Fjällvandring

Den stora händelsen det året var en fjällvandring i Hemavan tillsamman med Inga, Bert och Ami. Det blev verkligen en stor upplevelse: Att treva sig fram genom dimma och moln för att hitta den rösade leden. Att trängas med andra i stugor på fjället. Att vada genom iskalla bäckar och balansera på spångar och hängbroar. Och att uppleva slagregn och åska. Men framförallt att vandra fram i den storslagna naturen.
Av brev jag skrev till Kennet i januari 1971 (som jag nu fått tillbaka en skannad kopia av) framgår att jag var trött på skolarbete samt att jag inte visste vad jag skulle göra efter skolan. Jag hade ingen framtidsplan alls. Eftersom jag inte visste vad jag skulle ta mig till inför hösten, så sa min syster en dag att jag kunde ringa kommunens barnomsorg och höra om de hade någon praktikplats på dagis. Sagt och gjort. Så jag ägnade hösten åt barn mellan tre till fem år. Och trivdes med det.

Mer om fjällvandringen finns Här, Här och Här
Och mer om Ödåkra finns Här