Kategoriarkiv: Alla inlägg

Alla inlägg kan ses i den ordning jag lagt in dem under åren. Från den första januari 2015 tills idag. En bild varje vecka.

Tillbaka(Kävesta)blick

I slutet av 50-talet var Göran Palm ett år lärare på Kävesta Folkhögskola. Några år senare skrev han dikten "Själens furir", som det här lilla citatet är hämtat ur. Kävesta Folkhögskola är verkligen en del av Närkeslätten.

Som stadsbarn drömde jag länge om landet.
Där skulle man bo! Trädens grönskande frid i själen.
Så blev jag lärare i engelska på Närkeslätten.
Det var en egendomlig frid.
Jag tänkte i en halvtimme och var belåten.
Jag skrev en liten recension och var belåten.
Jag drack ett litet glas portvin ooh somnade.
När Chrustjev reser någonstans
är hela världen preparerad just för hans steg.
Till och med traktorerna viftar med små flaggor.
Ungefär så upplevde jag landet.
Husen hälsade på mig från första dan.
Björkarna tog mig avsides och skvallrade om rektorn.
I varje sal och ögonblick de säkraste värn mot livet,
bara inget liv att värna mot. Sitt ner.

Göran Palm: Själens furir

Göran Palm på Kävesta

Bilden hittade jag som ett litet svartvitt foto bland min svärmors bilder. På baksidan står: "Kamratfest vid Kävesta 1941". Hon gick nog på lanthushållsskolan vid den tiden, men jag kan inte se att hon är med på bilden. Någon sorts maskerad ser de ut att ha haft. "Kamratfest" tyder nog på att de ses igen något/några år efter det att de slutat på skolan.

Curt

Kävestadagen

Kävestadagen på Kävesta Folkhögskola

Kävestadagen

Kävesta

I lördags var det Kävestadagen. Eftersom det var 50 år sedan som vi slutade på Kävesta folkhögskola, så var det dags för ett besök. Verkligen roligt att få prata med lärare och elever och se att skolan fortfarande lever och frodas.

Bilderna är Kävesta för 50 år sedan och Kävesta idag. Från höger ses Kenneth och Bert på båda bilderna. På den första ses också Stig och Nisse.

En fika på elevhemmet som förr kallades för Asgård. Det var tider det! På dagens bild ses i bakgrunden, det som förr var rektorsbostaden, men som nu är konstens hus. Tider förändras ibland till det bättre, ibland tvärt om. Men i det här fallet tycker jag att det var fint på vår tid. En fantastisk skolupplevelse. Men det tycks lika fint idag. Var tid har sin tjusning, sitt äventyr.

Var välkommen envar under ungdomens tak,
som vill räcka oss hand till förbund!
Vill du höra vårt mål…,

Ja, jag vet. Den sången låter verkligen urgammal och ute, men den sjung vi då och då på Kävesta folkhögskola för 50 år sedan. Den var urgammal och ute redan då.

Text av Leopold Budde, 1836–1902, dansk skolpolitiker och författare.
Melodi: Bernhard Crusells tonsättning av Vikingabalk från 1826

Fy Burr

Burr
Påskvecka och avslutning på våren?

Nyss stod våren i ljusan knopp.
Trasten trallade och haren hopp.
Nu sluter varje sippa skälvande sin kalk.
Det är Kråknedan

(Kråknedan lär vara då månen är i nedan första gången efter Tiburtiusdagen som firades den 14 april.)

Följ med mig in i mörkan skog längst krokigaste spåret.
Där allsköns jäkelskap och rackarpack har fest en gång om året…

(Fy burr, fy burr! Natten till Påskafton avläste jag 15,3 grader kallt. Det lär ha varit den kallaste natten för årstiden sedan 1942.)

Ur: Visa i Kråknedan
Text och tillhörande musik: Povel Ramel
Sången kan lyssnas på CD:en ”Ramelodia Lusticana” samt på CD:en ”Visor som trillat bredvid” Eller läsas i diktsamlingen: ”Lingonben”

Glad Påsk

Burr vad kallt!

Dag och Natt

skolkamrater

skolkamrater
Kommentar:
Anders: Riktiga rejäla skodon av läder hade ni . Väldigt snygga sandaler.

