Prylar

Jag har tidigare berättat att vi har ett kapell på tomten. Har man gott om utrymma får man snart väldigt mycket prylar.  Prylar som man till sist behöver göra sig av med och i stället för att kasta bort det slog vi oss samman med grannen och har under några somrar haft loppis i kapellet. Det kan ju passa bra.

Vecka 16 - 2020

Sippor uti backarna stå

Både blå och vita sippor kan vi se strax här utanför. Ja vitsippor växer till och med på gräsmattan, tillsammans med vårlök och en och annan svalört m.m. Det är våren som är här. Tror jag. Men ganska så kallt och väldigt blåsigt det är det.

Vecka 15 - 2020

Trädfällning

Idag blev det av med trädfällning. Vårat vårdträd har sedan länge sett sina bästa dagar. Nu fick vi hjälp av en granne som sågade och hans hustru som skötte traktorn.
Den fantastiska hängasken som en gång var som ett jätteparasoll har sedan en tid varit död, men överväxt av vildvin. Men med rädsla för att de tunga grenarna skulle falla ner över oss beslutade vi till sist att fälla trädet.

Sparvhök

Här matar vi fåglar om vintern därför att vi vill att de ska överleva i kylan samtidigt som att de är trevliga att se.  Vi räknar också fåglar och skickar in. Det kan vara domherrar, blåmesar, korsnäbbar, skator och många andra arter.
Men så händer det att det kommer en sparvhök vägen förbi och visst har vi några gånger sett att den tagit småfåglar. Det kan kännas lite trist, men även en sparvhök måste ha mat för att leva. Det är så det är i naturen.

En fasan vid vårt fågelbord kan du se här.

Kor

Kor kan vi se, om vi en sommardag stiger ut på verandan.  Trevliga kor, som är på lagom avstånd. Så där femtio metar från vår tomt. Och de ger livet på landet lite av det där extra som vi vill ha. Det hemtrevliga, som vi gärna ser på.

Naturligtvis finns inte korna bara på sommaren, men de har lite olika beteshagar. Därför kan de ibland vara utom synhåll för oss. Förutom att de är trevliga att se på så hörs de också. Det är bra, därför att då vet vi att vi bor på landet.

Och här där vi bor, mellan jordbrukslandskap och skog med hagar och ängar känns det nästan som i min barndoms jorrdbrukstid, men inte riktigt för ståss - Titta på den här.

Ett fornminne

Bara omkring fyra kilometer hemifrån finns ett fornminne: Tarsta borg. En fornborg, eller rättare sagt, resterna av en borg. Stenmuren har av tidens tand blivit förvandlad till ett långt stenrös. Hur man en gång i tiden tänkt sig att under orostider flytta in i borgen förstår inte jag. Den ligger högt uppe på ett berg. För att leva behöver man vatten och det är det ont om här uppe. Men det är en vacker plats som erbjuder besökaren att fantisera över en tid som är borta sedan länge.

Snö?

Nästan så att man börjar undra vad snö är. Men för 10 år sedan var huset täckt av det där vita, kalla, våta som måste skottas undan. Årets vinter har hitintills varit grön, förutom några flingor i höstas, och på grund av det står skyfflarna oanvända och skidorna har inte ens blivit framtagna.
Visst saknar jag en skidtur, men det får väl bero till ett annat år. Svårare är att fördra det blåsiga och gråa trista vädret.

Vecka 8 - 2020

Från värt badrumsfönster

Vid en titt ut genom vårt badrumsfönster kan vi ibland se hjortar, ibland rådjur eller harar. Men det händer att även en älg tar vägen här förbi. Vildsvin finns det gott om, men vi ser dem sällan, eftersom de mest rör sig på öppen mark under mörka nätter, men spåren efter dem är mycket tydliga.

Vecka 7 - 2020

Mörkret

Mörkret var jag tvungen att vänja mig vid. Efter att ha varit stadsbo (eller "stassare", som mina lantsortskamrater något nedlåtande kallade mig) i 27 år, flyttade jag ut på landet med familjen. Det har sina sidor. Jag har fått vänja mig vid svarta kvällar och mornar. Vi fick själva gräva och dra el och sätta upp några små ljuspunkter i trädgården. I övrigt är det ficklampa eller pannlampa som gäller. Här är det bäcksvart om aftonen när solen vintertid gått ned.
Å andra sidan är det lugnt och skönt. Mörkret ger en stilla trygg känsla, när man väl vant sig.

Vecka 6 - 2020

Testa Kapell

När Sköllersta baptistförsamling 1975 byggde ett nytt kapell i Sköllersta såldes den gamla fastigheten - Testa kapell. Sagt och gjort, och det var vi som köpte den.
Förutom ett kapell fanns här en pastorsbostad, vilken vi tagit i anspråk som bostad. Och dessutom två uthus, samt en lekstuga.

I Baptistförsamlingens 100-års minnesbok finns en bild på hur Testa kapell såg ut från första början, när det byggdes 1883. Då var entrén mitt på framsidan, men har senare flyttats till den södra gaveln. Bilden är inskannad från minnesskriften.
Under ungefär 25 år hade Inga vävkurser i kapellet och på senare år har vi haft loppis en tid varje sommar. Ett hus med så mycket utrymme fylldes efterhand med massor av prylar. Egna och efter föräldrar m.m.
Detta om kapellet för den här gången, men kanske att jag berättar mer om det en annan gång.

Vecka 5 - 2020

Bron över bäcken

Rakt genom vår tomt rinner en liten bäck, så naturligtvis blev jag tvungen att bygga den här bron där över. Inte för att i första hand ha att gå på, utan mest för att det skulle se trevligt ut.

Vattnet kommer från en självupprinnelse, "Bränna källa", cirka två kilometer hemifrån, men naturligtvis fylls bäcken på av regnvatten från skog och äng.

