Och så har jag då blivit med en Selfie-pinne. Det var Martin som förärade mig den. Han har så fin humor!
Nåväl, den måste naturligtvis provas, och då på ett sätt att alla ser att jag har en dylik tingest,
Kategoriarkiv: Hemmavid och däromkring
Hemmavid för mig är där jag bor, har bott och så runt däromkring. Bilder och Testa, Sköllersta, Kävesta, Hallsberg, Örebro och däromkring…
Det är vackrast när det skymmer
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.
Pär Lagerkvist (1891-1974)
En sån här vinterdag med några plusgrader, regn, slask och hårda vindar, vill man helst dra ett täcke över sig. Då är det vackrast i månens och lampans sken.
Curt
Årets första bild
Ack, nu är det vinter, och skidan, hon slinter
i bukter och finter! — Går bra, går bra!
Och knutarna spraka, och medarna knaka,
och isarna braka. Hurra, hurra!
Ur Skolgossens vintervisa med text av:
Zacharias Topelius (1818-1898)
-------
Premiär för mig och min granne Per i
skidspåret. –14°
Kommentarer
Britt-Marie: Vilka hurtbullar i kylan!
Curt: Vackert och vitt, men lite kyligt. Tack för din kommentar
Gott Nytt År
Med ett Gott Nytt År är vi inne i årets sista vecka. 52 veckobilder har det blivit. Mest släktrelaterade bilder, men under sommaren lite av sommarnostalgi.
Och här får det kära gamla gänget avsluta året med en skål. Förutom de som är på bilden var John närvarande det här nyåret. Det är han som fotograferar.
Men det kommer nya bilder nästa år. Precis som vanligt, men då ska de flesta vara nytagna.
Curt
I väntan på årets Lucia
Lucia 1965
Och nu får vi se om det blir någon Lucia i år. Sedan 1975 har det varit lite glest mellan Luciorna i min närhet, men kanske, kanske…
Lucia 1975
Moster Mang och Ulrika i Pulkabacken
Maj-Britt med dottern Ulrika tar en tur i pulkabacken uppifrån mormors hus, som skymtar i överkanten. Det lär vara från början av 70-talet.
När jag tänker efter så var det en tid sedan jag åkte pulka. Kanske skulle man ta en tur nerför backen i vinter. Det värsta är väl att man inte orkar gå upp igen.
Curt
Ett inte alldeles ovanligt fotografi
Så här kunde det se ut. Vi barn radades upp vid väggen på Södra bostaden vid regementet I3 i Örebro, där vi bodde. Min bror Jan Fröberg var den dagens fotograf. Bilden kan vara från ungefär 1953.
Från vänster
Per Bodin, Ulla-Beth (hoppas jag stavat rätt) Larssom kanske hon hette, (det är det där med minnet) Annica Augustsson, min syster Jill och Katarina Augustsson (numera, Lekander). Jag är inte med på bilden, var kanske sjuk den dagen.
Dop
Dop
Jag åkte dit för dopning! Jag misstänker att det var till Längbro kyrka i Karlslund, jag åkte till. Säker är jag inte. Inte ens vilken datum det hela gick av stapeln på, kan jag minnas. Och det kan väl vara det samma. Bra suddig var jag i alla fall. Det syns tydligt på bilden. Det var väl vattnet jag inte tålde.
Curt
Svante
I onsdagsmorse låg Svante, våran katt, död på gräsmattan utanför. Han hade under sommaren blivit allt mer stillsam och låg mest och och sov på dagarna. Svante skulle fyllt 20 år nu i september. Han hade en bra sista tid, fick den mat han ville ha och fick den serverad på verandan, där han ville äta. Bortskämd? Ja, det ska man få vara i livets slutskede.
Kommentarer
Britt-Marie
Fina Svante! Han fattas er, förstår jag.
Curt
Britt-Marie, så är det.
Tack för din kommentar
Jag och min fina cykel
Måndag morgon, vecka 17 - 2016
Här poserar jag för fotografen, min bror Jan, med min fina cykel, utanför staketet till I 3 vid Kasernvägen. Bakom staketet, en vedstapel.