Skolkamrater på skolresa från Rynninge skola i Örebro till Vadstena på femtiotalet. Där står Anders, Bosse, Hasse och Sören sitter. Bakom kameran stod jag med en kamera som tog kvadratiska bilder. Skolelever. Vad blev det av dem? En konstnär, en revisor, en elektriker och en lärare.

Från svarta taflan med förfärlig ton
Förhör magistern i konjugation.
Vid sina frågor plägar han förunna
En liten hemsk sekund, då en och hvar
Skall göra färdigt sitt latinska svar.
Så ropas upp ett namn. Då skall man kunna.

Ur dikten "Rebell" av Carl Snoilsky
som i sin helhet kan läsas här…

Vår vackra väg – Våra vackra gropar

Gropar

Igår var vägverket ute och förstörde vår väg. Kom med stor vägskrapa och skrapade bort alla hålor. Vi har ju nu i månader glatt oss åt dessa mängder av djupa gropar i vägen. Låt oss få ha dem kvar. De är till nytta på många sätt. I dessa tider av vattenbrist fylls de av regnvatten som med automatik tvättar våra bilars underrede gratis. Och inte minst: Dessa tusentals hålor är ett effektivt naturligt, ekologiskt fartbegränsningsskydd, till skillnad från alla dessa fartbulor som måste tillverkas av miljöförstörande maskiner och asfalt.

Ett gott råd

Mitt råd är att ni i Sveriges samtliga orter slutar bygga farthinder och i stället låter vägar och gator få ett naturligt, ekologiskt, klimatsmart förfall. Hastigheten sänks per automatik, och i en inte allt för avlägsen framtid kommer ingen att alls kunna ta sig fram med bil på vägar, gator och torg och ekosystemet får därmed en naturlig upprättelse.

S.F.V.N.F.H. (Sällskapet för vägars naturliga farthinder)

gropar

Veckans dikt:

Det var dans bort i vägen på lördagsnatten
över nejden gick låten av spelet och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!

Gustaf Fröding

 

Med mängder av godartade väghålor kan vi snart återuppta seden att dansa på vägarna i stället för att åka bil…

Rapport från Vaxholm

Vaxholm

Rapport från Vaxholm - Här är "verandautgången" på min svägerskas hus. Hennes dörr är den ljusa, strax ovanför trappan. Men innanför den mörka dörren rakt fram vet jag inte vem som döljer sig. För ett antal år sedan hyrde bostadsföreningen ut det rummet åt poeten, litteraturkritikern och översättaren Folke Isaksson. Jag äger en diktsamling av honom. Jag har köpt den på loppis i Vaxholm för fem kronor. Boken är dedicerad till Göran, som jag inte alls vet vem det är.

En dikt i boken börjar:

"När jag stod stilla, hörde jag jordens andning
Susningen i gräset. Axen som nickade i samförstånd

Rapport från Vaxholm – av en förkyld Vaxholmsresenär

Vaxholm

Med en enkel tulpan

Tulpan på födeseda´n

Med en enkel tulpan till Inga på födelsedan

Det är dig vi ska hylla och ära
Det är dig vi i guldstol ska bära
Det är för din skull, hej hopp
Vi idag skickar upp
alla flaggor och vimplar i topp
Vi girlanger av blomster ska binda idag
För det är din dag, ja det är din dag, idag
Vi borde köra dig i lövad skrinda idag
För det är din dag, din dag, idag…

Sång av Sigge Fürst
Text musik Gösta Westerberg och Einar Molin

-----

 

Torpet

Torpet

Torpet

Torpet Erikslund

Torpet på en gammal bild som jag tog på sextiotalet. Eikslund, tagit något nerifrån och bakom nypon och gräs.

Curt

Gläntan

Torpet sorlar av röster, det är världens centrum.
Men invånarna dör eller flyttar ut, krönikan upphör.
Det står öde i många år. Och torpet blir en sfinx.

Ur dikten Gläntan av Tomas Tranströmer

Så har vi då blivit med katt igen…

Katt Saga

Katt Sam

Ja, så har vi då blivit med katt igen. Och inte bara med en, utan två. Detta på grund av sonen Martins flytt ill Karlstad. Deras namn är Saga och Sam. Bara att hoppas att de ska trivas hos oss.

