Kävesta Folkhögskola. Några år senare skrev han dikten "Själens furir", som det här lilla citatet är hämtat ur. Kävesta Folkhögskola är verkligen en del av Närkeslätten.
Som stadsbarn drömde jag länge om landet.
Där skulle man bo! Trädens grönskande frid i själen.
Så blev jag lärare i engelska på Närkeslätten.
Det var en egendomlig frid.
Jag tänkte i en halvtimme och var belåten.
Jag skrev en liten recension och var belåten.
Jag drack ett litet glas portvin ooh somnade.
När Chrustjev reser någonstans
är hela världen preparerad just för hans steg.
Till och med traktorerna viftar med små flaggor.
Ungefär så upplevde jag landet.
Husen hälsade på mig från första dan.
Björkarna tog mig avsides och skvallrade om rektorn.
I varje sal och ögonblick de säkraste värn mot livet,
bara inget liv att värna mot. Sitt ner.
Göran Palm: Själens furir
Bilden hittade jag som ett litet svartvitt foto bland min svärmors bilder. På baksidan står: "Kamratfest vid Kävesta 1941". Hon gick nog på lanthushållsskolan vid den tiden, men jag kan inte se att hon är med på bilden. Någon sorts maskerad ser de ut att ha haft. "Kamratfest" tyder nog på att de ses igen något/några år efter det att de slutat på skolan.
Curt
I lördags var det Kävestadagen. Eftersom det var 50 år sedan som vi slutade på Kävesta folkhögskola, så var det dags för ett besök. Verkligen roligt att få prata med lärare och elever och se att skolan fortfarande lever och frodas.
Bilderna är Kävesta för 50 år sedan och Kävesta idag. Från höger ses Kenneth och Bert på båda bilderna. På den första ses också Stig och Nisse.
En fika på elevhemmet som förr kallades för Asgård. Det var tider det! På dagens bild ses i bakgrunden, det som förr var rektorsbostaden, men som nu är konstens hus. Tider förändras ibland till det bättre, ibland tvärt om. Men i det här fallet tycker jag att det var fint på vår tid. En fantastisk skolupplevelse. Men det tycks lika fint idag. Var tid har sin tjusning, sitt äventyr.
Var välkommen envar under ungdomens tak,
som vill räcka oss hand till förbund!
Vill du höra vårt mål…,
Ja, jag vet. Den sången låter verkligen urgammal och ute, men den sjung vi då och då på Kävesta folkhögskola för 50 år sedan. Den var urgammal och ute redan då.
Text av Leopold Budde, 1836–1902, dansk skolpolitiker och författare.
Melodi: Bernhard Crusells tonsättning av Vikingabalk från 1826
Nyss stod våren i ljusan knopp.
Trasten trallade och haren hopp.
Nu sluter varje sippa skälvande sin kalk.
Det är Kråknedan
(Kråknedan lär vara då månen är i nedan första gången efter Tiburtiusdagen som firades den 14 april.)
Följ med mig in i mörkan skog längst krokigaste spåret.
Där allsköns jäkelskap och rackarpack har fest en gång om året…
(Fy burr, fy burr! Natten till Påskafton avläste jag 15,3 grader kallt. Det lär ha varit den kallaste natten för årstiden sedan 1942.)
Ur: Visa i Kråknedan
Text och tillhörande musik: Povel Ramel
Sången kan lyssnas på CD:en ”Ramelodia Lusticana” samt på CD:en ”Visor som trillat bredvid” Eller läsas i diktsamlingen: ”Lingonben”
Glad Påsk
Dag och Natt
Kommentar:
Anders: Riktiga rejäla skodon av läder hade ni . Väldigt snygga sandaler.
Skolkamrater på skolresa från Rynninge skola i Örebro till Vadstena på femtiotalet. Där står Anders, Bosse, Hasse och Sören sitter. Bakom kameran stod jag med en kamera som tog kvadratiska bilder. Skolelever. Vad blev det av dem? En konstnär, en revisor, en elektriker och en lärare.
Från svarta taflan med förfärlig ton
Förhör magistern i konjugation.
Vid sina frågor plägar han förunna
En liten hemsk sekund, då en och hvar
Skall göra färdigt sitt latinska svar.
Så ropas upp ett namn. Då skall man kunna.
Ur dikten "Rebell" av Carl Snoilsky
som i sin helhet kan läsas här…
När vårens vindar rista
i knopparna som brista
då vill man ut och kvista
och bli som barn på nytt…
Text & musik: Martin Nilsson
Jaja, det där med barn på nytt, vet jag inte precis, men lite kanske…
Igår var vägverket ute och förstörde vår väg. Kom med stor vägskrapa och skrapade bort alla hålor. Vi har ju nu i månader glatt oss åt dessa mängder av djupa gropar i vägen. Låt oss få ha dem kvar. De är till nytta på många sätt. I dessa tider av vattenbrist fylls de av regnvatten som med automatik tvättar våra bilars underrede gratis. Och inte minst: Dessa tusentals hålor är ett effektivt naturligt, ekologiskt fartbegränsningsskydd, till skillnad från alla dessa fartbulor som måste tillverkas av miljöförstörande maskiner och asfalt.
