Ett sommarnöje

För mig kan ett sommarnöje vara att resa i Karin Larssons fotspår. Sommaren 1887 hade Karin och Carl sitt sommarnöje vid Apelviken i Varberg. Sommaren 2015 åkte Kennet och jag dit för att se. Kanske var det sig likt, men stugan de bodde i fanns inte kvar.

Carl Larsson skriver i sina memoarer:

På sommaren voro vi, jämte svägerskan Stina och levde friskt friluftsliv ute vid Apelviken, där vi hyrde en stuga, med en liten stengärdsel mot vindarna skyddad trädgård, av en stenhuggaränka. Vi badade tillsammans, och lekte som barn. Suzanne hoppade på de evinnerliga stenarna som en get. Lille Ulf låg helst vid mors sins bröst, snålt och kraftigt sugande.