Vecka 4 - 2020

Nyinflyttad

Hur känns det att vara nyinflyttad? Och jag då, som är uppväxt i hyreshus i Örebro och plötsligt fick uppleva att här får man göra och bekosta allting själv.
Jag hade som tur var tillbringat alla mina somrar på landet och Inga är född och uppväxt här ute i närheten, så det var inte precis någon chock.
Här får man skotta snön själv för att kommer ut på vägen. Vill vi se något ute på morgon och kväll får vi själva gräva för kablar och köpa lyktstolpar, samt betala elen. O.s.v.
Här har vi alltså bott sedan 1975, så om vi bor kvar om fem år är det dags för 50-årsjubileum.

Vecka 3 - 2020

Hemma hos mig på våran…

Ja, det här är "hemma". Det är här vi bor, Inga och jag, och här har vi bott sedan den första oktober 1975. Kanske att vi om fem år kan fira 50-årsdagen, men nu har jag tänkt att jag, här på bloggen, under året 2020 i huvudsak ska blicka tillbaka på den tid vi bott här i Testa.

Men inte bara precis här

Nej, det ska inte bara bli bilder från vårt hus och trädgård, utan jag ska försöka att i bild och ord berätta lite om den bygd vi bott i under de sista 45 åren. Ibland har den kallats Sköllerstabygden, men jag ämnar inte göra några sådana begränsningar.

– – – Här börjar 2020 – ––

Augusti

Det är höst i Sköllersta och skörden bärgas nu i augusti månad.
"…gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,…"
Ja, så diktade Dan Andersson.

Än är inte all skörd bärgad. Bilden är från Sköllersta ner mot Kvismaren, där vi snart ska få se tusentals tranor och gäss samlas för att så småningom flytta söderut. Det är inte utan att jag  önskar att jag kunde följa med dem och slippa den kalla vintern.

Skuggorna faller långa i kvällssolen efter en vacker sensommardag, eller kanske var det en första höstdag ändå.

Den tjugofemte augusti 2019

Rynningeviken

Här i Rynningeviken finns en oas för stadsborna. Gång- och cykelvägar att ta sig korta eller långa turer på, utefter Hjälmarens strand.

Som barn gick jag i folkskolan i Rynninge och på långa frukostraster tog vi oss ut i det här området, som på den tiden (1950-talet) såg helt annorlunda ut mot idag. Här växte högt härligt vass som gick att skära ner och bygga finfina hyddor av. Även på eftermiddagar och lediga dagar var vi ofta på väg på "Rävgången". Och på vintrarna åkte vi skridskor här på Hjälmarens is.

På gott och ont ser det annorlunda ut, men kanske inte dagens barn ändå inte skulle bygga vasskojor här.

Rynningeviken

En fjäril

Fjärilen är en sälgskimmerfjäril, Apatura iris.

Jag tog häromdagen en skogspromenad. Plötsligt såg jag på marken en blåskimrande fjäril. Det visade sig att den satt på en pinne som låg på stigen och när jag lyfte pinnen satt den kvar alldeles stilla. Jag trodde den var död och jag såg också att den var skadad. En något konstig skada, alldeles symmetrisk.
Jag bar pinnen i handen och fjärilen satt kvar. Väl hemma la jag pinnen på köksbordet och då fladdrade den till, men den kunde inte flyga.
Jag tog några bilder och satte sedan ut den i en rabatt, men den föll till marken och låg kvar där på morgonen efter.
Eftersom jag inte visst vad det var för sorts fjäril skickade jag en fråga med några bilder till Naturhistoriska riksmuseet. De har en frågesida på nätet. Dagen efter fick jag svar: "Fjärilen är en sälgskimmerfjäril, Apatura iris." Så nu vet jag det.

Loppis i Testa

Här hemma i Testa har vi "loppis". Eftersom vi har ett stort hus och vi och grannarna har massor av sparade saker, passar det att göra oss av med allt som vi betraktar som överflöd. Allt som vi inte behöver. Det är prylar efter våra föräldrar och även våra barn fyller på.

Bilden visar att det är stängt för dagen, men vi ska ha öppet några dagar till. Hela juli månad har vi haft öppet, men den sista juli stänger vi för i år. Kanske att vi öppnar nästa år igen, för vi har fortfarande prylar kvar som vi vill göra oss av med.

Mer om "Loppis i Testa" kan du läsa här

Loppmarknad eller "loppis"
- Nu är det snart dax igen…

Vi är några familjer som slagit oss samman för att varje år i juli månad ha loppmarknad här hemma där jag bor. Vi har ett gammalt f.d. kapell som vi kan fylla med saker. Det är otroligt vad prylar man samlat på sig under ett liv.

Genom att tömma vindar, utebodar inneförråd och skåp från allt det som man inte längre behöver, har vi, några familjer lyckats fylla ca 100 kvadratmeter med prylar. Dessutom får vi påfyllnad av arvegods som annars skulle ha kastats. Och händer det stundom att vänner kommer med en och annan kartong som de tänkt köra till tippen.

Det som här är på bilderna kanske är sålt. Ändå tycks det vara lika mycket kvar år efter år trots att en del prylar försvinner.

Öppentider?    Se min loppishemsida.

Sjötomt

I dessa torra tider, när regnet inte vill infinna sig, utan vi fått 10 till 12 m.m. på en månad och just inget regn alls sedan snön smälte bort i februari, kan man börja oroa sig för om man har vatten i brunnen hela sommaren.

Nå, nu behöver vi naturligtvis inte få lika mycket regn som vi fick under några sommardagar 2016 då vi plötsligt hade sjötomt. Man kanske skulle ha passat på att sålt då. Folk betalar ju mer för sjötomter har jag hört.