Testa Kapell

När Sköllersta baptistförsamling 1975 byggde ett nytt kapell i Sköllersta såldes den gamla fastigheten - Testa kapell. Sagt och gjort, och det var vi som köpte den.
Förutom ett kapell fanns här en pastorsbostad, vilken vi tagit i anspråk som bostad. Och dessutom två uthus, samt en lekstuga.

I Baptistförsamlingens 100-års minnesbok finns en bild på hur Testa kapell såg ut från första början, när det byggdes 1883. Då var entrén mitt på framsidan, men har senare flyttats till den södra gaveln. Bilden är inskannad från minnesskriften.
Under ungefär 25 år hade Inga vävkurser i kapellet och på senare år har vi haft loppis en tid varje sommar. Ett hus med så mycket utrymme fylldes efterhand med massor av prylar. Egna och efter föräldrar m.m.
Detta om kapellet för den här gången, men kanske att jag berättar mer om det en annan gång.

Vecka 5 - 2020

Bron över bäcken

Rakt genom vår tomt rinner en liten bäck, så naturligtvis blev jag tvungen att bygga den här bron där över. Inte för att i första hand ha att gå på, utan mest för att det skulle se trevligt ut.

Vattnet kommer från en självupprinnelse, "Bränna källa", cirka två kilometer hemifrån, men naturligtvis fylls bäcken på av regnvatten från skog och äng.

Vecka 4 - 2020

Nyinflyttad

Hur känns det att vara nyinflyttad? Och jag då, som är uppväxt i hyreshus i Örebro och plötsligt fick uppleva att här får man göra och bekosta allting själv.
Jag hade som tur var tillbringat alla mina somrar på landet och Inga är född och uppväxt här ute i närheten, så det var inte precis någon chock.
Här får man skotta snön själv för att kommer ut på vägen. Vill vi se något ute på morgon och kväll får vi själva gräva för kablar och köpa lyktstolpar, samt betala elen. O.s.v.
Här har vi alltså bott sedan 1975, så om vi bor kvar om fem år är det dags för 50-årsjubileum.

Vecka 3 - 2020

Hemma hos mig på våran…

Ja, det här är "hemma". Det är här vi bor, Inga och jag, och här har vi bott sedan den första oktober 1975. Kanske att vi om fem år kan fira 50-årsdagen, men nu har jag tänkt att jag, här på bloggen, under året 2020 i huvudsak ska blicka tillbaka på den tid vi bott här i Testa.

Men inte bara precis här

Nej, det ska inte bara bli bilder från vårt hus och trädgård, utan jag ska försöka att i bild och ord berätta lite om den bygd vi bott i under de sista 45 åren. Ibland har den kallats Sköllerstabygden, men jag ämnar inte göra några sådana begränsningar.

– – – Här börjar 2020 – ––

Augusti

Det är höst i Sköllersta och skörden bärgas nu i augusti månad.
"…gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,…"
Ja, så diktade Dan Andersson.

Än är inte all skörd bärgad. Bilden är från Sköllersta ner mot Kvismaren, där vi snart ska få se tusentals tranor och gäss samlas för att så småningom flytta söderut. Det är inte utan att jag  önskar att jag kunde följa med dem och slippa den kalla vintern.

Skuggorna faller långa i kvällssolen efter en vacker sensommardag, eller kanske var det en första höstdag ändå.

Den tjugofemte augusti 2019

Rynningeviken

Här i Rynningeviken finns en oas för stadsborna. Gång- och cykelvägar att ta sig korta eller långa turer på, utefter Hjälmarens strand.

Som barn gick jag i folkskolan i Rynninge och på långa frukostraster tog vi oss ut i det här området, som på den tiden (1950-talet) såg helt annorlunda ut mot idag. Här växte högt härligt vass som gick att skära ner och bygga finfina hyddor av. Även på eftermiddagar och lediga dagar var vi ofta på väg på "Rävgången". Och på vintrarna åkte vi skridskor här på Hjälmarens is.