Mitt råd är att ni i Sveriges samtliga orter slutar bygga farthinder och i stället låter vägar och gator få ett naturligt, ekologiskt, klimatsmart förfall. Hastigheten sänks per automatik, och i en inte allt för avlägsen framtid kommer ingen att alls kunna ta sig fram med bil på vägar, gator och torg och ekosystemet får därmed en naturlig upprättelse.
S.F.V.N.F.H. (Sällskapet för vägars naturliga farthinder)
Det var dans bort i vägen på lördagsnatten
över nejden gick låten av spelet och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!
Gustaf Fröding
Med mängder av godartade väghålor kan vi snart återuppta seden att dansa på vägarna i stället för att åka bil…
Rapport från Vaxholm - Här är "verandautgången" på min svägerskas hus. Hennes dörr är den ljusa, strax ovanför trappan. Men innanför den mörka dörren rakt fram vet jag inte vem som döljer sig. För ett antal år sedan hyrde bostadsföreningen ut det rummet åt poeten, litteraturkritikern och översättaren Folke Isaksson. Jag äger en diktsamling av honom. Jag har köpt den på loppis i Vaxholm för fem kronor. Boken är dedicerad till Göran, som jag inte alls vet vem det är.
"När jag stod stilla, hörde jag jordens andning
Susningen i gräset. Axen som nickade i samförstånd
…
Rapport från Vaxholm – av en förkyld Vaxholmsresenär
Det är dig vi ska hylla och ära
Det är dig vi i guldstol ska bära
Det är för din skull, hej hopp
Vi idag skickar upp
alla flaggor och vimplar i topp
Vi girlanger av blomster ska binda idag
För det är din dag, ja det är din dag, idag
Vi borde köra dig i lövad skrinda idag
För det är din dag, din dag, idag…
Sång av Sigge Fürst
Text musik Gösta Westerberg och Einar Molin
-----
Torpet
Torpet på en gammal bild som jag tog på sextiotalet. Eikslund, tagit något nerifrån och bakom nypon och gräs.
Curt
Torpet sorlar av röster, det är världens centrum.
Men invånarna dör eller flyttar ut, krönikan upphör.
Det står öde i många år. Och torpet blir en sfinx.
Ur dikten Gläntan av Tomas Tranströmer
Vecka 8
"Om jag skulle dö - vilket eget nog kan hända - tänker jag mig att hemmet fortsätter likväl fast ej likadant. (...) Men jag tänker mig gärna mitt hem fortsatt genom generationer."
Carl Larsson ur boken Åt Solsidan.
Och så har det blivit…
Curt
24 feb 2017 – Tidig morgonsol vid Lilla Hyttnäs
Ja, så har vi då blivit med katt igen. Och inte bara med en, utan två. Detta på grund av sonen Martins flytt ill Karlstad. Deras namn är Saga och Sam. Bara att hoppas att de ska trivas hos oss.
The Naming of Cats is a difficult matter,
It isn’t just one of your holiday games;
You may think at first I’m as mad as a hatter
When I tell you, a cat must have THREE DIFFERENT NAMES.
Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Det finns inte många som duger till de´!
Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.
ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!
-----
Läs hela dikten här
Jag väntar vid min mila
medan timmarna lida
medan skogarna sjunga
och skyarna gå.
Dan Andersson
Ja, jag vet! Jag hade tänkt ta en bild varje vecka, men just nu är alltför många dagar varandra lika, och om det händer något nytt glömmer jag att fotografera. Den här bilden är från mars 2009. Och det är ingen riktig mila, utan vi eldar bara upp resterna av ett redan nedbrunnet hus.
-----
Kenneth, en Buabo, kom på besök och dröjde sig kvar en natt. Om några månader är det 50 år sedan vi gemensamt slutade på Kävesta Folkhögskola
Citat:
Gamla vänner och gamla skor är bekvämast.
Gregory Peck
Vi är båda av årgången VO och förstår därför vårt barndoms vackra språk.
”Kamm ån je mäschi
tjibell biräschi!
Ål rajt, kill änni
oell aj lavv jo.”
Hans Alfredson
Ja, så pratar de äkta cowboysen
Idag är det fågelräknardag vid fågelbordet. Tretton domherrar har jag sett och nästan femtio pilfinkar, samt några talgoxar, blåmesar och en entita, eller om det var en talltita.
---
Haren han sitter på skaren
och undrar vad domherren gör.
