Att ha en kamera

Att ha en kamera var tidigt i livet en önskan. Därför sparade jag alla veckopengar, samt  småslantar som jag fick i gåvor av snälla fastrar med fler.
Så en dag på försommaren 1957, när jag var 10 år hade jag fått ihop 62 kronor. Skulle det räcka till en kamera. Pappa följde med till affären. Det rörde sig om allt för stora summor för att jag skulle få gå ensam. Jag hittade en kamera som jag ville ha, men den kostade 67 kronor. Jag tittade på pappa och hoppades att han skulle lägga till de fattande slantarna. Men inte!
I stället gjorde han som han alltid brukade göra. Han prutade. Och jag fick min kamera för 62 kronor. Därefter gick alla sparade slantar till att köpa filmrullar. Min bror hade på den tiden tillsammans med några kompisar ett fotolabb i en källare på väster, så han fick framkalla och jag kunde vara med och skapa fram bilderna ur fotosoppan, eller "film-jölken", som de sa.
Bilden här intill är den allra första bilden som jag tog med min kamera. Det är vännen Per Bodin som poserar.

Den kameran och flera andra har sedan följt mig genom livet. Det är också en sorts resa jag gjort.