På gott och ont ser det annorlunda ut, men kanske inte dagens barn ändå inte skulle bygga vasskojor här.

Rynningeviken

En fjäril

Fjärilen är en sälgskimmerfjäril, Apatura iris.

Jag tog häromdagen en skogspromenad. Plötsligt såg jag på marken en blåskimrande fjäril. Det visade sig att den satt på en pinne som låg på stigen och när jag lyfte pinnen satt den kvar alldeles stilla. Jag trodde den var död och jag såg också att den var skadad. En något konstig skada, alldeles symmetrisk.
Jag bar pinnen i handen och fjärilen satt kvar. Väl hemma la jag pinnen på köksbordet och då fladdrade den till, men den kunde inte flyga.
Jag tog några bilder och satte sedan ut den i en rabatt, men den föll till marken och låg kvar där på morgonen efter.
Eftersom jag inte visst vad det var för sorts fjäril skickade jag en fråga med några bilder till Naturhistoriska riksmuseet. De har en frågesida på nätet. Dagen efter fick jag svar: "Fjärilen är en sälgskimmerfjäril, Apatura iris." Så nu vet jag det.

Loppis i Testa

Här hemma i Testa har vi "loppis". Eftersom vi har ett stort hus och vi och grannarna har massor av sparade saker, passar det att göra oss av med allt som vi betraktar som överflöd. Allt som vi inte behöver. Det är prylar efter våra föräldrar och även våra barn fyller på.

Bilden visar att det är stängt för dagen, men vi ska ha öppet några dagar till. Hela juli månad har vi haft öppet, men den sista juli stänger vi för i år. Kanske att vi öppnar nästa år igen, för vi har fortfarande prylar kvar som vi vill göra oss av med.

Mer om "Loppis i Testa" kan du läsa här

Loppmarknad eller "loppis"
- Nu är det snart dax igen…

Vi är några familjer som slagit oss samman för att varje år i juli månad ha loppmarknad här hemma där jag bor. Vi har ett gammalt f.d. kapell som vi kan fylla med saker. Det är otroligt vad prylar man samlat på sig under ett liv.

Genom att tömma vindar, utebodar inneförråd och skåp från allt det som man inte längre behöver, har vi, några familjer lyckats fylla ca 100 kvadratmeter med prylar. Dessutom får vi påfyllnad av arvegods som annars skulle ha kastats. Och händer det stundom att vänner kommer med en och annan kartong som de tänkt köra till tippen.

Det som här är på bilderna kanske är sålt. Ändå tycks det vara lika mycket kvar år efter år trots att en del prylar försvinner.

Öppentider?    Se min loppishemsida.

Sjötomt

I dessa torra tider, när regnet inte vill infinna sig, utan vi fått 10 till 12 m.m. på en månad och just inget regn alls sedan snön smälte bort i februari, kan man börja oroa sig för om man har vatten i brunnen hela sommaren.

Nå, nu behöver vi naturligtvis inte få lika mycket regn som vi fick under några sommardagar 2016 då vi plötsligt hade sjötomt. Man kanske skulle ha passat på att sålt då. Folk betalar ju mer för sjötomter har jag hört.

Tarstaborg

En fornborg

Tarstaborg är den största fornborgen i Örebro län. Den ligger på ett berg som stupar brant ner mot väster medan de övriga sidorna av borgen omges av en 310 meter lång stenvall och det är vad som finns kvar av stenmuren idag. En gång i tiden en uppbyggd mur, men idag är muren mer lik ett långt stenröse.
På flera ställen är muren ändå så pass bevarad att man kan se att den varit kallmurad, d.v.s. att stenarna ligger på varandra utan murbruk och troligen har det en gång i tiden funnits an träpalissad över stenmuren.

