Hova
John har fängslats vid riddarspelen i Hova.
Vecka 28, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
1993
Kategoriarkiv: Alla inlägg
Alla inlägg kan ses i den ordning jag lagt in dem under åren. Från den första januari 2015 tills idag. En bild varje vecka.
1992
Hantverksmarknad i Hjo 1992
Inga och Ami på Hantverksmarknad i Hjo 1992. Bert hade kanske fastnat vid någon svarvare och jag befann mig bakom kameran.
Det här var på den tiden då hantverk stod högt i kurs. En hantverksmarknad i Hjo var en högtidsstund för tusentals människor. De svarvade och vävde, sydde, virkade och allt annat som människor kunde åstadkomma. Här vimlade det med besökare som intresserade ville se vad andra åstadkommit. Och även vi var intresserade och reste dit på en dagsutflykt.
1991
Skolavslutning
Skolavslutning för yngste sonen.
John slutade tredje klass vid Sköllersta skola för att få ett efterlängtat sommarlov. Avslutningen var vid Sköllersta kyrka.
Vecka 26, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
1990
Sköllersta Hembygdsförening
Under 1980- och 1990-talen var jag aktivt medlem i Sköllersta Hembygdsförening. Här gräver vi ner kabel. Jag vet inte vilket år det var, men den bilden får representera min tid i hembygdsföreningen. Det är jag i röd jacka.
Vecka 25, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
1988 – 1989
Två år på en gång
Nu tar vi två år på en gång och det beror på att vid den här tiden kom kameran inte fram mer än till semesterresor. Vi var till Norge och till Mallorca bland annat.
88-08-08 – En dag vi inte glömmer
Den åttonde i åttonde åttioåtta kom att bli en minnesdag. Jag började ett nytt jobb på Kyrkskolan i Hallsberg den dagen och när jag skulle åka hem kom jag bara några hundra meter, där efter fick jag inte i någon växel. Jag hade tur och fick skjuts till verkstan i Tarsta. Där tog Bengt i bilverkstan med mig i hans bilen och vi åkte och bogserade min bil till verkstan. Det var dags att byta växellåda.
Väl hemma fick jag veta att sonen hade kört omkull på mopeden och skadat sitt knä, så det fick bli sjukhusbesök.
Naturligtvis har jag inga bilder från den dagen därför att är inte sådana dagar som kameran kommer fram. Här blir istället en bild på familjerna Wallin och Fröberg på en topp någonstans i Norge, men jag kan bara inte förstå vem som tog bilden, för vi är ju med alla åtta.
Och slutligen en bild på bilen som behövde ny växellåda.
Vecka 24, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
1987
Tarsta Borg
En vandring till Tarsta borg på Nyårsafton 1987.
Så hände det mig att jag slog upp ett gammalt album från 1987 och med stor förvåning såg bilder jag inte minns att jag sett tidigare trots att jag fotat dem själv, samt framkallat bilderna i mitt labb. Under den första bilden har jag skrivit:
”TARSTA BORG
NYÅRSAFTON 1987”
Finns det någon av familjemedlemmarna Löfgren, Wallin el. Fröberg som kan dra sig till minnes denna händelse.
Enligt första bilden har vi gått från Tarsta gjuteri. Antagligen åkte vi bil dit och vandrade sedan fullt påklädda i en snöfri nyårsafton upp till den gamla borgen, cirka 2 km, och trampade upp för trapporna. Och sedan tillbaka igen. Och jag minns idag ingenting av detta äventyr.
Du som har minnet kvar av denna Nyårsafton kan skriva och berätta på vår kontaktsida. HÄR.
Bilder
Först nästan hela sällskapet på väg. Sedan hur vi tar oss upp för trapporna till borgen. Och slutligen beviset för att vi är uppe.
Vecka 23, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
1986
Midsommar vid Lundsfjärden
Midsommar firade vi vid Lundsfjärden. Av någon anledning är alla mina dia-bilder från den dagen lite blålila vad det nu kan bero på.
Det var den midsommaren som Skraken missade hålet i sin holk och flög rakt in i holkens vägg och ramlade ner. Och det var den dagen vi uppfann det nya talesättet: Stackars-skrake. Nåväl han var snart på benen igen, eller vingarna. Och dagen gick vidare med midsommarstång och allt som till en god midsommarafton hör.
Bild: Bert, Jennie, Manne och Ingeborg.
1985
Verandan
Om inte mina, stundom dåligt ordnade dia-bilder, lurar mig, så var det just 1985 som vi, efter en trevlig festkväll hos Kennet och Britt-Marie, ansåg att verandan var något för liten. Det var dags att riva och bygga nytt. Något yrvakna plockade vi fram kofot m.m. och snart var verandan borta. Hur lång tid det sedan tog för Kennet och Britt-Marie och hennes föräldrar att bygga upp en ny har jag ingen aning om.
Vecka 4, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Före
och
efter
1984
Vårpromenad
En vårpromenad i Bosses hage är vad som kan ses på bilden. Numera är hage så igenslyad att det är svårare att ta sig fram.