The Naming Of Cats by T. S. Eliot

The Naming of Cats is a difficult matter,
It isn’t just one of your holiday games;
You may think at first I’m as mad as a hatter
When I tell you, a cat must have
THREE DIFFERENT NAMES.

Och i översättning av Britt G. Hallqvist

Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Det finns inte många som duger till de´!
Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.
ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!
-----
Läs hela dikten här

i väntan


I väntan på att det ska hända något nyttI väntan på att det ska hända något nytt…


Jag väntar vid min mila
medan timmarna lida
medan skogarna sjunga
och skyarna gå.

Dan Andersson

Ja, jag vet! Jag hade tänkt ta en bild varje vecka, men just nu är alltför många dagar varandra lika, och om det händer något nytt glömmer jag att fotografera. Den här bilden är från mars 2009. Och det är ingen riktig mila, utan vi eldar bara upp resterna av ett redan nedbrunnet hus.
-----

En Buabo på besök

 

Kenneth, en Buabo, kom på besök och dröjde sig kvar en natt. Om några månader är det 50 år sedan vi gemensamt slutade på Kävesta Folkhögskola

Citat:
Gamla vänner och gamla skor är bekvämast.

Gregory Peck

 

Buabo

 

Vi är båda av årgången VO och förstår därför vårt barndoms vackra språk.

”Kamm ån je mäschi
tjibell biräschi!
Ål rajt, kill änni
oell aj lavv jo.”

Hans Alfredson
Ja, så pratar de äkta cowboysen

Selfie på 70-årsdagen

Och så har jag då blivit med en  Selfie-pinne. Det var Martin som förärade mig den. Han har så fin humor!

Nåväl, den måste naturligtvis provas, och då på ett sätt att alla ser att jag har en dylik tingest,

Selfie

 

 

  ”Herre, du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras, och att jag en dag ska vara gammal. Avhåll mig från den fatala tron att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen. Befria mig från begäret att jag ska ordna upp alla människors angelägenheter. Gör mig tankfull men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig."

Inledningen på en bön som lär ska vara skriven av en nunna på 1600-talet, uppläst i ett vinterpratarprogram av Lasse Åberg…

Kommentar
Britt-Marie: Ja, en sjuttioåring till! Men man är aldrig äldre än man gör sig. Fint kort föresten!

Årets första bild

Ack, nu är det vinter, och skidan, hon slinter
i bukter och finter! — Går bra, går bra!
Och knutarna spraka, och medarna knaka,
och isarna braka. Hurra, hurra!

Ur Skolgossens vintervisa med text av:
Zacharias Topelius (1818-1898)
-------
Premiär för mig och min granne Per i
skidspåret. –14°

Kommentarer
Britt-Marie: Vilka hurtbullar i kylan!
Curt: Vackert och vitt, men lite kyligt. Tack för din kommentar

Vinter

Gott Nytt År

Gott Nytt År

Med ett Gott Nytt År är vi inne i årets sista vecka. 52 veckobilder har det blivit. Mest släktrelaterade bilder, men under sommaren lite av sommarnostalgi.

Och här får det kära gamla gänget avsluta året med en skål. Förutom de som är på bilden var John närvarande det här nyåret. Det är han som fotograferar.

Men det kommer nya bilder nästa år. Precis som vanligt, men då ska de flesta vara nytagna.

Curt

Ett inte alldeles ovanligt fotografi

Foto från Södra bostaden

Så här kunde det se ut. Vi barn radades upp vid väggen på Södra bostaden vid regementet I3 i Örebro, där vi bodde. Min bror Jan Fröberg var den dagens fotograf. Bilden kan vara från ungefär 1953.

Från vänster
Per Bodin, Ulla-Beth (hoppas jag stavat rätt) Larssom kanske hon hette, (det är det där med minnet) Annica Augustsson, min syster Jill och Katarina Augustsson (numera, Lekander). Jag är inte med på bilden, var kanske sjuk den dagen.