Hur gammal är den

Fornborgar byggdes under lång tid, från ca 1000 år f.Kr till 1950 år e.Kr. Men hur gammal just Tarstaborg är finns det nog ingen som vet.

Varför borgar

Det finns flera teorier om varför man byggde borgar. Kanske var det för att människor skulle kunna söka skydd i orostider, eller för att bevaka ett område. Det kunde också ha varit en symbol för makt och en helig plats där man utövade kult.

Se på fasan, en fasan

Fasan! Fram med kameran för fasan! Det hör verkligen inte till vanligheten att vi får besök av en fasan vid vårt fågelbord. För mer än 40 år sedan, när vi var nyinflyttade i Testa, hände det sig ibland på somrarna att en eller två fasaner besökte vår trädgård. Men det var länge sedan. Mycket länge sedan.

Och aldrig kan jag minnas att fasaner kommit fram till fågelbordet. Hur som helst, så var den trevlig att se och han är välkommen åter.

Men se en fasan. En fasan alltså vid vårt fågelbord. Ovanligt!

Vem var Gunnar?

Vid en vandring från Brevens till Gunnarsjöarna, vandrade jag förbi min barn- och ungdomstid: skogvaktarbostället Erikslund. Det var här utefter vägarna jag sommartid växte upp.
Där grusvägen tar slut, vidtar en en liten stig ner mot Gunnarsjöarna. Förr kunde jag cykla på stigen, men så ser den inte ut idag. Inte precis cykelbar.
Här från Gunnarsjöarna har jag trevliga minnen, men också ett hemskt. I min barndom plockade mina föräldrar ofta blåbär här och vi hade fina fikastunder på slänten ner mot "första" sjön. Ja, det är som namnet anger, två sjöar.
Det hemska minnet är att jag och min kompis Katarina en gång tagit med våra metspön för att meta medan de andra plockade blåbär. Plötsligt försvann jag ner i marken. Jag hade gått ut för nära vattnet där det såg ut som land, men bara var "gungfly". Där mossa och blåbärsris växte som flytande över vattnet.
Kanske var jag sju, åtta år. Jag tror att jag skrek och där med enorma kliv kom Katarinas pappa Arne genom blåbärsbröten och fick tag i mig som hunnit sjunka ner till armhålorna.
Tack Arne!

Vecka 13- 2019

Gunnarsjöarna. Det här är den övre, den norra.

Nu när jag gick där idag och satte mig ner för lite kaffe, funderade jag över vem Gunnar kunde ha varit. Var det nån som upptäckte sjöarna? Som bodde här i skogen? Eller nån som drunknade efter att ha stigit ut på gungfly. Finns det någon som vet?

Avverkning

Så här ser det ut utefter våra grusvägar. Timmer och massaved i trave på trave. Visst kan det se fint ut, men snart ska det fraktas bort och kvar blir endast en trasig, avverkad, natur. Där skogen tidigare stått grön och grann är nu sten och sönderkörda skogsstigar.

Bilden är tagen under en åtta kilometers promenad från Pålsboda, via Snarka och hem till Testa.

En regnig dag

Och regnet det bara öser ner. Och det är väl bra med tanke på det låga grundvattnet, samt att en del pollen lägger sig på marken, men inte för mig som inte kom ut på någon daglig promenad. Å andra sidan var det så mycket sport ändå. På TV. Vasaloppet, friidrott och femmilen.

Någon bild måste jag ju lägga ut varje vecka, så nu fick jag springa ut i regnet och fotografera några vattendroppar. Klädstreck och klädnypor kom med på köpet.

Snösmältning, kladd och halt

Skidåkningen är slut. Svårt att gå på våran smutsiga, kladdiga och delvis halkiga väg. Man får helt enkelt sitta inne. Trist!

Snö

Så har det då blivit vinter i Testa. Ut och trampa och göra skidspår. Härliga vyer och djuren gör sina spår. Och skotta får man göra.