Sommaren 1984 var vi tillbaka på Öland på husvagnssemester. I övrigt höll vi oss runt om här hemma. Även efter nio år i Testa hade vi många projekt på gång, men naturligtvis firade vi nyår tillsammans med Wallins och Löfgrens. Kennet har en bild från Nyårsafton på sin blogg, men jag hittar inga bilder i mitt bildarkiv från det tillfället.
1984 är också ett år att tänka på. Jag syftar på George Orwell.
Vecka 20, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
1983
Vecka 19, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Bergslagsleden
Bergslagsleden sensommaren 1883.
Vid några tillfällen blev det av att vara på naturutflykt på Bergslagsleden. Det här året blev det lite besvärligt för Kennet hade bekymmer med ett knä. I de värsta motluten fick jag hjälpa till att bara upp hans packning.
På bilden ser ni vandrarna som fotograferat sig själva med en uppställd kamera på tid. Tio sekunder och spring till din plats. Man ser t.o.m. kameran på bilden???
1882
Västkusten
Västkusten hägrade i hökörarvärmen 1982.
Det är inte så lätt att komma ihåg vad jag gjorde varje år. Från de här åren har jag inga dagböcker och ibland dåligt med bilder. Men 1982 företog vi en gemensam semestervecka med Ulf och Maj-Britt till västkusten i Halland. Vi hade kört hö och det var väldigt varmt så det var i stort behov av några svalkande dagar vid kusten.
Bilden visar de som reste och några till. Ulf hade lånat en skapligt stor husvagn som vi använde till båda familjerna.
Bild från vänster, och de understrukna var med på resan: Inga och John (1,5 år) Martin, Ulrika, Maj-Britt, Ingas mamma Karin, Ulrikas kille Joakim, jag, och Ingas pappa Torsten samt Ulf.
Vecka 18, 2021, och
varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Bilden är tagen av Gunnar Gillberg.
1981
Firade nyår
Vi var tre familjer, Wallin, Löfgren och Fröberg som firade nyår tillsammans i ungefär 25 år.
Eftersom somliga arbetade på nyårsafton ibland, fick vi fira en dag före eller efter, några gånger. I övrigt träffades vi ytterligare någon eller några gånger under åren. Det kunde vara midsommar eller en vårutflykt eller kräftskiva m.m.
Däremellan umgicks vi också ofta då inte alla var med, men det var kanske ändå nyårsfirandet som utgjorde det viktigaste för sammanhållningen. Ett enda år hoppade vi över firandet, vad jag minns, och det var nyår 80-81. Anledningen var att Inga och jag då tidigt i januari väntade förökning i familjen.
Den 19 januari föddes John och han hann inte ens fylla ett år innan han deltog i ett nyårsfirande.
Bilderna är från Nyår 80-81.
Och så skulle gubbar och barn uppträda för varandra.
Så var det nyår 81-82
Och så gör även 0-åringen entré.
Vecka 17, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
1980
Grillning.
Kennet, sysselsatt med grillning av korv mellan stenarna vid Lundsfjärden.
Vi bor i Testa. Nästan varje sommar har vi något projekt på gång, men jag minns inte vad vi gjorde just den sommaren. Av bilder från den tiden kan jag se att vi firade midsommar hos min syster i Täby, Stockholm, och att vi var in till storstaden. Vi vandrade runt i Gamla stan, men vi var också på Wasa-museet.
Många gånger under 70-, 80- och 90-talet var vi en eller några dagar hos Kennet och Britt-Marie i Lundsfjärden, så och denna sommar. Det kan jag se av några bilder därifrån och då får det bli en sådan bild. Kennet under grillning av korv.
Vecka 16, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
1979
Öland 1979
Kennet skriver på sin blogg (Här) att de var på Öland den sommaren, men det var ju vi också? Inte såg jag dem! De kanske var på andra sidan?
Nå, det var en äventyrlig resa. Vi hade packat vår Saab 96 och åkt, men neråt Västervik började bilen koka. Stanna och fylla på vatten och så gick det några mil till. Stanna fylla på vatten och så gick det en bit till och det blev mindre och mindre avstånd mellan vattenpåfyllningarna. Vi var in till en mack, de trodde det var en läckande slang. I sista minuten fick vi tag på en sån slang innan butiken stängde. På macken var de bussiga och bytte och vi for vidare någon knapp mil. Bilen kokade igen. Vi fyllde slutligen på med vatten innan vi åkte ut på Ölandsbron och han precis över innan det kokade igen. Det var alltså inte en trasig slang utan en trasig vattenpump. Vi hittade en verkstad och medan vi satt vid tältet på en camping några dagar så fixades vattenpumpen.
Ja, det är i stort vad jag minns från den semester-veckan.
På Öland finns en stor kvarn där de serverar våfflor. Där har vi varit varje år vi varit på Öland. Kanske är det fyra gånger. Och det är just där jag sitter här på bilden intill.
