Livet på landet

Erikslund igen

Tillbaka till Erikslund, sommartorpet, utanför Brevens bruk. Det var alltid där, ute på landet, som jag blommade upp. Det var där mitt egentliga liv fanns. Fri från skolaskräpet.  Sommarsol med värme och bad. Nå, det regnade också en hel del, men då fanns det alltid en kortlek, ett couronnespel eller någon annan inomhusaktivitet som roade. Och så kunde man faktiskt vara ute och leka även i regnväder.

Boa

"Äta te mä teske i veboá", sa vi och låtsades prata franska.
Både i vått och torrt lekte vi i ”Boa”. En vanlig bod med en sädesbingar uppevid med en kraftig fastsatt stege. Sädesbingarna kunde lätt förvandlas till en fartyg, en borg med skottgluggar, en flygande luftballongkorg och mycket, mycket annat. På vår lekfantasi fanns knappast några gränser.
Mamma tyckte bra om när vi lekte skogskörare. En blev häst framför en ombyggd barnvagn och en körde hästen till skogs. Så kom vi hem med upphittade tallbagnar (BAGNE pl. bagnar, m. gröfre gren som utgår från sjelfva stammen. – Svenskt dialektlexikon ordbok öfver svenska allmogespråket - 1862-1867). Bagnar som blev till ved i köksspisen.

 

Mina memoarer kap 23
Boa

Bild: Boden.
Strax ovanför fönstren, på insidan var sädesbingarna. Vi ungar hade slagit ut bräda däruppe, så att vi fick utsikt. Som ett utsiktstorn. Bilden är lite nyare, så pappa har satt tillbaka brädan.