Avsked

Den här veckan var vi tvungna att ta avsked av Sam. Efter en längre tids sjukdom var det inte längre ett värdigt liv för en, så en gång stark, trivsam, nyfiken och glad katt.

Tack Sam för den fina tid vi har fått ha dig hos oss, eller rättare. För den tid vi fått vara hos dig.

Saga är våran katt

På söndagskvällen fick vi åka in till djursjukhuset med våran katt, Saga. Det var blodfläckar på golvet och hon hade inga yttre skador, så blodet måste ha kommit inifrån. Saga var dessutom slö och likgiltig. De hittade inget fel på henne. Så klockan 12 på natten fick vi ta med henne hem igen för observation. Efter ett dygn var hon pigg igen, så vad det var för fel, fick vi inte veta.

Sam

Sam kommer upp och sitter bredvid mig när jag sitter vid datorn. Visst är det trevligt. Men så händer det att han tar en promenad över mitt tangentbord och det är inte alla gånger helt uppskattat av mig. Man vet aldrig vad han skriver. Nå, sådant går att radera, värre är när han trampar på knappar som förändrar. Plötsligt kan hala datorskärmen bli svart. Ja, man vet inte vad som händer. Allra väst är när Sam kommer utifrån en regnig dag och skuttar upp på skrivbordet. Sådana dagar kan det bli tvunget med storstädning av tangentbord och annat som ligger framme, och ett och annat papper med tass-spår är lika bra att kasta.

Man vill ha en glad, sprallig och rolig katt

Visst kan det vara besvärligt att ha en katt, eller två som vi har, men ändå är det alltid  bara trevligt. De, våra katter, är verkligen våra vänner. Och bortskämda blir de. På sista tiden har Sam inte mått riktigt bra, men hoppas nu att han kryar på sig, för man vill ju ha en glad, nyfiken, sprallig och rolig katt. En frisk Sam.

Vår andra katt heter Saga. Hon är inte på mitt skrivbord. Hon hoppar inte så högt. På köksbordet tar hon sig upp om det finns en stol att använda som mellanstation. En annan gång ska jag ta med en bild på Saga.

Vecka 22  2019

Nyårsfirande

Under närmare trettio år har det här gänget haft gemensamt nyårsfirande, även om det inte alla gånger kunde ske just på nyårsaftonen. Så är det. Vissa skulle jobba och ta hand om andra.

Ja, här är året 2018 slut och jag avslutar mina minnen från ungdomens dagar för den här gången. Nästa år får det bli andra bilder i min bildblogg. Kanske mest nytagna.

Lennart flyttade till Helsingborg

På sommaren 1966 flyttade min vän Lennart med sin familj till Hälsingborg, vilket medförde stor saknad, men också för mig en del resor söderut. Ibland med tåg och ibland med vännen Sören i hans gamla Volkswagen.
Men det var också så att Lennart gjorde någon sorts militärtjänst i Örebro som var uppdelad i enbart sommarperioder. Så någon eller några somrar bodde han i mina föräldrars lägenhet på helgerna.
Här en bild på den stilige soldaten vid sidan av hans bil. Också det en gammal "Folka".

Dagbok från Kävesta Folkhögskola

Under de första dagarna på Kävesta folkhögskola skrev jag dagbok, men snart nog så blev det inte tid till sådant

Tisdagen den 14 sept. 1965
Idag har jag börjat på Kävesta folkhögskola. Det är svårt att säga om jag kommer att trivas här, när jag bara gått en dag, men jag tror säkert att det kommer att bli bra.
Vi har haft upprop och sedan fick vi gå runt och och se oss omkring. Det var en av tvåorna som visade oss. Vi var uppe på Nuckebo bl.a. och på gamla skolan (även nya). I gymnastiksalen och på Asgård m.m.
Rumskompisen heter Uffe. Jag tror nog att vi kommer att trivas ihop. Om inte, går det bra att få byta.

Onsdagen den 15 sept.
Det har inte blivit något gjort idag som är med värde. Mest bara löst prat. Jag har idag konstaterat att jag inte känner någon som går här.
Det var lite svårt att sova i natt, så jag tänker lägga mig tidigt idag. Vid tolvtiden skulle jag tro.
Maten här är jättebra.

Torsdag den 16.
Igår kväll var jag i Örebro ett tag, jag blir tvungen att åka in idag också. Måste ha pengar till böcker. Lennart kommer ut och hämtar mig.

Fredag den 17 sept.
Idag har vi köpt böcker. det kostade över hundra kr. för mig och ändå är det mycket som fattas.

Klassisk rökpaus utanför skolans huvudbyggnad.

Jag köpte min första kamera

På våren, nyinflyttad, hade jag samlat på mig 65 kronor. Det var mycket pengar 1957. Jag hade en krona i veckopeng och den brukade gå åt till söndagsmatinébio. Men med 65 kronor på fickan gick jag tillsammans med pappa till fotoaffären. Jag skulle köpa en kamera. Jo, jag hittade en som såg bra ut, med inställningar för tid, bländare och avstånd. Det var bara det att den kostade 70 kronor. Men min pappa, gjorde som han brukade när han handlade. Han prutade. Han var expert på det.

Första bilden

Några dagar senare skulle kameran invigas. Per från I3-tiden följde med. Det gällde att hitta ett lämpligt motiv. Vi gick från Norrby till Centrum av Örebro. Till slottet och parkerna däromkring. Där fanns motivet: Svanen.
Eftersom jag inte hade någon avståndsmätare, vare sig lös eller i kameran, mätte jag avståndet genom att ställa mig exakt bredvid svanen och ta två stora steg, en och en halv meter, ställde in kameran och knäppte jag den vackra fågeln.