Vecka 15, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
1978
Vi rustade
Det var den sommaren vi rustade i Martins rum och i byggde om i köket, samt satte in en ny panna. Eftersom vi inte kunde använda vårt kök på hela sommaren, så använde vi det gamla köket i vårt kapell. Varje morgon var det frukost i kapellköket då vi också lyssnade på radioteater för barn: ”Det blåser på månen”. Det är ju en berättelse inte bara för barn utan en god saga för hela familjen. Den som var allra mest intresserad var Martin. Så här i efterhand kan jag inte riktigt förstå att Martin som då inte ens var fyllda fem år, kunde ha en sådan behållning av en så lång och komplicerad berättelse, men å andra sidan är det ju en av de galnaste och bästa barnböcker jag vet.
I övrigt kanske vi inte gjorde så mycket det året. Snön låg kvar långt in i mars. Familjerna Löfgren och Wallin var här en dag och vi satt ute i snön i mars-solen och grillade korv. Vi, samma gäng var till Kvismaren en dag och vi firade nyår här i Testa. Tyvärr har jag knappast använt kameran det året.
Vecka 14, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Bild
Kocken Kennet, nyårsafton 1978, som med den äran provade vårt nya kök.
Tyvärr mins jag inte vilka läckerheter vi fick ta del av…
1977
Minnet sviker
Minnet sviker. Det blev inte av att skriva i dagboken det här året, men det diffusa minnet säger mig att jag gjorde en repmånad under februari, mars och under sommaren la vi nytt tegel på taket. Kennet och pappa Eric var här och hjälpte till, samt Gunnar från Tarsta.
Den 11 augusti försvann vår katt, Jakob. Vi hade fått den på försommaren året innan. Någon månad senare fick vi ta hand om en kattunge från Tarsta som fick heta Oskar och som kom att bli en mycket trevlig bekantskap.
Två år tidigare hade Bert, Kennet och jag gjort en kanotutflykt (se Kennets blogg) Den här sommaren var det dags för en fotvandring på Bergslagsleden.
Bilden ovan:
På taket sitter jag, Kennet står på stegen och pappa Erik på ställningen, medan Gunnar på marken langar tegel.
Vecka 13, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Vid lägerelden:
Från vänster ses, Kennet, jag och Bert.
Det blev således två bilder den här veckan. Den vänstra är aningen suddig. Tryck på bilderna så ser ni dem i större format.
1976
Ur en sporadiskt skriven dagbok
Av en sporadiskt skriven dagbok från 1976 framgår det med all tydlighet att vi under vårt förta år med eget hus hade mycket att stå i. Vi tapetserade i hallen, satte upp staket mot vägen, gjorde ett växthus, grävde trädgårdsland och mycket mer.
Vi firade midsommar tillsammans med Bert och Anne-Marie vid Askers hembygdsgård. Mina föräldrar och Jill och Gustav var också där. Vi hade kräftskiva hos Kennet och Britt-Marie. Kennet och jag var en dag i maj vid Kvismaren klockan fem på morgonen och jag tror att vi firade nyårsafton hemma hos Bert och Anne-Marie.
Jag slutade mitt arbete i Örebro på sommaren och började i Sköllersta med att starta upp ett nytt dagis.
Första snön kom den första december och låg kvar ända till nyår och ännu längre. Någon dag före nyår försökte jag åka skidor men sjönk ner ända till knäna.
Vecka 12, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Bildtext:
Bilden är aningen suddig, men talande. Det är min pappa Erik som syns med rosa skjorta och därefter Marin i gult och grönt. Sedan kommer jag, Jennie och Anne-Marie och därefter Gustav och Jill.
1975
Saaben
Saaben blir räddningen.
Vi köper hus i Testa och reser till Gotland med Bert och Anne-Marie före midsommar och flyttar in i Testa den första oktober. Jag jobbade i Örebro och bodde två mil därifrån, men hade ingen bil…
Vecka 11, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Ur dagboken den 10 oktober: ” Jag åkte från jobbet med Kennet och Britt-Marie. Vi jobbade med en present åt Bert. Martin ramlade ner för trappan. Det gick bra. Kennet och Britt-Marie ska åka till Sovjet på söndag, men kommer hem dagen innan Bert fyller 30 år. ”
Ur dagboken den 11 oktober: ”Martin fyller 2 år. Stor fest. Bert och Ami kom på eftermiddagen., medan Erik, Margit och Jan med Peppe och Ninna kom lite senare. Däremellan kom Torsten och Karin, Maj-Britt och Ulf samt Ulrika. Martin fick tre bilar, en skinnmössa, overall och en säng, kudde och pyjamas.”
Ur dagboken den 13 oktober. ”Jag var upp till min farbror Henry och provkörde Saaben. Den gick bra. Eric kom upp till Henry med 4000 kronor, och ska betala resten imorgon. Jag började jobba klockan elva. Hade nya Saaben hem på kvällen."
---------
1974
Hobbyrum
Det var det där året vi hyrde ett hobbyrum, Bert, Ami, Kennet, Brillan och Inga och jag för att göra kort och batikfärga m.m., och det var det året Kennet och jag simmade i badhuset en gång i veckan (nästan).
Jag gick sista terminen på Förskoleseminariet och började genast jobba. Det blev inte så mycket semester den sommaren, men jag minns att vi körde hö när jag var ledig.
Vi såg naturligtvis en del av fotbollsmatcherna. Det var ett strålande VM 1974, och i övrigt kretsade mycket runt Martin.