Vi syskon…

 

Jill, jag och Jan 2006

Vi sitter i skogsbacken över Erikslund i Brevens för en kort paus. Vi är där för att leta ut en sten som vi ska ha vid vår mors grav. Hon hade tillbringat många av sina livs dagar där vid Erikslund.                 

.                                                                   Curt

Syskon

Dop

 

Dop

Jag åkte dit för dopning! Jag misstänker att det var till Längbro kyrka i Karlslund, jag åkte till. Säker är jag inte. Inte ens vilken datum det hela gick av stapeln på, kan jag minnas. Och det kan väl vara det samma. Bra suddig var jag i alla fall. Det syns tydligt på bilden. Det var väl vattnet jag inte tålde.

Curt

Dop. Dopning.

Mormors mor, Karolina

 

Min mormors mor. Som 16-åring tjänade hon piga med en årslön av 20 kronor. Naturligtvis hade hon också tak över huvudet och gratis mat och vissa kläder. Jämförelsevis kan sägas att tåget tur och retur Stockholm - Göteborg på den tiden kostade 25 kronor.

Mormors mor, Karolina

Mormors mor

Maj och Ingemar Höckerbo

Bröllopsfoto

Hittat bland min mammas fotografier. Det är hennes syster, Maj, som gifter sig. Jag vet inte exakt när, mem deras äldsta barn, min kusin Christina är född i tidigt 50-tal, så jag misstänker att de gifte sig i slutet av 1940-talet.

Maj sitter i mitten med sin man till höger på bilden. Ingemar Höckerbo, en gång skohandlare i Linköping, och säkert den den äldre släkting som jag tyckt allra bäst om. En oerhört sympatisk, trivsam och rolig man.

Dotter till Maj - Christina



Maj och Ingemar gifter sig.

I övrigt
Min motmor bredvid Ingemar och hennes man, Lindström, vid hennes sida. På andra sidan om brudparet sitter nog Höckerbos. Till höger på golvet min moster Gullan med man. Min mamma står högst uppe i hörnet till höger och min pappa framför henne. Och många mer släktingar som jag känner igen

Christina

Många äktenskap leder till ett antal barn. Maj och Ingemar fick en flicka, Christina och så tvillingpojkar.

Det är inte så många av mina kusiner som jag umgåtts med, men Christina är ändå en av dem, även om det var i tonåren, d.v.s. på 1960-talet, Efter det har vi allt bara setts på några begravningar. Tvillingpojkarna är ung. tio år yngre än mig. Jag återkommer med några fler Höckerbobilder senare. Kanske rent av nästa vecka.

Christina: En avskannad Dia-bild, från jag vet inte var eller när.

Sundborn

Jag reste i måndagsförmiddag (3 okt.) mot Carl Larsson-gården i Sundborn,  för att berätta om Karin Bergöös ungdomstid, fram för allt om Karin som fjortonåring i Stockholm, där hon var elev på Slöjdskolan.

Jag stod i Carl Larssons ateljé och pratade, där det hängde ett antal av Karins målningar runt om mig.

Det var så många anmälda att jag fick berätta två gånger. Det var roligt och trevligt och jag sov över i det som kallas Solstugan, där det fanns gott om sängar och ett kök med ordnad frukost inställd. Jag sov där alldeles ensam. Så klev jag ut i frostnypet gräs och fotograferade i morgonsolen.

Carl Larsson
Här sov jag i natt

Carl Larsson-gårdenSå här såg det ut utanför knuten i morse

Sundborn 8Och så här såg det ut åt andra hållet… Carl Larsson-gården

Jag brukar föreläsa om
Karins barn och ungdomstid
eller
Om när Karin möter Carl Larsson i Grez-sur-Loing
Min kontaktsida

Rapport från Lotorps vandrarhem

Lotorp i vackert väder

Oj, är det redan vecka 39. Och den är visst slut också. Jag borde nu lägga ut en bild för vecka 40 således.

Nå, Kenneth och jag har varit i Lotorp och bott en natt på vandrarhemmet där. Kan rekommenderas! Vi lyckades också reda ut en del frågetecken om byn genom en mycket trevlig guidning av Britta. 

Samtliga bilder är från Lotorp.

Innan vi kom till Lotorp hade vi också Guidats runt i Folkström av Åke, även det en trevlig tur. Men just idag har jag inga bilder därifrån.