Curt
Familjen Fröberg
Familjen samlad
Hela familjen Fröberg är samlad. Om man utgår från att det är pappa Eric som håller i kameran. Jill, mor, jag och Jan sommaren 1947 i Marieberg där vi den sommaren hade en sommarstuga. Jag vet inte var, men det lär ha varit ganska nära järnvägsstation i Marieberg, strax söder om Örebro. Man kan undra hur länge sedan det var som tågen slutade stanna där. Tänk om man kunde ta tåget till nuvarande köpcentrum.
Jag är född den 18 januari 1947 och är här på bilden ungefär en pigg 6 månaders kille. Mina minnen av sommarstugan i Marieberg är tyvärr lika med noll, förståeligt nog, men kanske min syster minns.
Tänk så livet förändras. Platser blir annorlunda och så tycks allt vara. Världen ser annorlunda ut, och ändå har det bara gått 69 år sedan den sommaren vi bodde i Marieberg. Sextionio år! Det är inte mycket med tanke på att det var 12000 år sedan senaste istiden och hundratals tusen år sedan dinosaurierna vandrade på stadens gator, och miljoner, miljoner år sedan de första livstecknen…
Glad Påsk
I Påskatider 2016
Glad Påsk
Det lär vara jag längst fram till vänster och min syster Jill på andra plats från vänster bakom.
Curt
På berget
Nej, det här är inte mina släktingar. Det är lekkamrater från I 3, där vi bodde tills jag var 10 år. Katarina, jag, Ulla-Beth, Per-Erik, ?, Annica och Siw med hunden Putsi(?) i knät.
Curt
Mormor med barn utanför Folketspark.
Jag vet inte var bilden är tagän. På affischen som sitter till höger står två namn: Hj. Thunberg och Josef Lööv. Något annat kan jag tyvärr inte utläsa. Jag har försökt titta på bilder från parker, men insett att det ser ganska lika ut på många ställen. Men vid den här tiden bodde familjen i Hallsberg, kanske i närheten av Påvelstorp för mamma gick i Hallsbergs Kyrkskola. Och hon har berättat att hon ofta gick på järnvägsspåret till skolan. När hon gick i sexan hade de flyttat ut på väster, men hon gick kvar på Kyrkskolan. En tid bodde hon vid det hon kallade "Fryshuset". Därifrån är det ju inte så långt upp till där Hallsbergs folkpark låg. Men som sagt, jag vet inte vilken park det är.
Min mormor Alda, med barnen är kortet märkt, men inte vilka de är. Jag tror att den största flickan är min mamma och att de tre är hennes halvsyskon: Gullan, Ulla och Maj, från vänster räknat. Men säker är jag inte.
De där tre minsta ser ju allt annat än glada ut, så de kan inte ha haft alltför kul i folkparken.
Curt
I Hallsberg finns också det Bergööska huset ritat av Ferdinand Boberg med väggmålningar av Carl Larsson
Gott Nytt År
Och så var det slut på det året
Jag slutar året som det började med bilder från ett forntida nyårsfirande. Gott Nytt År… Årsskiftet var 1981–1982.
Å så några ordspråk på vägen…
“Rött guld finns i övermått men inte grånande vänner.“
Kinesiskt ordspråk
"Galenskap är ärftligt, man får det av sina barn."
Sam Levenson
Ha nu ett riktigt bra nytt år
Curt
Nu är det jul igen
Jag har fått en gammal julhälsning i min hand. En julhälsning av det slag som min bror förärade sina barn och andra med för 35 år sedan. Följer efter bilden.
JULEGOTTER 80
Berättelse av en erfaren man huru man tillagar julekarameller m. m. samt råd till nybörjaren
Man börjar i godan tid, helst julen före, så slipper man ifrån de värsta misstagen. Om man har en tjockbottnad kastrull, visp, slevar termometer graderad till 300 grader och ett kök som just skall nymålas går allt som en dans.:
OM MARSIPAN
Det är bra att börja med något väldigt enkelt- te x chokladdoppad marsipan. När man köper marsipan skall inte köpa mandelmassa. Expediter vet i allmänhet inte vad marsipan år, de tror att det är grönt! Då går man till en annan affär. Marsipanen arbetas smidig och rullas till kulor. Framför sig ser man vackra runda bruna chokladbollar med läcker marsipan i. Choklad värms i vattenbad! Så droppar man kulorna, tar upp dem med gaffel och lägger dem på smörgåspapper. De blir inte alla runda, ty chokladen rinner ner och bildar en platta under kulan. Det är en praktisk sak, eftersom kulorna sålunda inte kan rulla bort och hamna bakom spisen eller köksbänken. Man kan ställa dem. Om man färgar marsipanen med röd karamellfärg blir det mycket söta små godisar. Och händerna mer vackert solbrända ut i flera dagar.