Vecka 10, 2021 - Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
BILD: Från avslutningsföreställningen på Förskolesem. En sorts opera som byggde barnsånger med knasändrade texter, och Jag var bl.a. ett flygfä.
1973
Martin
Eftersom vi nu väntade barn insåg vi att en lägenhet på fjärde våningen utan hiss inte var helt optimal. Det skulle bli besvärligt med barnvagn m.m. Så vi bytte till en större lägenhet nästan i markplan på Tornfalkgatan. Och så passade vi också på att gifta oss.
Martin föddes i oktober. Jag låg hemma med en pillerburk antibiotika för att bota en scharlakansfeber. Så det tog några dagar innan jag fick se vår förstfödde son.
Gossen sover
Vecka 9, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
1972
Vecka 8, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Vännerna Kennet och Bert musicerar nyår 72-73
För det här gänget kom det att bli en tradition att fira nyår tillsammans.
----------------
Baronbackarna
På våren 72 flyttade Inga och jag ihop i en liten tre på 59 kvadratmeter i Baronbackarna i Örebro. Alldeles lagom åt oss, så vi trivdes bra där.
Jag fortsatte med förskolepraktik och vikariejobb hela våren och sommaren och till hösten började jag på Förskoleseminariet i Örebro. Tjugofem tjejer och fem killar. Det blev många vänner under två år. Ja, några av dem kom jag senare att arbeta tillsammans med.
Vännerna Kennet, Britt-Marie (Brillan), Bert och Ann-Marie (Ami) dök upp en vårdag hos mig. Jag bodde kvar hos mina föräldrar på Höglundagatan 14 i Örebro. Eftersom mina föräldrar inte var hemma fick vi en trevlig kväll, (läs natt) tillsammans. Dagen därpå åt vi lunch hos Bert och Ami.
Senare firade samma gäng nyår tillsammans i vår lägenhet dagen innan nyårsafton på grund av diverse omständigheter och sedan var Inga och jag hos Bert och Ami på själva nyårskvällen.
1971
Fjällvandring
Den stora händelsen det året var en fjällvandring i Hemavan tillsamman med Inga, Bert och Ami. Det blev verkligen en stor upplevelse: Att treva sig fram genom dimma och moln för att hitta den rösade leden. Att trängas med andra i stugor på fjället. Att vada genom iskalla bäckar och balansera på spångar och hängbroar. Och att uppleva slagregn och åska. Men framförallt att vandra fram i den storslagna naturen.
Av brev jag skrev till Kennet i januari 1971 (som jag nu fått tillbaka en skannad kopia av) framgår att jag var trött på skolarbete samt att jag inte visste vad jag skulle göra efter skolan. Jag hade ingen framtidsplan alls. Eftersom jag inte visste vad jag skulle ta mig till inför hösten, så sa min syster en dag att jag kunde ringa kommunens barnomsorg och höra om de hade någon praktikplats på dagis. Sagt och gjort. Så jag ägnade hösten åt barn mellan tre till fem år. Och trivdes med det.
Mer om fjällvandringen finns Här, Här och Här
Och mer om Ödåkra finns Här
Vecka 7, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Strax innan resan till Hemavan hade vi varit till Ödåkra (se bild) och hälsat på Kennet och Britt-Marie, då vi tillsammans tog en tur till Köpenhamn.
Andra händelser var att jag på våren tog körkort och skaffade mig glasögon, samt att Kennet, Britt-Marie (Brillan), Bert, Anne-Marie (Ami) och jag firade nyår tillsammans hos Bert och Ami på Birgittagatan.
1970
Ödåkra sommaren 70
Kennet skriver på sin blogg att Inga och jag hälsade på dem i Ödåkra den sommaren. Det är en sanning med stor modifikation. Jag jobbade nämligen i sju veckor på Sankta Maria sjukhus i Helsingborg den sommaren och bodde under den tiden hos Kennet. Britt-Marie hade flytt stadsbullret och rest till stugan i urskogen i Hälleforstrakten tillsammans med barnen. Men i slutet av min jobbartid åkte Kennet upp och hämtade hem familjen och tog då med Inga till Ödåkra. Även Kennets lillebror Magnus var med ner.
Efter att jag slutat på Sankta, så tog Inga och jag en tur via Helsingör till Köpenhamn och var på Zoo och därifrån båt och tåg hem till Örebro. Vi lär ha kommit hem i mitten av augusti, men först den 20 december skriver jag till Kennet: ”Tack för senast. Tågresan hem gick utmärkt. Du trodde väl inte att vi kommit hem än. Men jo.”
Örebro
I övrigt pluggade jag, på Vuxenskolan, vad skulle jag göra annars. Bert fanns på hemmaplan, så honom träffade jag då och då och om jag inte minns fel så gifte sig Bert och Anne-Marie under det här året.
Vecka 6, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Överst: Magnus och Malin
Under: Inga och Britt-Marie
1969
Segeltur
Jag muckade på våren. Under lumpartiden fick jag nya vänner, men som snart försvann åt skilda håll. Vi var några som bestämde oss för att göra en segeltur på Mälaren under några dagar, men sedan dess har jag inte sett dem.
