Vem var Gunnar?

Vid en vandring från Brevens till Gunnarsjöarna, vandrade jag förbi min barn- och ungdomstid: skogvaktarbostället Erikslund. Det var här utefter vägarna jag sommartid växte upp.
Där grusvägen tar slut, vidtar en en liten stig ner mot Gunnarsjöarna. Förr kunde jag cykla på stigen, men så ser den inte ut idag. Inte precis cykelbar.
Här från Gunnarsjöarna har jag trevliga minnen, men också ett hemskt. I min barndom plockade mina föräldrar ofta blåbär här och vi hade fina fikastunder på slänten ner mot "första" sjön. Ja, det är som namnet anger, två sjöar.
Det hemska minnet är att jag och min kompis Katarina en gång tagit med våra metspön för att meta medan de andra plockade blåbär. Plötsligt försvann jag ner i marken. Jag hade gått ut för nära vattnet där det såg ut som land, men bara var "gungfly". Där mossa och blåbärsris växte som flytande över vattnet.
Kanske var jag sju, åtta år. Jag tror att jag skrek och där med enorma kliv kom Katarinas pappa Arne genom blåbärsbröten och fick tag i mig som hunnit sjunka ner till armhålorna.
Tack Arne!

Vecka 13- 2019

Gunnarsjöarna. Det här är den övre, den norra.

Nu när jag gick där idag och satte mig ner för lite kaffe, funderade jag över vem Gunnar kunde ha varit. Var det nån som upptäckte sjöarna? Som bodde här i skogen? Eller nån som drunknade efter att ha stigit ut på gungfly. Finns det någon som vet?