OM PEPPARMYNTPASTILLER
När man värmt smeten till pastiller och satt blockchokladen i värmebad klickar man smeten på en plåt med smörgåspapper. Jag gjorde det mycket noga och långsamt för att få fina pastiller. Resultatet blev att de första blev mycket runda och vackra. Men så stelnade smeten och de sista blev inte lika runda och vackra. Om man vill kan man köpa pepparmyntpastiller från godisfabriken. Där görs alla runda och vackra.
OM FIN KNÄCK
I år bestämde jag mig för att göra knäck efter ett recept som hette FIN knäck, eftersom jag förra året gjorde ganska FUL knäck. Det svåra med knäck är att det ser så gott ut att man nästan inte kan låta bli att sticka ner ett finger för att provsmaka. Sådan knäck smakar sedan illa. Annars är det inte så svårt om man bara har en bra termometer. Etthundratjugo grader ska smeten vara innan man häller den i formar. Formarna tippar lätt. Låt dem ligga. De får bli s. k. extraknäck som man slarväter av.
OM FRANSK KOLA
Fransk kola låter välan gott? Det är tjock grädde i den! Smeten ska koka sakta, ganska ordentligt, våldsamt (beroende på vilket kolarecept man läser). 120 grader skall det bli i alla fall. Sen blandar man i smör och nötter och häller alltihop i en smord form. Det gäller att inte provsmaka för tidigt för då kan man kola av. Kola måste slås in i papper innan den läggs i skål eller så. Annars blir kolorna så förtjusta i varann så att man aldrig kan skilja dem åt. OM
BRÄNDA MANDLAR
Brända mandlar skall man inte alls befatta sig med. Lyssna på en som vet! Brända mandlar är det uslaste av alla godis någon någonsin har hittat på. De borde förbjudas i lag. I år gjorde jag karamellsmet (160 grader) samt doppade däruti några mandlar, fikon på pinne m.m. Då slipper man både brända fingrar och brända halsmandlar.
Sedan jag målat om mitt kök, rengjort golvet med thinner och kokande vatten samt lämnat in mig själv på kemtvätt ber jag nu att få önska er en riktigt
Lucia
Just idag är det Luciadagen den 13 december 2015. På bilden firar kusinerna Ulrika och Martin Lucia för omkring 40 år sedan. Tiden går.
Curt
PS: Nu, så här på slutet av året kan det vara idé att titta igenom alla bilderna. Det har tillkommit en hel del kommentarer sedan sist.
Jul för 50 år sedan
Det lackar mot jul. Julen står för dörren. Kanske var jultiden som allra störst när man var barn, i alla fall vad gällde klappar. Sedan blev det mat och traditioner som tog vid. De här fyra bilderna är från mitt första år på Kävesta folkhögskola, 1965. Det var tider det!
Från en lyckad fest
Ja, det var en riktigt lyckad fest. Det måste vi göra om. Om jag hade en bra glasveranda att sitta på utifall det skulle bli dåligt väder, så skulle vi kunna vara här. Tält och husvagnar på tomten så att alla kunde sova över… Det vore inte dumt.
Ja, en ny träff är ett måste…
Curt
Kommentar av Britt-Marie 26 jan, 2016 18:54
Håller med, det var supertrevligt.
I dystra dagar
Ibland tycks det mesta grått och svart. Det gäller inte bara vädret, utan också vad som händer i världen. Ogästvänliga människor och mörkrets krafter. Vi hoppas på ljusare tider.
Curt
Vatten, bara vanligt vatten
Visst har det regnat på oss i sommar, men den här bilden är från augusti 2006. Vi har normalt en bäck, fyra dm bred och en dm djup, men så en dag… Bron som syns mitt i bild står normal längst till höger på bilden.
| Det är inte alla som har sjötomt … | |
| …kom låt oss bara fly långt ut i natten impregnera hatten så du blir vattentät. ……………P. Ramel |
Semesterfirare
Det mesta av höskörden var både hässjad och inkörd, värmen olidlig och vi utslitna. Nu väntade en vecka i husvagn på Hallandskusten.