Kävestavännerna Kennet och Britt-Marie flyttade från Boxholm till Ödåkra och kom ännu längre bort. Bert pluggade i Karlskoga vill jag minnas, men vad Ami gjorde minns jag inte, pluggade i Stockholm kanske.
Jag sommarjobbade och på hösten blev det Örebroskolan för vuxna. Jag som bara gått åttaårig folkskola och så skaffat mig grundskolekompetens, och drygt det, på folkhögskolan, ville nu också skaffa mig en gymnasiekompetens. Inga gick också på skolan.
Vecka 5, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Björn som seglare i en katamaran byggd av Björns pappa.
1968
Inga och jag (bakom kameran) och ett tält, samt en gitarr och en gummimadrass m.m. i Kungshamn sommaren 1968.
Lumpen och vänners giftermål
Kennet och Britt-Marie gifte sig tidigt på våren eller vintern det året, och bosatte sig i Boxholm. Bert, Ann-Marie, Inga och jag var inbjudna på bröllopet, men tyvärr har jag inga bilder därifrån, och inte heller så många minnen från den festen. Men det var ju så länge sedan.
På försommaren ryckte jag in i lumpen. Resten av det året visste man vad som skulle göras. Man behövde varken tänka eller planera själv, men mitt i sommaren fick jag en vecka ”semester”, då Inga och jag passade på att ta hennes bil för att tälta på västkusten.
Vecka 4, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
1967
Jag träffade Inga
Under sista vårterminen på Kävesta folkhögskola träffade jag Inga som jobbade på skolan. Vi har hållit ihop sedan dess.
Eleverna som bott i två år på folkhögskolan, som då var en internatskola, flyttade efter avslutningen åt olika håll. Många av dem som varit nära vänner under två skolår har jag inte sett sedan dess, men Bert flyttade in till Örebro där vi under ett år pluggade tillsammans. En dag varje vecka gick vi på Kafé Princess där vi satt och gjorde en tipsrad i hopp om rikedom.
Kennet försvann för en kort tid åt en möbelfabrik vill jag minnas, men snart nog skulle vi tre, Kennet Bert och jag återfinna varandra tillsammans med Britt-Marie, Ann-Marie och Inga.
På sommaren 67 jobbade jag på kollo och upptäckte att det kanske skulle gå an att jobba med barn.
Vecka 3, 2021 -
Varje vecka ett nytt år, från och med 1965 till 2020.
Inga med en murkla på farstutrappan vid Erikslund 1977.
1966
Sommaräventyr 1966
Sommaräventyr med vännen Lennart i Skåne, vid Lerberget, Råå och Båstad. Det var sista året Lennart bodde kvar i Örebro, men vi har ändå behållit vänskapen sedan dess. Lennart lärde jag känna när jag gick i femte klass i folkskolan 1958. Det vill säga när jag var elva år. Och vi träffades senast 2019 i Falkenberg där de har sommarbostad.
Mer om vår sommarsemester i Skåne finns här
På hösten 66 var det dags för andra året på folkhögskolan. Kennet var ofta i Örebro över helgerna hos Britt-Marie som han träffat på Kävesta och när jag var hemma i Örebro åkte jag tidiga måndagmornar med honom ut till skolan. Alltid bråttom.
Bild: Lennart och jag i Skåne.
Och där sitter jag och kopplar av.
1965
Nya äventyr
Sommaren -65 innehöll många äventyr, bland annat en campingtur med vännen Lennart till Kungshamn. På försommaren hade jag slutat mitt arbete på Ekblad & Reimers i Örebro och på hösten var det dags att börja på Kävesta Folkhögskola. Det kom att innebära många nya vänner och några av dem har förblivit nära vänner ända sedan dess. En av dem är Kennet, till höger på bilden och en annan, Bert, till vänster, samt en helt annan yngling i mitten. Så blev jag tvungen att låna en bild från en av vännerna för att jag skulle få vara med också. Vi var inte så egotrippade på den tiden att vi tog bilder på oss själva. Både Kennet, Bert och jag hittade också vars en blivande hustru på skolan.
Se också Kennets blogg
Bild: Möte i korridoren.
Ett av mina första minnen från folkhögskolan var just ett möte i korridoren. Vi satt där, några gossar och pratade. Om vad? Ja, det minns jag inte. Och jag tror att det var Kennet, Bert och jag och några till. Bilden är från ett annat tillfälle.
Kvarntorp
Kvarntorpshögen
Årets sista bild är från Kvarntorpshögen. Den ligger nio kilometer bilväg hemifrån mig. En slagghög från brytning av oljeskiffer, som idag är förvandlad till en kulturinstitution. Konst på hög. Vecka 53 - 2020
Vintern för tio år sedan
Snövinter
För tio år sedan var det snövinter. Visst har vi haft lite snö också efter det, men det var inte varit många flingor. Här fick jag ge mig upp och skotta från taken, så att inte huset skulle falla platt till marken.
