Ett vanligt träd – en ovanlig ek

Vad gjorde vi barn på den tiden? Ibland, ganska ofta klättrade vi träd, och trädet hette: "Eken". Ja, Eken var verkligen ett träd med stor bokstav. Den hade grenar åt alla håll och där fanns plats för hela barnaskaran.

Det fanns en förvaltare som bodde i Södra bostaden. (På den tiden var förvaltare den högsta militära graden för underbefäl. Sergeant, fanjunkare, förvaltare var graderna.) Han hette K.W. Vad initialerna stod för vet jag inte. Vi barn sa bara KW. Han hade, tror jag, någon sorts uppgift att se efter fastigheter och parkområden som hörde till regementet. Jag vill inte påstå att någon var rädd för honom, men vi fick ju inte klättra i träden, så när vi satt i Eken hände det att någon ropade: ”KW kommer”. Vi hoppade alla ner och gömde oss i det höga gräset runt eken. Där var liksom en vildvuxen äng. KW kom på sin cykel, stannade och tittade mot oss och sa med militärisk stämma: ”Jag ser er allt!" Sedan satte han sig upp på cykeln och trampade vidare. Bara han var utom synhåll satt vi alla i Eken igen.
Han hade en uppgift, därför kunde han naturligtvis inte bara cykla förbi, utan var tvungen att säga ifrån, men givetvis förstod han att vi skulle klättra upp igen bara han var borta och jag tror att han tyckte att det var som det skulle.

Det var med viss sorg jag många år senare såg att både Eken och ängen var borta för att bereda plats åt en parkeringsplats. Det var på den tiden då många värnpliktiga hade bil. Det hade de inte i min barndom. Idag står det stora svarta hus där min barndoms ek en gång grönskade. Ingenting får förbli som det var.

Eken – i mitt album står 1951

Du får trycka till på bilden så att den blir större.
Om mitt album inte ljuger så är jag, som står på marken, fyra år. Min syster Jill sitter överst till vänster på sin vanliga plats. Och så är det Annica Augustsson högst upp. Under henne med mörkt hår sitter Siw Holmqvist med sin hund Pussi. (Jag tror hunden hette så.) De andra ungarna i Eken törs jag mig inte på att namnge. Jag kan ha fel.

Ta en extra titt bakom trädet där man ser Kasernhuset och bilarna som står parkerade därutanför. Det var riktiga bilar det!
Och så kan man ju undra över vad det var för kläder jag har på mig. Det kan väl inte ha varit högsta mode. Men vad brydde vi barn oss om mode? Vi som hade en egen Ek att klättra i.