Lotorp

Axevalla hed 38

Axevallahed

 

Axvallahed 38, står det på kortet. Axevalla hed, lär det heta. Det är min pappa Eric Fröberg som sitter ner till vänster. Vad han gjorde vid Axevalla hed på den tiden vet jag inte. Pappa var 36 år det året och "yrkesmilitär". Kanske var det någon utbildning, eller någon övning, men vad jag förstår utnyttjades inte heden för övning så sent som 1938.

Det vore väldigt roligt att få veta vilka de andra "gubbarna" är (var). Känner du igen dig så skriv mig en kommentar och berätta.

Curt

Mammas farfar

 

Min mammas farfar. Tidningsreportaget här intill må vara från 1946. Kanske levde han ännu när jag föddes. Tyvärr så saknas en del längst ner. Jag har delat upp det i tre delar för att det lättare ska gå att få upp texten tillräckligt stor för att läsa.

Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1900

Andersson, Anders Vilhelm, född 1856
Födelseförsamling Halsberg
Skraptorp (Skogaholm) Hallsberg
Yrke Brukare
Gift
Hustrun: Carlsdotter, Ida Kristina, f. 1862 i Halsberg
Barnen
Arvid Valdemar, f. 1879 i Halsberg (Min morfar)
Axel Fritjof, f. 1881 i Halsberg
Gerda Ingeborg, f. 1883 i Halsberg
Beda Eugenia, f. 1885 i Halsberg
Lydia Cecilia, f. 1887 i Halsberg
Edit Kristina, f. 1888 i Halsberg
Carl Vilhem, f. 1890 i Halsberg
Bror Eugen, f. 1892 i Halsberg
Martin Herman, f. 1894 i Halsberg
Valborg Elisabet, f. 1896 i Halsberg
Karin Anna Elvira, f. 1898 i Halsberg
Märta Laura Teresia, f. 1900 i Halsberg

Min morfar hette alltså Arvid. Han dog när min mamma var tre år så varken hon eller jag har några minnen av honom.

Kommentarer
Ola Andersson: Wilhelm är min pappas morfar ?
Curt: Då borde vi vara sysslingar om jag räknar rätt

alternativ attrbut

Skogaholm

Tidningsklipp

Svante

 

SVANTE

I onsdagsmorse låg Svante, våran katt, död på gräsmattan utanför. Han hade under sommaren blivit allt mer stillsam och låg mest och  och sov på dagarna. Svante skulle fyllt 20 år nu i september. Han hade en bra sista tid, fick den mat han ville ha och fick den serverad på verandan, där han ville äta. Bortskämd? Ja, det ska man få vara i livets slutskede.

Kommentarer
Britt-Marie

Fina Svante! Han fattas er, förstår jag.
Curt
Britt-Marie, så är det.
Tack för din kommentar

 

 

Sommaren 1965

Mitten av augusti. Sommaren går mot sitt slut. Men ännu kommer några bilder från mina. "Frihetens somrar".

Är friheten att slå upp ett tält vid en liten tältplats utan större bekvämligheter: Utedass; inget varmvatten; sittande i sanden och laga mat på gasolkök; att röka Prins, alternativt pipa. Vad som tillagas? Ingen aning.

Bilden är definitivt spegelvänd. Så kan det bli när man scannar diabilder från forntiden. Vilket är upp? Vilket är ner? Någon gång ska jag vända på den. Förr fick man plocka upp bilden ur projektorn och vända den. Nu måste man ha en programvara (app) för att vända bilder. Ibland känns det som att tekniken går bakåt.

Tältsemester

Lennart och jag var på semestertur. Troligen sommaren 1965 och i så fall är vi nog i Gravarne / Kungshamn. Om någon påstår något annat är jag beredd att tänka om, för säker är jag inte. Det kan lika gärna vara 1966, Lerberget eller Råå. Men skit samma. Bilden berättar om frihetens somrar och det är nog för mig.

 

Sommaren 68 tältar vi vid Gravarne, Kungshamn

Det lär ha varit Posten som beslutade  att slå ihop postadresser som fick samhället att byta namn från Gravarne till Kungshamn. Vad vet jag.  Såg i en tidning 2013, att det skulle ha varit för 50 år sedan. Så när vi var där, Lennart och jag hette det Kungshamn, men jag är säker på att vi sa Graverne.