Brevens Bruk
Julmarknad
Så här års brukar vi fara på julmarknad i Brevens, men så blir det inte i år. Det kan bli lite småsaker, men framförallt en fika och en glögg. Julmarknaden i Brevens brukar vara inledningen på själva julen och även om marknaden inte är så stor, så är den ändå stämningsfull.
Bilden är från 2010 och på den tiden kunde det vara snö före jul. Men i år är allt bara grått och trist, liksom det varit ett flertal vintrar. Det är inte utan att man längtar till nordligare trakter. Tänk att få ta en skidtur!
Varför inte ta en titt på vännen Kennets bildblogg: HÄR
Tryck på bilden så blir den större.
Sköllersta
Larslundskyrkan och Sköllersta skola
Larslundskyrkan i Sköllersta är byggd samtidigt som skolan byggdes ut. De är sammanbyggda och kan utnyttja vissa lokaler gemensamt. Det var just då som jag och min hustru köpte det gamla kapellet som varit Baptistförsamlingens hemvist tidigare.
Här i Sköllersta skola har våra barn gått i låg- och mellanstadiet och här har jag arbetat ett antal år i sexårsverksamhet.
Du kan läsa mer om Larslundskyrkan HÄR
En del bilder från "gamla skolan" i Sköllersta kan du se HÄR
Sköllersta en regnig dag för ett antal år sedan.
En skannad diabild.
nostalgi
Mamma och tant Fea
Ja, ibland grips man av nostalgi. Då kan det hända att den gamla diaprojektorn kommer fram. Ni unga som ser det här vet förmodligen inte vad en diaprojektor är, därför finns härintill en bild på en dylik.
Tänk att få sitta på verandatrappan och ta en kopp kaffe efter dagens arbete.
Här på bilden sitter min mamma och tant Fea. Svea hette hon, men med mitt barndomsspråk fick hon heta Fea och det fick ofta heta så länge jag kände henne.
De sitter på verandatrappan till Erikslund som i min barndom och tonårstid var paradiset på jorden. Inte långt från Brevens Bruk.
Det var Erikslund som under många år var vårat sommartorp. Jag var sex år vår första sommar. Jag återvänder och tar mina promenader däromkring ibland, för det är bara lite drygt två mil här hemifrån.
En Sevärdhet ??
Kånsta kvarn
Kånsta kvarn ligger ungefär två kilometer, fågelvägen, hemifrån. En gång en tämligen unik kvarn med möjlighet att växla energi från vind till vatten. Blåste det fick vingarna gå. Men vid dålig vind kunde mjölnaren öppna dammluckorna, och med en enkel "växelspak" skjuta över driften till vattenhjulet.
För trettio, fyrtio år sedan sådär hade Sköllersta hembygdsförening en förhoppning att kvarnen, som då saknade vingar och vattenhjul, skulle kunna renoveras. Föreningen hade kontakt med personer som hade kunskap att återställa kvarnen, och visst material hade föreningen fått från en riven kvarn, men det var två problem: Det var Hallsbergs kommun som ägde kvarnen, och det saknades pengar.
Tyvärr fick jag aldrig se kvarnen som kvarn, istället kostades den på mycket slantar för att bli nån sorts sommarstuga. Tänk om vi fått se ett TV-program om hur man rustar upp en kvarn. Det hade varit grejer!
Sköllersta Hembygdsförening
Hembygdsföreninga
Naturligtvis finns i Sköllersta en aktiv hembygdsförening med mer än 100 år på nacken. Den tidigare hembygdsgården fanns i Nybble. Men sorgligt nog drabbades huset av eldsvåda och därefter flyttade föreningen till Åkerby.
Den vänstra bilden är från Nybble vid en festlighet. Jag kan inte säga när det var.
Den högra bilden är från den nya hembygdsgården i Åkerby.
.
.
En möjlighet för många
Kävesta Folkhögskola
Kävesta folkhögskola ligger cirka fem kilometer hemifrån mig. Jag var elev där i två år på 1960-talet, och på den tiden var det enbart allmän linje som gällde. För oss i min generation som gått i folkskola i sju eller åtta år, var det här en möjlighet att få grundskolekompetens, och det fick vi och mer där till.
Det var på Kävesta jag träffade min hustru och även flera av de vänner jag ännu har kvar.
Då liksom nu har Kävesta folkhögskola erbjudit glädje, och möjligheter att förändra många människors liv.
Bilden från skolan är nytagen, men den svartvita bilden är från långt före min tid, nämligen från en kamratträff 1941. Jag hittade bilden i min hustrus föräldrars bildsamling.
Om folkhögskolan i Kävesta har jag skrivit tidigare i bloggen, men även min vän Kennet har skrivet…
Se HÄR
Och HÄR
Och HÄR
En gammal bild från Sköllersta
Centralföreningen i Sköllersta.
Centralföreningen på bilden, var stora byggnader, som fanns här i Sköllersta på den tiden vi flyttade till Testa. Jag hade tagit en bild på dem, men som låg bortglömd bland alla mina diabilder. Det är inte så ofta jag tittar på dem. Men så händer det ibland att jag gripen av nostalgi plockar fram den gamla diaprojektorn. Bilder som en gång var bra, är fortfarande bra, medan bilder som från början var över- eller underexponerade har blivit sämre.