Foto- och labbintresse

Sedan fick jag avstå från biobesöken för att ha pengar till film. Framkalla film och göra bilder fick min bror Jan hjälpa mig med. Så, där i tioårsåldern inleddes mitt intresse för fotolabb. Tyvärr, måste jag säga, så är den tiden borta. Nu är det digitala bilder som gäller. Inte tillnärmelsevis lika roligt, intressant och spännande.

Bilder: Svanen och Per

Svanen och Per. Mina två första bilder med egen kamera. Kameran tog bilder med 6x6 negativ. Men min skanner för negativ tar bara småbild. Därför fick jag nöja mig med delar av bilderna,

Var blev ni av…

Vad blev det av mina gamla vänner. Per spelade fotboll, Katarina höll mest till i stallet, Per-Erik blev snatr stora kar´n, 14 år och hälsade inte längre på små elvåringar. Tusse och hans familj försvann efter kort tid till Umeå eller om det var Luleå.

Ett nytt rum

Min bror Jan och jag skulle dela rum. Det blev inte så många år. Han skulle ”ligga” i Uppsala och studera. Det var väl Jan som valde tapeter. Jag minns dem inte trots att jag hade mitt rum kvar i många år. Men persiennerna minns jag. Det var tre ”pinnar” gula och så en svart, tre gula en svart o.s.v. Vi hade också en fladdermusfåtölj med svart stativ med gul galon. Och en oäkta stringhylla. Dvs, äkta gavlar, men hemmagjorda hyllplan.
Min systers tapeter minns jag. Massor av små ovala ringar med olikfärgade prickar i.

Bilden

Bilden kan kännas något malplacerad så här när midsommar snart infaller. Men det är den enda bild jag kunde finna inifrån vår lägenhet på Höglundagatan 14

Tillbaka till I3.

Ytterligare några minnen: Vi fick en ny postadress: Fanjunkarvägen 7. Vi hade telefonnumret ––– Märkvärdigt. Jag har kunnat det i hela mitt liv, trots att vi fick ett helt nytt nummer när jag var tio år, men nu idag när jag skulle skriva det var det borta. Det måste ha fallit ur mitt minne just som jag fyllde 71 år. Ja, så måste det ha varit.
Men nu plötsligt dök det upp igen. 22370. Skönt att veta att man har minnet i behåll. – Nästan…

Rökbomber

En påsk hade vi gjort rökbomber. Några gamla negativ rullades samman och lindades in i papper. Sedan tände vi eld på pappret la bomben på marken och väntade tills filmen tog eld. Då trampade vi på bomben som slutade brinna och en väldig rök uppstod. Naturligtvis var det någon som skvallrade för mamma och jag fick skäll. Det var alltid någon som tittade ut genom fönstren. Det var nästan omöjligt att göra något bus utan att någon såg det och så gick djungeltrumman.

Bilden har varit med på min blogg tidigare, men den passar bra här. Det är kompisarna från I3. Fr.v: Per, Ullabett, Annica, Min syster Jill och Katarina (Katten) Kanske min allra bästa barndomskamrat.

Fotot är tagit av min bror. Per och Katarina är födda 1946 och jag misstänker att de är fem till sex år här. Kanske 1952. Då skulle min syster var elva år.

Jag börjar skolan

Sju år var jag då jag började i skolan. Även av det har jag vaga minnen. Först skulle vi göra ett skolmognadsprov. Jag tror att det var i samband med att vi började skolan, eller kanske var det en tid innan. Jag minns att jag, och de andra barnen, fick ett papper med en bild av ett hus och en flaggstång med en flagga på. Vi fick så ”order” om att rita dit vissa saker. Bland annat skulle det komma rök ur skorstenen. Jag ritade dit lite rök och hade turen att rita röken fara iväg åt samma håll som flaggan blåste. För det skulle man göra om var skolmogen.
Det var säkert en del annat man skulle göra också, men det är bara det där med flaggan och röken som jag minns. Och jag kan väl inte tro att de som ritat röken åt fel håll, inte fick börja skolan. Hade jag vetat att det kunde vara så, hade jag säkert ritat röken åt fel håll och därmed sluppit gå i skola. För jag kan väl inte säga att jag tyckte att folkskoletiden var något jag saknade när jag åtta år senare slapp ut därifrån. Tvärtom, jag tror mig förstå hur en fånge som blir frigiven känner.

Jag gick i Rynninge skola i Örebro. Fröken hette Inger Nilsson, tror jag mig minnas. Ung och snygg. Alldeles "nyexad" tror jag. Och faktiskt tror jag mig komma ihåg vad nästan alla elever hette, men det hoppar jag över nu. Undrar just om någon kan se vem som är jag.

Curt

Med ett Gott Nytt År är vi inne i årets sista vecka. 52 veckobilder har det blivit. Mest släktrelaterade bilder, men under sommaren lite av sommarnostalgi.

Och här får det kära gamla gänget avsluta året med en skål. Förutom de som är på bilden var John närvarande det här nyåret. Det är han som fotograferar.

Men det kommer nya bilder nästa år. Precis som vanligt, men då ska de flesta vara nytagna.

Curt

I onsdagsmorse låg Svante, våran katt, död på gräsmattan utanför. Han hade under sommaren blivit allt mer stillsam och låg mest och  och sov på dagarna. Svante skulle fyllt 20 år nu i september. Han hade en bra sista tid, fick den mat han ville ha och fick den serverad på verandan, där han ville äta. Bortskämd? Ja, det ska man få vara i livets slutskede.

Kommentarer
Britt-Marie
Fina Svante! Han fattas er, förstår jag.
Curt
Britt-Marie, så är det.
Tack för din kommentar