Domherren sitter i busken
och är på eländigt humör.
Britt G. Hallqvist
Och så har jag då blivit med en Selfie-pinne. Det var Martin som förärade mig den. Han har så fin humor!
Nåväl, den måste naturligtvis provas, och då på ett sätt att alla ser att jag har en dylik tingest,
”Herre, du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras, och att jag en dag ska vara gammal. Avhåll mig från den fatala tron att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen. Befria mig från begäret att jag ska ordna upp alla människors angelägenheter. Gör mig tankfull men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig."
Inledningen på en bön som lär ska vara skriven av en nunna på 1600-talet, uppläst i ett vinterpratarprogram av Lasse Åberg…
Kommentar
Britt-Marie: Ja, en sjuttioåring till! Men man är aldrig äldre än man gör sig. Fint kort föresten!
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.
Pär Lagerkvist (1891-1974)
En sån här vinterdag med några plusgrader, regn, slask och hårda vindar, vill man helst dra ett täcke över sig. Då är det vackrast i månens och lampans sken.
Curt
Ack, nu är det vinter, och skidan, hon slinter
i bukter och finter! — Går bra, går bra!
Och knutarna spraka, och medarna knaka,
och isarna braka. Hurra, hurra!
Ur Skolgossens vintervisa med text av:
Zacharias Topelius (1818-1898)
-------
Premiär för mig och min granne Per i
skidspåret. –14°
Kommentarer
Britt-Marie: Vilka hurtbullar i kylan!
Curt: Vackert och vitt, men lite kyligt. Tack för din kommentar
"Ungdomstiden skulle vara ett idealiskt tillstånd – om den kom lite senare i livet."
Citat av James Thurber (amerikansk författare och tecknare född 1894)
Curt
Visst har det regnat på oss i sommar, men den här bilden är från augusti 2006. Vi har normalt en bäck, fyra dm bred och en dm djup, men så en dag… Bron som syns mitt i bild står normal längst till höger på bilden.
| Det är inte alla som har sjötomt … | |
| …kom låt oss bara fly långt ut i natten impregnera hatten så du blir vattentät. ……………P. Ramel |
En dikt av Erik Axel Karlfeldt …
Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.
Intet är som längtanstider,
väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider
som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!
Gyllne frukt må andra skaka;
jag vill dröja och försaka,
i min lustgård vill jag vaka,
medan träden knoppas där.
Vår vårbäck 2015,
Fågellåt 2011,
Tibast 2009, Vår vårskog 2008,
Paris 2007,
Blåsippan borta i backen 2009,
Kvismaren 2010
och
Äppelblom, den enda majbilden 2011
– Förr var man ung och vacker - nu är man bara…
Trettiofem år är en högst attraktiv ålder. Londons societet är full av kvinnor av ädlaste börd som av egen fri vilja har varit 35 år i åratal. – Oscar Wilde
Kommentar av Britt-Marie
26 jan, 2016
För åldern vacker fortfarande.
Alla bilder i mitt digitala album har jag inte tagit själv. Den här till exempel har jag skannat in från ett foto efter Gunnar Gillberg. Han tog ofta kort, men det var sällan vi fick se dem. Han efterlämnade en ansenlig hög och trots enkla kameror lyckades han ta intressanta bilder. En dyr kamera tar inte bra bilder. En duktig fotograf tar bra bilder. Gunnar fotograferade ofta det där som vi sällan tar kort på, som människor mitt i arbetslivet eller som här med en tokrolig idé. Länge hade debatten klingat i Närke: ”hur skulle man kunna släcka den rykande, pyrande illaluktande Kvarntorpshögen”. Jo, Gunnar och hans vänner visste besked.
Logik tar dig från A till B. Fantasi tar dig vart som helst.
Albert Einstein
och Curt
Ja, en riktig dassbild. Och dass då, vad kommer ett sådant dassigt ord ifrån. Jo, från Tyskland. ”Das Haus” var det från början som förkortats till ”dass”.
Curt
Kommentar av Kenneth Löfgren 09 mars, 2015
Så här skrev Sandro Key Åberg:
En bukolisk sång
Jag är ett gammalt utedass där ingen har skitit på länge.
Jag minns de sista och höstliga besökarna,
svampplockaren i basker och med smörgåspaketet i fickan,
andtruten och överraskad av lössläppt och strilande behov,
den gamla kvinnan med sina torra och tunna små skitar
och sin enda utdragna, jämrande och klena lilla fis.
O, aldrig mera en dundrande mök eller en eldig fjärt,
aldrig en mustig och stinn smygare ur digra och
väderstinna rövar,
bara den magra vinden kring mitt människotomma
och väderpinade hål. OSV
Hela dikten finns här!
Ytterligare ett av Nalle Puhs underbara citat:
"Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det."
Nalle Puh
