På kryssning i Karibien

Inte konstigt att man längtar bort ibland.

"Det regn som sakta faller här", Så börjar en gammal sång och varje versrad slutar: "Är det konstigt att man längtar bort nån gång?"

1971 slog den unga sångerskan Lena Andersson igenom med den sången. En Amerikansk sång som översatts av Stikkan Andersson.

I originaltexten var det så här:
The rain is falling lightly on the buildings and the cars
I’ve said goodbye to city friends, department stores and bars
The lights of town are at my back, my heart is full of stars
And I’m gonna be a country girl again.

Numera längtar jag väl inte bort från byggnader och bilar utan snare från vintervädret.