Från vänster: Vår blå Saab 99, Inga och John, Ulrika och Martin, Maj-Britt och mormor Karin samt Joakim bakom mellan dem, Jag (Curt) morfar Torsten och sist men inte minst Ulf (Karlsson) och därtill den husvagn som skulle ge plats åt sju personer.
Drängen tog kortet.
Curt
Kävestaelever
Här sitter det några Kävestaelever under läsåret 1965 - 1966. Ja, det var då det.
De är något äldre nuförtiden, men det syns inte (knappast).
Curt
Kommentar av BM 08 sep, 2015 13:07
Vad snäll du är, Curt!
Svar av Curt: Jo, en får ju försöka bju´te´!
Det är tisdag idag
Nu har jag missat att lägga ut en bild igen. Glömt vilken veckodag det är. Men va fan, det går ju inte att hålla reda på dagarna nu, när man inte ens kan särskilja på årets olika årstider. Enligt almanackan min, borde det vara sommar, men en titt ut utanför fönstret påminner mig mer om hösten. Om inte löven ännu gröna hängde kvar på träden kunde det ha varit i slutet av oktober.
Ja, vad har vi då att vänta? Den bild jag valt för dagen, visar framtidens frostiga utsikt…
Curt
Det gamla goda
Tänk vad de kunde förr. Det känns som om världen förfulats med åren, inte alls för att allt blivit gammalt, utan därför att alltför mycket blivit nytt. När "loppis" är öppet, kan man få sådana celebra besök…
Curt
Midsommar 2012
Midsommar med mat och dryck på verandan
Ja, det är så det ska vara när det är midsommar: mat och dryck och blommor på verandan.
”Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord, utan korta, lätta ord, som: 'Vad sägs om lite lunch?'.”
Nalle Puh
Kommentar av Kenneth Löfgren 01 juli, 2015
"Det är för sällan snapps till lunchen"
John
Till vänster ett skolkort och till höger en musiklyssnare.
Curt
Martin
Martin provar mormors gamla underbyxor ute på verandatrappan i Tarsta. Kan han vara i sexårsåldern.
Varje generation hånar de gamla modena men följer andäktigt de nya. Citat: Henry David Thoreau.
Kommentar av Lena 10 nov, 2015
Ja, jag t.ex. har just städat trappen i jeans med utslitet vänster knä, liten reva. Snart är de värda mycket på vintagemarknaden! Varför förstår jag inte!
Mjölk
En bild från den gamla goda tiden när lastbilar cirkulerade i vår landsbygd för att hämta mjölkflaskor. Här silar Harry sin nymjölkade mjölk.
Foto av Eric Fröberg 1963.
Inget är som väntans tider
En dikt av Erik Axel Karlfeldt …
Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.
Intet är som längtanstider,
väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider
som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
drömma om allt ljuvt och farligt
livet i sitt sköte bär!
Gyllne frukt må andra skaka;
jag vill dröja och försaka,
i min lustgård vill jag vaka,
medan träden knoppas där.
Aprilbilder (och en maj) ur mitt album …
Vår vårbäck 2015,
Fågellåt 2011,
Tibast 2009, Vår vårskog 2008,
Paris 2007,
Blåsippan borta i backen 2009,
Kvismaren 2010
och
Äppelblom, den enda majbilden 2011
Mammas födelsedag
Idag, den 23:e mars 2015, skulle min mamma, Margareta Fröberg, född Andersson, ha fyllt 100 år.
På bilden är hon 88 år och har varit till skogs och plockat lingon: Skogens röda gull.
Curt
PS: Bilden tagen av min bror Jan
Konst på hög
Alla bilder i mitt digitala album har jag inte tagit själv. Den här till exempel har jag skannat in från ett foto efter Gunnar Gillberg. Han tog ofta kort, men det var sällan vi fick se dem. Han efterlämnade en ansenlig hög och trots enkla kameror lyckades han ta intressanta bilder. En dyr kamera tar inte bra bilder. En duktig fotograf tar bra bilder. Gunnar fotograferade ofta det där som vi sällan tar kort på, som människor mitt i arbetslivet eller som här med en tokrolig idé. Länge hade debatten klingat i Närke: ”hur skulle man kunna släcka den rykande, pyrande illaluktande Kvarntorpshögen”. Jo, Gunnar och hans vänner visste besked.