Lennart hade någon bekant som bodde där, vilken jag inte minns att vi såg så mycket som röken av, men Lennart hade varit där tidigare, och det var anledningen till att vi for dit. För något okänt ville vi väl inte uppleva.

Curt

Dagar i Bua

Vecka 31 (tror jag) Dagar i Bua
Den här veckan blir det en hälsning från några dagar i Bua, där jag vistas från måndag till fredag. Men det var länge osäkert om jag skulle komma iväg och lika osäker kände jag mig på huruvida jag skulle komma hem.
Det är alltid lika spännande att resa i vårt vackra land.

Tågresa och dagar i BuaResan börjar med att det tåg som skulle gå klockan 08.20 var försenat och skulle komma till stationen klockan 10.00

Dagar i BuaEfter lite ombokningar kom jag så småningom till Bua, redo för utflykter. Det här är inte Eiffeltornet.

Dagar i Bua
Här i trakten av Bua ses får gå lösa på strandängen. Blyga var de inte och inte buade de heller, inte ens bräkte. Dagar i Bua.

På den tiden då somrarna var långa

I barndomens tid var det långa, härliga, soliga sommarlov. Åja, de var inte alls så soliga. Jag minns åtskilliga regndystra dagar vid couronnespelet, fiaspelet och kortleken, samt teaterövningar på vinden. Och hur man i stövlar och regnkappa fick ilspring ut till dass för att undvika att bli genomvåt.

Men sant är att somrarna var längre på den tiden och vindsrummet var större, badvattnet varmare och allt man tog sig för med var ett äventyr.

Så var det i mina frihetens somrar!

Men nu!

Somrarna liksom hela åren har blivit kortare, Vinden och rummen mindre, badvattnet kallare och det är glest mellan äventyren.

Bilden: På sommarängen nedanför Erikslund i Brevens.

Curt

Tiden då blommorna blommar

Hästar

 

Tidigare åkermark som vid den här tiden mest användes som hage. Idag är här granskog. Många av miljöerna från mina barndomssomrar är borta.

Curt

Hästar på bete vid Erikslund. De ser något små ut, men så är det inte. En slänt gör att de står ca. en halv meter nedanför mig. Casper och Jesper var hästarnas namn och bilden är från tidigt 1960-tal. På den tiden tjänstgjorde de två hästarna ännu i jordbruket: drog plog och hölass m.m. Snart skulle både bonden – utan traktor – och hans två hästar avvecklas. Och därmed var Sveriges lantbruk maskiniserat.

Antalet jordbrukare blev därmed färre och färre och maskinerna större och större. Vardagsmänniskorna kom allt längre från jordbruk och odlingskunskapen. Alla stadsbor har inte längre en släkting som är bonde. (Snart har ingen någon sådan släkting.)

Med djur som hästar, kor, höns, hundar och katter omkring mig – för att inte tala om dovhjortar, älgar, rådjur och harar samt maskar, nymetad fisk och fjärilar – kunde jag leva lyckligt lottad i frihetens somrar.

Den ensamme ryttaren

Ny Ryttare

Ja, nu  har jag lagt in en ny upplaga av "Den ensamme ryttaren" på Youtube. Jag har också "bäddat" in den på min blogg, så som andra brukar göra. 

Men ändå samma ryttare

Den är exakt likadan som förut, men med högre upplösning. Det kanske går att se den i helbild, eller förstora upp webbläsaren. Kanske blir skaplig i en TV. Testa alla möjligheter att upplev vår film – Lycka till.

Gammal sång om en ryttare

Filmen "Den ensamma ryttaren" gjorde vi under en "gubbträff" i Simora. Bara för att ha något att göra. Sången hade vi inspelad från en nyårsafton för länge, länge sedan.