De här stora byggnaderna revs för många år sedan. Jag antar att många av de som bor i Sköllersta idag inte ens vet att de funnits. Men så här såg de ut.
Gamla stenar
Domarring
En domarring lär vara en forntida gravanläggning av en typ som kom i bruk under slutet av bronsåldern. Förr tänkte man sig att det var en slags tingsplats där man fattade rättsliga beslut, men förmodligen var det en gravplats, men vem vet?
Bara någon kilometer (fågelvägen) från där jag bor finns den här domarringen. Inte vet jag vad den en gång haft för syfte, men det kan göra det samma. Någon gång för länge sedan resta någon dessa stenar och fantastiskt nog står de kvar där än i min tid.
Örebro
Stor Gul Kanin
En Kanin på Stortorget i Örebro. En stor gul, vilket var Open Arts stora succé för ett antal år sedan. Närmare bestämt 2011. En sådan måste ses, men tyvärr så ligger den inte kvar där längre. Och kanske är det tur. Den tog stor plats.
Men en sommar fick den ligga där som om om den hade blivit tappad av något jättebarn mitt på torget och med svansen mot Engelbrektsstatyn. Visst fanns det de som tyckte att det var missprydande, men de flesta kom att älska kaninen. Det fanns till och med de som kämpade för att den skulle få ligga kvar.
Florentijn Hofman
Florentijn Hofman är en holländsk konstnär som skapar lekfulla stadsinstallationer som Rubber Duck and HippopoThames, men Hofmans "Stor Gul Kanin" på torget i Örebro var ändå något alldeles särskilt.
Jag bor bara två mil från Örebro och att resa in för att se Open Art är en sommarbegivenhet. Så jag hoppas på fler Open Art.
För inte så länge sedan
Foto: Gunnar Gillberg
Och på 70-talet
Från 70-talet tills idag har det hänt en hel del. Världen har blivit mindre påstår somliga. De menar att vi lättare och snabbare kan förflytta oss mellan jordens alla platser. Kanske. Men en sak som är säker är att jordbruksredskapen blivit större.
Från mitt förra inlägg som är från 2020 och i tidsspegeln tillbaka till de här bilderna från till 70-talet, kan man se förändringen. Det fanns gårdar som då hade en modernare maskinpark, men det här var en vanlig syn på den tiden.
Och på 50-talet
Och när jag var barn på 50-talet gick bonden som jag då kände och plöjde med två hästar framför en enskärig plog. Han skar säden med ett hästdrivet slåtteraggregat och band den i kärvar. Så även
.
under tiden fram till 1970 hade förändringen varit stor. Och i samhällsutvecklingen i stort innebar säkert 1800-talets sista hälft den allra största och märkligaste förändringen.
Utanför fönstret
Skördetid
Nu var det några veckor sedan det var skördetid och skördetröskan dammade förbi. Det är bäst att stänga fönstren när den kommer. För "den kör så det ryker". Sedan dess är det stubbharvat och förberett inför nästa års sådd. Alltid intressant att se vad som då växa skall. Ska det bli ett ljus- eller mörkgrönt fält. Kanske olivgrönt, eller kanske rent av gult. Grannen härintill gillar gula rapsfält, för han är biodlare.
Vi och våra katter 6
Saga och Sam.
Saga och Sam kom till oss våren 2017. De precis som Svante hade varit sonens katter. Den här gången på grund av allergi.
Vi hade inte tänkt att vi skulle ha några mer katter efter Svante, men när sonen frågade, så sa vi naturligtvis ja. Saga och Sam var i tioårsåldern. Tyvärr blev Sam cancersjuk förra sommaren, så nu har vi bara Saga kvar, men det är inte så "bara". Det är hon som "äger" vårt hus och det vore dumt att kalla sig husse och matte – Betjänter är vad vi är.
.
Vi och våra katter 5
Katten heter Svante
Katten Svante kom från sonen, som flyttat och inte kunde ha honom kvar. Vi hade redan katt, så det gick väl hyfsat att ta emot en till. Svante hann bli nästan 20 år, så vi fick ha honom länge och även om han inte var världens trevligaste katt, så tror jag han mådde bra hos oss ute på landet i Testa.
Fågelskådaren
Kvismaren
På mindre tid än 10 minuters bilresa är jag vid Kvismaren. En välkänd fågelsjö i Närke. Vid den här tiden på året brukar vi åka dit för att se tranorna flyga in för natten. De är på väg söderut, men stannar här några veckor för att äta upp sig inför sin långa flygtur. På dagarna kan vi se tranor överallt på åkrar och ängar, men på kvällen samlas de alla vid Kvismaren.
Den här bilden, på min hustru Inga och vännen Kennet, som bor i Halland, men som var på Närkebesök, är tagen klockan 18.45 den 27 september 2017. Den kvällen var "Fågelskådarklubben" på plats och räknade tranor. De kom fram till att det var fler än 20 000 tranor som flög in för att stående sova ute i vadardjupt vatten, dit räven har svårt att ta sig.
Vecka 38 - 2020
Eftersom jag inte har en kamera att fotografera fåglar på avstånd med, så fick jag ta bilder på fågelskådarna istället.
