Tidigare åkermark som vid den här tiden mest användes som hage. Idag är här granskog. Många av miljöerna från mina barndomssomrar är borta.

Curt

Hästar på bete vid Erikslund. De ser något små ut, men så är det inte. En slänt gör att de står ca. en halv meter nedanför mig. Casper och Jesper var hästarnas namn och bilden är från tidigt 1960-tal. På den tiden tjänstgjorde de två hästarna ännu i jordbruket: drog plog och hölass m.m. Snart skulle både bonden – utan traktor – och hans två hästar avvecklas. Och därmed var Sveriges lantbruk maskiniserat.

Antalet jordbrukare blev därmed färre och färre och maskinerna större och större. Vardagsmänniskorna kom allt längre från jordbruk och odlingskunskapen. Alla stadsbor har inte längre en släkting som är bonde. (Snart har ingen någon sådan släkting.)

Med djur som hästar, kor, höns, hundar och katter omkring mig – för att inte tala om dovhjortar, älgar, rådjur och harar samt maskar, nymetad fisk och fjärilar – kunde jag leva lyckligt lottad i frihetens somrar.

Ingen kan väl tycka att det är en bra bild. Men varför ska bilder vara bra? I mitten sitter min bror, Jan. Här är han i tonåren. Jag sitter bredvid, uppflugen på stolens armstöd. Till höger min barndomskamrat Per-Erik Nordin och till vänster hans mamma. Vem som skymtar till vänster om min bror vet jag inte. Lägg märke till Kaffepannan i gräset och den lummiga trädgården.
Vi sitter vid kaffebordet, alldeles utanför trappan, vid sommartorpet Erikslund och njuter av sommaren och av närvaron av de man tycker om: njutningens sommardagar i frihetens tid. Och lika fri är jag nu som pensionär.

Curt

Då och då händer det att inte en bild räcker till för att beskriva en händelse, som till exempel minnet av en kräftskiva ur det förflutna.

Bild 1: Erikslund, vårt sommarställe från 1953 tom ca 1980.
Bild 2: Familj och vänner. Astrid, Ragnar, Tage, Svea, Valborg, min bror Jan och syster Jill. I bakgrunden, min vän Sören.
Bild 3: Mamma, Astrid, Ragnar, pappa Eric, Svea, Valborg. Och där bakom om, Sören och jag
Bild 4: Dramatik bakom stearin och pilsnerflaska, under kräftfestrus.

Curt
Av alla festglada på kalaset är idag bara jag och min syster Jill kvar i livet.

Kommentar av Lena 10 nov, 2015

Där vid Erikslund, långt efter att Margit och Erik fått lämna stället, såg jag Erik för sista gången. Vi var på svamputflykt och någonstans där fanns ett ställe jag hade hittat. Erik och Jan sa ."Där finns inget", men jag kände lukten. Det fick heta Lena ställe. Erik var litet trött och höll sig nära bilarna och huset medan vi gick längre. Sen skildes vi vid våra bilar, och Erik var så nöjd och glad och vinkade glatt när vi sen for iväg åt olika håll. Få dagar senare, om inte t.o.m. nästa dag ringde du Curt till mig och berättade det sorgliga. Du hade inte fått fatt i Jan. Detta var på stenåldern, före mobiltelefonerna!