Att njuta runt kaffebordet

Ingen kan väl tycka att det är en bra bild. Men varför ska bilder vara bra? I mitten sitter min bror, Jan. Här är han i tonåren. Jag sitter bredvid, uppflugen på stolens armstöd. Till höger min barndomskamrat Per-Erik Nordin och till vänster hans mamma. Vem som skymtar till vänster om min bror vet jag inte. Lägg märke till Kaffepannan i gräset och den lummiga trädgården.
Vi sitter vid kaffebordet, alldeles utanför trappan, vid sommartorpet Erikslund och njuter av sommaren och av närvaron av de man tycker om: njutningens sommardagar i frihetens tid. Och lika fri är jag nu som pensionär.

Curt

 

kaffebordet

Frihetens somrar

 

Vi tullrade runt på sommarängar, skogsbackar och i badvattnet. Lekte älgar, fjärilar och långtradarchaufförer. Täljde pilbågar, klättrade i berg, cyklade och skulle ha dansat om vi bara kunnat. Vi levde i barndomens, frihetens somrar. Fria från skolans fängelseportar, från vinterns kyla och trånga kläder, från allt som måste, från stadens allvar.

Barndomens paradis: Brevens, Sotten, skogen och fram för allt Erikslund.

Curt

Frihetens somrar

Midsommarvecka

midsommarvecka

Midsommar i Brevens

Här firades barndomens och tonårstidens midsommaraftnar. Tyvärr har jag inga bilder från den tiden. Den här är från senare år, för det händer allt som oftast att jag återvänder. Gör en tillbakablick. Det gröna på kransen är gjort av 10 000 liljekonvaljblad. Flera dagars knåpande. Och så är det sju lika vackra kransar. Och därtill fjorton vackra flickor, hornblåsarmusik och kanonskott. En sådan midsommarafton borde alla få uppleva.

Curt

Men i Erikslund var det sommar

Ja, nästan alltid var det sommar i Erikslund i min barndom. Kanske beror det på att det var ett sommartorp, en sommarstuga där vi bara vistades på somrarna. I alla fall de första åren. Vi hade ingen egen bil, utan snälla släktingar skjutsade ut oss, ofta samma dag som skolavslutningen. Sedan bodde vi där, mor och vi ungar, tills skolan började. Pappa hade motorcykel och kom ut på lördagseftermiddagarna efter jobbet och körde hem söndag kväll eller måndag morgon.

Curt


ErikslundJag minns att vi hade flera mycket regniga somrar på 50-talet, då man fick ta stövlar och regnkappa för att rusa ut till utedasset. Och det kunde ta veckor innan regnet gjorde minsta uppehåll. Men som ni ser på bilden, lös alltid solen där inne.

I en föränderlig värld

Den som åkt skidor här i Malmströms kohage, med den bedårande utsikten, och inte varit på trakten på många år, skulle inte till den ringaste del känna igen sig. Här växer den mörkaste skog idag. Där inne bland träden ser man bara några meter framför sig. Det öppna landskapet finns inte kvar från min barndoms lekytor.

I bakgrunden syns Dammsätter och i förgrunden poserar min far, Eric Fröberg. Dia-bilden har blivit lite missfärgad och dammig samt halkat något på sned i glasramen. Bilden lär vara från 1963.

Ja, det blev inte bara om frihetens somrar, utan även om en vinterdag, men torpet i Brevensskogen fanns och finns alltid i mitt hjärta.

.
En bild från Dammsätter
Känner du igen dig på den här bilden eller på andra bilder på bloggen kan du komma i kontakt med mig på den här sidan (Här) Märk då med Curts Veckobilder.

Curt

Erikslund, och ”Frihetens somrar”

ErikslundFler bilder kommer nu att komma under sommaren som
anknyter till "Frihetens somrar".


Jag var med brorsonen Pavel och delar av hans familj, Karin, Emma och Oscar, på nostalgitripp till torpet, Erikslund, långt in i Brevensskogarna. Jag ska nu försöka gestalta lite av min barndoms somrar. Första sommaren var 1953 och jag var 6 år.

En gammal digitaliserad diabild: "Erikslund i vårstädning". Antagligen från 1960-talet. Men så här var det. Kom vi ut på våren skulle allting vädras. Jag menar allting. Sängar och fåtöljer bars ut på gården och piskades fria från vinterns instängdhet.   -   Curt

Kommentar av Kenneth Löfgren 28 maj, 2016:
Skall bli kul att följa serien "Frihetens sommar"!