Det finns fler bilder från Kvismaren på den här bloggen.
Sköllersta tingshus
Tingshuset
Här kommer några ord om tingshuset i Sköllersta.
Som jag skrev i förra inlägget var platsen Sörby nära Kävesta vägskäl av stor betydelse med gästgiveri och ting. På Wikipedia kan man läsa: "Med tiden framstod Sörby i Sköllersta socken alltmer som som ett bygdecentrum och här uppfördes på 1680-talet en gästgivaregård som bl.a. användes som tingsplats för häradet." Men 1907 byggdes ett nytt tingshus i Sköllersta och där förblev häradsrätten till och med 1947. (Mitt födelseår)
På digitalt museum finns en del bilder på Tingshuset, som till exempel en bild från då byggnadsarbetare bygger huset. Ta en titt.
Vecka 37 - 2020
Bilden ovan tog jag häromdagen, så byggnaden står kvar med namnet: "Tingsgården"
Kävesta
Macken
Macken i Kävesta vet väl alla var den ligger. Här mitt i vägskälet där vägen från Örebro och Kumla delar sig mot Katrineholm och Norrköping, ligger vår närmsta mack. Bara fyra kilometer hemifrån.
En gång i tiden var platsen vid Kävesta vägskäl en centralort i bygden. Här låg tingshuset och gästgiveriet. Senare en bit in på 1900-talet lär det vid något tillfälle ha funnits tre lanthandlare här samtidigt.
Och än idag träffar man bekanta ibland just här på Kävestamacken.
Vecka 36 - 2020
Nybyggnation
Sköllersta
När jag flyttade till Sköllersta socken i mitten av 70-talet byggdes det många nya villor inne i samhället. Jag bor några kilometer söderut på landsbygden, men tydligen var det just då populärt att bosätta sig i Sköllersta. På bilden ses villorna under uppbyggnad efter den då nya gatan, "Treuddsvägen". Huset längst fram till vänster var nog det hus som snart blev till Dagis och faktiskt så jobbade jag där i ca ett och ett halvt år.
Bilden är fotad av Gunnar Gillberg.
Vecka 35 - 2020
En plats för riktigt gamla grejer.
Fossilmuseum
Bara 500 meter hemifrån finns ett fantastiskt fossilmuseum som är inrett i en lada på en f.d. bondgård. Just det: "En hel lada". Vill man se det får man ta kontakt med ägaren, för museet är nämligen privatägt. Förmodligen det största i sitt slag. Om du vill veta mer kan du titta in på museets hemsida, HÄR.
Vecka 34 - 2020
Fiber på gång…
Bredband
Som jag berättat tidigare så är det bredband på gång här hos oss. Det trodde vi inte. Det har varit ett antal turer häromkring, men nu tycks det ordna sig. I veckan var de här och grävde ner slang, så nu får vi se vad som händer härnäst.
Inte för att jag vet om jag får nytta av det, men det kan vara värt att ha. Risken är stor att de en vacker dag kapar av den gamla koppartråden.
Vecka 33 - 2020
Utflykter
Snavlunda äng
Veckorna går så fort att jag missar att lägga ut veckans bild då och då. Men här kommer en bild från Snavlunda äng.
Så här i Coronatider har vi valt att göra en mindre utflykt varje vecka i stället för någon större semesterutflykt. Vi packar korgen och ger oss ut på en biltur.
Här har vi hamnat vid en vacker liten sjö med gula näckrosor i vattnet nedanför vårt utvalda fikaställe. Inte alls så tokigt. Kanske lika bra som en långtur.
Snavlunda ligger några mil hemifrån mellan Vretstorp och Askersund.
Vecka 32 - 2020
Vi och våra katter 4
Kattungar
Och så fick Fanny tre små kattungar som döptes till Alexander, Bettan och Ville. De tre ungarna var väldigt olika varandra. Alexander, som vi också kallade Lurvas, påminde om en Norsk skogskatt. Bettan var svartvit med mjuk len päls, medan Ville var gråbrunstrimmig och vit och mer strävhårig.
Jag får berätta mer om dem senare…
Vecka 31 - 2020
Vi och våra katter 3
Fanny
Fanny fick hon heta vår tredje katt. Kanske var det efter barnboken: "Fina och Fanny", som var en av vår förta sons favoritbok. Det var också han som ville ta hit katten.
Hon bodde alldeles bredvid Kävesta vägskälet och tog sin dagliga promenad rakt över två hårt trafikerade vägar, väg 51 och väg 52.
Martin, vår äldste son, som pryade vid Kävesta såg med ängslan katten kryssa fram bland bilarna varje dag. Ägarna av katten ville att någon tog hand om henne och på så sätt hamnade hon hos oss.
Vi funderade över varför hon snart nog blev allt rundare om magen och snart kom svaret. Det var ungar på gång. Och snart var det dags att föda. Det blev tre små kattungar som jag får berätta om nästa vecka.
Den här kloka kissen gav oss mycket glädje och hon blev sjutton år, och som tydligt visade vem det var som bodde i vårt hus och i vår trädgård.
Vecka 30 - 2020