Logik tar dig från A till B. Fantasi tar dig vart som helst.
Albert Einstein
och Curt
En ren dassbild
Oh vilka tider. Snacka om vintage!
Ja, en riktig dassbild. Och dass då, vad kommer ett sådant dassigt ord ifrån. Jo, från Tyskland. ”Das Haus” var det från början som förkortats till ”dass”.
Curt
Kommentar av Kenneth Löfgren 09 mars, 2015
Så här skrev Sandro Key Åberg:
En bukolisk sång
Jag är ett gammalt utedass där ingen har skitit på länge.
Jag minns de sista och höstliga besökarna,
svampplockaren i basker och med smörgåspaketet i fickan,
andtruten och överraskad av lössläppt och strilande behov,
den gamla kvinnan med sina torra och tunna små skitar
och sin enda utdragna, jämrande och klena lilla fis.
O, aldrig mera en dundrande mök eller en eldig fjärt,
aldrig en mustig och stinn smygare ur digra och
väderstinna rövar,
bara den magra vinden kring mitt människotomma
och väderpinade hål. OSV
Hela dikten finns här!
Grävaren
Ytterligare ett av Nalle Puhs underbara citat:
"Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det."
Nalle Puh
Hölass
– Usch, vad veckorna går!
– Ja, man kan skratta åt det här också: Hö hö hö.
Bilden är tagen av Gunnar Gillberg, men den finns i mitt album, så jag använder den. Svägerskan bakom ratten.
Curt
Ett skratt förlänger livet
Jag, två och ett halvt år gammal på sommarnöje med friluftsliv i Anvanbo.
– Visste ni att barn ler och skrattar i genomsnitt 400 gånger per dag, medan vuxna i genomsnitt bara ler och skrattar 15 gånger per dag och enligt forskarna lär man sig lättare när man har roligt!
– Det måste ha varit därför jag aldrig lärde mig något i skolan.
– Människor som skrattar mycket löper 50 procents lägre risk att dö i förtid.
– Men det beror väl på åt vem de skrattar.
– Så! Umgås med personer som får dig att skratta och välj medvetet komedier när du skall se film.
Curt
Kommentar 11 feb, 2015
"Vilken söt kille och han är fin fortfarande fin.
Jag skrattar mycket, så jag kanske får leva länge, vem vet."
BM
Jills veranda
Angående Jills Veranda, som varit så populärt TV-program, vill jag bara säga att det här kortet togs på "Jills veranda" redan år 2000.
Släktträff hemma hos min syster Jill för 15 år sedan. Ja, åren går och TV har kommit på efterkälken.
Curt
En fågelholk på marken
Fågelholk på marken
Hittade en fågelholk på marken. "Den som fällde trädet tänkte inte på att även dess skugga försvann." (Kinesiskt ordspråk.)
– Och inte heller på fåglarnas holk.
Bild: I mitten av februari 2009 lät vi såga ner några stora förväxta träd. Den isande kylan av ett tomt svart hål, fick mig att gå in efter kameran.
Curt
Hatten av för ett nytt innehållsrikt år
Den allra första inlagda bilden på min blogg
Vecka 1 - 2015
Gott Nytt År och… ”hatten av för gamle herr Coué!” …för en ännu bättre framtid !
”Herr Coué, vem tusan är de?” Jo, Émile Coué var apotekaren som kom på att allting bara blev bättre och bättre. Han lär en dag ha tröttnat på en jobbig kund och skrev ut destillerat vatten som medicin. Snart kom kunden tillbaka för att tacka för det verksamma botemedlet. Émile Coué hade upptäckt placeboeffekten och utvecklade en metod för positivt tänkande och självsuggestion. Och den lille småstadsapotekaren blev berömd.
Coués metod (den fattiges psykoterapi) är gratis och lätt att använda. Varje morgon när du vaknar och varje kväll du lägger dig, upprepa med hög röst tjugo gånger i följd: ”För var dag mår jag på alla sätt bättre och bättre."
Ernst Rolf gjorde en gång en sång på temat: "Bättre och bättre dag för dag" och det är i den texten han sjunger: "... hatten av för gamle herr Coué!".
Bild: Ur en nyårskabaré, nyårsafton 1981. Skannad från en diabild.
Curt